Sinnesfrid i ett konkurrenspräglat samhälle
”OM NÅGON vill vara först”, sade Jesus Kristus till sina apostlar, ”måste han vara sist av alla och allas tjänare.” Apostlarna hade tvistat om vem som var störst bland dem. De visste att Jesus tyckte mycket illa om en sådan anda. Han försökte aldrig sätta upp lärjungarna mot varandra för att sporra dem till andliga framsteg. — Markus 9:33—37.
Innan Jesus Kristus kom till jorden hade han haft del i att skapa det första människoparet och visste därför hur de var funtade. (Kolosserna 1:15, 16) De första människorna var skapade med förmågan att göra framsteg utan att hänsynslöst konkurrera med varandra. Människorna hade inget behov av att kämpa inbördes för att bestämma vem som var deras ledare, och inte heller behövde de konkurrera med djuren i en kamp för att överleva. — 1 Moseboken 1:26; 2:20—24; 1 Korinthierna 11:3.
Hur konkurrensmentaliteten uppstod
Hur kan det då komma sig att mördande konkurrens har kommit att bli en så dominerande kraft i det mänskliga samhället? Det första mordfallet i mänsklighetens historia ger oss en ledtråd. Den anda av rivalitet som Kain, det första människoparets äldste son, lade i dagen ledde till tragedi. Kain mördade sin bror Abel, därför att Abels offer behagade Gud, medan Kains inte gjorde det. Bibeln förklarar att Kain ”härstammade från den onde och tog livet av sin bror”. — 1 Johannes 3:12; 1 Moseboken 4:4—8.
Ja, ”den onde”, Satan, Djävulen, är denna andas upphovsman och förespråkare. Trots att han var en av Guds änglasöner och åtnjöt stora privilegier, var han inte nöjd. (Jämför Hesekiel 28:14, 15.) När han förledde Eva, avslöjade han sin egen själviska önskan. Han sade att hon genom att äta av den förbjudna frukten ”helt visst [skulle komma] att vara som Gud”. (1 Moseboken 3:4, 5) Men i själva verket var det Satan själv som ville vara som Gud, tävla med Jehova. Den rivalitet som han kände gentemot Gud drev honom att göra uppror. — Jakob 1:14, 15.
Denna anda är smittosam. På grund av Satans inflytande gick den gudagivna frid förlorad som ursprungligen kännetecknade familjeanordningen. (1 Moseboken 3:6, 16) Ända sedan sitt uppror mot Gud har Satan, Djävulen, behärskat mänskligheten, uppammat en anda av rivalitet och till och med fått människor att tro att mördande konkurrens är nyckeln till framgång. Bibeln förklarar emellertid: ”Där det är svartsjuka och stridslystnad, där är det oordning och allt möjligt uselt.” (Jakob 3:14—16) Satan har således berövat människan hennes lycka och sinnesfrid.
Framgång utan konkurrens
Som kontrast till Satans påverkan ger Bibeln exempel på sådana som har varit framgångsrika utan att konkurrera med andra. Den främste av dessa är Jesus Kristus. Trots att han var till i Guds gestalt, hade han aldrig en tanke på att vara jämlik Gud, utan antog en slavs gestalt och kom till jorden. Dessutom ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden på en tortyrpåle. Denna undergivna inställning, som var helt fri från varje känsla av rivalitet, ledde till att han fick Guds ynnest. ”Just av den orsaken upphöjde Gud honom också till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn.” (Filipperna 2:5—9) Skulle någon levande varelse kunna få större framgång? Han behagade sin Fader i större utsträckning än någon annan skulle kunna göra, och han gjorde detta utan någon känsla av rivalitet eller konkurrens. — Ordspråken 27:11.
Den stora hären av trogna änglar i himlen lägger i dagen samma inställning. Trots att Jesus, som var den främste bland änglarna, blev lite ringare än de när han kom till jorden, tillgodosåg de villigt hans behov. Det är tydligt att de inte hade en tanke på att dra fördel av situationen och försöka utmanövrera honom som ärkeängel. — Matteus 4:11; 1 Thessalonikerna 4:16; Hebréerna 2:7.
