Frukta Jehova, honom som hör bön
”Du som hör bön, just till dig skall människor av allt kött komma.” — PSALM 65:3, NW.
1. Varför bör vi räkna med att Jehova ställer krav på dem som önskar närma sig honom i bön?
JEHOVA GUD är ”evighetens Konung”. Han är också den ”som hör bön”, den till vilken ”människor av allt kött” kommer. (Uppenbarelseboken 15:3; Psalm 65:3, NW) Men hur bör de då komma till honom? Jordiska kungar har normer för sådant som klädsel och etikett hos dem som tillåts träda inför dem. Vi bör därför helt visst förvänta att den evige Konungen har krav som måste uppfyllas av alla som önskar komma inför honom med ödmjuk anhållan och tacksägelse. — Filipperna 4:6, 7.
2. Vilka frågor uppstår, när det gäller bönen?
2 Vad kräver då den evige Konungen av dem som närmar sig honom i bön? Vilka kan be och bli hörda? Och vad kan de be om?
Att närma sig den evige Konungen
3. Kan du nämna några exempel på böner som Guds tidiga tjänare har bett, och närmade de sig honom genom någon mellanhand?
3 Innan Adam, en ”son av Gud”, blev syndare, kommunicerade han tydligen med evighetens Konung. (Lukas 3:38; 1 Moseboken 1:26—28) När Adams son Abel offrade ”av det förstfödda” i sin hjord till Gud, åtföljdes detta offer utan tvivel av uttryck för ödmjuk anhållan och lovprisning. (1 Moseboken 4:2—4) Noa, Abraham, Isak och Jakob byggde altaren och närmade sig bedjande Jehova med sina offer. (1 Moseboken 8:18—22; 12:7, 8; 13:3, 4, 18; 22:9—14; 26:23—25; 33:18—20; 35:1, 3, 7) Och Salomos, Esras och de av Gud inspirerade psalmisternas böner visar att israeliterna närmade sig Gud utan någon mellanhand. — 1 Kungaboken 8:22—24; Esra 9:5, 6; Psalm 6:2, 3; 43:1; 55:2; 61:2; 72:1; 80:2; 143:1.
4. a) Vilket nytt sätt att närma sig Gud i bön infördes under det första århundradet? b) Varför är det särskilt passande att bön frambärs i Jesu namn?
4 Men under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen infördes ett nytt sätt att närma sig Gud i bön, nämligen genom hans Son, Jesus Kristus, som hade särskild kärlek till mänskligheten. I sin föremänskliga tillvaro tjänade Jesus glatt som ”en mästerlig arbetare” och höll de ting kära som hade med mänskligheten att göra. (Ordspråksboken 8:30, 31, NW) Som människa på jorden hjälpte Jesus kärleksfullt ofullkomliga människor andligen, och han botade också sjuka och uppväckte till och med döda. (Matteus 9:35—38; Lukas 8:1—3, 49—56) Och Jesus gav framför allt ”sin själ till en lösen” för många. (Matteus 20:28) Hur passande är det därför inte att de som drar nytta av lösen också skall närma sig Gud genom denne, som älskar mänskligheten så mycket! Detta är nu den enda vägen att närma sig den evige Konungen, för Jesus själv förklarade: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”, och ”ifall ni ber Fadern om något, skall han ge er det i mitt namn”. (Johannes 14:6; 16:23) Att be om saker och ting i Jesu namn innebär att man erkänner att han är den väg genom vilken man närmar sig honom som hör bön.
5. Vad är Guds inställning till världen av människor, och vilket samband har detta med bönen?
5 Vi bör framför allt uppskatta den kärlek Jehova visade genom att tillhandahålla lösen. Jesus sade: ”Gud älskade världen [av människor] så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Djupet av Guds kärlek är väl uttryckt i psalmistens ord: ”Liksom himlarna är högre än jorden, så är hans kärleksfulla omtanke överlägsen gentemot dem som fruktar honom. Så långt bort som soluppgången är från solnedgången, så långt bort från oss har han fört våra överträdelser. Som en far visar barmhärtighet mot sina söner har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom. Ty han själv känner väl vår utformning och kommer ihåg att vi är stoft.” (Psalm 103:11—14, NW) Hur uppmuntrande är det inte att veta att Jehovas överlämnade vittnens böner stiger upp till en sådan kärleksfull Fader genom hans Son!
