Var ständigt vaksamma

”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” — MATTEUS 24:42.

1. Vad tycker de som har tjänat Jehova hängivet i många år om sin tjänst? Nämn ett exempel.

MÅNGA av Jehovas tjänare som nu är till åren komna lärde känna sanningen redan i sin ungdom. I likhet med köpmannen, som hittade en mycket värdefull pärla och sålde allt han ägde för att köpa den, förnekade dessa ivriga bibelforskare sig själva och överlämnade sitt liv åt Jehova. (Matteus 13:45, 46; Markus 8:34) Ångrar de sina år av tjänst med tanke på att de har fått vänta längre än de kanske hade trott på att få se Guds uppsåt med jorden uppfyllas? Nej, de ångrar ingenting! De instämmer i det som broder A. H. Macmillan sade efter närmare 60 år av hängiven tjänst: ”Jag [är] mera besluten än någonsin att hålla fast vid min tro. Den har gjort livet värt att leva för mig. Den hjälper mig fortfarande att möta framtiden utan fruktan.”

2. a) Vilket lämpligt råd gav Jesus sina efterföljare? b) Vilka frågor skall vi behandla i den här artikeln?

² Hur är det då med oss? Låt oss, antingen vi är gamla eller unga, begrunda Jesu ord: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” (Matteus 24:42) Den här enkla meningen innehåller en grundläggande sanning. Vi vet inte på vilken dag Herren kommer för att verkställa dom över denna onda ordning, och vi behöver inte heller veta det. Men vi måste leva på ett sådant sätt att vi inte har något att ångra den dag han verkligen kommer. Vad finns det då för exempel i Bibeln som kan hjälpa oss att ständigt vara vaksamma? Hur belyste Jesus det här behovet? Och vad har vi för bevis för att vi nu lever i de sista dagarna för den här ogudaktiga världen?

Ett varnande exempel

3. Hur påminner många människor nu om dem som levde på Noas tid?

³ Människor nu för tiden påminner i många avseenden om dem som levde på Noas tid. På den tiden var jorden uppfylld av våld, och benägenheten i människans hjärta var bara ”usel hela tiden”. (1 Moseboken 6:5) Flertalet gick helt upp i det dagliga livet. Men innan Jehova lät den stora översvämningen komma, gav han människor tillfälle att ändra sinne. Han gav Noa i uppdrag att predika, och Noa tjänade lydigt som ”en rättfärdighetens predikare” i kanske 40 eller 50 år eller mer. (2 Petrus 2:5) Men människor ville inte lyssna till Noas varningsbudskap. De var inte vaksamma. Därför var det bara Noa och hans familj som överlevde verkställandet av Jehovas dom. — Matteus 24:37–39.

4. I vilken bemärkelse kan man säga att Noa var framgångsrik i sin tjänst, och hur kan man säga samma sak om oss i vårt predikande?

⁴ Var Noa framgångsrik i sin förkunnartjänst? Ja, det var han, för hans predikande fullgjorde sitt syfte, och det oavsett hur människor reagerade för det. Hur kan vi säga det? Jo, därför att det gav människor tillfälle att välja om de ville tjäna Jehova eller inte. Hur är det då med det distrikt där vi predikar? Även om det är mycket få som lyssnar, så är vi framgångsrika. Varför det? Jo, därför att vi, när vi predikar, framför en varning från Gud, och därigenom fullgör vi det uppdrag som Jesus gav sina efterföljare. — Matteus 24:14; 28:19, 20.

Man lyssnar inte till Guds profeter

5. a) Vilka förhållanden rådde i Juda på Habackuks tid, och hur reagerade människor för hans profetiska budskap? b) Hur visade människorna i Juda fientlighet mot Jehovas profeter?

⁵ Hundratals år efter den stora översvämningen rådde det svåra förhållanden i Judas kungarike. Det förekom avgudadyrkan, orättvisor, förtryck och till och med mord. Jehova reste då upp Habackuk för att varna folket och tala om för dem att om de inte ändrade sinne, så skulle de drabbas av en olycka genom kaldéerna eller babylonierna. (Habackuk 1:5–7) Men människorna vägrade att lyssna. De kanske tänkte: ”För över hundra år sedan kom profeten Jesaja med en liknande varning, och ännu har inget hänt!” (Jesaja 39:6, 7) Många av ämbetsmännen i Juda var inte bara likgiltiga för budskapet, utan också fientliga mot budbärarna. Vid ett tillfälle försökte de döda profeten Jeremia, och de skulle säkert ha lyckats om inte Ahikam hade ingripit. Och uppretad över ytterligare ett profetiskt budskap dödade kung Jehojakim profeten Urija. — Jeremia 26:21–24.

