Martin Luther – mannen och arvet efter honom

”DET sägs att det har skrivits fler böcker om Martin Luther än om någon annan i historien, med undantag av hans herre, Jesus Kristus.” Så stod det i tidskriften Time. Det Luther sade och gjorde bidrog till reformationens födelse – en religiös process som har beskrivits som ”den viktigaste revolutionen i människans historia”. Han bidrog därigenom till att förändra hela det religiösa landskapet i Europa och att föra kontinenten ut ur medeltiden. Luther lade också grunden till ett standardiserat tyskt skriftspråk. Hans översättning av Bibeln är fortfarande den i särklass mest använda på tyska.

Vad slags man var Martin Luther? Och hur kom det sig att han fick så stor inverkan på förhållandena i Europa?

Luthers utbildning

Martin Luther föddes i november 1483 i Eisleben i Tyskland. Hans far var bergsman, men han lyckades ändå tjäna tillräckligt för att se till att Martin fick en god utbildning. År 1501 började Martin studera vid universitetet i Erfurt. I universitetets bibliotek läste han Bibeln för första gången. ”Jag tilltalades på ett förunderligt sätt av boken”, sade han, ”och tyckte att jag skulle skatta mig lycklig, om jag någon gång bleve ägare till en sådan bok.”

Tjugotvå år gammal trädde Luther in i augustinereremiternas kloster i Erfurt. Längre fram flyttades han över till universitetet i Wittenberg, och där blev han teologie doktor. Luther ansåg att han var ovärdig Guds ynnest och kände sig ibland modfälld på grund av dåligt samvete. Men bibelstudium, bön och begrundan hjälpte honom att få en bättre förståelse av hur Gud ser på syndare. Luther insåg att man inte kan göra sig förtjänt av Guds ynnest. I stället ges den av oförtjänt omtanke till dem som utövar tro. (Romarna 1:16; 3:23, 24, 28)

Hur kom Luther fram till att hans nya förståelse var rätt och riktig? Kurt Aland, professor i tidig kyrkohistoria och nytestamentlig textforskning, skrev: ”Han gick igenom hela Bibeln i sitt sinne för att bedöma om den nyvunna kunskapen kunde tåla en jämförelse med andra uttalanden i Bibeln, och han fick bekräftelser på det överallt.” Läran om rättfärdiggörelse, eller räddning, genom tro och inte genom gärningar, eller botgöring, förblev en central del av Luthers undervisning.

Upprörd över avlatsbreven

Luthers förståelse av hur Gud betraktar syndare gjorde att han hamnade i konflikt med katolska kyrkan. På den tiden trodde man allmänt att syndare måste genomgå en viss tid av bestraffning efter döden. Men det sades att man kunde förkorta den här tiden genom att mot betalning få avlat som beviljades med påvens stöd. Avlatsförsäljare som Johann Tetzel, som arbetade för ärkebiskopen Albrekt av Mainz, bedrev en blomstrande handel genom att sälja avlatsbrev till vanligt folk. Många betraktade avlatsbreven som ett slags försäkring mot framtida synder.

Luther var upprörd över avlatshandeln. Han visste att människor inte kan köpslå med Gud. Hösten 1517 skrev han de berömda 95 teserna, där han anklagade kyrkan för ekonomiskt, läromässigt och religiöst bedrägeri. Luther, som ville uppmuntra till en reform och inte till ett uppror, sände exemplar av sina teser till ärkebiskopen Albrekt av Mainz och till flera lärda män. Många historiker pekar på året 1517 eller däromkring som reformationens födelsestund.

Luther var inte ensam om att klaga över det orätta som skedde inom kyrkan. Hundra år tidigare hade den tjeckiske reformatorn Jan Hus fördömt avlatshandeln. Och ännu tidigare hade John Wycliffe i England framhållit att vissa traditioner som kyrkan höll fast vid inte var bibliska. Erasmus av Rotterdam och Tyndale i England, som levde samtidigt med Luther, krävde också en reform. Men tack vare att Johann Gutenberg i Tyskland hade uppfunnit en tryckpress med lösa typer kunde Luthers röst höras mycket högre och längre än andra reformatorers röster.

