Hur vi lever i harmoni med vårt äktenskapslöfte!

BRÖLLOPSDAGEN är en glädjerik dag. Den är också ett mycket allvarligt tillfälle. Bruden och brudgummen avger ett högtidligt löfte som kommer att påverka resten av deras liv. De som är närvarande vid vigseln är vittnen till detta högtidliga löfte, men Jehova Gud är det främsta vittnet.

Enligt Bibeln krävs inte något bestämt tillvägagångssätt eller ett speciellt slags vigselceremoni. Men i erkännande av äktenskapets gudomliga ursprung ges det en högtidlig prägel åt det genom att äktenskapslöften avges under en religiös ceremoni. Under ett antal år har kontrahenterna vid en vigsel här i landet enligt Jehovas vittnens ordning avlagt ett sådant högtidligt äktenskapslöfte genom att svara ja på följande fråga: ”Tar alltså du, N. N., denna N. N. till din (hustru/man), att älska och troget hålla fast vid (bruden: och djupt respektera) enligt Guds lag i den Heliga skrift som gäller för kristna (äkta män/hustrur), så länge ni båda lever tillsammans på jorden enligt Guds föranstaltning för äktenskap?”a

Något att tänka på

Om du överväger att gifta dig, skulle det vara mycket värdefullt att tänka på djupet och innebörden i detta löfte före bröllopsdagen. Salomo sade: ”Var inte hastig med avseende på din mun; och vad ditt hjärta beträffar, må det inte vara snabbt med att framföra ett ord inför den sanne Guden.” (Predikaren 5:2) Men hur gör du om du redan är gift? Då skulle du ha nytta av att meditera över betydelsen av ditt äktenskapslöfte. Lever du i harmoni med det? Kristna tar sina löften på allvar, och ett äktenskapslöfte gäller naturligtvis även om man avgett det vid till exempel en borgerlig vigsel. Salomo fortsätter: ”Det du ger löfte om, infria det. Det är bättre att du inte ger ett löfte, än att du ger ett löfte och inte infriar det. Tillåt inte din mun att få ditt kött att synda, säg inte heller inför ängeln att det var ett misstag.” — Predikaren 5:4—6.

En begrundan av det högtidliga bröllopslöfte Jehovas vittnen avger, del för del, kommer utan tvivel att leda till att du ännu bättre förstår det.

”Tar du denna?” Dessa ord är upptakten till löftet. Att du svarar ja visar att du tar personligt ansvar för ditt beslut att gifta dig.

Det finns inte någon skriftenlig förpliktelse för sanna kristna att gifta sig. Jesus Kristus förblev själv ogift och anbefallde det ogifta ståndet för dem ”som kan ge rum åt det”. (Matteus 19:10—12) De flesta av Jesu apostlar däremot var gifta män. (Lukas 4:38; 1 Korinthierna 9:5) Det är tydligt att det är ett personligt beslut om man skall gifta sig eller inte. Ingen människa har skriftenlig myndighet att tvinga någon annan att gifta sig.

Du har alltså själv ansvaret för att välja huruvida du skall gifta dig. Det är mycket troligt att du själv valde den du skall gifta dig med. Då du avger äktenskapslöftet genom att svara ja på frågan: ”Tar du denna?”, tar eller godtar du den personen med hans eller hennes förtjänster — men också med hans eller hennes brister.

Med tiden kommer du antagligen att upptäcka oväntade drag i din äktenskapspartners personlighet. Det kommer att bli tillfälliga besvikelser. Enligt Bibeln är det så att ”alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet”. (Romarna 3:23) Du behöver därför anpassa dig till din äktenskapspartner. Detta kanske är svårt, och ibland kanske du vill ge upp. Men kom ihåg att äktenskapslöftet är givet i närvaro av Jehova. Han kan hjälpa dig att lyckas.

”Till din (hustru/man)”: Vid den första vigseln, när Adam fick Eva till hustru, sade Jehova Gud att ”de skall bli ett kött”. (1 Moseboken 2:24; Matteus 19:4—6) Äktenskapsföreningen är alltså det närmaste förhållande som kan råda mellan två människor. Äktenskapet för dig in i en ny släktskap. Du tar emot någon till att vara din ”hustru” eller ”man”. Det är olikt alla andra förhållanden. Handlingar som vållar föga skada i andra förhållanden kan vålla djup skada inom äktenskapsanordningen.

