Daggmasken — en mycket nyttig tjänare
DAGGMASKEN skulle verkligen inte ha lätt att vinna en tävling i popularitet. I tusentals år har ordet ”mask” betecknat något föraktligt. En forntida psalmskribent sade en gång: ”Jag är en mask och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.” (Ps. 22:7) Men även om daggmasken kanske inte är så högt aktad, så spelar den en mycket viktig roll för livets fortbestånd här på jorden.
Det finns mer än 1.800 olika sorters daggmaskar. Somliga hör hemma i Anderna på en höjd av 4.500 meter eller mer. Andra sköter sina dagliga göromål i bottenslammet i sjöar, ända till 55 meter under vattenytan. Man kan också finna dessa djur i komposthögar.
Daggmaskar varierar avsevärt i storlek. En viss art är bara 2,5 centimeter lång, när den drar ihop sig. Det finns också en australisk art som i sammandraget tillstånd kan vara mellan 90 och 120 centimeter lång. Men när den sträcker på sig kan denna enorma daggmask mäta mellan 3 och 3,7 meter.
Vilken färg har daggmaskarna? Du kanske känner väl till den vanliga rödbruna daggmasken. Men det finns också gröna, purpurfärgade och gråvita arter.
En närmare titt på en vanlig art
Stora daggmasken här i Sverige är omkring 30 centimeter lång. Den består av cirka 120 (eller upp till 150) cylindriska segment. Om några av dessa segment går förlorade, kanske därför att en fågel biter av dem, så kommer de att växa ut igen. Men denna regeneration har sina begränsningar. Därför får man inte två levande daggmaskar, om man skär av en daggmask på mitten. Varje segment med undantag av det första och det sista är utrustat med åtta borst, så kallade hakborst. Med hjälp av dessa borst kan daggmasken få bra fäste i jorden, som den kryper fram genom. Djurets längdmuskler gör att det kan dra ihop sig eller sträcka sig. Med hjälp av ringmusklerna kan masken få sin rörformiga kropp att bli smalare eller tjockare. Fem par hjärtan ingår i daggmaskens cirkulationssystem.
Till skillnad från många andra djur har daggmaskarna inga ögon, inga öron, inga lungor och inga gälar. Hur kan de klara sig utan dessa värdefulla organ? Jo, huden är försedd med ljuskänsliga celler. När daggmasken utsätts för starkt ljus, drar den sig därför kvickt tillbaka till sitt underjordiska rikes mörker. Den har skarpt känselsinne och kan upptäcka de lättaste vibrationer, till exempel de som uppstår när en mus eller en fågel rör sig. Djuret andas helt och hållet genom huden.
Daggmaskarnas fortplantning skiljer sig från många andra djurs. Varje daggmask är både hanne och hona. Men ändå behövs det en annan daggmask för att befruktning skall äga rum. Parningen tar mellan tre och fyra timmar, varunder sperma utväxlas. Vad som sker därefter beskrivs på följande sätt i Encyclopædia Britannica: ”Maskarna skils åt och bildar kokonger; kokongen förs fram mot maskens framända och hämtar upp ägg vid fjortonde segmentet; vid nionde och tionde segmenten tar den upp den sperma som lämnats av den andra daggmasken. Därefter glider kokongen över maskens huvud, varefter befruktningen äger rum. Inom 24 timmar efter parningen lämnas kokongen i jorden.”
Daggmaskens huvudsakliga föda består av döda växtdelar. En stor del av dessa härrör från vad som finns nära öppningen av daggmaskens gång. Masken får också näring från den jord den slukar under grävningsprocessen. Munnen tjänar som en sugpump, som suger in allt som kommer i djurets väg. Jord och sand passerar genom strupen till en kräva, som är klädd med hård hud. Sandkornen i krävan och magsafterna förvandlar innehållet i krävan till en gröt. Organiska ämnen sönderdelas och upptas, och återstoden passerar genom daggmasken och avlämnas antingen under jord eller på markytan.
Till vilken nytta är daggmaskens verksamhet? Dess gångar förbättrar jordens luftning och gör det lättare för vatten att tränga ner i jorden. Dess exkrementer blandar sig lätt med organiskt avfall och bildar humus, så att jorden blir bördigare. I publikationen Organic Gardening and Farming heter det om sammansättningen hos daggmaskarnas exkrementer: ”När daggmaskens exkrementer jämförs med de översta femton centimeterna av jorden, finner vi att de är: Fem gånger så rika på nitratkväve, dubbelt så rika på kalcium, två och en halv gånger så rika på magnesium, sju gånger så rika på fosfor och 11 gånger så rika på kalium.”
Experiment med daggmaskar har visat att deras närvaro definitivt ökar jordens avkastning. Varje dag slukar daggmasken sin egen vikt i jord, och denna passerar sedan genom matsmältningskanalen. När vi tänker på att många tusen daggmaskar gör detta i ett enda tunnland kulturjord, kan vi få en uppfattning om vilket oerhört arbete de uträttar när det gäller att berika jorden. I Encyclopedia Americana heter det: ”Det har beräknats att hela 10 eller 15 ton jord per tunnland, och ofta ännu mer, varje år förs upp till ytan av bördig ängsmark förmedelst maskarnas exkrementer.”
Experiment har visat att daggmaskar kan göra under med markområden eller material som i annat fall skulle förbli obrukbara. Daggmaskar har förvandlat stadsavfall till värdefulla gödselmedel och gjort utsugna majsfält produktiva. I New York Times för 30 juli 1976 citerades följande ord av en maskodlare: ”Vi kan ta några ton malet avfall, plöja ner det i utsugen jord, släppa ut maskar i jorden, ungefär 50 till 100 maskar per kvadratmeter, och efter tre eller fyra månader har vi åtskilliga centimeter av den fetaste, svartaste matjord man någonsin skådat.”
Ja, daggmasken är verkligen en mycket nyttig tjänare. Hur tacksamma bör vi inte vara mot dess Danare, Gud, för att han gett oss en så effektiv jordförbättrare!