Varför allt detta hemlighetsmakeri?

”INGET är så tungt att bära som en hemlighet.” I varje fall sägs det så i ett franskt ordspråk. Kan det vara förklaringen till att vi i regel tycker om att känna till en hemlighet men ibland känner oss frustrerade när vi inte får berätta den för någon? Under historiens gång har många människor attraherats av det hemlighetsfulla och mystiska och slutit sig samman i hemliga sällskap för att verka för ett gemensamt mål.

Några av de äldsta av dessa hemliga sammanslutningar var de mysteriekulter som i forna tider förekom i Egypten, Grekland och Rom. Så småningom förlorade en del hemliga sällskap sin religiösa karaktär och antog politiska, ekonomiska och sociala övertoner. Ett exempel är de medeltida gillena, vars ”hemliga” drag främst hade till syfte att skydda medlemmarnas ekonomiska intressen.

I modern tid har hemliga sällskap ofta bildats av orsaker som är nog så hedervärda, exempelvis ”i sociala och filantropiska syften och för att idka välgörenhet och folkbildningsverksamhet”, som The Encyclopædia Britannica uttrycker det. En del brödraskapsorganisationer, ungdomsklubbar, sällskapsklubbar och andra föreningar är också av hemlig karaktär, åtminstone i viss utsträckning. Sådana sammanslutningar är vanligtvis harmlösa till sin natur — medlemmarna tycker helt enkelt att det är spännande med lite hemlighetsmakeri. Hemliga upptagningsceremonier vädjar till känslorna och stärker kamratskapet och sammanhållningen. Medlemmarna får en känsla av samhörighet och gemenskap. Hemliga sällskap av det här slaget utgör i regel inte något hot för utomstående. Oinvigda tar ingen skada av att inte känna till deras hemligheter.

När hemlighetsfullheten blir en riskfaktor

Alla hemliga sällskap är inte lika hemlighetsfulla till sin natur. Men enligt The Encyclopædia Britannica utgör de som har ”interna hemligheter” en särskild risk. Detta verk förklarar: ”Med hjälp av täcknamn, invigningsriter och speciell kunskap försöker de fullvärdiga medlemmarna avskilja sig från de övriga ... och stimulera dem som står längre ner på rangskalan att göra de ansträngningar som krävs för att stiga i graderna.” Det finns en uppenbar risk med sådana sammanslutningar. De som tillhör de lägre graderna kan vara helt omedvetna om organisationens verkliga syften, eftersom de ännu inte hunnit så långt att de fått del av den ”högre” kunskapen. Det är lätt att bli indragen i en organisation vars mål och metoder man inte har fullständig vetskap om och kanske inte ens sympatiserar med. Men den som har blivit upptagen i en sådan sammanslutning kan finna att det är svårt att lämna den; det är som om han var bunden av en sekretessplikt.

Hemliga sällskap utgör emellertid en ännu större risk när de ägnar sig åt illegal eller rent kriminell verksamhet och därför försöker dölja sin existens. Samma sak kan sägas om organisationer vars existens och syften är allmänt kända men som försöker hemlighålla sina planer och medlemmarnas identitet. Så är till exempel fallet med de starkt engagerade terroristgrupper som då och då chockar världen med sina terrordåd.

Ja, hemlighetsfullhet kan vara farlig, både för enskilda individer och för samhället i stort. Tänk på hemliga ungdomsligor som rånar oskyldiga människor, kriminellt belastade maffialiknande hemliga organisationer och rasistiska grupper som Ku Klux Klan,a för att inte tala om alla terroristgrupper som fortsätter att omintetgöra alla försök att åstadkomma fred och säkerhet här på jorden.

Vad sysslar de med nu?

Som en sidoeffekt av det kalla kriget upprättade man på 1950-talet i flera västeuropeiska länder hemliga organisationer, som skulle tjäna som en grundval för underjordiska motståndsrörelser om Sovjetunionen i framtiden skulle försöka erövra Västeuropa. Enligt den tyska nyhetstidningen Focus lade man till exempel upp ”79 hemliga vapendepåer” i Österrike under denna period. En del europeiska länder var inte ens medvetna om dessa organisationers existens. Ett amerikanskt nyhetsmagasin gjorde följande realistiska iakttagelse i början av 1990-talet: ”Man vet fortfarande inte hur många av dessa organisationer som finns kvar i dag och vad de kan ha sysslat med på senaste tiden.”

Ja, vem vet hur många av dessa hemliga sammanslutningar som just nu utgör ett större hot än någon av oss kanske inser?

[Fotnoter]