Jehova — en som älskar rättfärdighet och rättvisa
EN UNG flicka i Sarajevo frågar sig varför barnen i hennes stad måste utstå så mycket lidande. ”Vi har inte gjort något. Vi är oskyldiga”, säger hon. Upprörda argentinska mödrar har demonstrerat på ett torg i Buenos Aires i omkring 15 år i protest mot att deras söner försvunnit. En afrikan som heter Emmanuel, vars mor och tre systrar blev brutalt mördade under ett utbrott av etniskt våld, hävdar: ”Var och en måste få den vedergällning han förtjänar. ... Vi vill ha rättvisa.”
Rättvisa är ett av Jehova Guds främsta kännetecken. ”Alla hans vägar är rättvisans vägar”, läser vi i Bibeln. Ja, Jehova är i sanning ”en som älskar rättfärdighet och rättvisa”. (5 Moseboken 32:4; Psalm 33:5) För att känna Gud väl måste vi förstå hans känsla för rättvisa och lära oss att efterlikna den. — Hosea 2:19, 20; Efesierna 5:1.
Vår uppfattning av rättvisa har sannolikt formats av vad människor anser att denna egenskap är. I somliga delar av världen avbildas rättvisan ofta som en kvinna med förbundna ögon som håller ett svärd och en våg i händerna. Mänsklig rättvisa antas vara opartisk, det vill säga blind för rikedom eller påverkan. Den bör omsorgsfullt väga i vågskålen den anklagades skuld eller oskuld. Med sitt svärd bör rättvisan skydda de oskyldiga och straffa överträdarna.
I boken Right and Reason—Ethics in Theory and Practice heter det att ”rättvisan är förbunden med lag, förpliktelse, rättigheter och skyldigheter och mäter ut sin belöning i enlighet med jämlikhet eller förtjänst”. Men Jehovas rättvisa går mycket längre än så. Det kan vi se genom att ta i betraktande Jesu Kristi gärningar och egenskaper, hans som i så stor utsträckning liknar sin himmelske Fader. — Hebréerna 1:3.
Orden i Jesaja 42:3 tillämpades på Jesus av evangelieskribenten Matteus, som konstaterade: ”Inget knäckt rör skall han krossa, och ingen rykande linveke skall han släcka, intill dess han för rätten fram till seger.” Jesus förkunnade ett trösterikt budskap för människor som liknade ett knäckt rör som var nerböjt och som man även trampat på. De liknade en lampas rykande veke, som om deras sista livsgnista nästan hade släckts. I stället för att bildligt talat krossa knäckta rör och släcka rykande vekar kände Jesus medlidande med de betryckta, undervisade och botade dem och klargjorde Jehovas rättvisa för dem. (Matteus 12:10—21) Som det förutsades i Jesajas profetia ingav detta slags rättvisa hopp.
Barmhärtighet och Jehovas rättvisa
Barmhärtighet är en inneboende del av Guds rättvisa. Den kom i förgrunden när Jesus var på jorden. Han motsvarade fullkomligt Guds normer för rättvisa och rättfärdighet. Men de judiska skriftlärda och fariséerna försökte uppnå rättfärdighet genom att följa en sträng lagsamling — som de till större delen själva hade åstadkommit. Deras formalistiska rättvisa uteslöt i allmänhet barmhärtighet. Många sammanstötningar mellan Jesus och fariséerna rörde sig kring frågan: Vad är sann rättvisa och rättfärdighet? — Matteus 9:10—13; Markus 3:1—5; Lukas 7:36—47.
Jesus visade hur man behandlar andra på ett rättvist och rättfärdigt sätt. En man som var kunnig i Lagen frågade en gång Jesus vad som var nödvändigt att göra för att vinna evigt liv. Till svar ställde Jesus honom en fråga och berömde honom när han svarade att de två viktigaste lagarna var att älska Gud av hela sitt hjärta, sin själ, sitt sinne och sin kraft samt att älska sin nästa som sig själv. Sedan frågade mannen: ”Vem är egentligen min nästa?” Jesus svarade genom att framställa liknelsen om den medmänsklige samariern. — Lukas 10:25—37.
Jehovas rättfärdighet och barmhärtiga rättvisa exemplifierades i Jesu liknelse om samariern. Genom att samariern osjälviskt hjälpte en skadad man, som han inte kände, handlade han redbart, rättvist och barmhärtigt. Jesus visade själv samma anda när han var på jorden. Han var rättfärdig och rättvis. Dessutom gav han sitt liv för behövande människor, för det syndiga och ofullkomliga människosläktet som var utsatt för lidande, sjukdom och död. Aposteln Paulus förknippade rättfärdigheten med lösenanordningen. Han skrev: ”Således, liksom genom en enda försyndelse följden för människor av alla slag blev fördömelse, så har också genom ett enda rättfärdiggörelseverk [eller: ”en enda rättfärdig gärning”, fotnot i NW, studieutgåvan] följden för människor av alla slag blivit att de har förklarats rättfärdiga för liv.” (Romarna 5:18) Denna ”en enda rättfärdig gärning” var Guds sätt att rädda de lydiga bland människorna från de katastrofala följderna av Adams synd, för vilken de inte var direkt ansvariga.
