Vi samlas med ett folk som älskar gudagiven frihet
JEHOVAS VITTNEN är unika på många sätt. Det är bara de som talar ett ”rent språk”. (Sefanja 3:9, NW) Det är bara de som är eniga och har den kärlek, det särskiljande kännemärke, som Jesus Kristus beskrev. (Johannes 13:35) Och det är bara de som har den frihet som Jesus Kristus sade att sanningen skulle medföra, enligt Johannes 8:32: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.”
Dessa ord som Jesus Kristus, Guds Son, riktade till sina lärjungar har visat sig vara sanna. Och de uppskattas nu mer än någonsin av alla de Jehovas vittnen som var närvarande vid områdessammankomsterna ”Ett frihetsälskande folk”. Sammankomstprogrammet gav dem olika aspekter på den frihet de har — hur de skall använda den, vilket ansvar som följer med den och vilken välsignelse det för med sig för dem att vara ett fritt folk.
Dessa så aktuella och praktiska sammankomster började på norra halvklotet den 7 juni 1991 i Los Angeles i Kalifornien i USA. Programmet började klockan 10.20 med ett musikprogram följt av sång och bön. Det första talet var en kraftfull framställning byggd på Jakob 1:25. Enligt The Jerusalem Bible lyder den versen: ”Den man som stadigt ser på frihetens fullkomliga lag och gör det till sin vana — i det han inte hör och sedan glömmer, utan aktivt omsätter det i handling — kommer att vara lycklig i allt som han gör.” På samma sätt som vi tittar i en spegel för att se vad vi behöver rätta till när det gäller vårt utseende måste vi ständigt skåda in i Guds fullkomliga lag som hör friheten till för att se vilka förändringar vi behöver göra i vår personlighet. Och vi bör fortsätta ihålligt med att titta i den spegeln.
Sedan kom ordförandens tal: ”Välkomna, alla ni som utgör ett frihetsälskande folk”. Jehovas vittnen älskar frihet, och de vill fortsätta att vara fria. Talaren citerade rättsvårdande myndigheter som visade att det inte kan finnas någon frihet utan lag. Ja, de kristna är inte fria att göra vad de själva vill, utan de är fria att göra Jehovas vilja. De vill göra fullt bruk av sin frihet utan att missbruka den. Jehovas vittnen har i synnerhet sedan år 1919 glatt sig åt en allt större frihet. Talaren visade att frihet är något som har betonats i både sammankomstteman och kristna publikationer under många år. Alla sammankomstdeltagarna skulle få lära sig mera om den frihet som Gud ger och hur man skall använda den.
Efter dessa ord i rättan tid intervjuades förkunnare som älskar frihet och som gladde sig över att få vara med vid sammankomsten. Sådana här sammankomster kännetecknas av glädje, precis som det forntida Israels tre årliga högtider kännetecknades av stor glädje. Ett antal intervjuer visade att sammankomster är till andlig uppbyggelse och glädje.
Sedan kom talet över sammankomstens tema: ”Syftet med och bruket av vår gudagivna frihet”. Det talet lärde sammankomstdeltagarna att det bara är Jehova som har absolut frihet, för han är den högsta myndigheten och är dessutom allsmäktig. Men ibland begränsar han sin frihet genom att vara sen till vrede och genom att utöva självbehärskning, och det gör han för sitt namns skull och till nytta för sina skapelser. Alla hans förnuftsbegåvade skapelser har relativ frihet, för de är underordnade Jehova och är begränsade av hans fysiska och moraliska lagar. Jehova har gett dem frihet för att de skall kunna njuta av tillvaron, men i synnerhet för att de skall kunna tillbe honom till ära och glädje för honom. Eftersom Jehovas vittnen har gjort gott bruk av sin frihet, har de över hela världen fått det ryktet att de uppför sig väl och är nitiska i sin tjänst.
