Ta på er ”ljusets vapen”
”Natten är långt liden; dagen har närmat sig. Låt oss därför lägga av de gärningar som hör mörkret till och ta på oss ljusets vapen.” — ROMARNA 13:12.
1, 2. Hur reagerade flertalet judar under det första århundradet för ”det sanna ljuset”, och det trots vilka fördelar?
JESUS KRISTUS är ”det sanna ljuset, som ger varje slags människa ljus”. (Johannes 1:9) När han kom som Messias år 29 v.t., kom han till en nation som av Gud hade blivit utvald att vara hans vittnen och som åtminstone till namnet var överlämnad åt Jehova. (Jesaja 43:10, NW) Många israeliter hade väntat på Messias, och många av dem kände också till några av de profetior som skulle identifiera Messias. Dessutom predikade Jesus i hela Palestina och utförde tecken fullt synligt för folkskarorna. Och folkskaror strömmade också till för att få höra honom, och de blev imponerade av det de fick se och höra. — Matteus 4:23—25; 7:28, 29; 9:32—36; Johannes 7:31.
2 Men till slut förkastade dock flertalet av judarna Jesus. I Johannes’ evangelium heter det: ”Han kom till sitt eget hem, men hans eget folk tog inte emot honom.” (Johannes 1:11) Hur kom detta sig? Svaret på den frågan kommer att hjälpa oss att undvika att upprepa deras misstag. Det kommer att hjälpa oss att ”lägga av de gärningar som hör mörkret till och ta på oss ljusets vapen” och därigenom undgå att få en sådan ogynnsam dom som israeliterna under det första århundradet drabbades av. — Romarna 13:12; Lukas 19:43, 44.
Motstånd från religiösa auktoriteter
3. Hur visade sig de judiska religiösa ledarna vara ”blinda vägledare”?
3 De religiösa ledarna i Israel var de främsta i att förkasta ljuset. Trots att de var ”lagkunniga” lärare, hade de tvingat på människorna ett formalistiskt system av regler, som ofta stod i strid med Guds lag. (Lukas 11:45, 46) Därigenom gjorde de ”Guds ord ogiltigt” genom den ”tradition” som de hade ”fortplantat”. (Markus 7:13; Matteus 23:16, 23, 24) De var ”blinda vägledare” som hindrade ljuset från att stråla igenom. — Matteus 15:14.
4, 5. a) Hur reagerade fariséerna, när ett antal judar började undra om Jesus var Messias? b) Vilken ond hjärteinställning röjde fariséerna?
4 Vid ett tillfälle, då många israeliter undrade om Jesus kanske var den Smorde, sände de uppskrämda fariséerna i väg tempelpoliser för att gripa honom. Men tempelpoliserna kom tillbaka tomhänta och sade: ”Aldrig har en annan människa talat så här.” Helt oberörda av detta frågade fariséerna tempelpoliserna: ”Inte har väl ni också blivit vilseledda? Inte har väl någon av styresmännen eller av fariséerna satt tro till honom? Men den här hopen folk som inte känner lagen, de är förbannade.” Nikodemus, en medlem av Sanhedrin, protesterade och sade att det var mot lagen att döma en människa utan att först ha hört henne. Fariséerna vände sig då mot honom och frågade elakt: ”Inte är väl du också från Galileen? Undersök och se att från Galileen kommer det inte att resas upp någon profet.” — Johannes 7:46—52.
5 Varför handlade då de religiösa ledarna i en åt Gud överlämnad nation på detta sätt? Därför att de hade utvecklat ett ont hjärtetillstånd. (Matteus 12:34) Deras föraktfulla syn på gemene man avslöjade deras arrogans. Deras påstående att inte ”någon av styresmännen eller av fariséerna” hade ”satt tro till honom” grundade sig på det övermodiga antagandet att det inte kunde vara en äkta Messias, om inte de först hade godkänt honom. Dessutom var de oärliga genom att de försökte misskreditera Jesus därför att han kom från Galileen, då en enkel undersökning skulle ha visat att han faktiskt var född i Betlehem, den ort där Messias enligt profetian skulle födas. — Mika 5:2; Matteus 2:1.
6, 7. a) Hur reagerade de religiösa ledarna för Lasarus’ uppståndelse? b) Vad sade Jesus för att avslöja de religiösa ledarnas kärlek till mörkret?
