Bör de kristna hålla en vilodag?

JUNI hade varit ovanligt regnig. Därför bröt man en gammal tradition under tennisturneringen i Wimbledon 1991. För att ta igen den förlorade tiden spelade man för första gången i historien matcher på en söndag. Bortsett från att man ibland tänjer på reglerna, som vid detta tillfälle, är söndagen en helig vilodag i England såväl som i många andra länder.

Somliga människor håller en annan dag som vilodag. Judar världen runt är noga med att hålla sabbat från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen. Under sabbaten är inga flygplan som tillhör Israels statliga flygbolag i luften, och i vissa städer fungerar inte de allmänna kommunikationsmedlen. I Jerusalem stänger traditionalister av vissa gator för att förhindra trafik som de anser otillåten.

Det faktum att man inom många religioner fortfarande avsätter en veckodag för vila eller sabbat ger upphov till flera frågor. Är sabbatsfirandet enbart för judarna? Varför har de flesta religionssamfund inom kristenheten kommit att godta en annan vilodag? Kräver Bibeln att man än i dag håller en veckodag avskild för vila?

Har sabbaten alltid funnits?

Vi finner det första omnämnandet av sabbaten i Bibeln i Andra Moseboken. När israeliterna var i öknen fick de manna, mat som gavs dem genom ett underverk av Jehova. Var sjätte dag i veckan skulle de samla in dubbelt så mycket, eftersom den sjunde dagen skulle vara ”en sabbat åt Jehova” då allt arbete var förbjudet. — 2 Moseboken 16:4, 5, 22—25.

Dessutom fick israeliterna lagen om sabbat för att bli påminda om att de hade varit slavar i Egypten. Denna påminnelse skulle inte ha haft någon större innebörd, om de redan tidigare hade följt en sådan lag. Således gavs de förordningar som gällde sabbaten bara åt Israel. — 5 Moseboken 5:2, 3, 12—15.

Noggrant reglerade och betungande sedvänjor

Eftersom den mosaiska lagen inte var så detaljerad angående sabbaten, ställde rabbiner under århundradena upp ett flertal förbud mot i stort sett alla former av arbete under sabbaten. Enligt Mishna grupperades det förbjudna arbetet i 39 huvudkategorier, till exempel sömnad, skrivarbete och jordbruksarbete. Många av dessa regler är inte grundade på Bibeln. I Encyclopædia Judaica citeras Mishna, och det erkänns att reglerna är som ”berg som hänger i ett hår, för det finns så lite om ämnet i Skrifterna, men ändå är reglerna så många”.

Vid tillämpningen av budet att ingen må ”gå bort från sitt ställe på den sjunde dagen” fastställdes ett maximiavstånd, och detta kallades ”Sabbatsgränsen”. Enligt vissa källor motsvarade det två tusen alnar eller cirka 900 meter. (2 Moseboken 16:29) Den regeln kunde dock kringgås på ett finurligt sätt: Kvällen innan kunde sabbatsmåltider placeras ut på ett avstånd av två tusen alnar från huset. Den platsen kunde då betraktas som en utvidgning av familjens hem, och man kunde räkna ytterligare två tusen alnar från den punkten.

Många av dessa människogjorda restriktioner följdes under Jesu tid. Därför förebrådde religiösa ledare hans lärjungar för att de plockade ax att äta när de passerade genom sädesfält. De anklagades för att bryta mot sabbaten — att plocka ax ansågs vara detsamma som att skörda, och att gnida kornen betraktades som att mala. Jesus fördömde deras extrema syn vid flera tillfällen, för de framställde andan i Jehovas lag i en oriktig dager. — Matteus 12:1—8; Lukas 13:10—17; 14:1—6; Johannes 5:1—16; 9:1—16.

Från lördagen till söndagen

”Söndagen skall avsättas för from gudstjänst.” Så lyder det fjärde budet om sabbaten enligt katolska kyrkan. I en nyligen publicerad fransk katekes för vuxna, Catéchisme pour adultes, förklaras det: ”Den kristna söndagen firas dagen efter sabbaten: på den åttonde dagen, det vill säga den första dagen i den nya skapelsen. Den grundar sig på element från sabbaten men koncentreras kring Kristi påsk.” Hur uppstod denna förändring från en lördagssabbat till en sabbat på söndagen?

Även om söndagen var den dag då Jesus blev uppväckt, var den för de första kristna en arbetsdag vilken som helst. Men ett beslut vid ett kyrkomöte i Laodikeia (i mitten eller slutet av 300-talet v.t.) visar att den judiska sabbaten på lördagen med tiden ersattes av en ”kristen” sabbat på söndagen. Enligt detta påbud ”förbjöds de kristna att följa judisk sed och vila på denna [judiska] sabbatsdag, och Herrens dag [den veckodag då han uppväcktes] skulle äras på ett kristet sätt”. Från och med då var kristenhetens anhängare tvungna att arbeta på lördagarna och att avhålla sig från arbete på söndagarna. Senare krävdes det av dem att de var närvarande vid mässan på söndagarna.

