Hur betraktar du förtroliga angelägenheter?
1 Som kristna har vi många uppmuntrande ting som vi kan finna glädje i att tala om — bibliska ting, erfarenheter, konvent. Bibeln visar dock att det krävs en viss självbehärskning i fråga om vad man talar om. (Ps. 34:14; Ords. 10:19) Vi vill till exempel inte vara skvalleraktiga och sprida skadligt tal eller utan åtskillnad tala om allt vi får höra. — Ords. 20:19.
2 Vi är öppna och uppriktiga människor, inte misstänksamt hemlighetsfulla. Men vissa angelägenheter är förtroliga, och vi bör inte tala om dem utan att ha tillstånd. Detta kanske inte alltid är så lätt, eftersom vi kan frestas av impulsen att tala med en vän om någon förtrolig angelägenhet vi fått reda på. Det kräver också självbehärskning att inte försöka tvinga av andra förtroliga upplysningar. — Dom. 16:15—17.
3 Vilka områden kan det vara frågan om? Familjen: I den förtroliga familjekretsen kan du få reda på en familjemedlems svaghet eller privata planer. Men äkta man, hustru och barn bör inte tala med andra om allt som händer eller planeras inom familjen. (Ps. 50:20) En sida av familjekärleken är att man kan lita på sina familjemedlemmar. Detta är något föräldrarna kan hjälpa sina barn att lära sig. Förvärvsarbete: Om du avslöjar din arbetsgivares affärsdetaljer eller planer, skulle han kunna lida ekonomisk förlust. Församlingen: De äldste bevarar förtroenden om problem de får att sköta. Om någon i förtroende vände sig till en äldste beträffande ett andligt problem eller ett familjeproblem och denne talade om det med obehöriga, skulle det kunna få till följd att andra drar sig för att över huvud taget söka hjälp från någon äldste. (Jak. 5:13—16) Även om en äldstes hustru eller barn av nyfikenhet frågar honom, bör han inte yppa förtroliga församlingsangelägenheter. På så sätt undviker han att betunga sin familj med att bevara förtroenden om sådana församlingsangelägenheter. (Vakttornet, 1 november 1971, sid. 502, 503)
4 Om vi har denna syn på förtroliga angelägenheter, kan vi inrikta oss på tal som är uppbyggande och gagneligt. — Ords. 25:9; 16:13.