Må vi vara av det slag som har tro
Vi [är] ... av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” — HEBRÉERNA 10:39.
1. Varför kan man säga att alla Jehovas lojala tjänare har en dyrbar tro?
SE DIG om nästa gång du är i en Rikets sal full av tillbedjare av Jehova och tänk på hur de närvarande på olika sätt visar tro. Du kanske ser äldre personer som har tjänat Gud i årtionden, ungdomar som dagligen står emot kamrattryck och föräldrar som arbetar hårt för att uppfostra sina barn till att bli gudfruktiga kristna. Där finns äldste och biträdande tjänare, som axlar ett stort ansvar. Ja, du ser andliga bröder och systrar i skiftande ålder som övervinner hinder av olika slag för att tjäna Jehova. Den tro de har är verkligen dyrbar! — 1 Petrus 1:7.
2. Varför är Paulus råd i Hebréerna, kapitel 10 och 11, till hjälp för oss?
2 Det är få ofullkomliga människor, om alls några, som har förstått vikten av tro bättre än aposteln Paulus. Han konstaterade faktiskt att sann tro medför att ”själen bevaras vid liv”. (Hebréerna 10:39) Men Paulus visste också att det finns sådant som kan undergräva tron och att den utsätts för angrepp i denna trolösa värld. Han var djupt oroad för de kristna hebréerna i Jerusalem och Judeen, vilka kämpade för att bevara sin tro. Låt oss, när vi tittar på några verser i Hebréerna, kapitel 10 och 11, lägga märke till de metoder som Paulus använde för att bygga upp deras tro. Det kommer att hjälpa oss att se hur vi kan bygga upp tron hos oss själva och andra i vår omgivning.
Visa att vi litar på varandra
3. Hur visar Paulus ord i Hebréerna 10:39 att han litade på sina bröder och systrar i tron?
3 Det första vi lägger märke till är kanske Paulus positiva inställning till sina läsare. Han skrev: ”Nu är vi inte av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” (Hebréerna 10:39) Paulus trodde det bästa och inte det värsta om sina trogna medkristna. Lägg också märke till att han använde uttrycket ”vi”. Paulus var en rättfärdig man, men han skrev inte fördenskull nedlåtande till sina läsare, som om han stod på ett mycket högre plan av rättfärdighet än vad de gjorde. (Jämför Predikaren 7:16.) Han inbegrep i stället sig själv tillsammans med dem. Han var övertygad om att han och hans trogna kristna läsare skulle visa sig vara av det slag som hade tro och som oförskräckt skulle vägra att rygga tillbaka till fördärv för sig inför de svårigheter som tornade upp sig framför dem.
4. Varför litade Paulus på sina medtroende?
4 Hur kunde Paulus vara så säker på det? Blundade han för de fel och brister som de kristna hebréerna hade? Nej, han gav dem i stället uttryckliga råd för att hjälpa dem att övervinna sina andliga brister. (Hebréerna 3:12; 5:12–14; 6:4–6; 10:26, 27; 12:5) Paulus hade dock åtminstone två goda skäl till att lita på sina bröder. 1) Då han sökte efterlikna Jehova Gud, vinnlade han sig om att se Guds tjänare så som Gud ser dem och inte bara se deras fel och brister, utan också deras goda egenskaper och deras möjligheter att välja att göra gott i framtiden. (Psalm 130:3; Efesierna 5:1) 2) Paulus trodde obetingat på den heliga andens kraft. Han visste att inga hinder och inga mänskliga svagheter kunde hindra Jehova från att ge kristna som troget vinnlade sig om att tjäna honom ”kraft som är över det normala”. (2 Korinthierna 4:7; Filipperna 4:13) Paulus tillit till sina bröder och systrar var således inte missriktad, orealistisk eller blint optimistisk. Den var välgrundad och hade stöd i Skriften.
5. Hur kan vi efterlikna Paulus tillit, och vad kommer det sannolikt att leda till?
5 Paulus tillit smittade helt visst av sig. Det måste ha betytt mycket för församlingarna i Jerusalem och Judeen att Paulus skrev så uppmuntrande till dem. Med tanke på det isande förakt och den högdragna likgiltighet som de kristna hebréerna utsattes för av sina judiska motståndare hjälpte sådana ord dem att i sina hjärtan besluta sig för att vara av det slag som har tro. Kan vi göra samma sak mot varandra nu? Det är bara alltför lätt att hos andra se en lång rad fel och brister och egenheter. (Matteus 7:1–5) Men vi kan hjälpa varandra mycket mer, om vi lägger märke till och uppskattar den enastående tro som var och en har. Med sådan uppmuntran är det sannolikare att tron kommer att växa. — Romarna 1:11, 12.
