”Visa er tacksamma”
”Låt Kristi frid råda i era hjärtan. ... Och visa er tacksamma.” (KOLOSSERNA 3:15)
1. Vilken kontrast lägger vi märke till mellan den kristna församlingen och den värld som behärskas av Satan?
I DE 94 600 församlingarna av Jehovas vittnen som finns runt om i världen finner vi en tacksam anda. Varje möte börjar och slutar med en bön som inbegriper uttryck för tacksamhet mot Jehova. Vi hör ofta ”tack” eller andra uttryck för tacksamhet från såväl unga och gamla vittnen som dem som är nya och dem som tjänat lång tid när de tar del i tillbedjan och gläder sig över gemenskapen. (Psalm 133:1) Vilken kontrast utgör inte detta mot den själviskhet som råder bland många ”som inte känner” Jehova och ”inte lyder de goda nyheterna”! (2 Thessalonikerna 1:8) Vi lever i en otacksam värld. Och det är inte att undra på när vi tänker på vem som är denna världens gud – Satan, Djävulen, den störste förespråkaren för självupptagenhet, han vars stolthet och upproriska ande genomsyrar det mänskliga samhället! (Johannes 8:44; 2 Korinthierna 4:4; 1 Johannes 5:19)
2. Vilken varning behöver vi uppmärksamma, och vilka frågor skall vi ta upp?
2 Eftersom vi är omgivna av Satans värld, måste vi se till att vi inte blir fördärvade av dess attityder. Under det första århundradet påminde aposteln Paulus de kristna i Efesos: ”En gång vandrade ... [ni] enligt tingens ordning i den här världen, enligt härskaren över luftens myndighet, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Ja, bland dem uppförde vi oss alla en gång enligt begären hos vårt kött och gjorde de ting som köttet och tankarna ville, och vi var av naturen vredens barn liksom de övriga.” (Efesierna 2:2, 3) Så är det också med många i vår tid. Hur kan vi då bevara en anda av tacksamhet? Vilken hjälp ger Jehova? På vilka praktiska sätt kan vi visa att vi är verkligt tacksamma?
Skäl till att vara tacksam
3. För vad är vi tacksamma mot Jehova?
3 Det är Jehova Gud, vår Skapare och livgivare, som vi är skyldiga tacksamhet, särskilt när vi tänker på några av de frikostiga gåvor som han har öst över oss. (Jakob 1:17) Varje dag tackar vi Jehova för att vi är vid liv. (Psalm 36:9) Runt omkring oss ser vi överflödande bevis för Jehovas händers verk, sådant som solen, månen och stjärnorna. Vår planets rika förrådshus av livsuppehållande mineral, atmosfärens fint balanserade blandning av livsviktiga gaser och de invecklade kretsloppen i naturen vittnar alltsammans om den skuld vi står i till vår kärleksfulle himmelske Fader. ”Många ting har du själv gjort, o Jehova, min Gud”, sjöng kung David, ”ja dina underbara gärningar och dina tankar gentemot oss; det finns ingen som kan jämföras med dig. Ville jag berätta och tala om dem, har de blivit fler än jag kan räkna upp.” (Psalm 40:5)
4. Varför bör vi tacka Jehova för det glädjerika umgänge vi har i våra församlingar?
4 Det finns inget bokstavligt paradis i dag, men Jehovas tjänare i vår tid njuter av att leva i ett andligt paradis. I Rikets sal och vid sammankomsterna ser vi resultatet av Guds andes verksamhet bland våra medtroende. Ja, i predikandet för människor som har föga eller ingen religiös bakgrund tar somliga Jehovas vittnen upp det som Paulus beskrev i sitt brev till galaterna. De riktar först uppmärksamheten på ”köttets gärningar” och frågar dem som de talar med vad de har lagt märke till. (Galaterna 5:19–23) De flesta håller villigt med om att de här egenskaperna kännetecknar det mänskliga samhället i vår tid. När förkunnarna visar dem beskrivningen av Guds andes frukt och när de inbjuds att komma till Rikets sal för att själva se bevisen för detta, är det många som snabbt förklarar: ”Gud är verkligen ibland er.” (1 Korinthierna 14:25) Och detta är inte begränsat till en enda Rikets sal. Vart du än reser finner du, när du träffar något av dessa mer än sex miljoner vittnen för Jehova, samma lyckliga, glädjefyllda ande. Detta uppbyggande umgänge är verkligen en orsak till att frambära tacksägelse till Jehova, som ger sin ande för att detta skall bli möjligt. (Sefanja 3:9; Efesierna 3:20, 21)
5, 6. Hur kan vi visa att vi är tacksamma för Guds största gåva, lösen?