Deras motvilja mot varje form av rivalitet kommer ännu tydligare till synes genom deras sätt att reagera på Guds uppsåt att upphöja vissa ofullkomliga människor till odödligt liv i himlen, där de kommer att ”döma änglar”. (1 Korinthierna 6:3) Änglar har oerhört rik erfarenhet av att tjäna Jehova och har långt större förmåga att uträtta goda ting än ofullkomliga människor. Ändå betjänar änglarna villigt de smorda på jorden och är aldrig avundsjuka på det som dessa kommer att få. (Hebréerna 1:14) Deras fina, oegennyttiga inställning gör det möjligt för dem att fortsätta sin tjänst inför den suveräne Herren Jehovas tron.
Tänk också på de trogna Guds tjänare från forna tider som kommer att uppväckas till liv på jorden. Abraham var ett enastående exempel i fråga om tro och sägs vara ”far till alla som har tro”. (Romarna 4:9, 11) Job var ett fantastiskt föredöme när det gäller uthållighet. (Jakob 5:11) Mose, som ”var den ojämförligt saktmodigaste av alla de människor som var på markens yta”, ledde Israels folk till friheten. (4 Moseboken 12:3) Vilka bland ofullkomliga människor har varit bättre föredömen i fråga om tro, uthållighet och saktmodighet än dessa män? Men ändå kommer de att få ärva Guds kungarikes jordiska domäner. (Matteus 25:34; Hebréerna 11:13—16) I likhet med Johannes döparen kommer de att få en lägre rang än ”den som är en av de mindre i himlarnas kungarike”. (Matteus 11:11) Kommer de ens att ha en tanke på att beklaga sig och mena att deras tro, uthållighet och saktmodighet varit lika stor som eller i vissa fall rentav större än de personers som har fått liv i himlen? Säkerligen inte! De kommer att vara glada över att de får vara jordiska undersåtar till Guds kungarike.
Också i våra dagar är människor som inte har en konkurrenspräglad inställning angenäma att vara tillsammans med. Yasuo, som nämndes i den första artikeln, ådrog sig stora skulder genom att spekulera i guld och förlorade hela sin förmögenhet. Alla hans ”vänner” övergav honom. Eftersom hans hustru hade börjat studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, började han besöka deras möten, därför att han kände samvetskval över de lidanden som han hade förorsakat sin familj. Så småningom kom han över sin konkurrenspräglade inställning och blev ett Jehovas vittne. Nu är han lycklig över att vara omgiven av kristna vänner, som är villiga att hjälpa honom i svåra situationer.
Hur man kan bevara sin sinnesfrid
Det är inte alltid så lätt att bevara sinnesfriden i ett obarmhärtigt konkurrenssamhälle. Vi bör emellertid hålla i minnet att Bibeln fördömer ”fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar, sekter, känslor av avund” och liknande ting och framhåller att människor som ägnar sig åt dessa ”köttets gärningar” inte skall ärva Guds kungarike. Alla sådana gärningar är intimt förbundna med rivalitet och tävlingsanda. Det är därför inte så underligt att aposteln Paulus gav galaterna följande uppmaning: ”Låt oss inte bli självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” — Galaterna 5:19—21, 26.
I detta sammanhang framhöll Paulus också vad som var nyckeln till att lyckas övervinna sådan självupptagenhet och rivalitet. Han sade: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådana ting finns ingen lag.” (Galaterna 5:22, 23) Andens frukt hjälper oss att utrota tävlingsandan ur vårt sinne. Tänk till exempel på egenskapen kärlek. ”Kärleken är inte svartsjuk”, förklarar aposteln Paulus. ”Den skrävlar inte, blir inte uppblåst, bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad.” (1 Korinthierna 13:4—7) Genom att uppodla kärlek kan vi utrota egenskapen svartsjuka, som är en drivkraft till rivalitet. De övriga frukterna av Guds ande hjälper oss också att ur våra hjärtan och sinnen utplåna alla kvarvarande spår av osund konkurrensmentalitet. Med självbehärskning kan vi till exempel snabbt övervinna varje tendens att vilja tävla med andra och att vinna till varje pris! — Ordspråken 17:27.