Ett begränsat privilegium
6. Med vilken inställning måste man närma sig Jehova i bön?
6 Mänskliga kungar låter inte vem som helst oanmäld komma in i det kungliga palatset. En audiens hos en kung är ett begränsat privilegium, och så är det också med bön till evighetens Konung. De som genom Jesus Kristus närmar sig Gud med rätt uppskattning av hans härliga majestät kan naturligtvis förvänta att bli hörda. Man måste närma sig den evige Konungen med en vördnadsfull inställning. Och de som önskar bli hörda måste visa ”fruktan för Jehova”. — Ordspråksboken 1:7, NW.
7. Vad är ”fruktan för Jehova”?
7 Vad är då ”fruktan för Jehova”? Det är djup vördnad för Gud i förening med sund fruktan för att misshaga honom. Denna vördnad bottnar i djup tacksamhet för hans kärleksfulla omtanke och godhet. (Psalm 106:1, NW) Den inbegriper att man erkänner honom som evighetens Konung, som har rätten och makten att ge straff, inbegripet döden, åt alla dem som inte lyder honom. Personer som visar fruktan för Jehova kan be till honom och förvänta att bli hörda.
8. Varför hör Gud deras böner som fruktar honom?
8 Gud besvarar naturligtvis inte de ondskefullas, trolösas eller egenrättfärdigas böner. (Ordspråksboken 15:29, NW; Jesaja 1:15; Lukas 18:9—14) Men de som fruktar Jehova blir hörda därför att de har rättat sig efter hans rättfärdiga normer. Men de har gjort mer än så. De som fruktar Jehova har i bön överlämnat sig åt honom och symboliserat detta genom att underkasta sig vattendop. De har därför ett obegränsat privilegium i fråga om bön.
9, 10. Kan odöpta personer be med hopp om att bli hörda?
9 För att bli hörd av Gud måste man uttrycka bedjande känslor som är i överensstämmelse med Guds vilja. Ja, man måste vara uppriktig, men det krävs mer. ”Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom [Gud] väl”, skriver aposteln Paulus, ”ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” (Hebréerna 11:6) Kan då odöpta personer uppmuntras att be med hopp om att bli hörda?
10 Eftersom kung Salomo var medveten om att bönen var ett begränsat privilegium, bad han att Jehova endast skulle höra främlingar eller utlänningar som bad vända mot Guds tempel i Jerusalem. (1 Kungaboken 8:41—43) Flera hundra år senare frambar den icke-judiske utlänningen Kornelius som en from man ”ständigt ödmjuk bön till Gud”. När Kornelius fick exakt kunskap, överlämnade han sig åt Gud, som då gav honom den heliga anden, och därefter blev Kornelius och andra icke-judar döpta. (Apostlagärningarna 10:1—44) Likt Kornelius kan alla i våra dagar som gör framsteg hänemot överlämnande uppmuntras till att be. Men en person som inte är uppriktig när det gäller att studera bibeln, inte känner till Guds krav för bön och ännu inte har visat en inställning som behagar Gud kan inte sägas frukta Jehova, ha tro eller uppriktigt söka honom. En sådan person är inte i stånd att be på ett sätt som Gud godtar.
11. Vad har hänt med somliga som har gjort framsteg hänemot överlämnande, och vad bör de fråga sig själva?
11 Somliga, som en gång gjorde framsteg hänemot överlämnande, kanske senare verkar hålla sig tillbaka. Om de inte har tillräcklig kärlek till Gud i sitt hjärta för att oförbehållsamt överlämna sig åt honom, bör de fråga sig själva om de fortfarande äger bönens dyrbara privilegium. Antagligen inte, eftersom de som närmar sig Gud måste uppriktigt söka honom och också söka rättfärdighet och ödmjukhet. (Sefanja 2:3) Alla som verkligen fruktar Jehova är troende som överlämnar sig åt Gud och symboliserar detta genom att bli döpta. (Apostlagärningarna 8:13; 18:8) Och det är endast döpta troende som har ett obegränsat privilegium att nalkas den evige Konungen i bön.