5 Den största gåvan, den mest fullkomliga skänk som Jehova har gett oss, är hans Son, Jesus, genom vilken återlösningsoffret har tillhandahållits. ”Om det är så Gud har älskat oss”, skrev aposteln Johannes, ”då är vi själva pliktiga att älska varandra.” (1 Johannes 4:11) Ja, vi visar att vi är tacksamma för lösen inte bara genom att vi ger uttryck åt kärlek till Jehova och tacksamhet mot honom, utan också genom att leva vårt liv på ett sätt som visar kärlek till andra. (Matteus 22:37–39)
6 Vi kan lära oss mer om hur vi skall visa tacksamhet genom att begrunda Jehovas sätt att handla med forntidens Israel. Med hjälp av Lagen, som Jehova gav till nationen genom Mose, lärde han folket mycket. Genom att vi ”i Lagen har kunskapens och sanningens formulering” kan vi lära oss mycket som hjälper oss att följa Paulus råd: ”Visa er tacksamma.” (Romarna 2:20; Kolosserna 3:15)
Tre lärdomar från den mosaiska lagen
7. Hur gav anordningen med tionde israeliterna tillfälle att visa Jehova sin tacksamhet?
7 I den mosaiska lagen sörjde Jehova för tre sätt på vilka israeliterna kunde visa äkta uppskattning av hans godhet. Först var det tiondet. En tiondel av det jorden gav skulle, tillsammans med en ”tiondel av nötboskap och småboskap”, vara ”något heligt” som tillhörde Jehova. (3 Moseboken 27:30–32) När israeliterna lydde, välsignade Jehova dem i överflödande mått. ”’För in alla tiondelarna i förrådshuset, för att det må visa sig vara mat i mitt hus; och pröva mig i detta avseende, det ber jag er’, har härars Jehova sagt, ’om jag inte kommer att öppna för er himlarnas dammluckor och verkligen tömma ut över er en välsignelse, tills det inte mer är någon brist.’” (Malaki 3:10)
8. Vad skilde de frivilliga offergåvorna från tiondet?
8 För det andra gav Jehova israeliterna möjlighet att ge frivilliga bidrag, någonting som gick utöver kravet på tionde. Han instruerade Mose att säga till israeliterna: ”När ni kommer in i det land dit jag är i färd med att föra er, så skall det ske att ni, när ni äter något av landets bröd, skall ge ett bidrag åt Jehova.” Något av förstlingen av deras ”grovmalda mjöl som ringformade kakor” skulle frambäras som ”ett bidrag åt Jehova” generation efter generation. Lägg märke till att det inte ställdes krav på en viss kvantitet av dessa förstlingsfrukter. (4 Moseboken 15:18–21) Men när israeliterna frambar ett bidrag till tacksägelse, blev de försäkrade om välsignelse från Jehova. En liknande anordning kan ses i förbindelse med templet i Hesekiels syn. Vi läser: ”Det första av alla de första mogna frukterna av allting och varje bidrag av allting av alla era bidrag – prästerna kommer det att visa sig tillhöra; och förstlingsfrukterna av era grovmalda mjölsorter skall ni ge åt prästen, för att få en välsignelse att vila över ditt hus.” (Hesekiel 44:30)
9. Vad lärde Jehova ut genom anordningen med efterskörd?
9 För det tredje ordnade Jehova med möjligheten till efterskörd. ”När ni skördar ert lands skörd”, var den anvisning Gud gav, ”skall du inte helt och hållet skörda kanten av ditt fält, och de ax som återstår att plocka av din skörd skall du inte samla upp. Dessutom skall du inte plocka av resterna i din vingård, och du skall inte samla upp de kringspridda druvorna i din vingård. Åt den betryckte och den bofaste främlingen skall du lämna dem. Jag är Jehova, er Gud.” (3 Moseboken 19:9, 10) Inte heller här krävdes en bestämd mängd. Varje israelit var fri att avgöra hur mycket han skulle lämna kvar åt de behövande. Den vise kung Salomo förklarade passande: ”Den som visar den ringe ynnest lånar åt Jehova, och hans sätt att behandla andra kommer Han att återgälda honom.” (Ordspråken 19:17) Jehova lärde således ut medkänsla med och hänsyn till de mindre lyckligt lottade.
