Att finna vederkvickelse för våra själar
”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, ... så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” — MATTEUS 11:28—30.
1, 2. Hur har situationen för människosläktet varit i århundraden, och hur skiljer sig detta från det som Gud avsåg från början?
”VI VET ... att hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu.” Så skrev en man för många hundra år sedan till sina vänner i Rom. (Romarna 8:22) Under de år som gått sedan dess har suckandet och lidandet bara ökat för mänskligheten som helhet betraktad. Fördomar, fattigdom, brottslighet och hunger har överallt utkrävt sin tragiska tribut. Det orättvisa ekonomiska systemet tvingar miljontals människor att bli arbetslösa och till och med hemlösa, och satanisk påverkan undergräver ansträngningar att uppfostra barn på den väg de bör gå.
2 Men den största tragedin kanske ändå inträffar när sjukdom eller ålderdom berövar människor deras krafter och deras värdighet, allteftersom de försämras och bara blir till skuggor av sitt forna jag. Den hemska plågan och det fruktansvärda lidandet, som ofta varar i veckor, månader och ibland till och med i år, får hjärtan att värka och tårar att strömma. Vilken sorglig beskrivning av livet! Så här skrev en vis kung för länge sedan om människans belägenhet: ”Alla hennes dagar innebär hennes sysselsättning smärtor och grämelse.” (Predikaren 2:23, NW; 4:1) Livet i våra dagar är verkligen inte som Gud ursprungligen avsåg att det skulle vara! — 1 Moseboken 2:8, 9.
3. Med vilken möjlighet skapade Gud människan, och hur kan man nu i begränsad utsträckning få uppleva detta?
3 Jehova Gud skapade människan fullkomlig med möjligheter att verkligen njuta av livet. (5 Moseboken 32:4, 5) Tänk bara på den glädje det skänker att få äta en god måltid, att få andas behagligt ren luft eller att få betrakta en praktfull solnedgång! ”Jag har sett den sysselsättning som Gud har gett åt människosönerna att vara sysselsatta med”, konstaterade samme vise kung från forna tider. ”Allt har han gjort skönt i sin tid. ... Jag har lärt känna att det inte finns något bättre för dem än att glädjas och att göra gott under sitt liv; och likaså att varje människa äter och verkligen dricker och ser vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva.” — Predikaren 3:10—13, NW.
4. a) Hur är den sorgliga situationen för många människor, vilket också framgår av Jesu erfarenheter? b) Vilken uppmuntrande inbjudan kom Jesus med, och vilka frågor väcker den?
4 Men hur få är det inte som kan njuta av de goda ting som Gud avsåg för oss! Jesus Kristus var medveten om vilket bedrövligt och sorgligt tillstånd mänskligheten befann sig i. ”Stora folkskaror [kom] till honom”, säger bibeln, ”och hade med sig ofärdiga, lemlästade, blinda, stumma och många andra sjuka, och de nära nog slängde dem för hans fötter.” Vilket medlidande hyste inte Jesus med sådana olycksdrabbade personer! (Matteus 9:36; 15:30) Vid ett tillfälle framförde han följande uppmuntrande inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar.” (Matteus 11:28, 29) Detta är verkligen hoppingivande ord! Men vad är det då för vederkvickelse som Jesus talade om? Och hur kan vi finna den?
Sanningen som vederkvicker
5. Hur pekade Jesus ut vägen till verklig frihet och vederkvickelse för våra själar?
5 Omkring sex månader före sin död, när Jesus var med vid lövhyddohögtiden, visade han hur man skulle kunna bli fri och därigenom få sann vederkvickelse. Han riktade sig till dem som hade satt tro till honom och sade: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:31, 32) Vilken sanning talade Jesus om här? Från vad skall den befria oss? På vad sätt var hans åhörare slavar?
6. a) Vilken invändning gjorde religiösa motståndare, och varför det? b) På vad sätt är vi alla slavar?
6 Religiösa motståndare avbröt Jesus och försäkrade: ”Vi är Abrahams avkomma, och aldrig har vi varit slavar åt någon. Hur kommer det sig att du säger: ’Ni skall bli fria’?” Dessa judiska motståndare var stolta över sin härstamning. Trots att nationen ofta hade kommit under främmande herravälde vägrade judarna att låta kalla sig slavar. Men Jesus visade på vad sätt de var slavar när han sade: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Varje utövare av synd är en syndens slav.” Ja, alla hans åhörare var ”utövare av synd”, precis som vi alla är i våra dagar, och detta är vi därför att vi alla har ärvt synd från våra första föräldrar. Men Jesus lovade: ”Om därför Sonen gör er fria, skall ni vara verkligt fria.” — Johannes 8:33—36; Romarna 5:12.