Guds rättvisa sökte friköpa syndiga människor och samtidigt upprätthålla rättfärdiga principer. Att ignorera synden skulle ha varit både orätt och kärlekslöst, för det skulle ha uppmuntrat till laglöshet. Om Guds rättvisa, å andra sidan, hade inskränkts till att utmäta antingen en belöning eller ett straff, skulle mänsklighetens situation ha varit hopplös. Enligt Bibeln är det så att ”den lön synden betalar ut är död”, och ”det finns ingen rättfärdig, inte en enda”. (Romarna 3:10; 6:23) Till stor personlig kostnad för sig själv och för sin älskade Son sörjde Jehova för ett försoningsoffer för synder. — 1 Johannes 2:1, 2.
Av lösenanordningen framgår det att gudomlig rättvisa är intimt förbunden med på principer grundad kärlek (grekiska: a·gạ·pe). Ja, Guds rättvisa är genomförandet av hans rättfärdiga principer — en återspegling av det som han står för i moraliskt avseende. När det gäller Guds handlingssätt är a·gạ·pe därför kärlek som den gudomliga rättvisan är grundad på. (Matteus 5:43—48) Om vi förstår Jehovas rättvisa, kommer vi alltså att ha absolut tillit till hans rättsliga beslut. Som ”hela jordens Domare” gör han alltid det som är rätt. — 1 Moseboken 18:25; Psalm 119:75.
Efterlikna Jehovas rättvisa
I Bibeln uppmanas vi att ”bli ... Guds efterliknare”. (Efesierna 5:1) Det betyder att efterlikna både hans rättvisa och hans kärlek. Eftersom vi är ofullkomliga, är våra vägar emellertid inte så höga som Jehova Guds. (Jesaja 55:8, 9; Hesekiel 18:25) Hur kan vi då visa att vi älskar rättfärdighet och rättvisa? Genom att ta på oss ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Efesierna 4:24) Då kommer vi att älska vad Gud älskar och hata vad han hatar. ”Sann rättfärdighet” undviker våld, omoraliskhet, orenhet och avfällighet, för sådant våldför sig på det som är heligt. (Psalm 11:5; Efesierna 5:3—5; 2 Timoteus 2:16, 17) Gudaktig rättvisa får oss också att visa uppriktigt intresse för andra. — Psalm 37:21; Romarna 15:1—3.
Om vi uppskattar det barmhärtiga i Guds rättvisa, kommer vi dessutom inte att vara benägna att döma andliga bröder eller systrar. Hur skulle vi kunna förstå dem lika bra som Jehova kan? Skulle vi inte bedöma dem från vår egen fördomsfulla ståndpunkt? Jesus sade därför varnande: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda; med den dom som ni dömer med skall ni nämligen bli dömda; och med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er. Varför ger du akt på strået i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: ’Låt mig dra ut strået ur ditt öga’; när, titta! det är en bjälke i ditt eget öga? Skrymtare! Dra först ut bjälken ur ditt eget öga, och därpå skall du tydligt se att dra ut strået ur din broders öga.” (Matteus 7:1—5) En ärlig värdering av våra egna ofullkomligheter kommer att avhålla oss från att fälla domslut som Jehova skulle betrakta som orättfärdiga.
Förordnade äldste i församlingen är tvungna att döma i fall av allvarlig överträdelse. (1 Korinthierna 5:12, 13) När de gör det, kommer de ihåg att Guds rättvisa söker visa barmhärtighet där så är möjligt. Om det inte finns någon grund för barmhärtighet, exempelvis i fall som gäller obotfärdiga syndare, kan det inte visas någon sådan. Men de äldste utesluter inte en sådan överträdare ur församlingen av hämndlystnad. De hoppas att uteslutningsåtgärden som sådan skall få honom på bättre tankar. (Jämför Hesekiel 18:23.) Under Kristi ledarskap tjänar de äldste rättvisans intressen, och detta inbegriper att de är som ”ett gömställe undan vinden”. (Jesaja 32:1, 2) De måste därför visa opartiskhet och resonlighet. — 5 Moseboken 1:16, 17.
Så säd i rättfärdighet
Medan vi väntar på Guds rättfärdiga, nya värld, måste vi följa anvisningen: ”Sök rättfärdighet”, om vi skall få äga Guds ynnest. (Sefanja 2:3; 2 Petrus 3:13) Denna tanke uttrycks skönt i följande ord, som vi finner i Hosea 10:12: ”Så säd åt er i rättfärdighet; skörda i överensstämmelse med kärleksfull omtanke. Odla upp åt er odlingsbar mark, när det är tid att söka Jehova, tills han kommer och ger er undervisning i rättfärdighet.”
I vårt dagliga liv har vi många tillfällen att så säd i rättfärdighet, alldeles som Jesus visade genom liknelsen om den medmänsklige samariern. Jehova kommer att se till att vi får ”skörda i överensstämmelse med kärleksfull omtanke”. Om vi fortsätter att vandra på ”rättvisans stig”, kommer vi att få undervisning i rättfärdighet under Rikets styre. (Jesaja 40:14) Allteftersom tiden går kommer vi utan tvivel att mera helt och fullt uppskatta att Jehova är en som älskar rättfärdighet och rättvisa. — Psalm 33:4, 5.
[Bild på sidan 23]
Den medmänsklige samariern exemplifierade Jehovas rättvisa
[Bild på sidan 23]
Jesus kände medlidande med betryckta människor, som liknade knäckta rör