”Av de spädas och de diandes mun”
REDAN när Samuel var en ung pojke höll han fast vid rätta principer, trots att översteprästen Elis söner var ondskefulla. (1 Samuelsboken 2:22; 3:1) I Elisas dagar vittnade en ung israelitisk flicka som var fånge i Syrien modigt för sin husfru. (2 Kungaboken 5:2—4) När Jesus var 12 år talade han frimodigt till Israels lärare, ställde frågor och gav svar som förvånade åhörarna. (Lukas 2:46—48) I alla tider har det funnits unga tillbedjare som troget har tjänat Jehova.
Visar ungdomar i dag samma anda av trofasthet? Ja, verkligen! Rapporter från Sällskapet Vakttornets avdelningskontor visar att det finns många, många unga troende som ”erbjuder sig villigt” i Jehovas tjänst. (Psalm 110:3) De utmärkta resultaten av deras ansträngningar sporrar alla kristna, både unga och gamla, att ”inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott”. — Galaterna 6:9.
Den lilla japanska flickan Ayumi är ett fint föredöme. Hon blev förkunnare när hon var sex år, och hon föresatte sig att vittna för alla i sin klass. Hon fick tillåtelse att lägga flera publikationer i biblioteket i klassrummet, och hon förberedde sig så att hon skulle kunna svara på de frågor som hennes klasskamrater kunde tänkas ställa. Både läraren och de flesta klasskamraterna blev väl förtrogna med publikationerna. Under de sex första skolåren ledde Ayumi 13 bibelstudier. Hon döptes när hon gick i fjärde klass, och en av de kamrater som hon hade studerat med döptes när flickorna gick i sjätte klass. Mamman och två äldre systrar till den klasskamraten började också studera Bibeln och blev döpta.
Gott uppförande är ett vittnesbörd
”Bevara ert uppförande gott bland nationerna”, skrev aposteln Petrus, och kristna ungdomar tar den förmaningen på allvar. (1 Petrus 2:12) Resultatet är att deras goda uppförande ofta blir ett fint vittnesbörd. I Kamerun i Afrika infann sig en man för andra gången till ett av Jehovas vittnens församlingsmöten och kom att sitta bredvid en liten flicka. När talaren uppmanade åhörarna att slå upp ett bibelställe, lade mannen märke till att flickan snabbt hittade versen i sin egen bibel och att hon uppmärksamt följde med i läsningen. Det gjorde så stort intryck på honom att han efter mötet gick fram till talaren och sade: ”Den här lilla flickan har fått mig att vilja studera Bibeln tillsammans med er.”
I Sydafrika finns det en skola där 25 av eleverna är barn till Jehovas vittnen. Deras goda uppförande har gett Jehovas vittnen ett mycket gott rykte. En lärare sade till en av föräldrarna att hon inte förstod hur Jehovas vittnen kunde uppfostra sina barn så bra, i synnerhet som hennes egen kyrka hade visat sig oförmögen att hjälpa ungdomarna. Det kom en ny lärare till skolan, och hon lade omedelbart märke till att Jehovas vittnens barn uppförde sig väl. Hon frågade en av pojkarna vad hon skulle göra för att bli ett Jehovas vittne. Han förklarade att hon först behövde ett bibelstudium, och han såg till att hans föräldrar följde upp intresset.
Rigoberto i Costa Rica tilltalades av sanningen när två klasskamrater med hjälp av Bibeln besvarade hans frågor om treenigheten, själen och helveteselden. Han blev övertygad om att det de sade var rätt, inte bara därför att de kunde använda Bibeln, utan också därför att deras goda uppförande skilde sig så markant från det han hade sett i kristenhetens kyrkor. Trots motstånd från familjen gör Rigoberto fina framsteg i sitt bibelstudium.
I Spanien fick en man vid namn Onofre besök av två Jehovas vittnen — en pojke på nio år och en vuxen som förde ordet. Pojken följde med i sin bibel eller citerade några bibelverser ur minnet. Onofre blev imponerad. Han ville studera Bibeln på det ställe där den unge pojken hade lärt sig att bli så duktig att använda Bibeln. Tidigt följande söndagsförmiddag kom han till Rikets sal. Han fick vänta utanför ända till eftermiddagen när vittnena kom till mötet. Han gjorde sedan fina framsteg och symboliserade nyligen sitt överlämnande genom vattendopet.
Effektiva unga vittnen
Ja, Jehova använder både ungdomar och vuxna för att nå människor som har ett ödmjukt hjärta. Det framgår bland annat av följande erfarenhet från Ungern. En sjuksköterska lade märke till att alla som kom på besök till en viss tioårig patient hade med sig något att läsa åt henne förutom mat. Hon blev nyfiken och undrade vad en ung flicka kunde vara intresserad av att läsa om. Hon upptäckte att det var Bibeln. Sköterskan talade med henne och sade senare: ”Ända från första början undervisade hon mig.” När den unga flickan lämnade sjukhuset, inbjöd hon sköterskan till en sammankomst, men sköterskan tackade nej. Senare var hon emellertid med på områdessammankomsten ”Ett rent språk”. Strax därefter började hon studera Bibeln, och ett år senare blev hon döpt — allt som ett resultat av att en ung flicka använde tiden på sjukhuset till att läsa biblisk litteratur.