7. Hur kan verklig frihet förverkligas, och vad är den sanning som gör oss fria?
7 Sann frihet kan således uppnås endast genom Guds Son, Jesus Kristus, som gav sitt fullkomliga liv som ett lösenoffer. Det är detta offer som befriar oss från dödsbringande synd och gör det möjligt för oss att få åtnjuta evigt liv i fullkomlig hälsa och lycka i Guds rättfärdiga nya värld. (Johannes 3:16; 1 Johannes 4:10) Den sanning som gör oss fria är således sanningen om Jesus Kristus och den roll han spelar i förverkligandet av Guds uppsåt. Det är Riket med Kristus som kung som skall verkställa det som är Guds vilja för jorden, och Jesus vittnade hela tiden om denna sanning. — Johannes 18:37.
Hur sanningen vederkvicker
8. Hur kan man illustrera det sätt varpå sanningen ger vederkvickelse?
8 Man kanske skulle kunna illustrera det sätt varpå sanningen ger vederkvickelse med en kvinna som har fått veta att hon har en form av cancer, som sprider sig mycket snabbt. Bördan av den vetskapen krossar henne, eftersom hon tänker på de smärtsamma och eventuella förödande konsekvenserna. Men så småningom konsulterar hon en annan läkare och genomgår ytterligare prover, och man kan föreställa sig vilken underbar känsla av befrielse hon då skulle erfara, om resultatet av dessa prover skulle avslöja att den första diagnosen var felaktig eller att hon då hade tillfrisknat på ett sätt som var anmärkningsvärt. Hur vederkvickande skulle inte detta vara för hennes själ!
9. Hur skänkte Jesus befrielse genom att undervisa människorna om sanningen?
9 När Jesus kom till jorden, var människorna likaså nertyngda genom den tidens gagnlösa system av traditioner. Så här sade Jesus om de skriftlärda och fariséerna, som bar ansvaret: ”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas skuldror, men själva vill de inte röra dem med sitt finger.” (Matteus 23:4; Markus 7:2—5) Vilken befrielse måste det inte ha varit, när Jesus försåg människorna med den sanning som befriade dem från sådana förslavande traditioner! (Matteus 15:1—9) Det är likadant i våra dagar.
10. Vilka glädjeberövande bördor har många burit på, och hur kan en människa känna sig, när dessa avlägsnas som en följd av att hon lär känna sanningen?
10 På grund av den tunga börda som falska religiösa läror utgör kanske du levde i fruktan för att efter döden plågas i ett brinnande helvete eller i skärselden. Eller du kanske blev förkrossad när en präst, vid ditt älskade barns död, sade till dig att Gud hade tagit det därför att han behövde en ängel till — precis som om Gud skulle behöva ditt barn mer än vad du själv gjorde. Ibland säger också präster till människor, som lider av någon sjukdom, att detta är ett straff från Gud. Är det inte verkligt vederkvickande att få kunskap om bibelns sanningar, som befriar en människa från sådana betungande religiösa lögner? Vilken känsla av befrielse skänker inte detta! — Predikaren 9:5, 10; Hesekiel 18:4, NW; Johannes 9:2, 3.
11. a) Vad är en av de tyngsta bördorna, och hur kan den avlägsnas? b) Vilken vederkvickelse skänkte Jesus syndare, när han var här på jorden?
11 En av de tyngsta bördorna att bära är den skuld vi känner på grund av de synder vi har begått. Det är en befrielse att få veta att dessa synder kan avlägsnas på grund av Kristi lösenoffers förtjänst. Bibeln försäkrar oss att Jesu ”blod renar oss från all synd”. (1 Johannes 1:7) Om vi verkligen har ångrat oss och rättat till vår väg, så kan vi, oavsett vilka fruktansvärda saker vi kan ha begått, få åtnjuta den vederkvickande befrielse som man får av ett rent samvete och försäkran om att Gud inte längre skall komma ihåg våra synder. (Psalm 103:8—14; 1 Korintierna 6:9—11; Hebréerna 10:21, 22) Vilken vederkvickelse skänkte inte Kristus dem som var nertyngda av synd, till exempel skökor och uppbördsmän likt Sackeus! Jesus tröstade dem med bibelns sanningar medan han åt tillsammans med dem. — Lukas 5:27—32; 7:36—50; 19:1—10.
12. a) Åt människor i vilka svåra situationer skänkte Jesus vederkvickelse? b) För vilka under det första århundradet visade Jesus på ett imponerande sätt att han är ”vägen och sanningen och livet”?