Första dagens eftermiddagsprogram
”Fullt upptagen — med döda gärningar eller i Jehovas tjänst?” var det tankeväckande temat på det tal som inledde första dagens eftermiddagsprogram. Till döda gärningar hör inte bara köttets gärningar, utan också andra gärningar som är andligt döda, meningslösa och fruktlösa — till exempel gärningar som går ut på att man skall göra sig pengar. Vi måste vara ärliga och villiga att granska oss själva noga för att kunna avgöra om vi sätter Riket främst i vårt liv.
Nästa tal hade i stort sett samma syfte. Det hade temat ”Hur vi fullgör vårt uppdrag som Guds tjänare”. Talaren visade att de kristna inte bör nöja sig med enbart en halvhjärtad tjänst eller med att bara göra ett visst antal timmar i tjänsten. De bör ha en önskan att vara effektiva i alla grenar av sin kristna tjänst. Dessa tankar inpräntades starkt i åhörarna med hjälp av en demonstration och ett par intervjuer. Alla uppmanades att fullgöra sin tjänst i största möjliga utsträckning.
I talet ”Ett fritt folk — men med ansvar” framhöll talaren att Jehovas folk bör komma ihåg att den frihet som sanningen har gett dem och som de i så hög grad omhuldar också medför ansvar. De bör använda denna frihet för att lovprisa Jehova, inte som en ursäkt för ett dåligt uppförande. Som kristna har de ett ansvar inför ”de överordnade myndigheterna” och bör också samarbeta med de äldste i församlingen. (Romarna 13:1) De har dessutom ett ansvar i fråga om klädsel, frisyr och uppförande. De bör aldrig glömma att ”var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud”. — Romarna 14:12; 1 Petrus 2:16.
Sedan kom ett tal som behandlade att alla kristna måste vara ”Oförskräckta medan denna världens ände närmar sig”. Människor i allmänhet fruktar för vad framtiden kan föra med sig, men de kristna måste vara oförskräckta och fullgöra sin tjänst. Förtröstan på Jehova leder till oförskräckthet, för ju mer fruktan en kristen känner för att misshaga Gud, desto mindre fruktan känner han för andra skapelser. Om man lär sig vissa trösterika skriftställen utantill, kan man bli stärkt till att inte känna fruktan. För att Guds tjänare skall vara andligt starka och orädda måste de göra gott bruk av alla tillfällen de har att vara tillsammans med medtroende. Var och en behöver också komma ihåg vilken roll bönen spelar när det gäller att vara oförskräckt. De kristna kan bevara ett gott förhållande till Jehova Gud genom att bevara sin oförskräckthet.
Den första dagens program slutade med det mycket instruktiva dramat ”Befriade för att främja sann tillbedjan”. Det visade hur en nutida familj tog lärdom av Esra och de 7.000 personer som följde honom och gjorde uppoffringar för att kunna återvända till Jerusalem. Det gjorde att var och en vid sammankomsten kunde undersöka vad han satte främst och se hur han kunde utöka sina tjänsteprivilegier. Detta drama gav gamla och unga i lika mån något att tänka på.
Andra dagens förmiddagsprogram
Efter ett musikprogram, sång, bön och en genomgång av dagens bibeltext inleddes andra dagens förmiddagsprogram med ett symposium med temat ”Frihet med ansvar i familjekretsen”. I den första delen, ”Hur fäder kan efterlikna Jehova”, fick fäder råd om hur de på olika sätt kan efterlikna vår himmelske Fader. Enligt 1 Timoteus 5:8 krävs det att de inte bara sörjer för sin familjs materiella behov, utan också för dess andliga. De kan efterlikna Jehova genom att vara en god lärare för familjen och också genom att ge kärleksfull fostran när så behövs. Dessa tankar illustrerades genom flera intervjuer.