Ta till exempel det skriftenliga råd som finns i Efesierna 4:26. Där heter det i Bibeln: ”Vredgas, men synda ändå inte; låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd.” Du kanske inte alltid har rett ut dina problem med släktingar och vänner så snabbt som du bör. Men din äktenskapspartner står dig närmare än någon annan släkting eller vän. Underlåtenhet att reda ut saker och ting med din maka eller make kan äventyra den särskilda släktskapen mellan er.

Tillåter du att en meningsskiljaktighet mellan dig och din maka eller make utvecklas till en ständig källa till irritation eller förargelse? Får missförstånd och upprörande situationer dröja kvar i flera dagar? För att leva i harmoni med ditt löfte bör du, när svårigheter uppstår, inte låta en enda dag få gå innan du stiftar frid med din maka eller make. Detta betyder både att du förlåter och glömmer och att du erkänner dina egna fel och misstag. — Psalm 51:5; Lukas 17:3, 4.

”Att älska”: Den blivande äkta mannen lovar ”att älska och troget hålla fast vid” sin hustru. Denna kärlek inbegriper den romantiska kärlek som förde dem tillsammans. Men romantisk kärlek är inte nog. Den kärlek som en kristen lovar sin maka eller make är djupare och bredare.

I Efesierna 5:25 heter det: ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, alldeles som Kristus också älskade församlingen.” Jesu kärlek till församlingen kunde knappast höra till samma kategori som den romantiska kärleken mellan könen. Orden ”älska” och ”älskade” som används i det här skriftstället kommer från ordet a·gạ·pe, som hänför sig till kärlek som vägleds av principer. Bibeln befaller här äkta män att visa ständig, orubblig, varaktig kärlek till sina hustrur.

Det är inte helt enkelt det slags känsla som uttrycks med orden ”jag älskar dig därför att du älskar mig”. En man söker sin hustrus välbefinnande till och med före sitt eget, och hustrun älskar mannen på samma sätt. (Filipperna 2:4) Att du uppodlar en djup kärlek till din äktenskapspartner kommer att hjälpa dig att infria ditt äktenskapslöfte.

”Att troget hålla fast vid”: I detta ingår också att uppskatta, vårda och visa tillgivenhet för. Du måste ge uttryck åt din kärlek i både ord och gärningar! Särskilt en hustru behöver få ständiga bevis för sin mans kärlek. Hennes man har ansvar för att se till hennes fysiska behov, men detta är inte nog. Det finns hustrur som har tillräckligt med mat och ett bekvämt hem men som är förtvivlat olyckliga därför att deras äktenskapspartner försummar dem eller inte bryr sig om dem.

En hustru som vet att hon är älskad och uppskattad har däremot all anledning att vara lycklig. Detsamma kan givetvis också sägas när det är mannen det gäller. Sann kärlek berikas mycket genom äkta ömhetsbetygelser. I Höga Visan utropar den älskade herden: ”Hur sköna är inte dina ömhetsbetygelser, o min syster, min brud! Hur mycket bättre är inte dina ömhetsbetygelser än vin och dina oljors doft än allt slags vällukt!” — Höga Visan 4:10.

”Och djupt respektera”: Århundradena igenom har somliga män missbrukat och förnedrat kvinnor. Också i våra dagar är det så enligt tidskriften World Health att ”våld mot kvinnor förekommer i varje land och i varje samhällelig och ekonomisk klass. I många kulturer betraktas det som en mannens rätt att slå hustrun.” De flesta män är nog inte skyldiga till sådant uppförande. Men likväl tycks det som om många män kommer till korta i att visa uppriktigt intresse för frågor som berör kvinnor. Till följd därav har många kvinnor utvecklat en negativ inställning till män. Man har hört en del hustrur säga: ”Jag älskar min man, men jag kan helt enkelt inte respektera honom!”