Att ”bedja med helig ande”
12. När kan det sägas att någon ber ”med helig ande”?
12 När någon har överlämnat sig åt Gud och symboliserat detta genom att bli döpt, är han i stånd att ”bedja med helig ande”. Så här skriver Judas angående detta: ”Men ni, älskade, genom att bygga upp er själva på er allraheligaste tro och bedja med helig ande, skall ni bevara er själva i Guds kärlek, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi barmhärtighet med utsikt till evigt liv.” (Judas, vers 20, 21) En person ber med helig ande, när han ber under påverkan av Guds ande eller verksamma kraft och i överensstämmelse med det som sägs i hans ord. Bibeln, som är skriven under inspiration av Jehovas ande, visar oss hur vi skall be och vad vi skall begära i bönen. Vi kan till exempel med tillförsikt be om att Gud skall ge oss av sin heliga ande. (Lukas 11:13) När vi ber med helig ande, uppenbarar våra böner ett hjärtetillstånd som Jehova älskar.
13. Vad kommer vi att undvika, om vi ber med helig ande, och vilket råd av Jesus kommer vi att tillämpa?
13 När vi ber med helig ande, är våra böner inte fyllda med högtravande ord. De innehåller inte mekaniskt upprepade formuleringar. Nej, de innehåller inte sådant som i själva verket är meningslösa doxologier eller hycklade uttryck av lovprisning. Sådana böner finns det gott om i kristenheten och resten av det stora Babylon, världsväldet av falsk religion, men sanna kristna följer Jesu råd: ”När ni ber, skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. ... Och när ni ber, skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror [felaktigt] att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de.” — Matteus 6:5—8, 1981.
14. Vilka insiktsfulla uttalanden har somliga gjort om bön?
14 Förutom Jesus och olika bibelskribenter finns det också andra som har gjort insiktsfulla uttalanden om bön. Den engelske författaren John Bunyan (1628—1688) sade till exempel: ”Bön är ett uppriktigt, medvetet och tillgivet utgjutande av själen för Gud genom Kristus, i Andens styrka och med dess hjälp, om sådana saker som Gud har lovat.” Den puritanske prästen Thomas Brooks (1608—1680) konstaterade: ”Gud ser inte till retoriken i dina böner, på hur stilistiska de kan vara; inte heller på geometrin i dina böner, på hur långa de kan vara; inte heller på dina böners aritmetik, på hur många de kan vara; inte på dina böners logik, på hur metodiska de kan vara; utan han ser till uppriktigheten hos dem.” Till dessa kommentarer skulle vi kunna foga Bunyans anmärkning: ”I bön är det bättre att ha ett hjärta utan ord än ord utan hjärta.” Men hur kan vi då, om vi är uppriktiga och uppfyller Guds krav, vara säkra på att evighetens Konung hör våra böner?
Aldrig avvisade
15. Vad är kontentan av Jesu ord i Lukas 11:5—8?
15 Jehova Gud slår aldrig dövörat till för sina överlämnade tjänares böner. Detta gjorde Jesus klart i sitt hjärtevärmande svar till lärjungarna, när de bad att få undervisning om hur de skulle be. Han sade bland annat: ”Vem av er har en vän och går till honom vid midnatt och säger till honom: ’Vän, låna mig tre bröd, för en vän till mig har just kommit till mig på en resa, och jag har inget att sätta fram åt honom’? Och denne svarar inifrån och säger: ’Sluta upp med att ställa till obehag för mig. Dörren är redan låst, och mina barn är i säng med mig; jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Jag säger er: Fastän han inte kommer att stiga upp och ge honom något därför att han är hans vän, kommer han ändå på grund av hans djärva ihärdighet att stiga upp och ge honom vadhelst han behöver.” (Lukas 11:1, 5—8) Vad var den springande punkten i den liknelsen?
16. Vad önskade Jesus att vi skall göra, när det gäller bön?
16 Jesus Kristus menade naturligtvis inte att Jehova Gud är ovillig att hjälpa oss, men Kristus vill att vi obetingat skall lita på Gud och att vi skall älska honom tillräckligt för att be utan att sluta upp. Jesus fortsatte därför: ”Detta säger jag er: Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och var och en som söker, han finner, och för var och en som bultar på skall det öppnas.” (Lukas 11:9, 10) Vi bör därför helt visst fortsätta att be, när vi blir förföljda, känner oss bedrövade över någon djupt rotad personlig svaghet eller prövas på något annat sätt. Jehova är alltid redo att hjälpa sina trogna tjänare. Han säger aldrig till oss: ”Sluta upp med att ställa till obehag för mig.”
17, 18. a) Hur uppmuntrade Jesus oss att be om helig ande, och vad ger ökad tyngd åt hans ord? b) Hur jämförde Jesus en jordisk förälders handlande med Guds handlande?