Med de världsliga myndigheternas stöd blev arbete på söndagar snart förbjudet i hela kristenheten. Från och med 500-talet straffades överträdare med böter eller spö, och deras oxar kunde beslagtas. Ibland kunde syndare som inte bättrade sig tvingas att gå i tjänst hos andra.

I vissa avseenden var lagarna om vilket arbete som var godtagbart på söndagarna lika komplicerade som traditionerna som styrde den judiska sabbaten. I Dictionnaire de théologie catholique ges långa förklaringar om utvecklingen av kyrkans kasuistik, och bland andra förbjudna saker nämns slavarbete, jordbruksarbete, juridiska förhandlingar, marknader och jakt.

Paradoxalt nog hänvisades det till den judiska sabbaten som grundvalen för dessa förbud. I New Catholic Encyclopedia nämns kejsar Karl den stores lagar angående söndagen: ”Idén om en sabbat, som uttryckligen förkastades av Hieronymus och fördömdes av kyrkomötet i Orléans år 538 såsom judisk och icke-kristen, nämndes klart och tydligt i Karl den stores förordning av år 789, vilken förbjöd allt arbete på söndagen som ett brott [mot de tio buden].” Så även om det behagade kyrkan att de världsliga myndigheterna stiftade lagar om en vilosöndag, tillät den dessa myndigheter att basera dessa restriktioner på en juridisk grundval som kyrkan själv förkastade, nämligen den mosaiska lagen om sabbaten.

En icke skriftenlig ståndpunkt

Flera hundra år tidigare hade flera kyrkofäder, Augustinus i synnerhet, med rätta förklarat att sabbaten var en tillfällig anordning enbart för judarna. Dessa kyrkofäder följde därmed helt enkelt vad de kristna grekiska skrifterna förkunnar, nämligen att sabbaten är en integrerande del av lagförbundet, vilket omintetgjordes genom Jesu offer. — Romarna 6:14; 7:6; 10:4; Galaterna 3:10—14, 24, 25.

I den moderna bibliska uppslagsboken Vocabulaire biblique citeras den protestantiske teologen Oscar Cullmann. Han medger att ”eftersom Jesus kom, dog och blev uppväckt, har högtiderna i G[amla] T[estamentet] nu uppfyllts, och att bevara dem ’innebär att gå tillbaka till det gamla förbundet, som om Kristus aldrig hade kommit’”. Är det med tanke på detta möjligt att försvara ett påtvingat sabbatsfirande?

I dag söker katolska författare i allmänhet sitt stöd i Apostlagärningarna 20:7, där det talas om att Paulus träffade sina vänner på ”första veckodagen” (söndagen) för att äta en måltid tillsammans. Veckodagen är här dock endast en detalj. Ingenting i den här texten eller i andra bibelverser visar att denna skildring var ämnad att vara ett exempel som skulle följas av alla kristna, och sannerligen inte någon förpliktelse. Att hålla sabbat på söndagen saknar definitivt skriftenlig grund.

Vilken vila gäller för de kristna?

Även om de kristna inte är förpliktade att hålla en viss veckodag som vilodag, är de ändå inbjudna att hålla en vila av annat slag. Paulus förklarar detta för sina judiska medkristna med orden: ”Så återstår det då en sabbatsvila för Guds folk. ... Låt oss därför göra vårt yttersta för att komma in i den vilan.” (Hebréerna 4:4—11) Dessa judar hade innan de blev kristna följt den mosaiska lagen så noga de kunde. Nu uppmuntrade Paulus dem inte längre att söka räddning genom gärningar, utan i stället att ”vila” från sina döda gärningar. Hädanefter skulle de ha tro på Jesu offer, vilket var det enda medlet genom vilket mänskligheten skulle kunna bli rättfärdig i Guds ögon.

Hur kan vi i dag visa samma uppskattning av Guds syn på saken? Jehovas vittnen är resonliga och uppskattar precis som sina medmänniskor den i många länder lagstadgade vilodagen från förvärvsarbetet. Den ger dem tid för umgänge med familjen och för avkoppling. Men den har i synnerhet blivit en tid för annan kristen verksamhet. (Efesierna 5:15, 16) Denna verksamhet inbegriper att besöka möten och att ta del i den offentliga predikotjänsten, att besöka sina medmänniskor för att meddela upplysningar från Bibeln om den kommande tid då troende människor skall få åtnjuta världsomfattande fred. Om du skulle vilja veta mer om det, kommer Jehovas vittnen med glädje att hjälpa dig, vare sig det sker på en lördag, en söndag eller någon annan veckodag.

[Bild på sidan 28]

Jesus följde på ett fullkomligt sätt lagen om sabbaten i stället för judiska traditioner

[Bild på sidan 29]

Kristen verksamhet ger avkoppling från förvärvsarbetet på vilodagar