När du skall tala inför publik
”JAG måste hålla tal i kväll.” Den frasen är beskrivande för hur de flesta känner det inför att tala offentligt. De har ingen lust till det. Ja, de bävar för det. Men det är ändå ofta så att de blir tvungna att hålla tal.
Och du blir kanske förvånad över att veta hur ofta den ”olyckan” inträffar. Vital Speeches of the Day rapporterar att en helt vanlig dag i en stad som Los Angeles eller New York kommer tusentals åhörarskaror tillsammans. Vidare sägs det: ”Alla vill ha en talare.”
Ja, det är sannolikt att DU förr eller senare kommer att hålla tal inför publik, antingen i förbindelse med skolan eller med arbetet eller med en organisation du tillhör. Om du inte ivrigt längtar efter den dagen (utom för att den skall vara över!), skulle du kanske uppskatta några vägledande råd, som kan lindra ”plågan” med att tala inför publik.
Allra först är det bra att tänka över varför det här med att hålla tal är så obehagligt. Du tycker säkert om att tala. Men när du har en hel grupp av människor framför dig, börjar du plågas av flera ”fenomen” — knäna darrar, du svettas, läpparna skälver och munnen känns torr. Varför? Troligtvis skulle du känna dig obesvärad i ett samtal med en enda, men folksamlingen gör dig uppskärrad. Individer utgör tillsammans en hop som kallas ”publik”. En publik ställer förväntningar på talaren. Om du dessutom inte håller tal regelbundet, känner du dig oerfaren, som en nybörjare, varje gång.
Till råga på allt är det välkänt att många människor tycker att det är tråkigt att lyssna på tal (och talare). Det är vanligt att man klagar: ”Jag är besviken på föredragshållare som egentligen inte säger någonting.” Därför kan du känna dig ängslig för att ditt tal skall bli en plåga både för dig och för dem som lyssnar.
Finns det något som kan motverka allt detta? Eftersom talare är individuella och åhörargrupperna varierar mycket, finns det uppenbarligen inget ”standardrecept” som kan verka i alla situationer. Ändå finns det flera grundläggande saker som du inte kan lämna utan avseende, om du hoppas övervinna din fruktan och övertyga en samling människor.
Tvåfaldig förberedelse
Lärare i offentlig talekonst betonar om och om igen: ”Nyckeln heter förberedelse!” Påståendet är välgrundat men har ofta misstolkats att betyda: ”Du måste ha en massa fakta och statistik i ämnet.” Nej, i stället förbereder du dig bäst på två sätt:
1. Sätt dig in i ämnet, men utarbeta dessutom ett bestämt budskap för det tillfället.
2. Tänk noga efter hur du bäst skall nå just den skara du skall tala till.
Tänk på värdet i dessa båda punkter. Medan det är viktigt hur du framsäger orden, är det ännu viktigare med vad du säger — ditt budskap. Ditt sätt att tala kan behöva finslipas, men om du klargör stoffet tydligt och har en hållbar argumentation, har du ändå försteg framför det intelligenta kvickhuvud, som charmar sina åhörare utan att egentligen säga någonting. En sådan är en underhållare, inte en upplysande talare. Till slut blir han inte tagen på allvar.
En erfaren talare sade uppmuntrande: ”Ha någonting att säga. Kliv fram och säg det. Gå och sätt dig. Hittills har inget sätt överglänst alla andra.” Ja, andra kan ta starkt intryck av det du säger, om ditt tal är positivt och rakt på sak, även om det skulle sakna utsmyckningar.
Om du vidare under förberedelsen har åhörarna i tankarna — deras bakgrund, hur du föreställer dig att deras syn på ämnet är — då kommer det att underlätta för dig att få med stoff som särskilt passar dem. Ta hänsyn till lokala företeelser, gör en tillämpning på deras personliga liv, förklara varför en viss sak har betydelse för deras familjer — det är de kraftfullaste medlen i ett dryftande. På det sättet kan man göra abstrakt stoff förståeligt och anpassa det till verkligheten i det dagliga livet.
Beträffande detta sade en man som har hållit föreläsningar i mer än sexton år: ”Jag har funnit att när jag nämner seder och platser på orten, lystrar mina åhörare. Jag kan till exempel fråga: ’Tror ni att någon som bor på ——gatan här i ——stad intresserar sig för den här frågan?’ Jag har uppmuntrat andra talare att göra alla slags tillämpningar som är aktuella och passar in i sammanhanget, bara det sker med gott omdöme och på ett sätt som känns naturligt för dem själva.”
Om du inte vet så mycket om dina åhörare, skulle du kunna tala med någon som vet. Denna lilla efterforskning kan betyda mer för din framställning än timmar av ytterligare studium i själva ämnet. Och även om du inte får någon vägledning på det sättet, så vet du ändå i det stora hela sammansättningen av publiken. Kommer den att utgöras av försäljare, köpmän, hemmaarbetande eller äldre människor? Kan du inte fundera ut vilka synpunkter på ditt ämne som skulle vara till största nyttan för dem och därför också mest intressanta?
