Fortsätt att söka som efter gömda skatter
VILKA ovärderliga skatter av vishet finner vi inte i Guds ord, bibeln! Dessa dyrbara klenoder uppenbarar Guds uppsåt för oss och ger oss ett hänförande framtidshopp. De skänker oss tröst och hjälp och visar oss hur vi skall behaga Gud. (Romarna 15:4) De hjälper oss också att handla förståndigt i vårt umgänge med andra människor. Ja, visheten från Gud hjälper oss att känna tillfredsställelse och lycka när vi vandrar på ”livets väg”. — Psalm 16:11; 119:105.
Eftersom den gudomliga visheten är till stort gagn för oss, bör vi värdera den mycket högt. ”Rättfärdiga är alla min muns ord”, säger den personifierade visheten. ”I dem finns inget falskt eller orätt. De är alla sanna för den förståndige och rätta för dem som har funnit kunskap. Så ta emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld. Ty visheten är bättre än pärlor, allt vad härligt som finns går ej upp mot henne.” — Ordspråksboken 8:8—11.
Varför måste vi fortsätta att söka?
Sökandet efter nergrävda skatter, guld eller silver är ofta fruktlöst. Så behöver det inte vara med vårt sökande efter gudaktig vishet. Hur skall vi då kunna lyckas i vårt sökande? Vår framgång är beroende av hur hett vi åstundar denna skatt och hur mycket vi är villiga att anstränga oss för att finna den. Om vi inser dess rätta värde, kommer vi att akta den högre än alla andra värdefulla ting. Som det sägs i bibeln: ”Långt bättre är att förvärva vishet än guld, förstånd är mer värt att förvärvas än silver.” — Ordspråksboken 16:16.
Ordspråksboken 2:1—6 (NW) ger följande goda råd: ”Min son, om du tar emot mina ord och förvarar mina egna bud hos dig, så att du med ditt öra ger akt på visheten för att du må böja ditt hjärta till urskillningen; om du dessutom ropar på själva förståndet och du låter höra din röst för att kalla på själva urskillningen, om du fortsätter att trakta efter den som efter silver och du fortsätter att söka efter den som efter gömda skatter, då kommer du att förstå Jehovas fruktan, och Guds kunskap kommer du att finna. Ty Jehova själv ger vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning.”
Eftersom nergrävda skatter är undangömda, måste man leta efter dem. För att gräva efter sådana skatter är somliga villiga att offra såväl fritid som mat och sömn. Men när de sedan hittar skatten tycker de att det var värt besväret. Vi måste göra liknande uppoffringar för att finna Guds vishet. Precis som det krävs verklig ansträngning att gräva efter gömda skatter, så krävs det också uthållighet för att finna gudaktig vishet. Det räcker inte att ögna igenom bibeln och kristna publikationer. Det krävs tid, efterforskningar och begrundan för att finna andliga skatter. Men vilken glädje känner vi inte när vi får insikt i Skrifterna! — Nehemja 8:13.
Hur vi kan lyckas som skattsökare
Ja, att gräva djupt i Guds ord och finna vishetens skatter skänker stor glädje. (Ordspråksboken 3:13—18) Vi gör därför klokt i att personligen eller som familj bygga upp ett bra bibliotek. Men vad bör det innehålla? Förutom en bra ordbok har Jehovas vittnen funnit det praktiskt att ha tillgång till olika översättningar av bibeln samt kristna bibliska publikationer, däribland årgångar av tidskriften Vakttornet och dess följeslagare Vakna! Men för att ett bibliotek skall vara till nytta för oss som skattsökare måste det naturligtvis användas på ett förståndigt sätt.
I vår andliga skattjakt kan vi använda oss av de ämnesregister och skriftställesförteckningar som finns i Watch Tower Publications Index samt i slutet av många av Sällskapet Vakttornets böcker och i inbundna årgångar av tidskrifterna. Dessa är våra viktigaste redskap i vårt sökande efter gudaktig vishet. De kan faktiskt liknas vid en karta, som kan leda oss till ”gömda skatter” av gudaktig vishet. (Ordspråksboken 2:4, NW) Om vi saknar några av de publikationer vi behöver för våra efterforskningar, kanske vi kan få tag på dem i den lokala församlingen av Jehovas vittnen.
