Det är inte Jehova som bär skulden
”Som en far visar barmhärtighet mot sina söner, så har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom. Ty han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” — PSALM 103:13, 14.
1, 2. Vem var Abraham, och hur kom hans brorson Lot att bli bosatt i den onda staden Sodom?
JEHOVA bär inte skulden för de lidanden som vi kanske får utstå på grund av våra misstag. Tänk i detta sammanhang på något som hände för omkring 3.900 år sedan. Guds vän Abraham (Abram) och dennes brorson Lot hade blivit mycket välbärgade. (Jakob 2:23) De hade faktiskt fått så mycket ägodelar och boskap att landet inte tillät dem att bo tillsammans. Dessutom uppstod det ett gräl mellan de båda männens boskapsherdar. (1 Moseboken 13:5—7) Vad kunde man då göra åt saken?
2 För att få slut på grälet föreslog Abraham att de skulle skiljas åt, och han lät Lot få välja först. Trots att Abraham var äldst och det därför skulle ha varit på sin plats att Lot lät Abraham få ta det bästa området — hela det välbevattnade distriktet vid nedre Jordan — så valde han i stället själv detta. Men på grund av att de moraliskt dekadenta städerna Sodom och Gomorra låg i närheten, var området inte så bra som det såg ut. Lot och hans familj flyttade slutligen in i Sodom, vilket utsatte dem för andlig fara. Dessutom togs de till fånga, när kung Kedorlaomer och hans allierade besegrade Sodoms härskare. Abraham och hans män befriade dem, men Lot och hans familj återvände till Sodom. — 1 Moseboken 13:8—13; 14:4—16.
3, 4. Vad hände med Lot och hans familjemedlemmar, när Gud tillintetgjorde Sodom och Gomorra?
3 Jehova beslöt att tillintetgöra städerna Sodom och Gomorra på grund av invånarnas sexuella perversitet och moraliska förfall. Han sände barmhärtigt två änglar till att leda ut Lot, hans hustru och deras båda döttrar ur Sodom. De skulle inte se sig tillbaka, men Lots hustru, som kanske längtade efter de materiella ting som de hade lämnat, såg sig tillbaka och blev då en saltstod. — 1 Moseboken 19:1—26.
4 Vilka förluster fick inte Lot och hans döttrar utstå! Flickorna hade tvingats att lämna de män som de skulle gifta sig med, och Lot var nu utan sin hustru och sin materiella rikedom. Till slut blev han faktiskt tvungen att bo i en grotta tillsammans med sina döttrar. (1 Moseboken 19:30—38) Det som hade verkat så bra för honom visade sig bli raka motsatsen. Men trots att han tydligen hade gjort en del allvarliga misstag kallades han senare för den ”rättfärdige Lot”. (2 Petrus 2:7, 8) Och man kunde förvisso inte ge Jehova Gud skulden för Lots misstag.
”Misstag — vem kan urskilja dem?”
5. Hur kände David det när det gällde misstag och förmätenhet?
5 Eftersom vi alla är ofullkomliga och syndiga, begår vi alla misstag. (Romarna 5:12; Jakob 3:2) Vi kan, precis som Lot, bedras av hur något ter sig på ytan och felbedöma saker och ting. Psalmisten David vädjade därför: ”Misstag — vem kan urskilja dem? Förklara mig oskyldig till dolda synder. Håll också din tjänare tillbaka från förmätna handlingar; låt dem inte härska över mig. I så fall kommer jag att vara fullständig, och jag kommer att ha förblivit oskyldig till mycken överträdelse.” (Psalm 19:12, 13) David visste att han skulle kunna begå synder som han inte ens var medveten om. Han bad därför att få förlåtelse för de överträdelser som skulle ha kunnat vara dolda till och med för honom själv. När han hade begått ett allvarligt misstag, därför att hans ofullkomliga kött hade drivit honom att slå in på en felaktig kurs, önskade han verkligen få Jehovas hjälp. Han ville att Gud skulle hindra honom från att begå förmätna handlingar. David ville inte att förmätenhet skulle bli hans dominerande inställning. Han önskade i stället vara fullständig i sin hängivenhet för Jehova Gud.