”Hustruns understödjande roll” var nästa del i detta symposium. Först framhölls det att hustrun har en upphöjd ställning i den kristna familjen, ställningen att vara understödjande. Vad kräver det av henne? Det kräver att hon på rätt sätt stöder sin man, att hon aldrig pressar honom till att göra något som bara hon önskar. Hon måste sköta sina förpliktelser mot sin man och sina barn väl, och hon kan känna verklig tillfredsställelse av att hålla hemmet rent och snyggt. Och hon kan som en kristen tjänare ha många möjligheter att ta del i tjänsten på fältet. En intervju med en familj underströk visheten i sådana råd från Bibeln.
De unga uppmärksammades i delen ”Barn som hör och lär”. Föräldrar som fostrar sina barn till att lyssna och lära ärar Jehova och visar kärlek till sina andliga bröder och till sina egna barn. Om föräldrar avsätter tid av god kvalitet tillsammans med sina barn, kommer starka band att uppstå mellan dem och barnen. Föräldrar måste rusta sig så att de kan besvara sina barns frågor och stimulera deras kunskapstörst. Återigen visade intervjuer hur detta kan gå till.
Sedan kom det fina rådet ”Håll dig fri för att tjäna Jehova”. Hur gör man det? Genom att hålla sig fri från att sträva efter en världslig karriär, ägna sig åt tidskrävande hobbyer och satsa på materialistiska mål. Jesus och aposteln Paulus var goda föredömen för oss genom att vara självuppoffrande. Jehovas folk behöver hålla sitt öga ”ogrumlat”, leva enkelt, och inrikta sig på Rikets intressen. När det gäller att skaffa sig materiella ting är det förståndigare att spara nu och köpa senare än att köpa nu och betala senare. Ungdomar måste akta sig för att fantisera om sexuella njutningar och en världslig karriär. En intervju med en ogift pionjär visade vilka välsignelser man får om man håller sig fri för att tjäna Jehova.
Andra dagens förmiddagsprogram slutade med talet ”Vinn frihet genom överlämnande och dop”. Dopkandidaterna påmindes om att skapelsen visserligen hade störtats i slaveri genom Adams uppror, men att den mäktige befriaren, Jesus Kristus, öppnat vägen till frihet genom sitt lösenoffer. Talaren visade vad som innefattas i att man bryter sig loss och gör sig fri för att göra Guds vilja och framhöll vilka förpliktelser och vilka välsignelser som väntar dem som blir döpta.
Andra dagens eftermiddagsprogram
Andra dagens eftermiddagsprogram började med den rannsakande frågan ”Vems fördel söker du?” Världen återspeglar djävulens egoistiska anda, men de kristna skall efterlikna Jesu Kristi självuppoffrande anda. Vilket fint föredöme han var! Han lämnade himmelsk härlighet och offrade sedan sitt liv som människa för vår skull. Det uppdagas vems fördel vi söker, när det uppstår missförstånd mellan kristna angående affärer eller andra ekonomiska frågor, när det blir konflikter på grund av personlighetsmotsättningar osv. Sådant sätter den kristna kärleken på prov, men den som söker andras fördel kommer helt visst att inse att det medför större välsignelse att ge, och en sådan person kommer dessutom att vinna Jehovas godkännande.
Sedan kom en programpunkt med ett närbesläktat tema: ”Hur man upptäcker och övervinner andlig svaghet”. I detta tal framhölls det att vi måste känna igen symptomen på andlig svaghet och sedan beslutsamt kämpa för att övervinna Satan och hans snaror. De som tjänar Jehova måste uppodla djup kärlek till honom och hat till det som är ont. Detta kräver att de lär känna Jehova genom att regelbundet och målmedvetet studera Bibeln både enskilt och som familj. De måste undvika alla former av underhållning som glorifierar våld och sexuell omoraliskhet. (Efesierna 5:3—5) Något som också är grundläggande för att lyckas övervinna andlig svaghet är att man regelbundet ber och är närvarande vid möten.
