Tröst och uppmuntran — ädelstenar med många fasetter
DE FLESTA av oss har upplevt stunder då vi känt oss oerhört utblottade — inte nödvändigtvis utblottade ekonomiskt sett, utan i psykiskt avseende. Vi var modfällda, ja, rentav djupt deprimerade. Ändå kan vi i sådana stunder mycket väl ha haft tillgång till något värdefullt som kunde göra oss mycket gott. Den ”ädelstenen” är uppmuntran.
I Bibeln används samma grekiska ord för ”uppmuntran” och ”tröst”. Båda dessa ord förmedlar känslan av att skänka mod, styrka eller hopp. Det är uppenbart att då vi känner oss svaga eller psykiskt nere, är tröst och uppmuntran exakt vad vi behöver. Var någonstans kan vi finna detta?
Bibeln försäkrar oss om att Jehova är ”all trösts Gud”. (2 Korinthierna 1:3) Den talar också om för oss att ”han ... inte är långt borta från någon enda av oss”. (Apostlagärningarna 17:27) Tröst och uppmuntran finns alltså till hands. Låt oss betrakta fyra allmänna områden genom vilka Jehova skänker uppmuntran.
Genom ett personligt förhållande till Gud
Den största källan till tröst är ett personligt förhållande till Jehova Gud. Att det verkligen är möjligt att uppnå ett sådant förhållande är uppmuntrande. Tänk efter: Vilken styresman i världen skulle ta emot våra telefonsamtal eller visa personligt intresse för våra problem? Jehova är oändligt mäktigare än sådana män. Ändå är han ödmjuk — mer än villig att umgås med ringa, ofullkomliga människor. (Psalm 18:35) Jehova har till och med tagit initiativet till att visa oss kärlek. I Första Johannes 4:10 sägs det: ”Kärleken består i detta: inte i att vi har älskat Gud, utan i att han har älskat oss och sänt ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder.” Dessutom drar Jehova oss kärleksfullt till sin Son. — Johannes 6:44.
Har du hörsammat den här uppmaningen och sökt tröst i vänskapen med Gud? (Jämför Jakob 2:23.) Om du till exempel har en kär, nära vän, är det då inte ett nöje om du får tillbringa en stund ensam med den personen och tala öppet om din oro och dina bekymmer, dina förhoppningar och dina glädjeämnen? Jehova inbjuder dig att öppna dig på samma sätt inför honom. Han sätter ingen tidsgräns för hur länge du kan tala med honom i bön — och han lyssnar verkligen. (Psalm 65:2; 1 Thessalonikerna 5:17) Jesus bad regelbundet och innerligt. Han tillbringade faktiskt en hel natt i bön innan han utvalde sina 12 apostlar. — Lukas 6:12—16; Hebréerna 5:7.
Vi kan allesammans ordna så att vi emellanåt kan vara ensamma med Jehova. Bara att vi sitter i all stillhet vid ett fönster eller tar en stilla promenad kan ge oss god möjlighet att utgjuta vårt hjärta i bön till Jehova. Att vi gör så kan bli en källa till enorm lättnad och tröst. Om vi betraktar några av Jehovas skaparverk under tiden vi mediterar — även om det bara är en bit av himlen, några träd eller några fåglar — kan vi i detta finna tröstande påminnelser om Jehovas kärlek till oss och hans omsorg om oss. — Romarna 1:20.
Genom personligt studium av Guds ord
Det är genom personligt studium av Bibeln som Jehovas egenskaper verkligen uppenbaras för oss. Bibeln visar gång på gång att Jehova är ”en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke”. (2 Moseboken 34:6; Nehemja 9:17; Psalm 86:15) Önskan att trösta sina jordiska tjänare är en naturlig del av Jehovas personlighet.
Tänk till exempel på Jehovas ord i Jesaja 66:13: ”Likt en man vilken hans egen mor fortsätter att trösta, så kommer jag själv att fortsätta att trösta er.” Jehova avsåg att moderns kärlek till barnen skulle vara självuppoffrande och lojal. Om du någon gång har sett hur en kärleksfull mor tröstar sitt barn som har skadat sig, då vet du vad Jehova menar när han säger att han skall trösta sitt folk.