10. Vilka blev konsekvenserna för Israels folk när de inte visade tacksamhet?
10 Jehova välsignade israeliterna när de lydigt frambar tiondet, gav frivilliga bidrag och gjorde anordningar för de fattiga. Men när Israels folk inte visade tacksamhet, förlorade de Jehovas ynnest. Detta ledde till katastrof och slutligen landsflykt. (2 Krönikeboken 36:17–21) Vilka lärdomar ger då detta oss?
Våra uttryck för tacksamhet
11. Vilket är vårt viktigaste sätt att visa vår tacksamhet mot Jehova?
11 Vårt viktigaste sätt att lovprisa Jehova och visa vår tacksamhet inbegriper likaså ett ”offer”. Det är sant att vi som kristna inte står under den mosaiska lagen – vi är inte förpliktade att frambära offergåvor av djur eller grödor. (Kolosserna 2:14) Likväl uppmanade aposteln Paulus kristna hebréer: ”Låt oss alltid ... frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” (Hebréerna 13:15) Genom att använda våra förmågor och tillgångar till att frambära ett offer av lovprisning åt Jehova, vare sig det är i den offentliga förkunnartjänsten eller i ”de församlade skarorna” av medkristna, kan vi ge uttryck åt vårt innerliga tack till vår kärleksfulle himmelske Fader, Jehova Gud. (Psalm 26:12) Vad kan vi, när vi gör detta, lära oss av de sätt på vilka israeliterna skulle ge uttryck åt sin tacksamhet mot Jehova?
12. Vad kan vi av anordningen med tionde lära oss om vårt kristna ansvar?
12 Först och främst var anordningen med tionde, som vi redan har sett, inte frivillig; varje israelit hade en förpliktelse i fråga om detta. Som kristna har vi förpliktelsen att ta del i förkunnartjänsten och vara med vid kristna möten. Detta är inte valfritt. I sin stora profetia om ändens tid sade Jesus uttryckligt: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14; 28:19, 20) Beträffande kristna möten blev den kristne aposteln Paulus inspirerad att skriva: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:24, 25) Vi visar vår tacksamhet mot Jehova när vi med glädje axlar vårt ansvar att såväl predika och undervisa som att regelbundet komma tillsammans med våra bröder vid församlingens möten, och vi betraktar detta som ett privilegium och en ära.
13. Vad lär vi oss av anordningarna med frivilliga bidrag och efterskörd?
13 Dessutom kan vi ha nytta av att betrakta de två andra anordningar genom vilka israeliterna kunde visa sin uppskattning – frivilliga bidrag och efterskörd. I kontrast till tiondet med kravet att ge en bestämd mängd, krävde de frivilliga bidragen och anordningen med efterskörd inte något sådant. I stället öppnades möjligheterna för en tjänare åt Jehova att låta den djupa uppskattning han kände i sitt hjärta få honom att ingripa och göra något. Vi kan göra en jämförelse: Vi inser att deltagandet i förkunnartjänsten och närvaron vid kristna möten är en grundläggande skyldighet för varje tjänare åt Jehova, men tar vi del i detta helhjärtat och med en villig ande? Betraktar vi detta som en möjlighet att ge uttryck åt vår innerliga uppskattning av allt det som Jehova har gjort för oss? Tar vi villigt del i dessa verksamheter i den utsträckning våra individuella omständigheter tillåter? Eller betraktar vi helt enkelt allt detta som en förpliktelse som vi måste fullgöra? Detta är naturligtvis frågor som vi måste besvara själva. Aposteln Paulus uttryckte det så här: ”Må var och en pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre.” (Galaterna 6:4)
14. Vad förväntar Jehova av oss i vår tjänst för honom?
14 Jehova Gud har ingående kännedom om våra omständigheter. Han är medveten om våra begränsningar. Han sätter värde på de offer, stora eller små, som hans tjänare frambär villigt. Han förväntar inte att vi alla skall ge samma kvantitet, och det kan vi ju inte heller. När aposteln Paulus tog upp ämnet materiella gåvor, sade han till de kristna i Korinth: ”Om ... villigheten först finns där, är den särskilt godtagbar efter vad man har, inte efter vad man inte har.” (2 Korinthierna 8:12) Denna princip är lika tillämplig på vår tjänst för Gud. Vad som gör vår tjänst godtagbar för Jehova bestäms inte av kvantiteten, utan av vårt sätt att utföra den – helhjärtat och med glädje. (Psalm 100:1–5; Kolosserna 3:23)
Utveckla och bevara pionjärandan
15, 16. a) Vilket samband finns det mellan pionjärtjänst och tacksamhet? b) Hur kan de som inte kan vara pionjärer visa pionjäranda?
