Trygga under Jehovas beskydd
”[Ni] beskyddas av Guds kraft genom tron för en räddning som finns beredd att uppenbaras i den sista tidsperioden.” (1 PETR. 1:5)
VAD SKULLE DU SVARA?
Hur drar Jehova oss till sanningen?
Hur kan vi låta Jehova leda oss?
Hur ger Jehova oss uppmuntran?
1, 2. a) Hur kan vi vara säkra på att Gud kommer att hjälpa oss att vara trogna? b) Hur väl känner Jehova var och en av oss?
”DEN som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Matt. 24:13) Med de orden visade Jesus att vi måste vara trogna ända till slutet om vi ska bevaras vid liv när Gud verkställer sin dom över Satans värld. Men det betyder inte att Jehova förväntar att vi ska hålla ut i egen kraft eller vishet. Bibeln försäkrar oss: ”Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” (1 Kor. 10:13) Vad betyder det?
2 För att Jehova ska kunna se till att vi inte blir frestade utöver vad vi kan tåla måste han veta allt om oss – vilka prövningar vi ställs inför, vilket slags människa vi är och exakt hur mycket vi klarar av. Känner han oss verkligen så väl? Ja. Bibeln visar att Jehova känner oss utan och innan. Han vet hur vår vardag och våra vanor ser ut. Han vet till och med vad vi tänker och vad vi känner längst inne i hjärtat. (Läs Psalm 139:1–6.)
3, 4. a) Hur visar Davids erfarenhet att Jehova är intresserad av människor som individer? b) Hur visar Jehova att han är intresserad av oss i vår tid?
3 Verkar det långsökt att Gud skulle vara så intresserad av enkla människor? Psalmisten David funderade över det och frågade Jehova: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har berett, vad är då en dödlig människa, att du kommer ihåg henne?” (Ps. 8:3, 4) Det kanske var Davids egna erfarenheter som väckte den frågan. I honom, Isais yngste son, hade Jehova funnit ”en man i överensstämmelse med sitt hjärta” och hade tagit honom från hans ”plats bakom småboskapshjorden” för att ”bli en ledare” för Israel. (1 Sam. 13:14; 2 Sam. 7:8) Föreställ dig hur David måste ha känt det när han insåg att universums Skapare hade lagt märke till honom, en herdepojkes innersta funderingar och känslor!
4 Det är inte mindre fantastiskt att tänka på det personliga intresse som Jehova har för oss i dag. Han församlar nu människor, ”alla nationernas dyrbara skatter”, till sann tillbedjan, och han hjälper dem som tjänar honom att hålla sig trogna. (Hagg. 2:7) För att bättre förstå hur Jehova hjälper oss ska vi först se på hur han drar människor till sig från början.
GUD DRAR OSS
5. Hur drar Jehova människor till sin Son? Ge ett exempel.
5 Jesus sa: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” (Joh. 6:44) De orden visar att vi behöver Guds hjälp för att kunna bli en lärjunge till Kristus. Jehova drar människor till sin Son. Hur gör han det? Genom predikoarbetet och genom sin heliga ande. Vi kan ta ett exempel. När Paulus och hans missionärskamrater var i Filippi träffade de en kvinna som hette Lydia som de predikade för. Det sägs i skildringen: ”Jehova öppnade helt hennes hjärta till att ge akt på det som Paulus sade.” Ja, Jehova gav av sin ande för att hjälpa henne att förstå budskapet, och det ledde till att hon och hennes hushåll blev döpta. (Apg. 16:13–15)
6. Hur har vi alla dragits av Gud till sanningen?
6 Var det som hände Lydia något unikt? Nej, inte alls. Om du är en överlämnad kristen har Jehova dragit också dig till sanningen. Precis som vår himmelske far såg något dyrbart i Lydias hjärta så har han sett något gott i dig. När du började lyssna på de goda nyheterna använde Jehova sin heliga ande för att hjälpa dig att förstå budskapet. (1 Kor. 2:11, 12) När du försökte tillämpa det du lärde dig välsignade han dina ansträngningar. När du överlämnade ditt liv åt honom gladde det hans hjärta. Faktum är att Jehova har varit med dig i varje steg som du tagit på livets väg.
7. Hur vet vi att Gud hjälper oss att bevara oss trogna?
7 När nu Jehova har hjälpt oss att börja vandra med honom låter han oss inte själva räkna ut hur vi ska fortsätta vara trogna. Han vet att precis som vi inte kom med i sanningen på egen hand, så stannar vi inte kvar i sanningen på egen hand. Petrus skrev till smorda kristna: ”[Ni] beskyddas av Guds kraft genom tron för en räddning som finns beredd att uppenbaras i den sista tidsperioden.” (1 Petr. 1:5) De orden gäller i princip alla kristna och bör vara något som intresserar oss alla. Varför det? Därför att vi alla behöver Guds hjälp för att bevara oss trogna.