6. Hur stärkte Jehova Habackuk?

⁶ Habackuks budskap var lika impopulärt och framfördes lika oförskräckt som det som hade framförts av Jeremia, som blev inspirerad av Gud att förutsäga att Juda skulle ligga öde i 70 år. (Jeremia 25:8–11) Vi kan därför förstå Habackuks förtvivlan när han utropade: ”Hur länge, o Jehova, skall jag ropa på hjälp, utan att du hör? Hur länge skall jag anropa dig om bistånd undan våld, utan att du räddar?” (Habackuk 1:2) Jehova svarade kärleksfullt Habackuk med dessa trosstärkande ord: ”Synen är ännu för den fastställda tiden, och den ilar flämtande i väg mot änden, och den kommer inte att ljuga. Även om den skulle dröja, förbli i förväntan på den; ty den kommer ofelbart att bli verklighet. Den kommer inte att bli försenad.” (Habackuk 2:3) Jehova hade således en ”fastställd tid”, då han skulle göra slut på orättvisorna och förtrycket. Habackuk skulle därför inte bli modfälld eller sakta farten, även om det verkade som om det skulle dröja, utan han skulle i stället ”förbli i förväntan” och varje dag leva med en känsla av att det var bråttom. Jehovas dag skulle inte bli försenad!

7. Varför skulle Jerusalem återigen komma att ödeläggas i det första århundradet v.t.?

⁷ Omkring 20 år efter det att Jehova hade talat till Habackuk ödelades Judas huvudstad, Jerusalem. Längre fram återuppbyggdes staden, och många av de missförhållanden som hade gjort Habackuk så bedrövad rättades till. Men på grund av invånarnas otrohet skulle staden återigen komma att ödeläggas i det första århundradet v.t. Barmhärtigt såg Jehova då till att rättsinniga individer kunde få överleva. Den här gången använde han ingen mindre än Jesus Kristus som profet till att framföra sitt budskap. År 33 v.t. sade Jesus till sina efterföljare: ”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade härar, vet då att dess ödeläggande har närmat sig. Då må de som är i Judeen börja fly till bergen.” — Lukas 21:20, 21.

8. a) Vad kan under årens gång efter Jesu död ha hänt med somliga kristna? b) Hur uppfylldes Jesu profetiska ord om Jerusalem?

⁸ Några av de kristna i Jerusalem kan under årens gång ha börjat undra när Jesu profetia egentligen skulle uppfyllas. Tänk på de uppoffringar som många av dem säkert hade gjort. De kanske hade tackat nej till lockande affärserbjudanden för att de ville vara ständigt vaksamma. Tröttnade de på att vänta? Tänkte de att de slösade bort sitt liv och att Jesu ord gällde en framtida generation och inte deras egen? Jesu profetia började uppfyllas år 66 v.t., när de romerska härarna omringade Jerusalem. De som ständigt hade varit vaksamma urskilde tecknet, flydde från staden och skonades från att uppleva ödeläggandet av Jerusalem.

En liknelse som belyser behovet av att vara vaksam

9, 10. a) Hur skulle du vilja sammanfatta Jesu liknelse om slavarna som väntade på att deras herre skulle återvända efter sitt bröllop? b) Varför kan det ha varit svårt för slavarna att vänta på sin herre? c) Varför var det bra för slavarna att vara tålmodiga?

⁹ För att belysa behovet av vaksamhet liknade Jesus sina lärjungar vid slavar som väntar på att deras herre skall återvända från sitt bröllop. De visste under vilken natt han skulle återvända, men inte vilken timme. Skulle han komma under nattens första vaktpass? Eller det andra? Eller det tredje? Det visste de inte. Jesus sade: ”Om han [herren] kommer under det andra vaktpasset, ja under det tredje, och finner dem så [vakande], lyckliga är de!” (Lukas 12:35–38) Föreställ dig hur förväntansfulla dessa slavar var! För varje ljud, varje skugga som rörde sig, steg deras förhoppningar: ”Kan det vara vår herre?”

