Hur man identifierar den heliga anden
VISSTE du att den heliga anden påverkar livet för var och en av oss? Och har du insett att den kan åstadkomma enorma förbättringar i ditt liv? Detta kanske förvånar dig. Ja, du kanske frågar: ”Vem eller vad är den heliga anden?”
Om du tillhör någon av kristenhetens kyrkor, har du troligen hört när prästen döper ett litet barn ”i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”. (Matteus 28:19, 1917) När man ber präster eller predikanter identifiera den heliga anden, svarar de flesta snabbt: ”Den helige Ande är tredje personen i treenigheten, på alla sätt jämbördig med Gud Fadern och Herren Jesus Kristus.”
Denna uppfattning hade man emellertid inte under de första århundradena enligt den vanliga tideräkningen. För att nämna ett exempel: Omkring 300 år efter Jesu Kristi apostlars död skrev Gregorius av Nazians: ”Somliga förmodar att [den heliga anden] är en kraft (energeia), somliga en varelse, somliga att han är Gud, somliga kan inte bestämma sig för vilket.”
I våra dagar godtar de flesta kyrkor i kristenheten den trinitariska synen på den heliga anden. Men stöder bibeln den uppfattningen? Eller är den enbart en åsikt som är grundad på tradition? Bibeln talar faktiskt aldrig om den heliga anden på samma sätt som den talar om Gud eller om Jesus. Så till exempel har den heliga anden inte något egennamn i bibeln.
Är detta bara en obetydlig detalj? Nej, namn är viktiga i bibeln. Gud betonade hur viktigt hans eget namn är då han sade: ”Jag är Jehova. Detta är mitt namn; och åt ingen annan kommer jag att ge min egen härlighet, inte heller min lovprisning åt huggna bilder.” (Jesaja 42:8, NW) Hur viktigt Jesu Kristi namn var framhävdes innan han var född, då en ängel sade till Maria: ”Du skall ge honom namnet Jesus.” (Lukas 1:31) Om Faderns och Sonens namn är så viktiga, varför har då inte den heliga anden ett personligt namn? Enbart denna detalj borde sannerligen få vem som helst att fråga sig huruvida anden verkligen är jämbördig med Fadern och Sonen.
Bibeln och den heliga anden
I de hebreiska skrifterna, ”Gamla testamentet”, hänvisas det till ”din helige Ande” och till ”min [dvs. Guds] Ande”. (Psalm 51:13; Joel 2:28, 29) Vi läser att den heliga anden kan uppfylla en person eller komma över honom, och man kan också bli beklädd med den. (2 Moseboken 31:3; Domarboken 3:10; 6:34) Något av Guds heliga ande kan tas från en person och ges åt en annan. (4 Moseboken 11:17, 25) Den heliga anden kan börja verka på någon och sätta honom i stånd till att utföra övermänskliga prestationer. — Domarboken 14:6; 1 Samuelsboken 10:6.
Vilka slutsatser kan man rimligtvis dra av sådana uttalanden? Sannerligen inte att den heliga anden är en person. Hur kan man ta något av en person från en individ och ge det åt en annan? Dessutom finns det inget som vittnar om att trogna judar under den tid då Jesus var på jorden betraktade den heliga anden som en person som var jämlik Fadern. De tillbad sannerligen inte den heliga anden. Deras tillbedjan riktades i stället helt och hållet till Jehova, den ene och ende som Jesus själv kallade ”min Fader” och ”min Gud”. — Johannes 20:17.
Liksom det så kallade Gamla testamentet säger också den del av bibeln som kallas de kristna grekiska skrifterna eller ”Nya testamentet” att den heliga anden kan ”uppfylla” en person eller vara ”över” honom. (Apostlagärningarna 2:4; Lukas 2:25—27) Helig ande gavs, utgöts och utdelades. (Lukas 11:13; Apostlagärningarna 10:45; Hebréerna 2:4) Vid pingsten år 33 v.t. erhöll lärjungarna ”något av” Guds ande. (Apostlagärningarna 2:17) Bibeln talar också om att döpas med helig ande och om att smörjas med den. — Matteus 3:11; Apostlagärningarna 1:5; 10:38.
Sådana bibliska uttalanden visar att den heliga anden inte är en person. Det är en slutsats som vi får bekräftad när vi ser att den heliga anden nämns tillsammans med andra opersonliga ting. Bibeln uppger till exempel att Stefanus var ”full av tro och helig ande”. (Apostlagärningarna 6:5) Aposteln Paulus anbefallde sig som Guds tjänare ”genom renhet, genom kunskap, genom långmodighet, genom omtanke, genom helig ande, genom kärlek fri från skrymteri”. — 2 Korintierna 6:4—6.
Det är sant att bibeln ibland personifierar den heliga anden. Jesaja sade till exempel att vissa som gjorde uppror mot Gud ”sårade hans heliga ande”. (Jesaja 63:10, NW) Paulus sade att man kunde ”bedröva” den. (Efesierna 4:30) Ett antal skriftställen säger dessutom att den heliga anden lär, vägleder, talar och bär vittnesbörd. (Johannes 14:26; 16:13, 14; 1 Johannes 5:7, 8) Men bibeln personifierar också andra opersonliga ting, till exempel vishet, död och synd. (Ordspråksboken 1:20; Romarna 5:17, 21) Bibeln åskådliggör ibland saker och ting på det här sättet och gör dem därmed mera levande.
I våra dagar talar vi om bibeln på ett liknande sätt när vi säger att den säger eller lär någonting. När vi använder sådana uttryck, menar vi då att bibeln är en person? Knappast! Bibeln menar inte heller att den heliga anden är en person när den använder likvärdiga uttryck.
Vad är då den heliga anden? Den är inte någon person. Den är i stället Guds egen verksamma kraft, som han använder för att utföra sin vilja. (1 Moseboken 1:2) Men hur påverkas vårt liv av den heliga anden? Och hur kan vi personligen få större behållning av dess verksamhet?