Kommer vi någonsin att få träffa dem igen?
”Du har lämnat oss för evigt. Men trots det djupa sår som din död har lämnat inom oss kommer du alltid att leva kvar i våra hjärtan. Vi kommer aldrig att glömma de underbara år som vi har fått uppleva tillsammans med dig och ger inte heller upp hoppet om att en dag få träffa dig igen.”
I STORHERTIGDÖMET Luxemburg ger sörjande familjer och vänner ofta uttryck åt känslor som dessa i dödsannonser i tidningarna, när någon av deras nära och kära gått bort. Många människor världen över har liknande tankar, ömma minnen, men samtidigt en isande känsla av saknad och förtvivlan — hopp blandat med tvivel. Du själv eller någon av dina vänner kanske också har känt det så efter en kär anförvants död.
För de flesta människor är hoppet om att åter få träffa sina nära och kära dunkelt och osäkert — och det av lättförklarliga skäl. För det första är det knappast någon nu för tiden som tar sig tid att sätta sig in i detta ämne, och när någon verkligen försöker, är de upplysningar som de flesta religioner ger antingen för vaga eller för bisarra för att vara övertygande.
Som du kanske vet är det många som tror att det enda hoppet om ”framtida liv” är att släktlinjen bevaras. Du kanske har hört uppfattningen att människor ”lever vidare genom sina barn”. Men kan ett sådant ”liv” vara till någon egentlig nytta för de döda eller ge de efterlevande något hopp om att få träffa dem igen? Inte alls! En sådan uppfattning är därför inte till någon större tröst!
Av omtanke om våra närmaste, både dem som har dött och dem som ännu lever, vill vi ha svar på följande frågor: När någon av våra kära dör, kommer vi då någonsin att få träffa den personen igen? Om svaret är ja, när och var kommer vi då att få träffa honom? I himmelen? Eller rentav här på jorden? Vilket hopp finns det egentligen för våra kära som dött och för oss själva i framtiden?
Faktum är att svaren på dessa frågor är mycket goda nyheter — ”goda” därför att det finns ett säkert, uppmuntrande hopp, och ”nyheter” därför att svaren skiljer sig från vad de flesta människor har fått höra, också från religiösa källor.
Under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, när den kristne missionären Paulus befann sig i Aten i Grekland, talade han om det skriftenliga hoppet för de döda. Somliga av hans åhörare blev nyfikna, men andra var föraktfulla. Vissa filosofer ville fortsätta att disputera med honom och sade: ”Vad är det den här pratmakaren skulle vilja ha sagt?” Andra menade att han var ”’en förkunnare av främmande gudomligheter.’ Det kom sig av att han förkunnade de goda nyheterna om Jesus och uppståndelsen.” (Apostlagärningarna 17:18) Ja, de goda nyheter som Paulus förkunnade inbegrep uppståndelsen!
Hur skulle du reagera om någon talade om en framtida uppståndelse — om möjligheten att få återse de döda när de fått liv igen? Skulle du betrakta det som meningslöst prat? Eller skulle din religiösa uppfostran och dina personliga uppfattningar göra att du betraktade bibelns budskap om ett hopp för de döda som nytt och främmande, som om det kom från en ”främmande gudomlighet”?
När aposteln Paulus framförde sitt budskap, sade atenarna: ”Du inför ju en del ting som är främmande för våra öron. Därför vill vi gärna få reda på vad dessa ting kan innebära.” (Apostlagärningarna 17:20) Skulle du också vilja veta mer om bibelns hopp för våra kära som dött, och även för oss som ännu lever? I så fall kommer följande artikel att intressera dig.