Du kan förflytta berg!
DEN 29 maj 1953 nådde människan för första gången toppen av världens högsta berg — Mount Everest, 8.872 meter över havet. Med hjälp av mer än 450 män lyckades Edmund Hillary från Nya Zeeland och Tenzing Norgay, en sherpa från Nepal, övervinna sådana faror som glashal is, bländande snö och syrebrist och nå toppen på sitt nära milshöga mål.
Att bestiga en mäktig bergstopp är verkligen en imponerande bedrift. Ändå kan det inte jämföras med det som Jesus beskrev för sina lärjungar: ”Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn, kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.” Tänk dig det — de skulle inte bestiga ett berg, utan flytta det! — Matteus 17:20, 1981.
Varför sade Jesus så till sina lärjungar? De hade just misslyckats med att bota en demonbesatt pojke. Jesus framhöll orsaken till deras misslyckande: De behövde mera tro. (Matteus 17:14—20) Han jämförde tron med ett senapskorn, något som de var väl förtrogna med. Även om senapskornet hörde till de ”minsta” bland alla frön, skulle det efter några månader växa upp till en trädliknande planta. (Matteus 13:31, 32) Jesus ville alltså betona vilka stora möjligheter också en begränsad tro skulle få med lämplig odling och näring — det till synes omöjliga skulle bli möjligt.
Vilka slags berg skulle Jesu lärjungar då kunna förflytta, om de uppodlade sådan tro? Bokstavliga berg kan te sig mycket imponerande, och på liknande sätt kan berglika hinder torna upp sig i vår väg, så att vi inte gör framsteg i Jehovas tjänst. Vad kan dessa ”berg” bestå av, och hur kan vi ”flytta” dem?
Aposteln Paulus är ett exempel på en kristen som ställdes inför många problem. I 2 Korintierna 6:4—10 och 2 Korintierna 11:23—28 kan du läsa om hur han fick utstå umbäranden, prygel, fängelsestraff, skeppsbrott och en mängd andra svårigheter. Förutom allt detta hade han också en bildlig ”törntagg i köttet”, troligtvis något problem med synen. (2 Korintierna 12:7; Apostlagärningarna 14:15) Hur kunde han övervinna sådana berglika hinder och med framgång utföra det som var Guds vilja för honom? ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft”, skrev Paulus. Detta skedde ”för att den kraft som är över det normala må vara av Gud och inte från oss själva”. (Filipperna 4:13; 2 Korintierna 4:7) Paulus hade således obetingad tillit till Jehovas förmåga att styrka honom i svåra situationer. Han hade tro.
Att förflytta berg i våra dagar
Är det din önskan att öka din insats i Jehovas tjänst? I likhet med hundratusentals andra som har slutit sig till heltidsförkunnarnas växande led kanske du också känner tidens allvar och är starkt betänkt på att utöka din tjänst. Det kan emellertid vara så att ett hinder som förefaller lika oöverstigligt som ett stort berg tornar upp sig i din väg. Om så är, kan du förflytta berg? Tusentals andra har gjort detta i sina försök att öka sin tjänst för Jehova. Här följer några exempel.
En ung syster som skulle sluta skolan och hade mycket höga betyg ville bli pionjär, men bristen på lämpligt arbete var hennes ”berg”. Hon berättar:
”Mitt eget negativa tänkesätt och min tveksamhet inför pionjärtjänsten blev ett hinder för mig. Eftersom jag var så angelägen om att få tag i ett arbete innan jag började som pionjär, satte jag inte min fulla förtröstan och tillit till Jehova och hans förmåga att sörja för dem som sätter tillbedjan av honom främst i sitt liv. Jag tänkte hela tiden: ’Först skall jag skaffa mig ett jobb, och sedan skall jag lämna in min pionjäransökan.’ I stället för att börja i pionjärtjänsten slösade jag bara bort dyrbar tid. Men en av församlingens äldste påpekade att ju längre jag väntade med att börja som pionjär, desto mer lockande skulle det bli för mig att ta ett heltidsarbete, eftersom jag inte hade något som hindrade mig från det.”
Vad skulle hon nu göra? ”Jag bad ständigt till Jehova om att hans heliga ande skulle vägleda och styra mina tankar och handlingar.” När systern hade tagit sin examen började hon som hjälppionjär, och snart trädde hon in i den reguljära pionjärtjänsten. Kort därefter hittade hon ett lämpligt deltidsarbete som passade in i hennes pionjärschema.