GUD KAN HINDRA OSS FRÅN ATT HANDLA FEL
8. Varför måste vi akta oss för att handla fel?
8 Den press vi utsätts för hela tiden och även vår egen ofullkomlighet skulle kunna få oss att tappa vårt andliga fokus. Då finns risken att vi innan vi vet ordet av begår ett felsteg. (Läs Galaterna 6:1.) Det var det som hände David vid ett tillfälle.
9, 10. Hur hindrade Jehova David från att begå ett allvarligt misstag, och vad gör han för oss i vår tid?
9 När David jagades av kung Saul visade han otrolig självbehärskning och hämnades inte fastän han hade tillfälle till det. (1 Sam. 24:2–7) Men kort därefter tog hans ofullkomlighet överhanden. Han och hans män behövde mat och vatten, och han bad respektfullt om hjälp från en medisraelit som hette Nabal. När Nabal vägrade och kom med förolämpningar blev David rasande och bestämde sig för att ta hämnd på hela Nabals hushåll. Han stannade inte upp och tänkte på att han skulle drabbas av blodskuld om han dödade oskyldiga. Det var bara tack vare att Abigajil, Nabals hustru, ingrep som David hindrades från att göra ett katastrofalt misstag. David såg Jehovas hand i det hela och sa till henne: ”Välsignad vare Jehova, Israels Gud, som den här dagen har sänt dig för att möta mig! Och välsignat vare ditt förnuft, och välsignad vare du som den här dagen har hindrat mig från att ådra mig blodskuld och låta min egen hand skaffa mig räddning.” (1 Sam. 25:9–13, 21, 22, 32, 33)
10 Vad kan vi lära av den här berättelsen? Jehova använde Abigajil för att hindra David från att handla fel. Han kan hindra oss också från att begå allvarliga misstag. Vi kan naturligtvis inte förvänta att han ska sända någon som stoppar oss varje gång vi är på väg att handla fel. Inte heller kan vi mena att vi vet exakt hur Gud kommer att handla i en viss situation eller vad han kommer att tillåta för att förverkliga sina avsikter. (Pred. 11:5) Men vi kan lita på att Jehova alltid är medveten om vår situation och kommer att hjälpa oss att vara trogna mot honom. Han försäkrar oss: ”Jag ger dig insikt och undervisar dig om den väg du skall gå. Jag skall ge dig råd, med mitt öga riktat på dig.” (Ps. 32:8) Hur ger Jehova oss råd? Hur kan vi få nytta av dem? Och varför kan vi vara säkra på att Jehova leder sitt folk i vår tid? Vi ska se hur dessa frågor besvaras i Uppenbarelseboken.
RÅD SKYDDAR OSS
11. I vilken utsträckning är Jehova medveten om vad som händer i församlingarna?
11 I synen som vi kan läsa i Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel inspekterar den uppståndne Jesus Kristus de sju församlingarna i Mindre Asien. Synen visar att Kristus inte bara lägger märke till allmänna tendenser utan specifika situationer. I en del fall nämner han till och med personer vid namn, och han ger beröm och råd som är anpassade till var och en av församlingarna. Vad visar det? I uppfyllelsen av synen representerar de sju församlingarna de smorda kristna efter 1914, och de råd som ges är i princip tillämpbara på Guds folks alla församlingar på jorden i dag. Vi kan därför tryggt säga att Jehova med hjälp av sin Son aktivt leder sitt folk. Hur kan vi låta Jehova vägleda oss?
12. Hur kan vi låta Jehova vägleda oss?
12 Ett sätt som vi kan låta Jehova vägleda oss på är genom personligt studium. Genom den litteratur vi får från den trogna och omdömesgilla slavklassen ger Jehova oss ett överflöd av bibliska råd. (Matt. 24:45) Men för att få nytta av detta måste vi ta oss tid att studera och tillämpa det vi lär oss. När vi har vårt personliga studium låter vi Jehova skydda oss så att vi ”inte snavar”. (Jud. 24) Har du studerat något i litteraturen och känt att det var riktat just till dig? Ta emot det som om det kom från Jehova. Precis som en vän kan knacka dig på axeln för att uppmärksamma dig på något, kan Jehova använda sin ande för att rikta din uppmärksamhet på något i ditt uppförande eller din personlighet som du – och säkert många andra – behöver ändra på. Genom att vara lyhörda för andens ledning låter vi Jehova vägleda oss i livet. (Läs Psalm 139:23, 24.) Vi behöver alltså granska våra studievanor.