Så förbered dig väl, men förbered dig för ett dryftande. Är du säker på att du tydligt kan identifiera huvudpunkterna? Om du inte kan det, hur skall då dina åhörare få fatt i dem? Sedan du valt ut huvudpunkterna, måste du beräkna hur mycket du kan hinna gå igenom på den anslagna tiden. Tänk sedan på hur du skall framställa ditt budskap. Allt detta innebär naturligtvis att du behöver skriva ner ditt tal (eller åtminstone göra vissa anteckningar) och ordna stoffet i logisk följd.
Hur mycket anteckningar man skall ha under själva talet, det är till och med experterna oense om. De ger alla möjliga råd — från att ha ”bara några anteckningar” till att ha manuskriptet utskrivet ord för ord. Men de är överens om dessa synpunkter: Tala inte fritt ur minnet; använd några anteckningar som vägledning. Läs inte in talet för att återge det utantill. Många av dina åhörare kommer kanske att lyssna till varje ord, men bara för att lägga märke till om du kommer ihåg dem alla!
Nu kan de som sett en kraftfull talare i aktion invända mot att tonvikten läggs på att det bör finnas ett bestämt budskap avpassat för en viss åhörargrupp. De kan framhålla hur fördelaktigt det är att ha personliga förmågor, kraft och entusiasm. Men innan du dömer, så pröva vilken nytta denna tvåfaldiga förberedelse kan ha för en som inte tror sig om att kunna hålla tal.
Budskapet lever!
Om du, när du framför talet, håller sinnet fäst vid ämnet, som du arbetat så hårt med — och inte tänker på dig själv — kommer det att jaga bort nervositeten och fruktan för åhörarna. Intala dig själv att även om du kan verka svag, så har ditt budskap kraft!
Om du tror på det du skall säga och är uppfylld av det, har du alltså övertygelse — en hjärtats uppriktighet som folk märker och som inger förtroende. Fastän du koncentrerar dig på upplysningarna du förmedlar, behöver din framställning inte sakna känslomässig inlevelse. Låt din känsla för ämnet flöda; då blir inlevelsen, gesterna och uppträdandet äkta. Du blir engagerad och övertygande. Du fängslar åhörarna. Du ger dem motivation.
Är du å andra sidan överdrivet intresserad av hur du är klädd, vilket intryck du gör eller av din ”stil”, kommer det att märkas i ditt framförande. Det distraherar och fördunklar.
Att ha ett bestämt budskap underlättar dessutom framförandet, därför att det ger dig bättre kontroll över tidsberäkningen. Du kommer inte att breda ut dig och förlora tid, som många talare gör. Varför inte öva högt och kolla tidsberäkningen? Muntlig övning kan verka löjligt, men erfarenheten säger att du kommer att bli förvånad över vad det kan göra för ditt självförtroende och för beräkningen av tiden.
Fallgropar
Det finns två ”farozoner” att kringgå, när man förbereder sig så här för att tala offentligt. Den ena är att du förlorar dig i alla intressanta fakta du letat fram och pressar in dem i ett tal, där du bara ”går på och går på”. Nej, kom ihåg att huvudsyftet med forskningen är att du skall vara förberedd — så att du har fullt grepp om ämnet och känner tillförsikt. I talet har du för det mesta inte tid att utveckla mer än högst tre eller fyra huvudpunkter.
Den andra faran är att när du är väl förberedd, kan du inveckla dig alltför mycket, inte bara i antalet punkter, utan också i ord. Undvik långa ord eller terminologi som åhörarna inte förstår. Också när det gäller specialämnen, tal till människor inom ett särskilt område, uppstår problem kring olika tolkningar av vissa ”fackuttryck”. En klok talare vill därför uppmärksamma det behov av klarhet som bibelskribenten Paulus beskrev för 1.900 år sedan: ”Om trumpeten ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till drabbning? På samma sätt är det också med er: om ni inte med tungan frambringar ett tal som är lätt att förstå, hur kan man då få veta vad som talas? Ni kommer ju att tala i vädret.” — 1 Kor. 14:8, 9.
Dessutom: om du råkar falla i en av de här fallgroparna, kan du ge intryck av att se ner på dina åhörare. Genom en sådan överlägsenhet vinner du inte åhörarna för din ståndpunkt. Du förlorar dem i stället. Det är ett faktum att enkelhet alltid förmedlar empati. Du bör alltså försöka kommunicera i stället för att dra i väg på egen hand, så att säga. Det skulle vara bortkastad tid för de andra.
En man som betraktades som en mästerlig undervisare, också av icke troende, var Jesus Kristus. När man läser hans tal, fängslas man av hans enkelhet och ödmjukhet. Människor drogs till honom. Hans framställning var klar. Han använde ett enkelt språk för att lära dem djupa sanningar. (Matteus, kap. 5—7) Hans budskap står sig efter nära två tusen år och efter oräkneliga försök att fördunkla eller förvränga dess innehåll.
Allt detta bör ge dig skäl att inte misströsta när det blir dags att tala offentligt, även om du inte tycker att det är enbart angenämt. Trots att världen överflödar av vad en auktoritet kallade ”dötrista tal”, kan du genomleva den erfarenheten och till och med liva upp andra. Du kommer att finna att många är ivriga att lära. Om du verkligen har något att säga, om du visar att du vill ge dem något, blir du kanske överraskad inför resultatet. Publiken är inte något monster när allt kommer omkring.