15 Ett utmärkt sätt att visa Jehova vår tacksamhet är att börja i heltidstjänsten. Motiverade av kärlek till Jehova och tacksamhet för hans oförtjänta omtanke har många överlämnade tjänare gjort stora förändringar i sitt liv för att få mer tid till att tjäna Jehova. Somliga kan tjäna som reguljära pionjärer, vilka använder i genomsnitt 70 timmar i månaden till att förkunna de goda nyheterna och undervisa människor om sanningen. Andra, som kan vara begränsade av olika omständigheter, ordnar då och då så att de kan använda 50 timmar i månaden till att predika som hjälppionjärer.
16 Men hur är det då med de många av Jehovas tjänare som inte kan tjäna som vare sig reguljära pionjärer eller hjälppionjärer? De kan visa tacksamhet genom att utveckla och bevara pionjärandan. Hur då? Genom att uppmuntra dem som kan vara pionjärer, genom att i sina barn ingjuta önskan att slå in på en levnadsbana av heltidstjänst och genom att flitigt ta del i att predika i enlighet med sina omständigheter. Vad vi ger i vår förkunnartjänst beror mycket på hur djup uppskattning vi känner i hjärtat av vad Jehova har gjort, gör och kommer att göra för oss.
Vi visar tacksamhet med våra ”värdefulla ting”
17, 18. a) Hur kan vi visa tacksamhet med våra ”värdefulla ting”? b) Hur värderade Jesus änkans bidrag, och varför?
17 ”Ära Jehova med dina värdefulla ting”, framhåller Ordspråken 3:9, ”och med förstlingsfrukterna av all din avkastning.” Jehovas tjänare behöver inte längre ge tionde. I stället skrev Paulus till församlingen i Korinth: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 9:7) Vi visar också vår tacksamhet genom att ge frivilliga bidrag till stöd för det världsvida arbetet med att predika om Guds kungarike. Innerlig uppskattning motiverar oss att göra detta regelbundet, kanhända genom att varje vecka avsätta en viss summa, alldeles som de första kristna gjorde. (1 Korinthierna 16:1, 2)
18 Det är inte den summa vi ger i bidrag som återspeglar vår tacksamhet mot Jehova. Nej, det är den anda med vilken vi ger. Detta var vad Jesus framhöll när han gav akt på hur människor lade ner sina gåvor i templets bidragsbössor. När Jesus såg en behövande änka lägga i ”två små mynt av mycket ringa värde”, sade han: ”Jag säger er sanningsenligt: Fast denna änka är fattig, har hon lagt i mer än de alla. Alla dessa lade ju i gåvor av sitt överskott, men denna kvinna lade i av sin fattigdom alla de försörjningsmedel hon hade.” (Lukas 21:1–4)
19. Varför är det bra att vi på nytt granskar de sätt på vilka vi visar vår tacksamhet?
19 Må den här genomgången av hur vi kan visa oss tacksamma förmå oss att på nytt granska de sätt på vilka vi visar vår tacksamhet. Kan vi kanske öka vårt offer av lovprisning av Jehova och även vårt materiella bidrag till det världsvida predikoarbetet? I den utsträckning vi gör det kan vi också vara förvissade om att vår frikostige och kärleksfulle Fader, Jehova, finner behag i att vi visar oss tacksamma.
Minns du?
• Av vilka skäl bör vi vara tacksamma mot Jehova?
• Vilka lärdomar hämtar vi från tiondet, de frivilliga bidragen och efterskörden?
• Hur uppodlar vi pionjärandan?
• Hur kan vi använda våra ”värdefulla ting” till att tacka Jehova?
[Bilder på sidan 15]
”Varje god gåva och varje fullkomlig skänk är från ovan”
[Bilder på sidan 16]
Vilka tre lärdomar från Lagen redovisas här?
[Bilder på sidan 18]
Vilka offer kan vi frambära?