12 Många andra människor bär de tunga bördorna av sjukdom eller svår depression eller den oerhörda sorg man erfar vid någon närståendes död. Men Jesus skänkte vederkvickelse åt alla sådana personer, som arbetade ”hårt” och var ”tyngda av bördor”. (Matteus 4:24; 11:28, 29) Jesus botade en kvinna som i 18 år utan framgång hade sökt hjälp av läkare. Han botade också en man som hade varit sjuk i 38 år och en annan som hade fötts blind. Kan du föreställa dig deras lättnad, när Jesus botade dem? (Lukas 13:10—17; Johannes 5:5—9; 9:1—7) Faktum är att alla dessa, som kom till Jesus i tro, kom till källan för sanning, verklig vederkvickelse och liv. För den änka som fick tillbaka sin ende son från döden och för de föräldrar som fick tillbaka sin döda 12-åriga dotter i livet bevisade Jesus verkligen på ett imponerande sätt att han är ”vägen och sanningen och livet”. — Johannes 14:6; 17:3; Lukas 7:11—17; 8:49—56.
13. Till vem lärde Jesus oss att vända oss för att få hjälp, och vad händer när vi tillämpar hans råd?
13 Det finns utan tvivel tillfällen då vi möter problem som är större än vad vi själva kan klara av. Jesus lärde oss att vända oss till Jehova för att få hjälp, precis som han själv gjorde. (Lukas 22:41—44; Hebréerna 5:7) När vi regelbundet vänder oss till Gud i bön, kommer vi att dela känslorna hos psalmisten som skrev: ”Välsignad vare Jehova, som dagligen bär bördan åt oss.” (Psalm 55:23; 68:20, NW) Ja, kunskap om sanningen skänker verkligen vederkvickelse. Den drar oss närmare Jehova och hjälper oss att inse att det med hans hjälp är möjligt att framgångsrikt klara av också de allra svåraste situationer i livet.
Vederkvickta genom hoppet om Riket
14. Vad uppehöll Jesus i hans prövningar, och vad är absolut nödvändigt, om vi skall finna vederkvickelse för våra själar?
14 För att finna verklig vederkvickelse för våra själar måste vi ha ett starkt hopp. Det var hopp som uppehöll Jesus. Bibeln säger: ”För den glädje som förelades honom utstod [han] en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och [han] har satt sig på högra sidan om Guds tron.” (Hebréerna 12:2) Det glada hopp som uppehöll Jesus var hoppet om att han genom att bevara sin ostrafflighet skulle få bidra till helgandet av sin Faders namn, och att han också skulle bevisa sig värdig att få regera som kung i Guds rike. Att vi bevarar en klar bild av vårt hopp — antingen det hoppet är att få bli medregenter med Kristus i himmelen eller att som en av hans undersåtar få leva på den paradisiska jorden — kommer också att uppehålla oss i Guds tjänst. Ja, det hoppet är absolut nödvändigt för att vi skall finna vederkvickelse för våra själar. — Romarna 12:12.
15. Hur är våra framtidsutsikter utan hoppet om Riket?
15 Begrunda våra framtidsutsikter utan hoppet om Riket. En typisk livslängd varar bara 70 eller kanske 80 år. Och den tiden rusar snabbt i väg, som alla som blivit äldre kan tala om för dig! Ja, så här säger bibeln sanningsenligt om livet: ”Det går snart förbi, som om vi flög bort.” (Psalm 90:10) Och ändå önskar vi att våra dagar skall få fortsätta. Vi önskar leva. Det finns så mycket att göra och att glädja sig åt.
16. Vad måste vi göra för att finna vederkvickelse för våra själar?
16 Hur viktigt är det därför inte att vi i tro kommer till ”Kristus Jesus, vårt hopp”! (1 Timoteus 1:1) Som han sade: ”Detta är ... min Faders vilja: att var och en som betraktar Sonen och utövar tro på honom må ha evigt liv.” (Johannes 6:40, 51) Tror vi detta? Det måste vi göra, om vi skall finna vederkvickelse för våra själar. Vi kan inte undvara det. Ja, vi måste ta på oss ”frälsningens hopp” som en hjälm. (1 Tessalonikerna 5:8; jämför Hebréerna 6:19.) Det hoppet måste skydda vårt sinne och vårt tänkesätt. Annars kommer vi att bli så nertyngda av bördor och bekymmer att vi kommer att ge upp och misslyckas i att vinna det eviga livet. För att få åtnjuta vederkvickelse för våra själar måste vi därför se till att bevara vårt hopp om Riket starkt.
Vederkvickelse av att utföra Guds arbete
17. a) Vad krävs det för att få vederkvickelse, och varför är inte detta för mycket för oss? b) Vad innebär det att ta emot Kristi ok?