Låt oss ge ett belysande exempel på framgångsrik skattsökning. I vår bibelläsning kanske vi börjar undra hur Judas Iskariot dog sedan han hade förrått Jesus Kristus. I Matteus 27:5 sägs det att Judas ”gick bort och hängde sig”. Men i Apostlagärningarna 1:18 sägs det: ”När han föll med huvudet före, brast han ljudligt mitt itu, och alla hans inälvor göts ut.” Så hur dog egentligen Judas? För att få svar på den frågan kan vi slå upp skriftställesförteckningen i publikationen Insight on the Scriptures. Vi hänvisas där till band 2, sidan 130, där det sägs: ”Matteus tycks beskriva det sätt på vilket Judas försökte begå självmord, medan Apostlagärningarna redogör för resultatet. När de två skildringarna betraktas tillsammans, förefaller det ha varit så att Judas försökte hänga sig invid ett bergsstup men att antingen repet eller trädgrenen gick av, så att han störtade ner och brast mitt itu på klipporna nedanför. En sådan möjlighet är tänkbar med tanke på topografin omkring Jerusalem.” Beträffande publikationen Insight on the Scriptures, se sidan 10 i denna tidskrift.
För att lättare hitta de bibelställen vi söker kan vi använda oss av en konkordans. När vi dryftar ett skriftställe, bör vi naturligtvis ta hänsyn till sammanhanget. Låt oss till exempel undersöka Psalm 144:12—14 (NW). I dessa verser omtalas det hur somliga personer säger: ”Våra söner är som små plantor som vuxit upp i sin ungdom, våra döttrar som hörnstoder uthuggna i palatsstil, våra förrådshus är fulla och ... våra hjordar förökar sig i tusental, tiotusenfalt, på våra gator, vår boskap är tungt lastad, utan någon bristning och utan missfall.” Vi kanske tror att dessa ord har avseende på Guds folk, men sammanhanget visar att de inte har det. I vers 11 ber psalmisten David att Gud skall befria honom från människor som talar osanning. De skryter om sina söner, döttrar och hjordar och sin boskap. Enligt vers 15 säger dessa ogärningsmän: ”Lyckligt är det folk, för vilket det är just så!” David, däremot, utropar: ”Lyckligt är det folk, vars Gud Jehova är!”
Ett överflöd av andliga skatter!
När vårt sökande efter vishet kröns med framgång, känner vi oss verkligen lyckliga. Och till de andliga skatter som vi kan finna genom våra efterforskningar hör också att vi kan få tillfredsställande svar på våra bibliska frågor. Vilka svar finner vi inte, om vi är ihärdiga i vårt sökande! Varifrån fick Kain sin hustru, till exempel? Så här sades det i Vakttornet (1 februari 1982): ”Bibeln omtalar att Adam och Eva hade många barn, inte bara två [Kain och Abel]. ’Sedan Adam hade fött Set [en son], levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.’ (1 Mos. 5:4) Hur skulle du med tanke på dessa upplysningar svara på frågan varifrån Kain fick sin hustru? Just det, han måste ha gift sig med en av sina systrar. I dag skulle ett sådant äktenskap kunna medföra att eventuella barn som föds får allvarliga genetiska defekter. Men tidigt i människans historia, då mänskligheten stod mycket närmare fullkomligheten, var detta inget problem.”
Anta att vi läser Ordspråksboken i bibeln. När vi lägger märke till vad som sägs i Ordspråksboken 1:7, kanske vi undrar: Vad menas med ”Herrens [Jehovas] fruktan”? Våra efterforskningar kanske leder oss till Vakttornet för 15 mars 1988, där det sägs: ”Det är vördnad, djup respekt och en hälsosam fruktan för att misshaga honom, eftersom vi uppskattar hans kärleksfulla omtanke och godhet. ’Jehovas fruktan’ [eller: ’fruktan för Jehova’] betyder att erkänna att han är den högste domaren och den Allsmäktige med rätten och makten att straffa eller döda dem som inte lyder honom. Den innebär också att man troget tjänar Gud och fullständigt förtröstar på honom och hatar det som är ont i hans ögon.”
Fortsätt att söka!
Vakttornet ges ut för att hjälpa människor som uppriktigt söker efter vishet att finna ovärderliga andliga skatter. Vi behöver alla vishet och insikt i Guds ord. Som det sägs i Ordspråksboken 4:7, 8 (NW): ”Visheten är det främsta. Förvärva vishet; och för allt som du förvärvar förvärva förstånd. Akta den högt, så kommer den att upphöja dig. Den kommer att ära dig därför att du omfattar den.”
Ja, det är bara genom att vi skaffar oss insikt i Skrifterna och gör gott bruk av den vishet vi förvärvar som vi kan finna verklig lycka. Och det är bara genom att utöva gudaktig vishet som vi kan behaga Jehova Gud. Låt därför ingenting hindra dig från att söka efter visheten som efter gömda skatter.
[Bilder på sidorna 4 och 5]
Att gräva efter gömda skatter är ett mödosamt arbete. Bör vi inte lägga ner ännu större möda på att söka efter gudaktig vishet?