6. Vilken tröst kan vi hämta från Psalm 103:10—14?
6 Som Jehovas nutida överlämnade tjänare är vi också ofullkomliga och begår därför misstag. Vi kan till exempel precis som Lot göra ett dåligt val, när det gäller var vi skall bosätta oss. Vi kanske missar ett tillfälle att utöka vår heliga tjänst för Gud. Även om Jehova ser sådana misstag, så känner han dem vars hjärta är böjt till rättfärdighet. Och även om vi syndar allvarligt men sedan ångrar oss, förlåter och hjälper Jehova oss och fortsätter att betrakta oss som gudaktiga personer. ”Efter våra synder har han inte handlat mot oss; inte heller efter våra missgärningar har han låtit vad vi förtjänar komma över oss”, förklarade David. ”Ty liksom himlarna är högre än jorden, så är hans kärleksfulla omtanke överväldigande mot dem som fruktar honom. Så långt bort som soluppgången är från solnedgången, så långt bort har han avlägsnat våra överträdelser från oss. Som en far visar barmhärtighet mot sina söner, så har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom. Ty han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” (Psalm 103:10—14) Vår barmhärtige himmelske Fader kan också göra det möjligt för oss att gottgöra vårt fel eller kanske ge oss ett nytt tillfälle att utöka vår heliga tjänst till hans lov och pris.
Det felaktiga i att ge Gud skulden
7. Varför drabbas vi av motgångar?
7 När något går på tok, har vi människor en benägenhet att ge någon eller något skulden för det som har hänt. Somliga lägger till och med skulden på Gud. Men Jehova vållar inte människor sådant lidande. Han gör det som är gott och inte det som är skadligt. Ja, ”han låter ... sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga”! (Matteus 5:45) En av de främsta orsakerna till att vi drabbas av motgångar är att vi lever i en värld som fungerar enligt själviska principer och som ligger i Satans, Djävulens, våld. — 1 Johannes 5:19.
8. Vad gjorde Adam, när saker och ting inte blev som han hade tänkt sig?
8 Att ge Jehova Gud skulden för det lidande, som vi ådrar oss genom våra egna misstag, är både oförståndigt och farligt, och det kan rentav komma att kosta oss själva livet. Den första människan, Adam, borde ha gett Gud äran för allt det goda som han fick. Ja, Adam borde ha varit mycket tacksam mot Jehova för själva livet och för de välsignelser som han åtnjöt i sitt parkliknande hem, Edens trädgård. (1 Moseboken 2:7—9) Vad gjorde Adam, då det inte blev som han hade tänkt, när han hade varit olydig och ätit av den förbjudna frukten? Jo, Adam klagade inför Gud: ”Kvinnan som du gav till att vara hos mig, hon gav mig frukt från trädet, och så åt jag.” (1 Moseboken 2:15—17; 3:1—12) Vi bör verkligen inte ge Gud skulden, vilket Adam gjorde.
9. a) Vad kan vara till tröst för oss, om vi på grund av våra egna oförståndiga handlingar råkar ut för svårigheter? b) Vad gör enligt Ordspråken 19:3 somliga när de åsamkar sig själva svårigheter?
9 Om vi på grund av vårt eget oförståndiga handlande råkar ut för svårigheter, kan vi hämta tröst ur vetskapen att Jehova förstår våra svagheter bättre än vi själva gör och att han kommer att befria oss från vårt tillstånd, om vi ägnar honom odelad hängivenhet. Vi bör uppskatta den hjälp Gud ger oss och aldrig ge Gud skulden för de besvärliga situationer vi kan försätta oss själva i eller de svårigheter vi kan vålla oss själva. Ett vist ordspråk säger angående detta: ”Det är en jordemänniskas dårskap som förvrider hennes väg, och det är mot Jehova som hennes hjärta då fylls av ursinne.” (Ordspråken 19:3) En annan översättning lyder: ”Somliga människor förstör sig själva genom sina egna dåraktiga handlingar och lägger sedan skulden på HERREN.” (Today’s English Version) Åter en annan översättning lyder: ”En människas okunnighet trasslar till hennes situation, och hon brusar upp mot Jehova.” — Byington.
10. Hur förvred Adams dårskap hans väg?
10 Enligt principen i detta ordspråk handlade Adam själviskt, och hans dåraktiga tänkesätt förvred hans väg. Hans hjärta vände sig bort från Jehova Gud, och han slog in på sin egen själviska och oberoende kurs. Ja, Adam blev så otacksam att han gav sin Skapare skulden och gjorde sig därigenom till den Högstes fiende! Genom sin synd fördärvade Adam både sin egen och sin familjs väg. Det ligger verkligen en varning i detta! De som är benägna att ge Jehova skulden för icke önskvärda förhållanden kan med rätta fråga sig själva: Ger jag Gud äran för de goda ting jag åtnjuter? Är jag tacksam över att som en av hans skapelser ha liv? Skulle det kunna vara så att jag har åsamkat mig själv lidande genom mina egna misstag? Har jag, genom att följa den vägledning som han ger i sitt inspirerade ord, Bibeln, gjort mig förtjänt av hans ynnest eller hjälp?