En äldste, vars hustru var pionjär och som hade två barn att dra försorg om, kände att han ville göra mer än att bara försörja sin familj. Många skulle nog ha tyckt att de omständigheter som hindrade honom från att bli pionjär verkade oöverstigliga, men ändå ville han utöka sin tjänst. Vilka förändringar var han tvungen att göra?
”Det största problemet som jag hade var egentligen att övervinna mig själv”, säger han. ”Tjänsten på fältet var något som jag alltid hade tyckt om, och när jag talade med sådana som var i heltidstjänsten och såg vilka välsignelser de fick, märkte jag att den fina anda som de lade i dagen smittade av sig. Jag kunde se mig själv i heltidstjänsten någon gång i framtiden. Problemet med mitt tänkesätt var att pionjärtjänsten blev något som jag bara tänkte på. Men jag hade aldrig bestämt mig för någon viss tidpunkt då jag skulle vilja förverkliga detta mål.”
Efter att ha begrundat saken under bön började den här brodern vidta bestämda åtgärder för att uppnå sitt mål. Han sökte upp sin arbetsledare, förklarade sina planer och bad att få arbeta färre timmar i veckan. Företaget hade aldrig tidigare gått med på ett sådant arbetsschema som det han ville ha.
Han fortsätter: ”Min arbetsledare avslutade samtalet med att säga att jag med all sannolikhet inte skulle få det arbetsschema som jag hade bett om. Jag var tämligen säker på att om han ensam fick bestämma, så skulle svaret bli nej. Om min ansökan blev godkänd, skulle detta därför vara Jehovas verk. En och en halv vecka senare fick jag direkt från företagsledningen en bekräftelse på att mitt nya arbetsschema hade godkänts. Efter att ha tackat min arbetsledare gick jag ut till min bil, körde några kvarter, stannade bilen vid sidan av vägen och uttryckte min tacksamhet och uppskattning i bön till Jehova. Ja, jag kunde nu förverkliga mitt mål att få träda in i heltidstjänsten.”
Hur lyckades en gift syster ”flytta” sitt ”berg”? Hon berättar: ”Jag har fyra barn och en icke troende man. När jag började fundera på att bli pionjär, hade jag ganska många hinder i min väg. För det första var min man tillfälligt arbetslös, eftersom han hade säsongarbete, och jag arbetade deltid för att hjälpa till med ekonomin. Jag sade därför till mig själv att även om jag hade en önskan att bli pionjär, så var det omöjligt på grund av mina omständigheter. Men det var här jag behövde rätta till mitt tänkesätt. Jag insåg att om jag fortsatte att intala mig att det var omöjligt, så skulle jag aldrig ens bry mig om att försöka. Den viktiga fråga som jag därnäst måste besvara var: Hur skall jag få den kraft jag behöver för att vara pionjär? Jag fann svaret i Filipperna 4:13. Jag lade inte bara fram saken för Jehova i bön, utan började också förtrösta mer och mer på honom. Jag vidtog också praktiska åtgärder för att nå mitt mål genom att göra upp ett bra schema och anmäla mig som hjälppionjär. Allteftersom tiden gick fortsatte Jehova att undanröja hinder i min väg mot pionjärtjänsten. Min man kunde återgå till sitt arbete, och jag lyckades begränsa mitt deltidsarbete till en dag i veckan. En kort tid därefter blev jag reguljär pionjär.”
Dessutom fick hon privilegiet att gå igenom Skolan i pionjärtjänst, vilket visade sig bli till stor hjälp för henne i tjänsten. ”Jag vill uppmana alla som funderar på heltidstjänsten att be till Jehova och lägga saken i hans händer”, säger hon. ”Gör sedan de ansträngningar som krävs, så kommer han att välsigna dina strävanden.” — Psalm 37:5.
Har inte dessa erfarenheter hjälpt dig att se hur en verksam tro kan hjälpa en kristen att övervinna berglika hinder? Om det är din önskan att bli pionjär, granska då dina omständigheter. Tala med andra som redan är pionjärer, och lär av deras erfarenheter. Vidta praktiska åtgärder för att nå ditt mål. Och framför allt, uttryck din önskan för Jehova i bön, och lita sedan på att han skall välsigna dina ansträngningar. Ja, också du kan förflytta berg!