6 Dessa religiösa ledare visade på ett övertygande sätt sitt oförsonliga motstånd mot ljuset, när Jesus hade uppväckt Lasarus. För en gudfruktig person skulle en sådan handling ha varit ett bevis för att Jesus hade Jehovas stöd. Men de religiösa ledarna kunde bara se ett eventuellt hot mot sin privilegierade ställning. De sade: ”Vad skall vi göra, eftersom den här människan utför många tecken? Om vi låter honom hållas så här, kommer de alla att sätta tro till honom, och romarna skall komma och ta bort både vår plats för tillbedjan och vår nation.” (Johannes 11:44, 47, 48) De lade därför råd om att döda både Jesus och Lasarus och hoppades kanske att därigenom kunna släcka ljuset. — Johannes 11:53, 54; 12:9, 10.
7 Dessa Guds nations religiösa ledare drevs således bort från ljuset genom sin arrogans, stolthet och intellektuella oärlighet och sitt starka egenintresse. Mot slutet av sin tjänst avslöjade Jesus deras skuld genom att säga: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare, eftersom ni stänger himmelriket för människorna; själva kommer ni nämligen inte in, och inte heller tillåter ni dem som är på väg in att komma in.” — Matteus 23:13.
Själviskhet och stolthet
8. Vilka händelser i Nasaret avslöjade det onda hjärtetillståndet hos vissa människor där?
8 Det var den onda hjärteinställningen hos flertalet av det judiska folket under det första århundradet som fick dem att avspegla sina religiösa ledare i fråga om att förkasta ljuset. Vid ett tillfälle inbjöds Jesus att tala i en synagoga i Nasaret. Han läste och förklarade ett avsnitt ur Jesajas bok, och först lyssnade församlingen på honom. Men när han gjorde en historisk jämförelse, som avslöjade deras själviskhet och brist på tro, blev de rasande och försökte döda honom. (Lukas 4:16—30) Bland andra dåliga egenskaper hindrade stolthet dem från att reagera på rätt sätt för ljuset.
9. Hur avslöjades de felaktiga motiven hos en stor grupp galiléer?
9 Vid ett annat tillfälle bespisade Jesus genom ett underverk en stor folkskara vid Galileiska sjön. Vittnen till detta underverk sade: ”Detta är med säkerhet den profet som skulle komma i världen.” (Johannes 6:10—14) Och när Jesus med båt färdades till en annan ort, följde folkskaran efter honom. Men Jesus visste att mångas motiv till att göra detta inte var kärlek till ljuset. Så här sade han till dem: ”Ni söker efter mig, inte därför att ni såg tecken, utan därför att ni åt av bröden och blev mätta.” (Johannes 6:26) Det visade sig snart att han hade rätt, för många av dem som hade följt honom vände tillbaka till världen. (Johannes 6:66) Deras själviska inställning: ”Vad kan jag få ut av detta?” skymde ljuset för dem.
10. Hur reagerade flertalet icke-judar för ljuset?
10 Efter Jesu död och uppståndelse fortsatte troende judar att föra ljuset till andra judar, men få reagerade positivt. Därför spred aposteln Paulus och andra som tjänade som ”ett ljus för nationer” de goda nyheterna till andra länder. (Apostlagärningarna 13:44—47) Många icke-judar reagerade positivt, men den allmänna reaktionen blev dock som Paulus beskrev den: ”Vi predikar Kristus hängd på pålen, ... [ett budskap som] för nationerna [är] en dårskap.” (1 Korintierna 1:22, 23) De flesta icke-judar förkastade ljuset därför att de var förblindade av hednisk vidskepelse eller av världsliga filosofier. — Apostlagärningarna 14:8—13; 17:32; 19:23—28.
Kallade ut ur mörkret
11, 12. Vilka reagerade positivt för ljuset under det första århundradet, och vilka gör det i våra dagar?
11 Trots den allmänna bristen på gensvar under det första århundradet kallades dock många människor med rätt hjärta ut ur mörkret in i Guds underbara ljus. (1 Petrus 2:9) Så här skriver aposteln Johannes om dessa: ”Så många som tog emot honom [Kristus], åt dem gav han myndighet att bli Guds barn, eftersom de utövade tro på hans namn.” (Johannes 1:12) Från och med pingsten år 33 v.t. döptes dessa som älskade ljuset med helig ande och blev Guds söner med hopp om att få regera tillsammans med Jesus i hans himmelska rike.