17 Men för att få vederkvickelse krävs det mer än att bara komma till Jesus. Han tillade: ”Ta på er mitt ok [eller: ”Kom in under mitt ok med mig”] och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:29, 30, fotnoten i New World Translation Reference Bible) Att ta på sig ett ok betecknar arbete. Men lägg märke till att Jesus inte ber oss att vi skall ta oket på oss själva och utföra allt arbetet ensamma, utan vi skall komma in under oket tillsammans med honom. Att ta emot det ok som Kristus erbjuder innebär i det här fallet att överlämna sig åt Gud, att symbolisera detta genom vattendop och att sedan ta på sig ansvaret att vara en Kristi lärjunge. Men hur kan ett sådant ok av lärjungaskap skänka vederkvickelse?
18. a) Varför skänker det vederkvickelse att ta emot Kristi ok? b) Hur skänker predikoarbetet oss glädje och vederkvickelse?
18 Att ta emot Kristi ok skänker vederkvickelse, därför att Jesus är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat. Eftersom han inte är oresonlig, är det vederkvickande att få arbeta tillsammans med honom under samma ok. Han tar hänsyn till våra begränsningar och svagheter. Som han sade: ”Mitt ok är skonsamt.” Det är sant att lärjungaskapets ok innebär arbete, samma prediko- och undervisningsarbete som Jesus utförde och för vilket han utbildade sina första efterföljare. (Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8) Men vilket vederkvickande arbete är det dock inte att få berätta för andra om vår kärleksfulle Gud, om hans Son och om Riket! Hur vederkvickande är det inte att få tala om för människor hur de skall kunna få leva för evigt i paradiset! Och hur stor blir inte vår glädje, när de ger gensvar till det livgivande budskapet om Riket och förenar sig med oss i att tjäna Jehova Gud! — 1 Timoteus 4:16.
19. Varför är det råd som Mose svärfar gav värdefullt för församlingsäldste i våra dagar?
19 På senare år har miljontals människor, som behöver hjälp att ta emot Kristi ok, kommit till Jehovas organisation, och detta ökar arbetsbördan för Rikets förkunnare och för dem som är herdar för dem. Det råd som profeten Mose fick av sin svärfar är värdefullt för sådana herdar. Han gav Mose följande råd: ”Det är inte bra, det sätt du går till väga på. Du kommer med visshet att slita ut dig, både du och detta folk som är hos dig, för de här angelägenheterna är en alltför stor börda för dig. Du förmår inte sköta dem ensam.” Han gav därför Mose rådet att välja ut dugliga män till att dela arbetet med att vara herdar för folket. Lydnad för detta råd visade sig leda till ett gott resultat. (2 Moseboken 18:17—27, NW) I våra dagar kommer ständig övning och utbildning att frambringa många dugliga män, ”gåvor i form av människor”, vilka kan vara med om att vara herdar för hjorden, så att församlingsäldste inte blir utslitna. — Efesierna 4:8, 16.
20. Vad kräver Jesus Kristus och hans Fader av oss?
20 Även om Kristus uppmanade sina efterföljare att anstränga sig kraftigt, så kräver varken han eller hans Fader att någon av oss gör mer än vad som är rimligt. En gång, när några kritiserade det Maria, Lasarus’ syster, gjorde för Jesus, tillrättavisade han dem och sade: ”Låt henne vara. ... Hon gjorde vad hon kunde.” (Markus 14:6—8; Lukas 13:24) Och det är allt som krävs av oss — att göra det vi kan. Sådan kristen verksamhet är inte någon börda, utan en vederkvickelse. Varför det? Därför att den skänker sann tillfredsställelse nu och ett säkert hopp om eviga välsignelser i framtiden.
21. a) Vad är Kristi lätta börda, och vad är det ofta som gör predikoarbetet svårt? b) Vad bör vi vara fast beslutna att göra, och med vilken säker framtidsutsikt?
21 Det är sant att Satan kommer att se till att vi blir förföljda, precis som vår kamrat under oket, Jesus Kristus, blev. (Johannes 15:20; 2 Timoteus 3:12) Men kom ihåg att det inte är Kristi lätta börda som är betungande. Det är i stället ofta motståndet från Satan och hans representanter som gör vårt arbete så svårt. Kristi börda består bara i att uppfylla Guds krav, och dessa är inte betungande. (1 Johannes 5:3) Må vi därför fortsätta att vara kvar under Jesu Kristi ok tillsammans med honom och precis som han anstränga oss i prediko- och undervisningsarbetet. Genom att göra detta kommer vi, som han lovade, att finna vederkvickelse för våra själar.
Hur skulle du svara?
◻ Hur har mänsklighetens situation varit enligt Romarna 8:22?
◻ På vad sätt skänker kunskap om sanningen vederkvickelse?
◻ Varför är hoppet om Riket så vederkvickande?
◻ Vad är Jesu ok, och varför är det skonsamt?
◻ Vilken börda kommer vi att få vederkvickelse av att bära?