Många bibliska redogörelser visar hur Jehova ger sådan tröst. När profeten Elia blev hotad till döden av den onda drottning Isebel, förlorade han modet och sprang för livet. Han var så modfälld att han gick in i vildmarken en hel dagsresa, tydligen utan att ta med sig vare sig vatten eller mat. Fylld av ångest sade Elia till Jehova att han ville dö. (1 Kungaboken 19:1—4) Vad gjorde Jehova för att trösta och uppmuntra sin profet?
Jehova tillrättavisade inte Elia för att han kände sig ensam, värdelös och rädd. Tvärtom — profeten hörde ”en lugn, låg röst”. (1 Kungaboken 19:12) Om du läser kapitel 19 i 1 Kungaboken, kommer du att lägga märke till hur Jehova tröstade Elia, lugnade honom och byggde upp hans tro. Denna tröst var inte ytlig. Den gick rakt till Elias bedrövade hjärta och uppmuntrade profeten att fortsätta. (Jämför Jesaja 40:1, 2.) Det dröjde inte länge förrän han var tillbaka i sitt uppdrag.
Jesus Kristus tröstar och uppmuntrar sina lojala efterföljare på samma sätt. Jesaja profeterade i själva verket om Messias: ”Den suveräne Herren Jehova ... har sänt mig till att förbinda dem som har ett nedbrutet hjärta, ... till att trösta alla sörjande.” (Jesaja 61:1—3) Under sin livstid lämnade Jesus ingen i tvivelsmål om att dessa ord var tillämpliga på honom. (Lukas 4:17—21) Om du känner dig i behov av tröst, begrunda då hur milt och kärleksfullt Jesus behandlade människor som var plågade och i trångmål. Ett noggrant studium av Bibeln är verkligen en stor källa till tröst och uppmuntran.
Genom församlingen
I den kristna församlingen gnistrar dessa ädelstenar av tröst och uppmuntran i sina många fasetter. Aposteln Paulus blev inspirerad att skriva: ”Fortsätt ... med att trösta varandra och uppbygga varandra.” (1 Thessalonikerna 5:11) Hur kan vi finna tröst och uppmuntran vid församlingsmöten?
Först och främst besöker vi naturligtvis kristna möten för att bli ”lärda av Jehova” och för att få undervisning om honom och hans vägar. (Johannes 6:45) Det är meningen att sådan undervisning skall vara uppmuntrande och tröstande. I Apostlagärningarna 15:32 läser vi: ”Judas och Silas ... uppmuntrade bröderna med månget tal och styrkte dem.”
Har det hänt att du har gått till ett kristet möte när du har känt dig modfälld och sedan kommit hem och känt dig mycket bättre till mods? Kanske var det något som sades i ett tal, i en kommentar eller i en bön som rörde vid ditt hjärta och skänkte behövlig tröst och uppmuntran. Var alltså inte borta från kristna möten. — Hebréerna 10:24, 25.
Att vi umgås med våra bröder och systrar i tjänsten och vid andra tillfällen kan ha en liknande inverkan på oss. I hebreiskan kom flera verb med betydelsen ”binda samman” också att syfta på både substantivet och verbet ”styrka” — dvs. tanken är att saker och ting blir starkare när de binds samman eller förenas. Denna princip gäller i församlingen. Vi blir tröstade, uppmuntrade och styrkta genom att komma tillsammans. Och vi blir förenade genom kärleken, det starkaste av alla band. — Kolosserna 3:14.
Emellanåt får vi själva uppmuntran genom våra andliga bröders och systrars trohet. (1 Thessalonikerna 3:7, 8) Ibland är det genom den kärlek som de visar. (Filemon, vers 7) Och ibland är det helt enkelt genom att vi arbetar tillsammans, skuldra vid skuldra, medan vi samtalar med andra om Guds kungarike. Om du känner dig svag och i behov av uppmuntran när det gäller förkunnartjänsten, varför då inte ordna så att du kan samarbeta med en äldre eller mer erfaren förkunnare? Du kommer säkert att finna mycket tröst genom att göra så. — Predikaren 4:9—12; Filipperna 1:27.
Genom ”den trogne och omdömesgille slaven”
Vem är det som ordnar med de tröstande inslagen i vår tillbedjan? Jesus förordnade en klass som han benämnde ”den trogne och omdömesgille slaven” till att dela ut andlig ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45) Under det första århundradet v.t. var denna krets av med anden smorda kristna redan i verksamhet. Den styrande kretsen av äldste i Jerusalem sände ut brev med föreskrifter och vägledning till församlingarna. Med vilket resultat? Bibeln beskriver hur församlingarna reagerade på ett sådant brev: ”Sedan de hade läst det, gladde de sig över denna uppmuntran.” — Apostlagärningarna 15:23—31.