12 I vår tid har de sista av dessa smorda Guds söner församlats, och de uppfyller Daniels profetia och lyser ”som utsträckningens glans ... och ... för de många till rättfärdighet”. (Daniel 12:3, NW) De har låtit sitt ljus lysa i sådan utsträckning att över fyra miljoner ”andra får” nu har dragits till sanningen och åtnjuter en rättfärdig ställning inför Gud. (Johannes 10:16) Dessa återspeglar i sin tur ljuset runt jorden, så att det ljuset nu lyser som aldrig tidigare. Precis som under det första århundradet har ”mörkret” inte heller nu ”överväldigat” ljuset. — Johannes 1:5.
Det finns inget mörker tillsammans med Gud
13. Vilken varning ger aposteln Johannes oss?
13 Men vi bör aldrig glömma aposteln Johannes’ varning: ”Gud är ljus och i gemenskap med honom finns inget mörker alls. Om vi skulle påstå: ’Vi har delaktighet med honom’, och vi ändå fortsätter att vandra i mörkret, då ljuger vi och tillämpar inte sanningen.” (1 Johannes 1:5, 6) Det är tydligt att de kristna kan gå i samma fälla som judarna gjorde och frambringa mörkrets gärningar samtidigt som de till namnet är vittnen för Gud.
14, 15. Vilka mörkrets gärningar visade sig i den kristna församlingen under det första århundradet, och vad lär vi av detta?
14 Det var faktiskt detta som hände under det första århundradet. Vi läser om allvarliga söndringar i Korint. (1 Korintierna 1:10—17) Aposteln Johannes måste förmana smorda kristna att inte hata varandra, och Jakob måste ge några rådet att inte favorisera de rika framför de fattiga. (Jakob 2:2—4; 1 Johannes 2:9, 10; 3 Johannes, vers 11, 12) Och när Jesus inspekterade de sju församlingarna i Mindre Asien, som vi läser om i Uppenbarelseboken, rapporterade han om att sådana mörkrets gärningar som avfällighet, avgudadyrkan, omoraliskhet och materialism hade trängt in i församlingarna. (Uppenbarelseboken 2:4, 14, 15, 20—23; 3:1, 15—17) Under denna den kristna församlingens första tid hade således många övergett ljuset, några hade blivit uteslutna, och andra hade bara glidit bort till ”mörkret utanför”. — Matteus 25:30; Filipperna 3:18; Hebréerna 2:1; 2 Johannes, vers 8—11.
15 Alla dessa rapporter från det första århundradet visar olika sätt varpå mörkret från Satans värld kan infiltrera enskilda kristnas eller till och med hela församlingars tänkesätt. Vi bör vara på vår vakt, så att något sådant aldrig händer med oss. Hur kan vi vara detta?
Den nya personligheten
16. Vilket välgrundat råd gav Paulus efesierna?
16 Paulus uppmanade efesierna att inte längre vara ”i mörker vad sinnet angår och utestängda från det liv som hör Gud till”. För att inte glida tillbaka in i det mörkret måste de uppodla den hjärteinställning som hör ljuset till. Paulus skrev: ”Ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande och som fördärvas enligt sina bedrägliga begär; men ... ni skall förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skall ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” — Efesierna 4:18, 22—24.
17. Hur kan vi i våra dagar undvika att glida tillbaka in i mörkret?
17 Paulus förordar här vad man skulle kunna kalla för genomgripande kirurgi, dvs. att vi skall skära bort det som tidigare var en del av oss, vår gamla personlighet, och tillåta en helt ny ande att utvecklas för att påverka vårt sinne. Och han talade inte här till nyintresserade personer, utan till döpta kristna. Förändringen av vår personlighet upphör inte vid dopet. Det är en fortgående process. Om vi upphör med att odla den nya personligheten, kommer antagligen den gamla att återigen dyka upp med sin stolthet, arrogans och själviskhet. (1 Moseboken 8:21; Romarna 7:21—25) Detta skulle kunna leda till en återgång till mörkrets gärningar.
”Genom ljus från dig kan vi se ljus”
18, 19. Hur sade Jesus och Paulus att man kunde känna igen ”ljusets barn”?
18 Kom ihåg att vi för att kunna vinna evigt liv måste få en gynnsam dom av Gud, en dom som grundar sig på hur mycket vi älskar ljuset. Efter att ha alluderat på detta senare förhållande säger Jesus: ”Den som bedriver usla ting, han hatar nämligen ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som gör vad sant är, han kommer till ljuset, för att hans gärningar skall göras uppenbara såsom sådana som har utförts i harmoni med Gud.” — Johannes 3:19—21.