¹⁰ Tänk om deras herre kom under nattens andra vaktpass, som varade från omkring klockan nio på kvällen till midnatt! Skulle då alla hans slavar — även de som hade arbetat hårt ända sedan tidiga morgonen — vara redo att välkomna honom, eller skulle några sova? Tänk om herren återvände hem under nattens tredje vaktpass, som varade från midnatt till klockan tre på morgonen! Skulle några av hans slavar då ha blivit modfällda, rentav missnöjda, för att han tycktes dröja?a Det var endast de slavar som herren fann vakande när han återvände som skulle förklaras vara lyckliga. Orden i Ordspråken 13:12 skulle helt visst vara tillämpliga på dem: ”Förväntan som fördröjs gör hjärtat sjukt, men det efterlängtade är ett livets träd, när det verkligen kommer.”

11. Hur kan bönen hjälpa oss att vara ständigt vaksamma?

¹¹ Vad skulle kunna hjälpa Jesu efterföljare att vara ständigt vaksamma under den period då han tycktes dröja? Kort innan Jesus greps sade han till tre av sina apostlar medan de var i Getsemane trädgård: ”Håll er vakna och be oavbrutet, för att ni inte må komma in i frestelse.” (Matteus 26:41) Många år senare gav Petrus, som var med vid det tillfället, ett liknande råd till sina medkristna. Han skrev: ”Slutet på allt har närmat sig. Var därför sunda i sinnet, och var vaksamma med tanke på böner.” (1 Petrus 4:7) Det är uppenbart att innerliga böner bör vara en del av vår kristna rutin. Vi måste hela tiden be Jehova om hjälp att ständigt vara vaksamma. — Romarna 12:12; 1 Thessalonikerna 5:17.

12. Vad är skillnaden mellan att spekulera och vara vaksam?

¹² Lägg märke till att Petrus också sade: ”Slutet på allt har närmat sig.” Hur nära är slutet? Det är omöjligt för oss människor att veta den exakta dagen och timmen. (Matteus 24:36) Bibeln uppmuntrar oss inte till att hänge oss åt spekulationer, men däremot uppmanas vi att förbli i förväntan på slutet. (Jämför 2 Timoteus 4:3, 4; Titus 3:9.) Ett sätt varpå vi kan förbli i förväntan på slutet är att vi noga ger akt på bevisen för att slutet är nära. Låt oss därför se på sex bevis för att vi nu lever i de sista dagarna för denna ogudaktiga värld.

Sex övertygande bevis

13. Hur övertygar oss Paulus profetia i 2 Timoteus, kapitel 3, om att vi lever i ”de sista dagarna”?

¹³ För det första ser vi tydligt hur aposteln Paulus profetia om ”de sista dagarna” går i uppfyllelse. Paulus skrev: ”I de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft; och från dessa skall du vända dig bort. Men onda människor och bedragare skall gå vidare från ont till värre, i det de vilseleder och blir vilseledda.” (2 Timoteus 3:1–5, 13) Kan vi förneka att denna profetia uppfylls i vår tid? Det kan endast de som ignorerar fakta!b

14. Hur uppfylls nu orden om Djävulen i Uppenbarelseboken 12:9, och vad skall snart ske med honom?

¹⁴ För det andra ser vi verkningarna av att Satan och hans demoner i uppfyllelse av Uppenbarelseboken 12:9 har blivit utdrivna ur himlen. Vi läser där: ”Den store draken [blev] nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom.” Detta har medfört ett stort ve för jorden. Mänskligheten har verkligen upplevt mycket ve, i synnerhet sedan 1914. Profetian i Uppenbarelseboken tillägger också att när Djävulen kastas ner till jorden, vet han att ”han har en kort tidsfrist”. (Uppenbarelseboken 12:12) Under den här perioden för Satan krig mot Kristi smorda efterföljare. (Uppenbarelseboken 12:17) Vi har verkligen sett verkningarna av hans angrepp i vår tid.c Men snart kommer Satan att spärras in i avgrunden för att han ”inte mer” skall kunna ”vilseleda nationerna”. — Uppenbarelseboken 20:1–3.