Det är på liknande sätt i dessa kritiska sista dagar. Den trogne och omdömesgille slaven delar ut andlig mat som ger mycket tröst och uppmuntran åt Jehovas folk. Tar du del av den maten? Den är lätt att få tag på i den tryckta litteratur som slavklassen gör tillgänglig över hela världen. Såväl tidskrifterna Vakttornet och Vakna! som böcker, broschyrer och traktater som Sällskapet Vakttornet ger ut har gett tröst åt ett oräkneligt antal läsare.
En resande tillsyningsman skrev: ”De flesta av våra bröder och systrar vill göra det som är rätt, men de kämpar ofta med missräkning, oro och känslan att de är ur stånd att hjälpa sig själva. Artiklar i våra tidskrifter hjälper många att återfå kontrollen över sitt liv och sina känslor. Artiklarna ger också äldste något mer att erbjuda än ytlig uppmuntran.”
Dra full nytta av litteraturen från den trogna slavklassen. De aktuella tidskrifterna, liksom böcker och övriga publikationer, kan hjälpa oss att finna tröst när vi har det svårt. Om du å andra sidan har möjlighet att ge uppmuntran till någon som är nedstämd, använd då de skriftenliga råd som finns i dessa tidskrifter. Artiklarna är skrivna med stor omsorg, ofta efter många veckor eller månader av omsorgsfull och mödosam forskning, studium och bön. Råden är grundade på Bibeln, prövade och sanna. En del har funnit det vara till stor hjälp att läsa en eller två lämpliga artiklar med någon som känner sig nedstämd. Detta kan skänka mycket tröst och uppmuntran.
Om du hittade värdefulla ädelstenar, skulle du då behålla dem för dig själv, eller skulle du frikostigt dela med dig något av rikedomarna åt andra? Gör det till ett mål att vara en källa till tröst och uppmuntran för dina bröder och systrar i församlingen. Om du bygger upp hellre än river ner, berömmer hellre än kritiserar, talar med ”deras tunga som har blivit lärda” hellre än gör det ”obetänksamt såsom med svärdsstötar”, kan du ha stor betydelse i andras liv. (Jesaja 50:4; Ordspråken 12:18) Det är troligt att du själv kommer att bli betraktad som en ädelsten — en källa till äkta tröst och uppmuntran!
[Ruta på sidan 20]
Tröst för de behövande
MÅNGA har kommenterat hur vissa artiklar i Vakttornet och Vakna! har fördjupat deras personliga förhållande till Jehova. En kvinna skrev: ”Efter att ha läst denna artikel kände jag att Jehova med all sin väldighet och storhet var här tillsammans med mig. Jag kände att han är en verklig person.” I ett annat brev hette det: ”Vårt hjärta och sinne har förändrats så dramatiskt, när det gäller vår syn på Jehova, att vi inte längre är samma personer. Det är som om någon har putsat våra glasögon, och nu ser vi allting mycket klart.”
En del skriver och berättar om hur tidskrifterna hjälper dem att ta itu med särskilda problem eller utmaningar och hur de därigenom försäkras om Jehovas personliga intresse för dem. En läsare uttryckte det på följande sätt: ”Tack så mycket för att ni återigen låter oss se hur mycket Jehova bryr sig om sitt folk och älskar det.” En kvinna i Japan, som förlorat ett barn i döden, sade följande om artiklar i Vakna! som behandlade det ämnet: ”Djupet av Guds barmhärtighet vällde fram från textsidorna, och jag grät och grät och grät. Jag har lagt de här artiklarna på en särskild plats, så att jag genast kan läsa dem närhelst jag känner mig olycklig och ensam.” En annan sörjande kvinna skrev: ”Artiklarna i Vakttornet och Vakna! och broschyren När någon du älskar dör har gett mig den styrka jag behöver för att uthärda mina stunder av sorg.”
Bibeln är den främsta källan till tröst. (Romarna 15:4) Vakttornet håller fast vid Bibeln som sin auktoritet, och det gör också dess följeslagare, Vakna! Tack vare det har dessa tidskrifter visat sig vara till tröst och uppmuntran för sina läsare.
[Bild på sidan 23]
All trösts Gud är också den som hör bön