En fara också för Guds tjänare
11. Vad gjorde de judiska religiösa ledarna under det första århundradet sig skyldiga till, när det gällde Gud?
11 De judiska religiösa ledarna under det första århundradet v.t. påstod sig tjäna Gud, men de struntade i hans sanningsord och förlitade sig på sitt eget förstånd. (Matteus 15:8, 9) Eftersom Jesus Kristus avslöjade deras felaktiga tänkesätt, lät de döda honom. Senare visade de stort ursinne mot hans lärjungar. (Apostlagärningarna 7:54—60) Dessa mäns väg blev så förvriden att de faktiskt blev fyllda av ursinne mot Jehova själv. — Jämför Apostlagärningarna 5:34, 38, 39.
12. Vilket exempel visar att till och med vissa personer som är anslutna till den kristna församlingen försöker ge Jehova skulden för sina svårigheter?
12 Vissa personer i den kristna församlingen har också utvecklat ett farligt tänkesätt och försökt göra Gud ansvarig för de svårigheter de har råkat ut för. Förordnade äldste i en viss församling fann det till exempel nödvändigt att vänligt men bestämt ge en ung gift kvinna råd från Bibeln om att inte umgås med en världslig man. Under ett samtal gav hon Gud skulden genom att säga att han inte hade hjälpt henne att kunna stå emot den frestelse som hennes fortsatta umgänge med denne man hade utsatt henne för. Hon sade faktiskt att hon var arg på Gud! Bibliska resonemang och upprepade försök att hjälpa henne var till ingen nytta, och en omoralisk kurs ledde senare till att hon uteslöts ur den kristna församlingen.
13. Varför bör man undvika en klagande inställning?
13 En klagande anda kan leda en person till att ge Jehova skulden. ”Ogudaktiga människor” som smög sig in i församlingen under det första århundradet hade en dålig anda av det slaget, och den åtföljdes av andra slag av ett andligen fördärvat tänkesätt. Som lärjungen Judas sade vände dessa människor ”vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet”, och de visade sig ”falska mot vår ende Ägare och Herre, Jesus Kristus”. Judas förklarade också: ”Det är dessa som knotar och klagar över sin lott i livet.” (Judas, vers 3, 4, 16) Jehovas lojala tjänare kommer visligen att be om att kunna ha en uppskattande anda och inte en klagande inställning, som till slut skulle kunna göra dem så bittra att de förlorade tron på Gud och äventyrade sitt förhållande till honom.
14. Hur skulle man kunna reagera om en medkristen fick en att ta anstöt, men varför skulle inte detta vara rätt kurs?
14 Du kanske menar att detta inte skulle kunna hända dig. Men när saker och ting på grund av våra egna eller andras misstag går på tok, skulle detta kunna få oss att till sist ge Gud skulden. En person kan till exempel ta anstöt av vad en medtroende säger eller gör. Då kanske denne som har tagit anstöt, och som kanske har tjänat Jehova lojalt i många år, säger: ”Om den personen är i församlingen, så tänker inte jag komma på mötena.” Ja, en person skulle kunna bli så upprörd att han säger i sitt hjärta: ”Om sådana här saker får fortsätta, så vill jag inte tillhöra församlingen.” Men bör en kristen ha en sådan inställning? Varför skulle man, om en annan ofullkomlig människa får en att ta anstöt, låta detta gå ut över en hel församling av människor som är godtagbara för Gud och som lojalt tjänar honom? Varför skulle någon som har överlämnat sig åt Jehova sluta upp med att göra Guds vilja och därigenom låta det gå ut över Gud? Är det förståndigt att låta någon person eller en rad olika omständigheter fördärva ens goda förhållande till Jehova? Det skulle verkligen vara både dåraktigt och syndigt att av någon som helst orsak sluta upp med att tillbe Jehova Gud. — Jakob 4:17.
15, 16. Vad gjorde sig Diotrefes skyldig till, men hur uppträdde Gajus?