Ett tal som kanske diskuterades mer än något annat efteråt vid sammankomsten var det som bar temat ”Är äktenskapet nyckeln till lycka?” Tänk så många unga som tror det! Men talaren klargjorde att det finns otaliga trogna andliga skapelser som är lyckliga, fastän de inte är gifta, liksom det finns många överlämnade kristna som är mycket lyckliga, trots att de inte är sammanokade i äktenskap. För övrigt finns det många gifta par som är olyckliga, vilket den höga skilsmässofrekvensen visar. Man behöver bara se på de många välsignelser som alla överlämnade kristna får för att inse att äktenskapet inte är nyckeln till lycka, även om det kan vara en välsignelse.
Efter detta tal kom symposiet ”Den kristna friheten i vår tid”. Den förste talaren behandlade ämnet ”Olika fasetter av vår kristna frihet”. En av dessa fasetter är friheten från sådana falska läror som treenighetsläran, läran om den odödliga själen och helvetesläran. En annan är friheten från slaveri under synden. Även om de kristna är ofullkomliga, är de fria från sådana dåliga vanor som rökning, hasardspel, dryckenskap och sexuell promiskuitet. Ytterligare en annan är friheten från hopplöshet, för de har hoppet om ett paradis, ett hopp som driver dem till att tala med andra om det.
Näste talare ställde frågan ”Sätter du värde på denna frihet?” Att värdesätta något betyder att hålla något kärt, att vårda det omsorgsfullt. För att kunna göra det måste en Guds tjänare akta sig så att han inte frestas att gå över den kristna frihetens gränser. Världens frihet är en bedräglig lögn, för den leder till slaveri under synd och moraliskt fördärv.
Den siste talaren i detta symposium talade över ämnet ”Stå fasta, ni som älskar frihet!” För att kunna göra det måste de kristna hålla sig tätt intill sina himmelska föräldrar, Jehova och hans hustrulika organisation. Jehovas folk kan inte tillåta att avfällig propaganda leder bort dem; de måste avvisa dem som kommer med omoraliska förslag. För att kunna stå fasta i gudaktig frihet måste de kristna leva ”genom ande”. — Galaterna 5:25.
Det sista talet den dagen var en verklig källa till glädje. Det var betitlat ”Den största människa som någonsin levat”. Jesus Kristus var den största människan, för han har påverkat människors liv på ett kraftfullare sätt än alla härar, alla flottor, alla regeringar och alla kungar tillsammans. Han var Guds Son, som befann sig i himmelen innan han kom till jorden. Jesus kunde därför efterlikna sin himmelske Fader så väl i ord och undervisning och i sitt sätt att leva att han kunde säga: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” (Johannes 14:9) Hur väl demonstrerade inte Jesus att ”Gud är kärleken”! (1 Johannes 4:8) Sedan talaren en lång stund behandlat Jesu egenskaper, konstaterade han att artikelserien ”Jesu liv och tjänst” har funnits med i Vakttornet sedan april 1985. Som svar på mångas begäran gav nu Sällskapet ut den nya boken Den största människa som någonsin levat. Den innehåller 133 kapitel och är tryckt i fyrfärg. Artiklarna i Vakttornet har redigerats om, men alla finns med i den 448-sidiga boken. Ja, stämningen var sannerligen mycket hög, när den här sammankomstdagen slutade!
Tredje dagens förmiddagsprogram
Tidigt på den tredje dagens förmiddag kom symposiet ”Vi tjänar som människofiskare”. Talet ”Bokstavlig och symbolisk fiskfångst” lade grunden för de tal som sedan följde. Talaren visade att Jesus först orsakade att några fiskare fick en mirakulös fiskfångst och sedan inbjöd dem att bli människofiskare. Jesus övade sina lärjungar en tid för att bli människofiskare, och från och med pingsten år 33 v.t. lyckades de sedan hjälpa stora skaror av män och kvinnor att bli lärjungar.
