Har du gallsten?
BLAND de vanligaste kirurgiska ingreppen som utförs i många ”välfärdsländer” är avlägsnandet av gallblåsan vid gallsten. I Förenta staterna till exempel kommer faktiskt gallsten på femte plats som orsak för intagning på sjukhus, och ett liknande förhållande råder i Sverige. Men i vissa andra länder, exempelvis Indonesien, är denna sjukdom praktiskt taget okänd.
Gallblåsan, där stenarna bildas, är en päronformad pung som är belägen under levern. När den är måttligt utspänd hos en vuxen man, är den omkring tretton centimeter lång och åtta centimeter bred. Ett antal mindre gångar leder från levern och förenar sig till ”stora gallgången”, som mynnar ut i övre delen av tunntarmen, vilken kallas tolvfingertarmen. Stora gallgången står i förbindelse med gallblåsan genom gallblåsegången. Igenom dessa gångar kommer gallan, som produceras i levern, till tunntarmen, där den medverkar vid nedbrytningen av fetter. Levern producerar galla oupphörligt, men denna behövs bara vid nedbrytningen av födan. Gallblåsan tjänar alltså som ett förvaringskärl för gallan mellan måltiderna. Den rymmer i genomsnitt en halvliter. När föda kommer in i tunntarmen, öppnar sig en ventil vid gallgångens mynning i tunntarmen, så att gallan kan passera.
Om inte gallblåsan fungerar som den skall, leder det ofta till stenbildning. Stenarna kan finnas i själva gallblåsan eller i någon av de gångar som står i förbindelse med den. De kan vara små som sandkorn och finnas i hundratal, eller också kan de vara så stora att en enda sten fyller hela gallblåsan. Kemisk analys av gallstenar visar att de innehåller i första hand kolesterol, gallfärgämnen och kalciumsalter. En av de vanligaste komplikationer som kräver omedelbar vård uppstår när stenar täpper till gallgångssystemet.
Hur kan man få reda på om man har gallsten? Ett säkert sätt är genom röntgenundersökning. Kirurger upptäcker ofta att en patient har gallsten, när de opererar något annat organ i bukhålan. Gallstenarna brukar ge sig till känna genom häftiga smärtor i övre högra sidan av buken. Det är störst risk att man får ett anfall efter en stadig middag. Det kan åtföljas av väderspänning, uppstötningar och annat obehag. Det kan också förekomma illamående, kräkningar och till och med gulsot. Men ofta är det fråga om ”tysta stenar”, som bara finns där utan att ge sig till känna.
Varför får man gallsten?
Den exakta orsaken till gallsten är en ganska kontroversiell fråga, men den moderna forskningen har kastat en del ljus över detta ämne. Man har funnit att en köttrik diet befrämjar uppkomsten av stenar. Européer, som åt kött endast en eller två gånger i veckan, hade sällan gallsten; men när de flyttade till Australien och där åt kött en eller två gånger om dagen, hade de snart gallsten lika ofta som de infödda australierna, som äter kött så ofta.
Experiment med hamstrar har också visat att en diet som är rik på rörsocker befrämjar uppkomsten av gallsten. Det finns också tecken som tyder på att förtäring av stora mängder animaliska fetter kan leda till samma sak, eftersom ett gallstensanfall ofta följer på att man ätit mycket fet mat. Det är därför inte förvånande att när indonesier, bland vilka gallsten är praktiskt taget okänt, flyttade till Västerlandet och anammade västerländska matvanor, uppträdde gallsten lika ofta bland dem som bland de infödda västerlänningarna.
Men det finns också andra faktorer som spelar in. Före medelåldern är detta en åkomma som i första hand drabbar ”det täcka könet”, eftersom det då är åtminstone dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män. Förr i tiden skämtade läkarna att de mest typiska gallstenspatienterna var ”fyrtioåriga, feta, fruktsamma fruntimmer med förstoppning”. De kvinnor under femtio år som blir opererade för gallsten väger faktiskt i genomsnitt elva kilo mer än andra kvinnor. Det är också större risk att en kvinna får gallsten när hon befinner sig i fruktsam ålder än före eller efter denna ålder, och hos kvinnor som fött barn är denna sjukdom ännu vanligare. Ett av symptomen på gallsten är vidare gasbildning eller väderspänning. Men med tilltagande ålder blir gallsten nästan lika vanligt hos män som hos kvinnor.
En annan faktor som, enligt vad statistiken visar, har inverkan på uppkomsten av gallsten är fysisk aktivitet eller motion. Människor som har stillasittande arbete, till exempel kontorister, professorer, lärare och advokater, har mycket större utsikter att få gallsten än sådana som utför kroppsarbete, till exempel lantbrukare, murare och snickare.
Ytterligare ett annat tillstånd som man funnit har direkt inflytande på uppkomsten av gallsten är gallstas. Detta innebär att gallblåsan inte kan tömma sitt innehåll i tunntarmen. I gallan finns alla ingredienser som behövs för bildning av gallstenar, och därför kan sådana bildas när gallan stannar kvar i gallblåsan under längre tidsperioder.
Att operera eller inte operera?
Det förhållandet att det finns vissa saker man kan göra för att minska sannolikheten för bildning av gallstenar antyder att det inte alltid är nödvändigt att operera för att avlägsna gallblåsan, så fort man upptäcker att den innehåller stenar. Men om någon över sextiofem år kommer i ett kristillstånd, så att han måste opereras för gallsten, kan han ha väntat för länge. Statistiken visar nämligen att dödsfallen är från tio till tjugo gånger vanligare vid denna ålder än om operationen hade utförts tidigare.
En del framträdande kirurger förr i tiden rekommenderade i vissa fall att man endast avlägsnade stenarna i stället för att operera bort hela gallblåsan. Men ofta blev det nödvändigt med en förnyad operation, och därför avlägsnar i allmänhet kirurgerna nu för tiden hela gallblåsan, när stenarna vållar bekymmer, så att man undviker komplikationer längre fram, däribland att stenarna bryter igenom gallvägarna.
Det är uppenbart att det är bättre att förebygga än att operera. Med tanke på vad vi vet om gallsten förefaller det som om man skulle kunna minska sannolikheten för bildning av gallstenar genom att hålla ett öga på vad man äter. Man bör vara noga med att inte äta för mycket kraftig mat, särskilt desserter, kött och animaliskt fett. Det rekommenderas att man skall äta mycket vitamin A och färska grönsaker. Det förefaller också som om lecitin verkar hämmande på gallstensbildningen. Lecitinrika födoämnen är äggula (även om den också innehåller mycket kolesterol), sojabönor, olivolja och andra vegetabiliska oljor, purinhaltiga inälvor från nötdjur (lever, hjärta, njurar), vete och andra sädesslag samt nötter. Något som också kräver uppmärksamhet om man har ett stillasittande arbete är regelbunden motion.
Genom att ägna en tanke åt dessa faktorer nu kan du bespara dig stora bekymmer längre fram.