Ett lämpligt bruk av Guds ord
6. Varifrån citerade Paulus när han skrev det som vi läser i Hebréerna 10:38?
6 Paulus byggde också upp tron hos sina medtroende genom att skickligt använda Skrifterna. Han skrev till exempel: ”’Men min rättfärdige skall leva på grund av tro’, och: ’om han ryggar tillbaka, har min själ inte behag i honom’.” (Hebréerna 10:38) Paulus citerade här från profeten Habackuk.a De kristna hebréerna, som orden riktades till, var väl insatta i de profetiska böckerna och kände därför antagligen till dessa ord. Habackuks ord var väl valda med tanke på att Paulus med sitt brev, som han skrev omkring år 61 v.t., hade som mål att stärka tron hos de kristna i och i närheten av Jerusalem. Varför det?
7. När nedtecknade Habackuk sin profetia, och hur var förhållandena i Juda vid den tiden?
7 Profeten Habackuk skrev tydligen sin bok bara lite mer än tjugo år före ödeläggandet av Jerusalem år 607 f.v.t. Han hade i en syn fått se hur kaldéerna (eller: babylonierna), en ”bitter och hetsig nation”, anföll Juda och förstörde Jerusalem och kuvade andra folk och nationer. (Habackuk 1:5–11) Men denna olycka hade förutsagts över hundra år tidigare, redan på Jesajas tid. På Habackuks tid florerade ondskan återigen i Juda, då den gode kung Josia hade efterträtts av Jehojakim, som förföljde och till och med mördade dem som talade i Jehovas namn. (2 Krönikeboken 36:5; Jeremia 22:17; 26:20–24) Det är inte underligt att den bekymrade profeten Habackuk utropade: ”Hur länge, o Jehova?” — Habackuk 1:2.
8. Hur kunde Habackuks exempel vara till hjälp för de kristna under det första århundradet, och varför kan det hjälpa oss nu?
8 Habackuk visste inte hur nära ödeläggandet av Jerusalem var. Inte heller visste de kristna under det första århundradet när den judiska tingens ordning skulle upphöra. Och inte heller vet vi nu ”dagen och timmen” för verkställandet av Jehovas dom över den nuvarande onda ordningen. (Matteus 24:36) Låt oss därför lägga märke till det tvåfaldiga svar som Jehova gav Habackuk. För det första försäkrade han profeten om att slutet skulle komma punktligt och inte skulle bli försenat, även om det från mänsklig ståndpunkt sett skulle kunna förefalla så. (Habackuk 2:3) För det andra påminde Jehova Habackuk: ”Vad den rättfärdige beträffar, genom sin trofasthet kommer han att förbli vid liv.” (Habackuk 2:4) Vilka vackra, enkla sanningar! Det viktigaste är inte när slutet kommer, utan att vi fortsätter att leva ett liv i tro.
9. Hur förblev Jehovas lydiga tjänare vid liv genom sin trofasthet a) år 607 f.v.t.? b) efter år 66 v.t.? c) Varför är det så viktigt att stärka sin tro?
9 När Jerusalem plundrades och förstördes år 607 f.v.t. fick Jeremia, hans sekreterare Baruk, Ebed-Melek och de lojala rekabiterna uppleva sanningen i Jehovas löfte till Habackuk. De undkom det hemska ödeläggandet av Jerusalem och ”förblev vid liv”. Varför det? Jo, därför att Jehova belönade deras trofasthet. (Jeremia 35:1–19; 39:15–18; 43:4–7; 45:1–5) De kristna hebréerna måste ha lyssnat till Paulus råd, för när de romerska härarna efter sitt anfall mot Jerusalem år 66 v.t. av någon oförklarlig anledning drog sig tillbaka, lydde dessa kristna troget Jesu varning och flydde. (Lukas 21:20, 21) De förblev också vid liv på grund av sin trofasthet. Vi kommer också att förbli vid liv, om vi befinns vara trogna när slutet kommer. Detta ger oss verkligen starka skäl till att nu stärka vår tro!
En livfull beskrivning av människor med tro
10. Hur beskrev Paulus Moses tro, och hur skulle vi kunna efterlikna Mose när det gäller detta?
10 Paulus byggde också upp tron genom ett effektivt bruk av exempel. När du läser Hebréerna, kapitel 11, lägg då märke till hur han levandegör bibliska gestalter. Han säger till exempel att Mose ”stod fast som om han såg den Osynlige”. (Hebréerna 11:27) Jehova var med andra ord så verklig för Mose att det var som om han kunde se den osynlige Guden. Kan man säga samma sak om oss? Det är lätt att säga att man har ett förhållande till Jehova, men det kräver arbete att bygga upp och stärka ett sådant förhållande, något som vi måste göra! Är Jehova så verklig för oss att vi tar honom med i beräkningen när vi fattar beslut, även sådana beslut som kan tyckas vara mindre betydelsefulla? En sådan tro kommer att hjälpa oss att uthärda till och med det värsta motstånd.