Ana Ruth i El Salvador gick andra året på gymnasiet. Hon brukade låta biblisk litteratur ligga framme på skolbänken så att andra kunde läsa den om de ville. Hon märkte att litteraturen försvann och sedan dök upp igen efter ett tag. Det visade sig att Evelyn, en av hennes klasskamrater, brukade läsa den. Så småningom tackade Evelyn ja till ett bibelstudium och började också komma med på mötena. Hon blev döpt efter en tid och tjänar nu som kontinuerlig hjälppionjär. Ana Ruth är reguljär pionjär.
I Panamá satte en syster i gång ett bibelstudium med en kvinna vars man började motstå sanningen i så hög grad att studiet nästan upphörde. Mannens inställning mjuknade emellertid efter hand. Senare kom hans äldre bror, som är ett Jehovas vittne, och bad honom installera ett tjuvlarm i hans hus. Medan han höll på med installeringen kom hans nioåriga brorsdotter hem och var mycket nedslagen. Han frågade vad som stod på, och hon berättade att hon och hennes äldre syster hade gått för att leda ett bibelstudium, men att den de skulle besöka inte hade varit hemma, och därför hade hon inte kunnat göra något för Jehova den dagen. Då sade hennes farbror: ”Varför inte predika för mig? Då skulle du göra något för Jehova.” Hans brorsdotter blev glad och skyndade sig att hämta Bibeln, och ett studium började.
Hennes mamma (mannens svägerska) hörde på. Hon trodde att det hela bara var en lek, men varje gång som mannen kom hem till dem bad han sin brorsdotter att de skulle studera. När mamman förstod att hennes svåger menade allvar och hörde att han ställde ganska svåra frågor, beslöt hon sig för att leda studiet själv med dottern närvarande. Mannen började studera två gånger i veckan och gjorde snabba framsteg. Till slut var han mogen för överlämnande och dop vid samma sammankomst som sin hustru — tack vare sin lilla brorsdotters fina inställning.
Ungdomarnas mod ger ett fint vittnesbörd
Bibeln säger: ”Var modig och låt ditt hjärta vara starkt. Ja, hoppas på Jehova.” (Psalm 27:14) De här orden gäller alla Guds tjänare, och både unga och gamla har tillämpat dem under det gångna året. När en femårig flicka i Australien började i en ny skola, gick hennes mamma till läraren för att förklara vad Jehovas vittnen tror på. Läraren sade: ”Jag vet redan vad ni tror på. Din dotter har förklarat allt för mig.” Den här lilla flickan hade inte varit för blyg för att själv gå till läraren och förklara sin tro.
Femåriga Andrea i Rumänien har också visat mod. När hennes mamma övergav den ortodoxa tron för att bli ett Jehovas vittne ville grannarna inte höra på henne. Vid ett församlingsbokstudium hörde Andrea tillsyningsmannen för tjänsten poängtera att man måste predika för sina grannar. Hon tänkte mycket allvarligt på vad han sagt, och när hon kom hem sade hon till sin mamma: ”När du har gått till arbetet skall jag gå upp och packa min väska med litteratur precis som du gör, mamma, och så skall jag be till Jehova att han skall hjälpa mig att tala med grannarna om sanningen.”
Nästa dag gjorde Andrea precis som hon hade sagt. Hon samlade mod och ringde på dörren hos en granne. När grannen kom och öppnade sade den lilla flickan: ”Jag vet att du inte tycker om mamma sedan hon blev ett vittne. Hon har försökt tala med dig flera gånger, men du vill inte höra på henne. Hon är väldigt ledsen för det, men jag vill att du skall veta att vi tycker om dig.” Sedan avgav Andrea ett fint vittnesbörd. På en enda dag lämnade hon sex böcker, sex lösnummer av tidskrifterna, fyra broschyrer och fyra traktater. Ända sedan dess har hon regelbundet varit med i tjänsten på fältet.
I Rwanda har våra bröder fått visa stort mod med tanke på stridigheterna i landet. Vid ett tillfälle föste soldater in en familj av Jehovas vittnen i ett rum och gjorde sig beredda att döda familjen där. Familjen bad om lov att först be en bön. Soldaterna gick med på det, och alla bad tyst utom dottern Deborah. Det sägs att hon bad högt: ”Jehova, den här veckan lämnade pappa och jag fem lösnummer. Hur skall vi kunna gå tillbaka till de här människorna och lära dem sanningen och hjälpa dem att få evigt liv? Och hur skall jag kunna bli en förkunnare nu? Jag ville bli döpt och tjäna dig.” En av soldaterna som hörde flickans bön sade: ”Vi kan inte döda er för den här lilla flickans skull.” Deborah svarade: ”Tack!” Familjen skonades.
När Jesus i triumf red in i Jerusalem mot slutet av sitt jordiska liv, hälsades han av stora jublande folkskaror. Skarorna bestod av både barn och vuxna. Enligt berättelsen ropade pojkar i templet och sade: ”Ge räddning, ber vi, åt Davids Son!” När de främsta prästerna och de skriftlärda protesterade mot detta, sade Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst detta: ’Av de spädas och de diandes mun har du berett dig lovprisning’?” — Matteus 21:15, 16.
Det är verkligen fängslande att se att Jesu ord gäller även i våra dagar. ”Av de spädas och de diandes mun” — och, kan vi tillägga, av tonåringars och unga mäns och kvinnors mun — har Jehova berett sig lovprisning. Ja, när det gäller att lovprisa Jehova är ingen för ung. — Joel 2:28, 29.