För att kunna uppodla dessa egenskaper måste vi emellertid låta Guds ande påverka oss. Vi kan understödja denna hälsosamma påverkan genom att vara uthålliga i bönen och be om att Guds heliga ande skall hjälpa oss. (Lukas 11:13) Hur kommer Gud då att besvara våra böner? Bibeln ger svaret: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” — Filipperna 4:6, 7.
Så var fallet med Jesu apostlar. Till och med sedan Jesus hade instiftat Herrens kvällsmåltid den sista kvällen han var tillsammans med sina apostlar, höll de fortfarande på att träta om vem av dem som tycktes vara störst. (Lukas 22:24—27) Jesus hade vid flera olika tillfällen försökt hjälpa dem att korrigera sitt tänkesätt, men denna konkurrensmentalitet var djupt inrotad hos dem. (Markus 9:34—37; 10:35—45; Johannes 13:12—17) Men när de omkring 50 dagar efter denna dispyt hade fått den heliga anden, förändrades deras inställning. Det förekom inget disputerande om vem som skulle företräda dem och tala till den nyfikna folkskara som hade samlats där på pingstdagen. — Apostlagärningarna 2:14—21.
Det fanns inte utrymme för någon mänsklig maktkamp i den kristna församlingen. När de var tvungna att lösa ett problem som gällde omskärelsen, var det Jakob, som inte ens var en lärjunge vid tiden för Jesu död, som presiderade vid detta viktiga möte. Det finns ingenting som tyder på att de disputerade om vem som skulle ta ledningen vid detta möte som hölls av den styrande kretsen för den kristna församlingen. Vilken förändring mot den tid då apostlarna var behäftade med rivalitet och tävlingsanda! Med hjälp av den heliga anden drog de sig nu till minnes vad Jesus hade sagt och började fatta innebörden i hans undervisning. — Johannes 14:26.
Samma sak kan hända oss. Med hjälp av Guds heliga ande kan vi övervinna varje tendens att vilja konkurrera med andra och göra framsteg på deras bekostnad. I stället kan vi få den frid i sinnet som övergår allt förstånd. Bibeln försäkrar oss att upphovsmannen till all mördande konkurrens, Satan, Djävulen, snart kommer att gripas och förpassas till overksamhetens avgrund. (Uppenbarelseboken 20:1—3) All rivalitet människor emellan kommer att upphöra. Kommer resultatet att bli ett samhälle utan något framåtskridande? Långt därifrån! Människor kommer så småningom att uppnå fullkomlighet, men inte genom inbördes konkurrens, utan genom att Jesu lösenoffer tillämpas på dem. — 1 Johannes 2:1, 2.
Keinosuke, som en gång fick världslig framgång och ära genom att sälja ett rekordstort antal bilar, slet ut sig både fysiskt och känslomässigt, men så småningom sade han upp sig från sitt arbete. ”Nu är mitt liv fyllt av sann glädje”, säger han. Han kom att inse varför Jesu liv var verkligt framgångsrikt. Han finner nu glädje och tillfredsställelse i det han kan uträtta inom Guds världsvida församling. Han blir på så sätt förberedd för livet i den nya världen, som kommer att bli en värld utan konkurrens. Du kan också få en förhandsglimt av denna nya världsordning genom att besöka Rikets sal i din hemtrakt och lära känna Jehovas vittnen.
[Bild på sidan 7]
Frid och samarbete kommer att känneteckna det mänskliga samhället i Guds nya värld