11, 12. a) Under vilka förhållanden kan Enoks tro ha blivit prövad? b) Vilken uppmuntrande belöning fick Enok?
11 Tänk också på Enoks tro. Det är svårt att föreställa sig det motstånd som han mötte. Han skulle framföra ett svidande domsbudskap mot de onda människor som levde då. (Judas, vers 14, 15) Den förföljelse som hotade denne trogne man var av allt att döma så hätsk och våldsam att Jehova, innan hans fiender kunde gripa honom, ”förflyttade” honom från livet till dödens sömn. Enok fick därför inte se uppfyllelsen av den profetia som han hade uttalat. Men han fick en gåva som i vissa avseenden var ännu bättre. — Hebréerna 11:5; 1 Moseboken 5:22–24.
12 Paulus förklarar: ”Före sin förflyttning fick han [Enok] ... det vittnesbördet att han hade behagat Gud väl.” (Hebréerna 11:5) Vad innebar detta? Innan Enok somnade in i döden kan han ha fått en syn av något slag, kanske av paradiset på jorden, i vilket han snart kommer att uppväckas. I vilket fall som helst lät Jehova Enok få veta att han genom sin trogna kurs hade behagat Jehova väl. Enok hade fått Jehovas hjärta att glädjas. (Jämför Ordspråken 27:11.) Enoks liv är verkligen gripande! Skulle du vilja leva ett sådant liv av tro? Tänk då på sådana människors exempel och se dem som verkliga personer. Var fast besluten att leva genom tro varje dag. Kom också ihåg att det slag av människor som har tro inte tjänar Jehova på grund av ett datum eller en tidsgräns för när Gud skall uppfylla alla sina löften. De är i stället fast beslutna att tjäna Jehova för evigt! Att göra det innebär det allra bästa levnadssättet både i denna tingens ordning och i den kommande.
Hur man kan växa sig starkare i tron
13, 14. a) Hur kan Paulus ord i Hebréerna 10:24, 25 hjälpa oss att göra våra möten till glädjerika tillfällen? b) Vad är i första hand syftet med kristna möten?
13 Paulus visade de kristna hebréerna hur de på olika sätt skulle kunna stärka sin tro. Låt oss begrunda två av dessa. Vi känner antagligen till hur Paulus i Hebréerna 10:24, 25 uppmanar oss att regelbundet församlas till våra kristna möten. Men kom ihåg att Paulus inspirerade ord inte förmedlar tanken att vi vid sådana möten endast skall vara passiva iakttagare. Han beskriver i stället mötena som ett tillfälle att lära känna varandra, att hjälpa varandra att tjäna Gud mera helt och fullt och att uppmuntra varandra. Vi är där för att ge och inte bara för att få. Detta bidrar till att göra våra möten till glädjerika tillfällen. — Apostlagärningarna 20:35.
14 Men vi är i första hand med vid kristna möten för att tillbe Jehova Gud. Det gör vi genom att instämma i bönerna och sjunga med i sångerna, genom att lyssna uppmärksamt och genom att frambära ”frukten av läppar” som offer, dvs. att vi, när vi svarar eller på annat sätt medverkar vid mötena, ger uttryck åt lovprisning av Jehova. (Hebréerna 13:15) Om vi tänker på dessa mål och vid varje möte handlar enligt dem, kommer vår tro helt visst att byggas upp.
15. Varför uppmanade Paulus de kristna hebréerna att hålla fast vid sin tjänst, och varför är samma råd på sin plats i vår tid?
15 Predikoarbetet bygger också upp tron. Paulus skrev: ”Låt oss hålla fast vid den offentliga bekännelsen av vårt hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast.” (Hebréerna 10:23) Man kanske uppmanar någon att hålla fast vid något, när det verkar som om denne riskerar att ge upp. Satan försökte helt visst att pressa dessa kristna hebréer att ge upp sin tjänst, och det gör han också nu med Guds folk. Vad bör vi göra med tanke på en sådan press? Tänk på vad Paulus gjorde.
16, 17. a) Hur fick Paulus dristighet för förkunnartjänsten? b) Vad bör vi göra, om vi tycker att någon viss sida av vår kristna tjänst är svår?