13. Varför är det bra att granska sina studievanor?
13 Om vi lägger ner för mycket tid på underhållning blir det inte mycket tid över för personligt studium. En broder säger: ”Det är bara alltför lätt att det personliga studiet kommer i kläm. Underhållning har blivit lättare att få tag i och är billigare än någonsin tidigare. Den finns på tv:n, på datorn och i telefonen. Den finns överallt.” Om vi inte tänker oss för kan den tid som vi behöver för djupare studium successivt minska tills det inte blir något kvar. (Ef. 5:15–17) Det är bra att fundera på: ”Hur ofta tar jag mig tid att gräva djupare i Bibeln? Är det bara när jag har ett tal eller en programpunkt på mötet att förbereda?” Kanske kan vi utnyttja studiekvällen bättre och verkligen samla på oss de andliga skatter som Jehova ger oss. Jehovas vishet kan skydda oss så att vi kan vara trogna. (Ords. 2:1–5)
UPPMUNTRAN HJÄLPER OSS ATT HÅLLA UT
14. Hur visar Bibeln att Jehova uppmärksammar våra känslor?
14 David hamnade i många svåra situationer i livet. (1 Sam. 30:3–6) Bibeln visar att Jehova visste hur han kände det. (Läs Psalm 34:18; 56:8.) Gud vet hur vi känner det också. När vi har ”ett förkrossat hjärta” och ”en bedrövad ande” kommer han närmare oss. Den tanken i sig kan vara tröstande, precis som David kände det: ”Jag vill fröjda mig och glädjas över din kärleksfulla omtanke, ty du har sett mitt betryck; du har känt till min själs nöd.” (Ps. 31:7) Men Jehova gör mer än att bara notera våra känslor. Han uppehåller oss och ger oss tröst och uppmuntran, bland annat genom församlingens möten.
15. Vad kan vi lära oss av det som Asaf var med om?
15 Det som Asaf var med om hjälper oss att förstå ett av skälen till att det är bra att vara med på mötena. Asaf hade grubblat över orättvisor så mycket att han började tvivla på att det var någon mening att tjäna Gud. Han blev missmodig. Han beskriver sina känslor så här: ”Mitt hjärta var förbittrat, och i mina njurar kände jag stickande smärta.” Det ledde till att han nästan slutade tjäna Jehova. Hur kunde Asaf återfå balansen? ”Jag gick in i Guds storslagna helgedom”, sa han. Där, tillsammans med andra som tillbad Jehova, fick han tillbaka det rätta perspektivet. Han insåg att det bara var tillfälligt som det gick bra för de onda och att Jehova skulle ställa allt till rätta. (Ps. 73:2, 13–22) Det är så för oss också. Pressen att hantera orättvisorna i Satans värld kan slita hårt på oss. Men när vi kommer tillsammans med våra bröder och systrar får vi den kraft vi behöver för att fortsätta tjäna Jehova med glädje.
16. Vad kan vi lära av Hannas exempel?
16 Men tänk om det är något i församlingen som gör att vi tycker att det är jobbigt att gå på mötena? Det kanske känns tungt för att du varit tvungen att lämna ifrån dig något tjänsteprivilegium eller för att det skurit sig mellan dig och en broder eller syster. I så fall kanske exemplet med Hanna kan vara till hjälp. (Läs 1 Samuelsboken 1:4–8.) Hon var oerhört frustrerad över att Peninna, hennes mans andra hustru, gjorde livet svårt för henne. Situationen blev särskilt svår när familjen varje år färdades till Silo för att frambära offer åt Jehova. Hanna tyckte det var så jobbigt att ”hon grät och inte åt något”. Men hon lät inte det hindra henne från att gå till den plats där man tillbad Jehova. Jehova satte värde på hennes trohet och välsignade henne. (1 Sam. 1:11, 20)
17, 18. a) Hur blir vi uppmuntrade på församlingens möten? b) Hur känner du för den kärleksfulla omtanke som Jehova visar dig?
17 De kristna i vår tid har goda skäl att efterlikna Hanna. Vi behöver troget vara med på mötena. Som vi vet av egen erfarenhet ger mötena oss precis den uppmuntran vi behöver. (Hebr. 10:24, 25) Värmen från våra bröder och systrar ger oss tröst och uppmuntran. Några ord i ett tal eller en kommentar kanske berör oss lite extra. Före eller efter mötet kanske någon intresserar sig för oss eller säger något som får oss att må bättre. (Ords. 15:23; 17:17) Och när vi lovprisar Jehova i sång känner vi oss uppmuntrade och glada. Det är särskilt när vi tyngs av ”oroande tankar” som vi behöver mötena. Det är där vi får del av Jehovas ”rika tröst” som kan hjälpa oss att härda ut och vara trogna. (Ps. 94:18, 19)
18 Trygga i Jehovas ömma vård känner vi det som psalmisten Asaf, som sjöng till Jehova: ”Du har fattat tag i min högra hand. Med ditt råd leder du mig.” (Ps. 73:23, 24) Så tacksamma vi är för att Jehova beskyddar oss!
[Bild på sidan 28]
Du har också dragits av Jehova.
[Bilder på sidan 30]
Vi får skydd om vi tillämpar Guds råd.
[Bild på sidan 31]
Vi håller ut tack vare den uppmuntran vi får.