Stå där fullständiga och med en fast övertygelse
”Se! Den stora skaran!”
DET var en fråga som hade förbryllat Jehovas tjänare i årtionden. Man hade under många år gjort ansträngningar för att finna ett skriftenligt svar på den, och den hade varit föremål för många diskussioner. Till slut fann man det bibliska svaret, och det gjorde åhörarna vid ett konvent i Washington D.C. i USA år 1935 näst intill utom sig av spänning.
Till grund för diskussionen låg en vanlig fråga: Vilka ingår i den ”stora skara” som nämns i Uppenbarelseboken 7:9? Skall denna grupp av troende leva i himlen?
En mycket gammal fråga
Ända sedan aposteln Johannes dagar fram till vår tid har kristna grubblat över vilka som tillhör den ”stora skaran”. Bibelforskarna betraktade den stora skaran som en himmelsk andrahandsklass, en grupp som hade kunskap i Bibeln, men som inte gjorde så mycket för att sprida den.
Det var emellertid vissa medförbundna till de smorda kristna som blev mycket nitiska i predikoarbetet. De hade ingen längtan efter att komma till himlen. Ja, deras hopp stämde överens med temat på det offentliga talet ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!”, som hölls av Jehovas folk mellan åren 1918 och 1922. Dessa människor kommer att bli välsignade med evigt liv på jorden.
Vakt-Tornet för 15 februari 1924 (på engelska 15 oktober 1923) behandlade Jesu liknelse om fåren och getterna. Där sades det: ”Får representera alla de människor i nationerna, som icke äro andeavlade, men som hava lust till rättfärdighet, vilka i sitt hjärta erkänna Jesus Kristus såsom Herren och vänta och hoppas på en bättre tid under hans regering.” — Matteus 25:31–46.
Fler strålar av ljus
I Rättfärdighetens triumf, första boken, som kom ut på engelska år 1931 (på svenska 1933), behandlades Hesekiel, kapitel 9. Där visades att de som blir märkta på pannan för att bevaras vid världens ände är desamma som fåren i Jesu liknelse. Rättfärdighetens triumf, tredje boken (utgiven på engelska 1932; på svenska 1936), beskrev den rättrådiga hjärteinställningen hos den icke-israelitiske mannen Jehonadab (Jonadab), som steg upp i Israels smorde kung Jehus vagn och följde med för att se Jehus nit i att avrätta falska tillbedjare. (2 Kungaboken 10:15–28) I boken sägs det: ”Jonadab föreställde eller var en skuggbild av den klass av människor, som nu befinner sig på jorden ... vars medlemmar ... inte äro i harmoni med Satans organisation. De ställa sig på rättfärdighetens sida och äro de som Herren skall bevara, under den tid Harmageddon-slaget pågår, de som han skall föra igenom nöden och giva evigt liv på jorden. Dessa utgöra ’får’-klassen.”
År 1934 klargjorde Vakttornet att kristna som har ett jordiskt hopp bör överlämna sig, ”inviga sig”, åt Jehova och bli döpta. Ljuset började lysa allt klarare när det gällde den jordiska klassen. — Ordspråken 4:18.
Förståelsens strålande ljussken
Förståelsen av Uppenbarelseboken 7:9–17 skulle komma att bryta fram i all sin strålande glans. (Psalm 97:11) Tidskriften Vakttornet hade i sin engelska upplaga gett uttryck åt förhoppningen att ett konvent som var planerat att vara från 30 maj till 3 juni 1935 i Washington D.C. skulle bli ”till verklig uppbyggelse och välsignelse” för dem som förebildades av Jehonadab. Det visade det sig också bli!
I ett kraftfullt tal över ämnet ”Den stora skaran” gav J. F. Rutherford inför omkring 20.000 åhörare skriftenliga bevis för att våra dagars ”andra får” är identiska med den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9. (Johannes 10:16) Vid höjdpunkten av talet sade talaren: ”Vill alla de som har hoppet att få leva för evigt på jorden vara vänliga och resa sig?” När en stor del av åhörarna ställde sig upp, tillkännagav broder Rutherford: ”Se! Den stora skaran!” Det blev alldeles tyst, och sedan följde kraftiga bifallsrop. Följande dag blev 840 nya vittnen för Jehova döpta, av vilka de flesta bekände sig tillhöra den stora skaran.
Ett anmärkningsvärt antal
Före 1935 var det ett allt större antal av sådana som reagerade positivt på Bibelns budskap och visade nit i arbetet med att predika de goda nyheterna som gav uttryck åt ett intresse att få leva för evigt på den paradisiska jorden. De längtade inte efter att få komma till himlen, eftersom Gud inte hade gett dem hoppet om himmelskt liv. Att de anslöt sig till den stora skaran av andra får tydde på att utväljandet av de 144.000 smorda kristna var i stort sett fullbordat 1935. — Uppenbarelseboken 7:4.
När andra världskriget bröt ut gjorde Satan, Djävulen, förbittrade ansträngningar att sätta stopp för insamlandet av dem som skulle utgöra den stora skaran. Arbetet med att predika om Guds kungarike belades med restriktioner i många länder. Under denna mörka tid, kort före sin död i januari 1942, sade J. F. Rutherford: ”Det verkar som om den stora skaran inte kommer att bli så stor, när allt kommer omkring.”
Tack vare Guds välsignelse har händelserna tagit en annan vändning. Genom att ”stå ... fullständiga och med en fast övertygelse” har de smorda och deras följeslagare, de andra fåren, utfört uppdraget att göra lärjungar. (Kolosserna 4:12; Matteus 24:14; 28:19, 20) År 1946 var antalet Jehovas vittnen som predikade världen över 176.456 — av vilka de flesta tillhörde den stora skaran. År 2000 tjänade mer än 6.000.000 vittnen troget Jehova i 235 länder — sannerligen en stor skara! Och antalet fortsätter att öka.