16 Så här skrev Paulus till de kristna i Thessalonike: ”Sedan vi först hade lidit och blivit oförskämt behandlade (såsom ni vet) i Filippi, uppbjöd [vi] all vår dristighet med hjälp av vår Gud för att förkunna Guds goda nyheter för er under stor kamp.” (1 Thessalonikerna 2:2) Hur hade Paulus och hans följeslagare blivit ”oförskämt behandlade” i Filippi? Enligt några kännare av grekiska uttrycker det grekiska ord som Paulus här använde en förolämpande, skamlig eller kränkande behandling. Myndigheterna i Filippi hade låtit piska dem med spön, kastat dem i fängelse och satt fast deras fötter i stocken. (Apostlagärningarna 16:16–24) Hur påverkade denna smärtsamma erfarenhet Paulus? Ryggade han tillbaka i fruktan, när han kom till Thessalonike, nästa stad på hans missionsresa? Nej, han ”uppbjöd” all sin ”dristighet” eller tog mod till sig och övervann fruktan och fortsatte att frimodigt predika.
17 Var fick Paulus sin dristighet ifrån? Från sitt inre? Nej, utan han sade att han uppbjöd all sin dristighet ”med hjälp av vår Gud”. En uppslagsbok för bibelöversättare säger att dessa ord kan översättas: ”Gud avlägsnade fruktan ur våra hjärtan.” Om du inte känner dig särskilt frimodig i fråga om din förkunnartjänst eller om du tycker att någon viss sida av den verkar svår, varför då inte be Jehova göra samma sak för dig? Be honom avlägsna fruktan ur ditt hjärta. Be honom hjälpa dig att ta mod till dig att utföra arbetet. Gör också något åt saken rent praktiskt. Avtala till exempel om att få samarbeta med någon som är duktig i det slag av vittnande som du tycker är svårt. Det kanske är vittnande i affärer, på gatan, under informella förhållanden eller med hjälp av telefonen. Din kamrat kanske är villig att ta ledningen i början. Lägg i så fall märke till hur han eller hon gör och lär av det. Men ta sedan mod till dig och försök själv.
18. Vilka välsignelser kan vi få uppleva, om vi tar mod till oss i vår förkunnartjänst?
18 Tänk på vad som kan bli resultatet om du tar mod till dig. När du inte låter dig avskräckas, utan fortsätter, kommer du antagligen att få fina erfarenheter i samband med att du delar med dig av sanningen, erfarenheter som du annars inte skulle ha fått. (Se sidan 25.) Det kommer att skänka dig tillfredsställelse när du, trots att du kan tycka att det är svårt, gör sådant som du vet behagar Jehova. Du kommer att få uppleva hans välsignelse och hjälp i fråga om att övervinna din fruktan. Din tro kommer att bli starkare. Och du kan faktiskt inte arbeta på att bygga upp tro hos andra utan att samtidigt bygga upp tron hos dig själv. — Judas, vers 20, 21.
19. Vilken dyrbar belöning väntar dem som är av ”det slag som har tro”?
19 Må du fortsätta att stärka din egen tro och tron hos dem som du har i din omgivning. Detta kan du göra genom att bygga upp dig själv och andra förmedelst skickligt bruk av Guds ord, genom att studera exempel på människor med tro i Bibeln och göra dig en bild av dem i ditt sinne, genom att förbereda dig för kristna möten och ta del i dem samt genom att hålla fast vid det dyrbara privilegium som förkunnartjänsten utgör. När du gör detta, kan du vara förvissad om att du är av ”det slag som har tro”. Kom också ihåg att de som är av det slaget får en dyrbar belöning. De är av ”det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv”.b Må din tro fortsätta att växa, och må Jehova Gud bevara dig vid liv för evigt!
[Fotnoter]
a Paulus citerade Septuaginta-översättningen av Habackuk 2:4, som har med uttrycket ”om någon ryggar tillbaka, har min själ inte behag i honom”. Dessa ord förekommer inte i någon av de hebreiska handskrifter som nu finns bevarade. Några har framfört tanken att Septuaginta-översättningen grundade sig på tidigare hebreiska handskrifter som inte längre finns kvar. Det var i alla händelser under inflytande av Guds heliga ande som Paulus tog med uttrycket här. Det är därför godkänt av Gud.
b Jehovas vittnens årstext för år 2000 blir: Vi är inte av det slag som ryggar tillbaka, utan av det slag som har tro. — Hebréerna 10:39.
Hur skulle du svara?
◻ Hur visade Paulus att han litade på de kristna hebréerna, och vad kan vi lära av detta?
◻ Varför var Paulus hänvisning till profeten Habackuk så lämplig?
◻ Vilka exempel på tro i Bibeln påminde Paulus om?
◻ Vilka praktiska förslag gav Paulus till hjälp för att bygga upp tro?
[Bild på sidan 23]
Efter sin svåra erfarenhet i Filippi uppbjöd Paulus all sin dristighet för att fortsätta att predika
[Bilder på sidan 24]
Kan du ta mod till dig för att pröva på olika former av vittnande?