Bibelns geografi — Är den tillförlitlig?
SOLEN har just gått ner i Palestina. Året är 1799. Efter att ha tågat hela dagen i den heta solen har den franska hären nu slagit läger, och dess befälhavare, Napoleon, vilar ut i sitt tält. I det fladdrande skenet av ett stearinljus läser en av hans tjänare högt ur en fransk bibel.
Detta hände tydligen ofta under Napoleons fälttåg i Palestina. Som han själv längre fram skriver i sina memoarer: ”När vi låg lägrade på ruinerna efter dessa gamla städer, läste de högt ur Skriften varje kväll. ... Skildringarnas motsvarighet och sannfärdighet var slående; de passar fortfarande in på det här landet efter så många sekler och förändringar.”
Ja, de som besöker Mellersta Östern finner lätt att händelserna i Bibeln stämmer med de platser som finns där i dag. Innan den franska armén ockuperade Egypten, var utlänningars kunskap om detta gamla land mycket begränsad. De vetenskapsmän och forskare som Napoleon hade fört med sig till Egypten började emellertid snart för världen bekantgöra detaljer om Egyptens forna storhet och prakt. Tack vare det kan vi lättare föreställa oss vilket ”hårt slavarbete” israeliterna en gång var underkastade. — 2 Moseboken 1:13, 14.
Den natt då israeliterna blev befriade ur Egypten församlades de i Rameses och tågade sedan till ”vildmarkens rand”. (2 Moseboken 12:37; 13:20) Här befallde Gud dem att ”vända om” och ”slå läger vid havet”. Denna egendomliga manöver fick egyptierna att tro att israeliterna ”förvirrade” irrade omkring i landet, och Egyptens kung drog därför ut med sin här och 600 stridsvagnar för att återta sina forna slavar. — 2 Moseboken 14:1—9.
Uttåget
Enligt Josefos, en historiker som levde under det första århundradet v.t., drev den egyptiska hären israeliterna in ”på en trång plats” och höll dem instängda ”mellan otillgängliga berg och hafvet”. Exakt var israeliterna tågade över Röda havet kan inte med säkerhet fastställas i våra dagar. Men det är lätt att göra sig en bild av händelsen uppifrån ett bergmassiv varifrån man kan se norra delen av Röda havet. Bergets namn är, intressant nog, Jebel ‛Ataqah, som betyder ”Befrielsens berg”. Mellan detta bergmassiv och Röda havet finns ett litet plant område, som smalnar av mot en punkt där en utlöpare av berget skjuter nästan ända ut i havet. På motsatta sidan av Röda havet ligger en oas med många källor, och namnet på denna plats är ‛Ayun Musa’, vilket betyder ”Moses källor”. Mellan dessa båda platser är havet ganska långgrunt, medan havsbottnen på andra ställen stupar brant ner till ett djup av mellan 9 och 18 meter.
Kristenhetens klentrogna teologer har försökt bortförklara det underverk som Gud utförde när han delade Röda havets vatten och lät israeliterna gå igenom på torr mark. De vill förlägga händelsen till ett grunt kärr eller träsk norr om Röda havet. Men det stämmer inte med Bibelns redogörelse, som gång på gång framhåller att israeliterna tågade rätt igenom Röda havet på en plats där det fanns tillräckligt mycket vatten för att Farao och hela hans här skulle kunna bli dränkta eller ”uppslukade”. — 2 Moseboken 14:26—31; Psalm 136:13—15; Hebréerna 11:29.
Sinais vildmark
Den karga och ogästvänliga naturen på Sinaihalvön beskrivs på ett livfullt sätt i Bibelns skildringar av israeliternas vandringar. (5 Moseboken 8:15) Så kunde verkligen en hel nation församlas vid foten av berget Sinai för att ta emot Guds lag och sedan dra sig tillbaka och bli ”stående på något avstånd”? (2 Moseboken 19:1, 2; 20:18) Finns det någon plats som är tillräckligt stor för att medge en sådan förflyttning av en folkskara som beräknas ha uppgått till tre miljoner?