17 Om vi skall få åtnjuta ett nära förhållande till Gud, behöver vi hans heliga ande eller verksamma kraft. Därför fortsatte Jesus: ”Sannerligen, vilken är den far bland er som, ifall hans son ber om en fisk, skulle räcka honom en orm i stället för en fisk? Eller ifall han också ber om ett ägg, skulle räcka honom en skorpion? Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte Fadern i himmelen ge helig ande åt dem som ber honom!” (Lukas 11:11—13) I Matteus 7:9—11 talas det om att ge en sten i stället för ett bröd. Jesu ord får större kraft, om vi inser att brödet i bibelns länder i forna tider till storlek och form liknade en platt, rund sten, att vissa slags ormar liknar vissa slags fiskar och att det finns en liten vit skorpion som i viss mån liknar ett ägg. Men vilken far skulle, om hans barn bad om bröd, en fisk eller ett ägg, ge det en sten, en orm eller en skorpion?
18 Jesus jämförde därefter en jordisk förälders handlande med Guds handlande mot medlemmarna av sin familj av tillbedjare. Om vi ger goda gåvor åt våra barn trots att vi på grund av nedärvd syndfullhet är mer eller mindre onda, hur mycket mer bör vi då inte förvänta att vår himmelske Fader skall ge den utmärkta gåva som hans heliga ande utgör åt sina lojala tjänare som ödmjukt ber om den!
19. a) Vad antyder Jesu ord nedtecknade i Lukas 11:11—13 och Matteus 7:9—11? b) Hur kommer vi att betrakta våra prövningar, om vi leds av helig ande?
19 Jesu ord antyder att vi bör be Gud om mer av hans heliga ande. Om vi leds av den, kommer vi inte att klaga över vår ”lott i livet” och betrakta prövningar och besvikelser som något som är till verklig skada för oss. (Judas, vers 16) Det är sant att ”människan, av kvinna född, är kortlivad och mättad av oro” och att många ännu inte har upplevt slutet på sina problem eller hjärtesorger. (Job 14:1, NW) Men låt oss aldrig betrakta våra prövningar som stenar, ormar eller skorpioner, som han som hör bön på något sätt har gett oss. Han är kärleken personifierad och prövar ingen med onda ting. Han ger oss i stället ”varje god gåva och varje fullkomlig skänk”. Och till slut kommer han att ställa allt till rätta för alla dem som älskar och fruktar honom. (Jakob 1:12—17; 1 Johannes 4:8) De som har vandrat i sanningen i många år vet av erfarenhet att genom tro och bön har några av deras svåraste prövningar utfallit till gagn för dem och har ökat Guds andes frukt i deras liv. (3 Johannes, vers 4) Och på vilket bättre sätt skulle vi egentligen kunna lära oss att bli beroende av vår himmelske Fader och bli hjälpta att odla andens frukt: kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning? — Galaterna 5:22, 23.
20. Vilken verkan bör Jesu ord nedtecknade i Lukas 11:5—13 ha på oss?
20 Jesu ord nedtecknade i Lukas 11:5—13 ger oss således en välsignad försäkran om Jehovas kärlek och ömma omvårdnad. Detta bör fylla vårt hjärta med den djupaste tacksamhet och kärlek. Det bör stärka vår tro och öka vår önskan att ofta gå till den evige Konungens fotapall och dröja kvar i hans kärleksfulla närvaro. Jesu ord försäkrar oss också om att vi aldrig kommer att avvisas tomhänta. Vår himmelske Fader tycker mycket om att vi kastar våra bördor på honom. (Psalm 55:23; 121:1—3) Och när vi som hans trogna och överlämnade tjänare ber om hans heliga ande, ger han oss den frikostigt. Sådan är vår kärleksfulle Gud, och vi kan helt och fullt lita på att han är den som hör våra böner.
Minns du?
◻ Genom vem måste vi närma oss Gud i bön, och varför det?
◻ På vad sätt är bönen ett begränsat privilegium?
◻ Vad innebär det att ”bedja med helig ande”?
◻ Hur kan du med hjälp av bibeln bevisa att Jehovas trogna döpta vittnens böner blir hörda?
[Bilder på sidan 14]
Precis som en mänsklig far ger goda gåvor åt sina barn ger Jehova helig ande åt dem som ber honom