15. Hur ger Uppenbarelseboken 17:9–11 bevis för att vi lever i ändens tid?

¹⁵ För det tredje lever vi i tiden för den åttonde och siste ”kung” som nämns i profetian i Uppenbarelseboken 17:9–11. De sju kungar som aposteln Johannes här nämner representerar sju världsvälden, nämligen Egypten, Assyrien, Babylon, Medo-Persien, Grekland, Rom och det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet. Han ser också ”en åttonde kung”, som ”härrör från de sju”. Denne åttonde kung — den siste som Johannes ser i synen — representerar Förenta nationerna. Johannes säger att denne åttonde kung ”går bort till tillintetgörelse”, och efter honom nämns inga fler mänskliga kungar.d

16. Hur visar uppfyllelsen av Nebukadnessars dröm om bildstoden att vi lever i de sista dagarna?

¹⁶ För det fjärde lever vi i den period som representeras av fötterna i den bildstod som Nebukadnessar fick se i sin dröm. Profeten Daniel uttydde denna märkliga dröm av en kolossal bildstod i form av en människa. (Daniel 2:36–43) De fyra delarna av olika metaller representerar olika världsvälden. Det börjar med huvudet (det babyloniska världsväldet) och slutar med fötterna och tårna (de regeringar som nu härskar). Alla de världsvälden som representeras i bildstoden har redan framträtt. Vi lever nu i den period som representeras av fötterna på bildstoden. Inga fler välden sägs framträda efter det.e

17. Hur ger vårt predikande om Guds kungarike ytterligare bevis för att vi lever i ändens tid?

¹⁷ För det femte ser vi det världsomfattande predikoarbete utföras som Jesus sade skulle pågå alldeles före slutet på denna ordning. Jesus sade: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Den här profetian uppfylls nu i större utsträckning än någonsin tidigare. Visst finns det fortfarande obearbetade distrikt, och det är möjligt att en stor dörr som leder till än större verksamhet kommer att öppnas i Jehovas rätta tid. (1 Korinthierna 16:9) Men det finns inget i Bibeln som säger att Jehova kommer att vänta tills vi har vittnat för varje individ på jorden. De goda nyheterna måste i stället predikas tills Jehova är nöjd; sedan skall slutet komma. — Jämför Matteus 10:23.

18. Var kommer av allt att döma några av de smorda att befinna sig, när den stora vedermödan börjar, och varför kan vi säga det?

¹⁸ För det sjätte minskar antalet verkligt smorda lärjungar till Kristus. Några av dem skall dock av allt att döma finnas kvar på jorden när den stora vedermödan börjar. Flertalet av kvarlevans medlemmar är nu rätt gamla, och antalet av dem som är verkligt smorda har under årens lopp sjunkit. Men Jesus sade med avseende på den stora vedermödan: ”Om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli räddat; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” (Matteus 24:21, 22) Det är därför uppenbart att några av Kristi ”utvalda” skall vara kvar på jorden när den stora vedermödan börjar.f

Vad är det som väntar?

19, 20. Varför är det nu viktigare än någonsin att vi håller oss vakna och ständigt är vaksamma?

¹⁹ Vad kommer då framtiden att föra med sig? Spännande tider väntar. Paulus varnade och sade att ”Jehovas dag” skulle komma ”precis som en tjuv om natten”. Han säger sedan angående dem som framstår som visa i världen: ”Närhelst de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall i ett nu plötslig undergång komma över dem.” Därför uppmanar Paulus sina läsare: ”Låt oss ... inte sova vidare såsom de övriga, utan låt oss hålla oss vakna och bevara vår besinning.” (1 Thessalonikerna 5:2, 3, 6) Ja, de som hoppas på att mänskliga organisationer skall skänka fred och säkerhet ignorerar verkligheten och sover djupt.

²⁰ Tillintetgörandet av denna tingens ordning kommer att inträffa mycket plötsligt. Förbli därför i förväntan på Jehovas dag. Det var Gud själv som sade till Habackuk: ”Den kommer inte att bli försenad!” Det har faktiskt aldrig tidigare varit så angeläget för oss att vara ständigt vaksamma.

[Fotnoter]

Minns du?

• Vilka exempel från Bibeln kan hjälpa oss att vara ständigt vaksamma?

• Hur belyste Jesus behovet av vaksamhet?

• Vilka sex bevis har vi för att vi nu lever i de sista dagarna?

[Bilder på sidan 9]

A. H. Macmillan tjänade Jehova troget i närmare 60 år

[Bild på sidan 10]

Jesus liknade sina lärjungar vid slavar som ständigt är vaksamma