Gutenbergs tryckpress i Mainz var i drift 1455. Vid sekelskiftet fanns det tryckpressar i 60 städer i Tyskland och i 12 andra europeiska länder. För första gången i historien kunde allmänheten snabbt informeras om sådant som var av intresse. Luthers 95 teser trycktes och spreds, kanske utan hans medgivande. Frågan om kyrkan borde reformeras var inte längre en lokal angelägenhet. Den blev en allmän tvist, och Martin Luther blev plötsligt den mest omtalade mannen i Tyskland.

”Solen och månen” reagerar

I hundratals år hade Europa styrts av två mäktiga institutioner: Heliga romerska riket och romersk-katolska kyrkan. ”Kejsare och påve berodde av varandra som solen och månen”, förklarade Hanns Lilje, tidigare ordförande för Lutherska Världsförbundet. Men vem som var solen och vem som var månen rådde det en hel del ovisshet om. I början av 1500-talet hade båda institutionerna passerat höjden av sin makt. En förändring låg i luften.

Påven Leo X reagerade på de 95 teserna genom att hota Luther med bannlysning om han inte tog tillbaka sina ord. Trotsigt brände Luther offentligt den påvliga bullan med hotet och gav ut ytterligare skrifter som uppmanade ständerna att reformera kyrkan även utan påvens medgivande. År 1521 utfärdade påven Leo X en bannlysning av Luther. När Luther protesterade mot att han hade blivit dömd utan att ha fått försvara sig, kallade kejsar Karl V reformatorn till riksdagen, eller mötet, i Worms. Luthers 15 dagar långa resa från Wittenberg till Worms i april 1521 var som ett triumftåg. Allmänheten stod på hans sida, och människor överallt ville se honom.

I Worms ställdes Luther inför kejsaren, furstar och det påvliga sändebudet. Jan Hus hade varit med om ett liknande förhör i Konstanz 1415, och han hade blivit bränd på bål. Inför kyrkans representanter och kejsaren vägrade Luther att ta tillbaka det han skrivit, såvida inte hans motståndare bevisade från Bibeln att han hade fel. Men ingen kunde mäta sig med honom när det gällde att minnas vad som stod i Skriften. Det dokument som kallas Wormsediktet innehöll resultatet av förhöret – Luther förklarades fredlös och hans skrifter blev förbjudna. Nu när han var bannlyst av påven och förklarad fredlös av kejsaren var hans liv i fara.

Då hände något som var lika dramatiskt som oväntat. På vägen tillbaka till Wittenberg blev Luther utsatt för en spelad kidnappning, iscensatt av den välvillige Fredrik av Sachsen. Det här gjorde att Luther kom utom räckhåll för sina fiender. Han smugglades in i den ensliga borgen Wartburg, där han lät skägget växa och utgav sig för att vara adelsmannen junker Jörg.

Stor efterfrågan på septemberbibeln

Under tio månader levde Luther i borgen Wartburg som flykting undan både kejsaren och påven. Boken Welterbe Wartburg förklarar att ”tiden i Wartburg var bland de mest produktiva och skapande perioderna i hans liv”. Det var här som han slutförde en av sina största bedrifter, översättningen till tyska av Erasmus textutgåva av de grekiska skrifterna. Den kallades septemberbibeln, eftersom den gavs ut i september 1522, och den innehöll ingen upplysning om att Luther var översättaren. Priset var en och en halv gulden – ungefär lika mycket som en tjänsteflicka tjänade på ett år. Trots det var efterfrågan på septemberbibeln häpnadsväckande stor. Inom 12 månader trycktes 6 000 exemplar i 2 upplagor, och under de efterföljande 12 åren utkom åtminstone 69 ytterligare upplagor.

År 1525 gifte sig Martin Luther med Katharina von Bora, som tidigare hade varit nunna. Katharina, som hade sinne för ekonomi, var en duktig föreståndarinna för hushållet och kunde klara av de krav som makens gästfrihet förde med sig. Luthers hushåll omfattade med tiden inte bara hustru och sex barn utan också vänner, lärda män och flyktingar. Under Luthers senare år var han så ansedd som rådgivare att lärda män som gästade hans hem satt redo med papper och penna för att anteckna det han sade. De här anteckningarna sammanställdes och gavs ut under titeln Tischreden (Bordssamtal). Under en tid var detta det mest spridda verket på tyska näst efter Bibeln.