Jehova Gud ger emellertid erkännande åt den kvinna som söker respektera sin man, även om denne då och då kommer till korta i att motsvara hennes förväntningar. Hon inser att hon har en av Gud given uppgift eller ställning. (1 Korinthierna 11:3; Efesierna 5:23) Djup respekt för mannen är alltså en del av hennes tillbedjan av Jehova och lydnad för honom. Gud förbiser inte gudaktiga kvinnors lydnad. — Efesierna 5:33; 1 Petrus 3:1—6; jämför Hebréerna 6:10.

Respekten i äktenskapet måste vara ömsesidig, och den bör vara förtjänad i stället för förväntad eller krävd. Sårande eller stötande tal har till exempel inte någon plats inom äktenskapet. Det skulle inte vara kärleksfullt eller respektfullt av dig att göra nedsättande kommentarer om din man eller hustru. Det kan inte komma något gott av att du avslöjar din makes eller makas fel eller öppet talar om dem. Även i skämt kan man visa grov brist på respekt på det här området. Orden i Efesierna 4:29, 32 är tillämpliga på både man och hustru. Där heter det i Bibeln: ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun, utan det slags tal som är gott, lämpat att bygga upp allt efter behov. Bli omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma.”

”Enligt Guds lag i den Heliga skrift”: Gud vill att vi skall åtnjuta frihet i val och handling. Han betungar oss inte med en utförlig lista av regler som styr livet som gift. Men för vårt eget bästa har han angett några riktlinjer.

I våra dagar finns det en uppsjö av tryckt stoff om äktenskap, och många människor har sin egen livsåskådning. Men var på din vakt! Många av de upplysningar som cirkulerar i ämnet äktenskap är i strid med Bibeln.

Kom också ihåg att förhållandena varierar från det ena paret till det andra. På ett sätt liknar äkta par snöflingor; de kan se lika ut på avstånd, men i verkligheten är de säregna och skiljer sig från alla andra. Kombinationen av din personlighet med din makes eller makas finns inte hos något annat äkta par i världen. Var därför inte snabb att godta andras personliga uppfattningar. Det finns ingen människogjord formel som gäller vartenda äktenskap.

I motsats därtill är alla Bibelns befallningar sanna och tillämpliga. Aposteln Paulus skrev: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering.” (2 Timoteus 3:16; Psalm 119:151) Om du läser Bibeln och godtar dess läror som en vägledning i ditt dagliga liv, kommer du att kunna leva i harmoni med ditt äktenskapslöfte. — Psalm 119:105.

”Så länge ni båda lever tillsammans på jorden”: Detta pekar på en långvarig samhörighet. Guds anordning är att ”en man kommer att överge sin far och sin mor, och han skall hålla sig till sin hustru”. (1 Moseboken 2:24) Jehova vill att ni skall vara tillsammans, tjäna Gud tillsammans, studera hans ord tillsammans, ta promenader tillsammans, sitta tillsammans, äta tillsammans, glädja er åt livet tillsammans!

Somliga par vinnlägger sig om att anslå tid varje dag just till att tala med varandra. Även efter många års äktenskap är denna samhörighet viktig för äktenskaplig lycka.

”Enligt Guds föranstaltning för äktenskap”: Äktenskapet är en gåva från Jehova Gud, som stiftade äktenskapsanordningen. (Ordspråken 19:14) Om du inte rättar dig efter hans anordning, kommer detta att hota inte bara din äktenskapliga lycka, utan också ditt förhållande till Skaparen. Å andra sidan, när man och hustru uppodlar ett gott förhållande till Jehova och lever i överensstämmelse med hans anordningar, kommer de att ha fridfulla förhållanden till andra, inbegripet varandra. — Ordspråken 16:7.

Glöm aldrig att Jehova är det främsta vittnet till ditt äktenskapslöfte. Fortsätt att leva i harmoni med detta högtidliga löfte, så kommer ditt äktenskap att bli en källa till lovprisning och ära för Jehova Gud!

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 22]

På ett sätt liknar äkta par snöflingor. De kan se lika ut på avstånd, men i verkligheten är de alla säreget annorlunda

[Bildkälla]

Snökristaller/Dover