Näste talare behandlade liknelsen om släpnoten i Matteus 13:47—50. Han framhöll att den symboliska släpnoten inbegrep både de smorda kristna och kristenheten, den senare på grund av arbetet med att översätta, utge och sprida Bibeln, även om dessa ansträngningar medfört att enorma mängder med oduglig fisk samlats in. Det har i synnerhet sedan år 1919 pågått ett avskiljande verk, där den odugliga fisken har kastats bort, medan den fina fisken har samlats in i kärlliknande församlingar som har hjälpt till att skydda och bevara de sanna kristna för Guds tjänst.
I det tredje talet, ”Människor fiskas i världsomspännande vatten”, framhölls det att alla överlämnade kristna är förpliktade att ta del i det världsomspännande fisket. Det är nu mer än 4.000.000 personer som tar del i detta verk i mer än 200 länder, och under de senaste åren har mer än 230.000 personer blivit döpta varje år. Alla medlemmar av Jehovas folk uppmanades att förkovra sig i sin fiskeverksamhet, och flera ”fiskare” som är särskilt duktiga intervjuades.
I nästa tal, ”Att hålla sig vaken i ’ändens tid’”, räknade talaren upp sju saker som kan hjälpa Guds tjänare att hålla sig vakna: Man måste bekämpa distraherande faktorer, be, varna människor för det kommande slutet för denna tingens ordning, hålla sig till Jehovas teokratiska organisation, rannsaka sig själv, meditera över de profetior som gått i uppfyllelse och komma ihåg att ens frälsning är närmare än när man blev troende.
Förmiddagens program slutade med ett tal som behandlade ”Vem kommer att undkomma ’tiden av trångmål’?” Talaren visade hur Joels profetia uppfylldes i visst mått på apostlarnas tid, uppfylls ytterligare nu i vår tid och kommer att uppfyllas fullständigt i den nära framtiden.
Tredje dagens eftermiddagsprogram
Eftermiddagsprogrammet började med det offentliga föredraget ”Välkomna Guds nya värld av frihet!” Detta tal följde också sammankomstens tema om frihet. Talet visade att Guds ord förutsäger att det skall bli en ny värld fri från förtryck på grund av falsk religion, politik, ekonomiska problem och rashat. Människor skall också bli fria från synd och död. Fullkomlig hälsa skall återställas, så att människor kan leva för evigt i lycka på en paradisisk jord. De som älskar rättfärdighet har alltså all anledning att lova den nya världens Skapare genom att utropa: ”Tack, Jehova, för sann frihet till sist!”
Efter det offentliga föredraget kom något som var nytt för områdessammankomster — en genomgång av veckans studieavsnitt i Vakttornet. Sedan avslutades sammankomsten med det spännande talet och uppmaningen ”Ni som utgör ett frihetsälskande folk, fortsätt att gå framåt”. Talaren gick helt kort igenom framträdande punkter som tagits upp under sammankomstens tema om frihet. Han framhöll hur lyckliga medlemmarna av Jehovas folk är på grund av sin frihet, och han räknade upp på vilka sätt de kristna har gjort framsteg och uppmanade dem att fortsätta att gå framåt som en enad skara för att så kunna skörda ytterligare välsignelser. Han slutade talet med orden: ”Må Jehova, när vi gör detta, fortsätta att välsigna oss alla så att vi kan fortsätta att gå framåt som ett frihetsälskande folk.”
”Skapelsen blev ... lagd under fruktlösheten, inte av sin egen vilja utan genom honom som lade den därunder, på grundval av hoppet att också skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet.” — Romarna 8:20, 21.
[Bilder på sidan 25]
En ung delegat vid sammankomsten i Prag i Tjeckoslovakien
[Bilder på sidan 26]
1. Dopkandidater på väg till dopplatsen i Prag i Tjeckoslovakien
2. En som blir döpt som ett Jehovas vittne i Tallinn i Estland
3. De nya publikationerna gladde sammankomstdeltagarna i Usolje-Sibirskoje i Sibirien
4. ”New World Translation of the Holy Scriptures” kom ut på tjeckiska och slovakiska vid sammankomsten i Prag