Begåvad översättare och produktiv författare

År 1534 blev Luther klar med sin översättning av de hebreiska skrifterna. Han använde sig av stil, rytm och vokabulär på ett väl avvägt sätt, och resultatet blev en bibel som vanligt folk kunde förstå. Luther skrev följande om sin metod att översätta: ”Vi bör samtala med modern i hennes hem, barnet på gatan och den enkle medborgaren på torget och iaktta deras mun för att se hur de talar och sedan översätta i enlighet därmed.” Luthers bibel hjälpte till att lägga grunden till ett standardiserat skriftspråk som så småningom blev accepterat över hela Tyskland.

Förutom att Luther var en skicklig översättare var han också en god författare. Han lär ha författat en skrift varannan vecka under hela sitt aktiva liv. Några av dessa var lika omtvistade som sin författare. Om stilen i Luthers tidiga skrifter var skarp, blev hans penna på intet sätt trubbigare med åren. Språket i hans senare verk blev allt hårdare. Enligt en uppslagsbok avslöjar Luthers skrifter ”hans omåttliga vrede” och ”brist på ödmjukhet och kärlek” samt hans ”utpräglade missionskänsla”. (Lexikon für Theologie und Kirche)

När bondekriget bröt ut och furstendömena badade i blod, blev Luther tillfrågad om vad han ansåg om upproret. Hade bönderna giltiga skäl att klaga över sina feodalherrar? Luther försökte inte vinna allmänhetens stöd genom att ge ett svar som behagade majoriteten. Hans övertygelse var att Guds tjänare skulle lyda dem som hade makten. (Romarna 13:1) I ett rättframt uttalande sade Luther att upproret borde slås ner med våld. ”Må den som kan genomborra, slå, döda”, sade han. Hanns Lilje kommenterade att det svaret kostade Luther hans ”dittills enastående popularitet”. Dessutom har Luthers senare essäer om de judar som vägrade att gå över till kristendomen, i synnerhet Von den Juden und ihren Lügen, fått många att stämpla honom som antisemitisk.

Luthers arv

Reformationen, som satte fart genom sådana män som Luther, Calvin och Zwingli, ledde till ett nytt religiöst synsätt, protestantismen. Luthers främsta arv till protestantismen var hans centrala lära om människans möjlighet att bli rättfärdig genom tro. Alla tyska furstendömen anslöt sig antingen till den protestantiska eller till den katolska tron. Protestantismen spred sig och fick stort stöd i Skandinavien, Schweiz, England och Nederländerna. I dag har den hundratals miljoner anhängare.

Många som inte delar alla Luthers trosuppfattningar högaktar honom ändå. I det dåvarande Östtyskland (DDR), som hade Eisleben, Erfurt, Wittenberg och Wartburg inom sina gränser, firade man 1983 500-årsminnet av Luthers födelse. Den här socialiststaten erkände honom som en framträdande personlighet i tysk historia och kultur. Och på 1980-talet summerade en katolsk teolog Luthers inverkan och sade: ”Ingen som kom efter Luther kunde mäta sig med honom.” Professor Aland skrev: ”Varje år kommer det ut minst 500 nya publikationer om Martin Luther och reformationen – och detta på nästan alla större språk i världen.”

Martin Luther hade ett skarpt intellekt, ett fenomenalt minne, en mästerlig förmåga att formulera sig och en hög arbetsmoral. Han var också otålig och föraktfull, och han reagerade häftigt på allt som han ansåg vara hyckleri. När Luther låg på sin dödsbädd i Eisleben i februari 1546, frågade hans vänner om han fortfarande stod fast vid den lära som han förkunnat för andra. ”Ja”, svarade han. Luther är död, men många håller fortfarande fast vid den läran.

[Bild på sidan 27]

Luther motsatte sig avlatshandeln

[Bildkälla]

Mit freundlicher Genehmigung: Wartburg-Stiftung

[Bild på sidan 28]

Luther vägrade att ta tillbaka det han skrivit, såvida inte hans motståndare bevisade från Bibeln att han hade fel

[Bildkälla]

Från boken The Story of Liberty, 1878

[Bilder på sidan 29]

Luthers rum i borgen Wartburg, där han översatte Bibeln

[Bildkälla]

Båda bilderna: Mit freundlicher Genehmigung: Wartburg-Stiftung

[Bildkälla på sidan 26]

Från boken Martin Luther The Reformer, 3:e upplagan, utgiven av Toronto Willard Tract Depository, Toronto, Ontario

[Bildkälla på sidan 30]

Från boken The History of Protestantism (band I)