Arthur Stanley, en flitig resenär och bibelkännare som levde på 1800-talet, besökte trakten kring berget Sinai och beskrev den syn som mötte honom och hans ressällskap när de bestigit Ras Safsafa. Han skriver: ”Den verkan den hade på oss, liksom på alla som har sett den och beskrivit den, var ögonblicklig. ... Långt där nere låg den vidsträckta, gula slätten, som sträckte sig ända fram till foten av de branta klipporna. ... Med tanke på den nära nog fullständiga avsaknaden av sådana kombinationer av slätt och berg i dessa trakter är det verkligen ett viktigt bevis för skildringens sannfärdighet att en sådan plats kan påträffas, och detta inom det område där Sinai av tradition anses ha legat.”
Det utlovade landet
I det fyrtionde året av israeliternas vandring i vildmarken gav Mose dem följande beskrivning av det land som de stod i begrepp att dra in i: ”Jehova, din Gud, för dig in i ett gott land, ett land med strömdalar med vatten, med källor och vattendjup som väller fram på dalslätten och i bergstrakten.” — 5 Moseboken 8:7.
De fick snart erfara sannfärdigheten i detta löfte, när hela nationen — män, kvinnor, barn och främlingar — församlades i den välbevattnade Sikemdalen mellan bergen Ebal och Gerissim. Vid foten av berget Gerissim stod sex stammar, och de övriga sex stammarna var församlade på andra sidan dalen, vid foten av berget Ebal, för att höra de välsignelser från Gud som de som nation skulle få del av om de lydde Jehovas lag och de förbannelser som skulle komma över dem om de inte lydde den. (Josua 8:33—35) Men kunde verkligen hela nationen få plats i denna trånga dal? Och hur kunde alla höra, när de inte hade tillgång till modern högtalarutrustning?
Jehova Gud kunde ha förstärkt leviternas röster på mirakulös väg, men ett sådant underverk tycks inte ha varit nödvändigt. Akustiken i den här dalen är utmärkt. En bibelkännare som levde på 1800-talet, Alfred Edersheim, skrev beträffande detta: ”Alla i ressällskapet är överens om två ting: 1. Att det inte torde ha varit någon som helst svårighet att från såväl Ebal som från Gerissim tydligt kunna höra allt som sades i dalen. 2. Att dessa två berg erbjöd tillräckligt med utrymme för hela Israel.”
En annan bibelkännare under 1800-talet, William Thomson, beskriver sina erfarenheter av den här dalen i sin bok The Land and the Book: ”Jag har ropat för att höra hur det ekade och har sedan försökt föreställa mig hur det måste ha varit, när de högröstade leviterna förklarade: ... ’Förbannad är den man som gör ett skuret beläte, en styggelse för Jehova.’ Och därefter ett enormt tio gånger starkare AMEN! från den väldiga församlingen bölja fram och tillbaka och genljuda från Ebal till Gerissim och från Gerissim till Ebal.” — Jämför 5 Moseboken 27:11—15.
Jisreels dal
Norr om Sikem ligger en annan bördig dal, som i de inre delarna ligger under havets nivå men som sedan stiger och vidgar sig till en stor slätt. Staden Jisreel ligger i denna dal, och hela området kallas därför för Jisreels dal. Norr om dalen ligger Galileens bergsbygd, där Jesu hemstad Nasaret var belägen. George Smith skriver i sin bok The Historical Geography of the Holy Land: ”Nasaret ligger i ett bäcken omgivet av berg; men i samma ögonblick som man kommer upp till kanten av detta bäcken, ... vilken fantastisk utsikt har man då inte! [Jisreels dal] ligger där framför dig, med sina ... slagfält. ... Det är en karta över Gamla testamentets historia.”