15 Föreställ dig att du hade varit i samma församling som den kärleksfulle kristne Gajus. Han utförde ”ett troget arbete” genom att visa gästfrihet mot besökande medtillbedjare — och till och med mot obekanta sådana! Men den stolte Diotrefes var tydligen i samma församling. Han tog inte respektfullt emot något från Johannes, en av Jesu Kristi apostlar. Diotrefes sladdrade till och med om Johannes med onda ord. Aposteln sade: ”Inte nöjd härmed, tar han [Diotrefes] inte heller själv respektfullt emot bröderna, och sådana som vill ta emot dem försöker han hindra och kasta ut ur församlingen.” — 3 Johannes, vers 1, 5—10.
16 Om Johannes kom till församlingen, tänkte han påminna om det som Diotrefes höll på med. Hur reagerade Gajus och andra gästfria kristna i den församlingen fram till dess? Det finns ingenting i Bibeln som antyder att någon av dem sade: ”Så länge som Diotrefes är i församlingen, så vill inte jag tillhöra den. Ni kommer inte att få se mig vid mötena.” Utan tvivel stod Gajus och andra likt honom fasta. De lät inte någonting få dem att sluta upp med att göra Guds vilja, och de blev förvisso inte fyllda av ursinne mot Jehova. Nej, det gjorde de verkligen inte, och de föll inte heller för de listiga knepen från Satan, Djävulen, som skulle ha blivit glad, om de hade blivit otrogna mot Jehova och hade gett Gud skulden. — Efesierna 6:10—18.
Bli aldrig fylld av ursinne mot Jehova
17. Hur bör vi handla om någon person eller situation får oss att ta anstöt eller bli missnöjda?
17 Även om en Guds tjänare vore missnöjd med eller hade tagit anstöt av någon person eller situation i församlingen, skulle personen i fråga egentligen förvrida sin egen väg, om han slutade upp med att umgås med Jehovas folk. En sådan person skulle inte använda sina uppfattningsförmågor på rätt sätt. (Hebréerna 5:14) Var därför fast besluten att möta alla motgångar som en som bevarar ostraffligheten. Bevara lojaliteten mot Jehova Gud, Jesus Kristus och den kristna församlingen. (Hebréerna 10:24, 25) Man kan inte finna sanningen som leder till evigt liv någon annanstans.
18. Vad kan vi vara övertygade om när det gäller Jehova Gud, även om vi inte alltid förstår hans handlande?
18 Kom också ihåg att Jehova aldrig prövar någon med onda ting. (Jakob 1:13) Gud, som är kärleken personifierad, gör gott, i synnerhet mot dem som älskar honom. (1 Johannes 4:8) Även om vi inte alltid förstår Guds handlande, kan vi vara övertygade om att Jehova Gud alltid kommer att göra det som är till hans tjänares bästa. Som Petrus sade: ”Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid; medan ni kastar allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” (1 Petrus 5:6, 7) Ja, Jehova bryr sig verkligen om sitt folk. — Psalm 94:14.
19, 20. Hur bör vi handla, även om våra prövningar ibland gör oss nedstämda?
19 Låt därför inte någon eller något få dig att snava. Som psalmisten så väl uttryckte det: ”Överflödande frid tillhör dem som älskar din [Jehova Guds] lag, och för dem finns ingen sten att snava på.” (Psalm 119:165) Vi upplever alla prövningar, och dessa kan ibland få oss att bli rätt nedstämda och modfällda. Men låt aldrig bitterhet utvecklas i ditt hjärta och i synnerhet aldrig mot Jehova. (Ordspråken 4:23) Ta med hans hjälp och enligt Bibelns principer itu med de problem som du kan lösa och uthärda dem som består. — Matteus 18:15—17; Efesierna 4:26, 27.
20 Låt aldrig dina känslor få dig att reagera dåraktigt och därigenom förvrida din väg. Tala och handla på ett sätt som kommer att glädja Jehovas hjärta. (Ordspråken 27:11) Vänd dig i innerlig bön till Jehova och vet att han verkligen bryr sig om dig som en av hans tjänare och kommer att ge dig det förstånd du behöver för att tillsammans med hans folk förbli på livets stig. (Ordspråken 3:5, 6) Bli framför allt inte fylld av ursinne mot Gud. Och när saker och ting går på tok, kom då alltid ihåg att det inte är Jehova som skall ha skulden för det.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Vilket misstag begick Lot, men hur betraktade Gud honom?
◻ Hur kände David det när det gällde misstag och förmätenhet?
◻ Varför bör vi inte ge Gud skulden, om något går på tok?
◻ Vad kommer att hjälpa oss att inte bli fyllda av ursinne mot Jehova?
[Bild på sidan 15]
När Lot skilde sig från Abraham, var det ett dåligt val han gjorde när det gällde boplats