19 Paulus stödde denna tanke, när han skrev följande till efesierna: ”Fortsätt att vandra som ljusets barn, ty ljusets frukt består av allt slags godhet och rättfärdighet och sanning.” (Efesierna 5:8, 9) Våra gärningar visar således om vi är ljusets eller mörkrets barn. Men rätta gärningar kan endast komma från ett gott hjärta. Det är därför som vi måste bevaka vårt hjärta, vara medvetna om att vi måste fortsätta att förnya vår personlighet och vara noga med den ande som påverkar vårt sinne. — Ordspråksboken 4:23.
20, 21. a) Vilken speciell utmaning möter barn födda i kristna familjer? b) Vilken utmaning möter alla barn till kristna föräldrar?
20 Detta har ibland visat sig vara en speciell utmaning för barn som fötts av överlämnade Jehovas vittnen. Varför det? Jo, sådana barn åtnjuter å ena sidan en underbar välsignelse, eftersom detta att en person känner sanningen från sin tidigaste barndom faktiskt innebär att han aldrig själv behöver få uppleva vad det vill säga att vara i mörkret i Satans värld. (2 Timoteus 3:14, 15) Å andra sidan tar vissa barn i den här situationen sanningen för självklar och lär sig aldrig att riktigt älska ljuset. Så var situationen för flertalet judar under det första århundradet. De växte upp i en nation som var överlämnad åt Jehova, och de hade viss kunskap om sanningen, men den fanns inte i deras hjärtan. — Matteus 15:8, 9.
21 Kristna föräldrar är inför Gud skyldiga att uppfostra sina barn i ljuset. (5 Moseboken 6:4—9; Efesierna 6:4) Men till sist måste dock barnet självt komma att älska ljuset mer än mörkret. Det måste göra sanningens ljus till sitt eget. När barnet växer upp kanske vissa inslag i Satans värld verkar lockande för det. Dess kamraters sorglösa och oansvariga livsstil kanske verkar spännande, och den skepticism som lärs ut i klassrummet kanske är lockande. Men barnet bör aldrig glömma att utanför ljuset ”övertäcker” ”mörker” jorden. (Jesaja 60:2) I längden har denna förmörkade värld inget gott att erbjuda. — 1 Johannes 2:15—17.
22. Hur välsignar Jehova nu dem som kommer till ljuset, och hur kommer han att välsigna dem i framtiden?
22 Så här skrev kung David: ”Hos dig [Jehova] är livets källa; genom ljus från dig kan vi se ljus. Låt din kärleksfulla omtanke bestå mot dem som känner dig.” (Psalm 36:10, 11, NW) De som älskar ljuset kommer att lära känna Jehova, och detta kan betyda liv för dem. (Johannes 17:3) I sin kärleksfulla omtanke stöder Jehova dem nu, och när den stora vedermödan slår till, kommer han att föra dem igenom den och in i sin nya värld. Detta kan bli vår erfarenhet, om vi nu skyr mörkret i Satans värld. I den nya världen kommer mänskligheten att bli återställd till fullkomligt liv i paradiset. (Uppenbarelseboken 21:3—5) De som då får en gynnsam dom kommer att ha framtidsutsikten att för all framtid få sola sig i Jehovas ljus. Vilken underbar framtidsutsikt! Och vilken kraftig sporre till att nu ”lägga av de gärningar som hör mörkret till” och ta på sig ”ljusets vapen”! — Romarna 13:12.
Kommer du ihåg?
◻ Varför förkastade flertalet judar på Jesu tid ljuset?
◻ I vilken utsträckning har ljuset lyst i modern tid?
◻ Vilka varnande exempel på själviskhet och stolthet har vi från det första århundradet?
◻ Vad måste vi göra om vi skall förbli i ljuset?
◻ Vilka välsignelser väntar dem som älskar ljuset?
[Bild på sidan 14]
De flesta av judarna på Jesu tid reagerade inte positivt på ljuset
[Bilder på sidan 17]
Under årtiondenas gång har olika metoder använts för att låta ljuset lysa i arbetet med att göra lärjungar
[Bild på sidan 18]
”Ni skall lägga bort den gamla personligheten ... och skall ta på er den nya personligheten”