På denna dalslätt har arkeologer grävt fram ruinerna efter en rad stadsriken som erövrades av israeliterna på Josuas tid, nämligen Taanak, Megiddo, Jokneam och möjligen också Kedes. (Josua 12:7, 21, 22) Även på domarna Baraks och Gideons tid befriade Jehova mirakulöst sitt folk från övermäktiga fiendenationer i denna trakt. — Domarna 5:1, 19—21; 6:33; 7:22.
Hundratals år senare kom kung Jehu farande uppför den här dalen till staden Jisreel för att verkställa Jehovas dom över Isebel och Ahabs avfälliga hus. Från vakttornet i Jisreel skulle man med lätthet ha kunnat se åt öster och upptäcka Jehus trupper på ett avstånd på uppemot två mil. Det skulle därför ha funnits gott om tid för kung Jehoram att skicka ut först en och sedan ännu en beriden budbärare och slutligen för kungarna Jehoram i Israel och Ahasja i Juda att spänna för sina vagnar och möta Jehu innan han kom fram till staden Jisreel. När de möttes, avrättade Jehu genast Jehoram. Ahasja flydde men blev senare sårad, och han dog i Megiddo. (2 Kungaboken 9:16—27) Beträffande de platser där dessa och andra strider utkämpades skriver George Smith: ”Det som frapperar en är att ingen av dessa berättelser ... innehåller några geografiska orimligheter.”
Utan tvivel blickade Jesus ofta ut över Jisreeldalen och tänkte på alla de storslagna segrar som hade vunnits där, i vetskap om att han, som den utlovade Messias, var den som skulle fullgöra rollen som den större Josua, den större Barak, den större Gideon och den större Jehu och slutgiltigt hävda Jehovas suveränitet. Megiddo, den mest strategiskt belägna staden på den här dalslätten, används i Bibeln som en symbol för platsen för Guds krig vid Har-Magedon (ett namn som betyder ”Megiddos berg”). Detta kommer att bli en världsomfattande strid, i vilken Jesus Kristus, som kungars Kung, kommer att tillintetgöra alla fiender till Gud och till den kristna församlingen, Guds sanna folk. — Uppenbarelseboken 16:16; 17:14.
Bibeln berättar att uppretade judar i Nasaret en gång försökte döda Jesus genom att störta ner honom från ”branten av det berg, som deras stad var byggd på”. (Lukas 4:29) Det är intressant att lägga märke till att det sydväst om den nutida staden Nasaret finns en 12 meter hög klippa, där denna händelse kan ha inträffat. Jesus lyckades emellertid undkomma sina fiender, och Bibeln förklarar att han sedan ”gick ner till Kapernaum”. (Lukas 4:30, 31) Kapernaum, vid Galileens hav, ligger mycket riktigt på betydligt lägre höjd.
Dessa detaljer och ytterligare många andra har fått många förutom Napoleon att uttrycka sin förvåning över hur tillförlitlig Bibelns geografi är. ”[Bibelns] hänvisningar till topografiska förhållanden är mycket talrika och fullständigt korrekta”, skrev William Thomson i sin bok The Land and the Book. ”Man kan inte undgå att imponeras av den osvikliga överensstämmelsen mellan den dokumenterade historien och naturbeskrivningarna i såväl Gamla som Nya testamentet”, säger Stanley i boken Sinai and Palestine.
Bibelns häpnadsväckande exakthet i fråga om geografiska detaljer är bara ett av bevisen för att den inte blott och bart är av mänskligt ursprung. De tre föregående numren av Vakttornet innehöll också artiklar som styrker Bibelns tillförlitlighet. Vi vill uppmuntra dig att skaffa dig dessa nummer och ta del av de andra tre delarna av denna artikelserie.
[Karta på sidan 7]
(För formaterad text, se publikationen)
JISREELS DAL
Jisreel
Nasaret
Taanak
Megiddo
Jokneam
Kedes
N
GALILEENS HAV
STORA HAVET
kilometer
10
20
[Bildkälla]
Baserad på en karta som Pictorial Archive (Near Eastern History) Est. och Survey of Israel har copyright på.
[Bild på sidan 5]
Israels nation fick Lagen vid berget Sinai
[Bildkälla]
Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.