Vad bibeln säger
Hur är det till nytta att vår tro prövas?
GUDS tjänare kan inte undgå prövningar. Aposteln Paulus skrev: ”Alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Tim. 3:12) Sådan förföljelse kan komma från vänner, släktingar, grannar, samhället eller de styrande myndigheterna. Den kan inbegripa både skymfande ord och fysisk misshandel såväl som att någon hindras från att försörja sig. Dessutom får sanna kristna känna av de problem som människor i allmänhet har — sjukdom, missräkning, orättvisor och olyckor. Alla sådana prövningar sätter en människas tro på prov.
Men ändå finns det positiva synpunkter på att någon får sin tro prövad genom svårigheter. Aposteln Petrus riktade uppmärksamheten på detta, när han sade: ”Ni ... har blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den prövade äktheten hos er tro, som är av mycket större värde än guld som förgår trots att det prövas genom eld, må befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” (1 Petr. 1:6, 7) Verkningarna av att ens tro blir prövad jämförs alltså med att man renar guld med eld. Reningsprocessen gör det uppenbart vad som är rent guld och tar bort slagget. Något liknande händer i förbindelse med vår tro när vi råkar ut för prövningar. Hur då?
Prövningar uppenbarar om vår tro är äkta och om den är så stark att den förmår uppehålla och trösta oss i svåra tider. En olycka eller en naturkatastrof, till exempel en översvämning, en jordbävning eller en storm, kan medföra svåra umbäranden. Människor med begränsad tro kan börja känna överdriven oro, så långt att de försummar andliga ting. Likt dem som saknar tro kan de ängsligt fråga sig: ”’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’” (Matt. 6:31) Å andra sidan kommer människor med verklig tro inte att känna överdriven oro. De fortsätter att vara fullt upptagna med andliga ting, och de förlitar sig på att Jehova Gud skall välsigna deras ansträngningar att skaffa sig vad de verkligen behöver. (Matt. 6:32, 33) Deras tro bär dem genom svåra perioder och hindrar dem från att försvåra sin situation genom onödig oro.
Det förhållandet att prövningar kan påvisa brister i vår tro är mycket nyttigt för oss, eftersom vi på så sätt får hjälp att inse behovet av att vidta korrigerande åtgärder. En person gör väl i att fråga sig själv: ”Varför är min tro svag? Har jag försummat att under bön tänka på och begrunda Guds ord? Har jag dragit hel och full nytta av anordningarna med att komma tillsammans med medtroende? Litar jag mer på mig själv än jag borde, i stället för att under bön lägga fram alla mina bekymmer inför Jehova Gud? Är böner som kommer från hjärtat en del av mitt dagliga liv?” Sådan självrannsakan är emellertid bara början. Man måste fortsätta att anstränga sig för att stärka sin tro.
Detta kanske kräver att en person måste öka sin andliga aptit. Vid den tid då han blev en Jesu Kristi lärjunge kanske han ännu inte hade uppodlat en ”längtan efter den oförfalskade mjölk som hör ordet till”. (1 Petr. 2:2) Fastän det kan ha gått flera år, har han ännu inte vuxit till andlig mognad och kan fortfarande behöva just den mjölk som han aldrig lärde sig längta efter. (Hebr. 5:12—14) Det förhållandet att en särskild prövning klart och tydligt har påvisat en brist i hans tro bör sannerligen förmå honom att bli mycket ivrigare i att undersöka Skriften och uppodla en verklig förkärlek för den andliga födan. Han bör sträva efter att bli lik den rättfärdige man som beskrivs av psalmisten: ”Han [har] sin lust i Jehovas lag, och i hans lag läser han med låg röst dag och natt.” — Ps. 1:2, NW.
Detta kräver mer än att man bara läser bibeln. Det är särskilt viktigt att ta sig tid att tänka över vad Guds ord har att säga oss och att tillämpa de råd som ges, ja finna verklig glädje i andliga ting. Lärjungen Jakob skrev: ”Men bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang. ... Den som skådar in i den fullkomliga lag, som hör friheten till, och håller i med det, denne skall, därför att han inte har blivit en glömsk hörare utan en gärningens görare, vara lycklig när han gör den.” (Jak. 1:22—25) Vi behöver därför förstå vad Skriften uppenbarar om Jehova Gud och hans vilja och så med uppskattning tänka på honom som den kärleksfulle himmelske Fader han är. Som en följd av detta kommer vår kärlek till honom att växa, våra böner blir mer uttryckliga och personliga och vår tro på honom kommer att bli starkare.
Varje provsättning som vi kan komma att utsättas för bör i själva verket påminna oss om hur viktigt det är att vi stärker vår tro. Vi bör anstränga oss att ur vårt liv avlägsna allt slagg som skulle kunna försvaga tron. Vi kan behöva bekämpa stolthet, halsstarrighet, otålighet, själviskhet, kärlek till sysslolöshet och nöjen, världslighet eller passion — sådant som kan få oss att snava när vi utsätts för påfrestningar.
Att vi inser att tro är något absolut nödvändigt för att vi skall få Guds godkännande bör tjäna som en kraftig sporre för oss att göra den starkare. Bibeln påminner oss: ”Utan tro är det för övrigt omöjligt att behaga honom väl, ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” (Hebr. 11:6) Vi gör därför väl i att inbegripa huvudtanken i följande begäran i våra böner: ”Hjälp mig där jag brister i tro!” — Mark. 9:24.
Det förhållandet att vår tro prövas kan hjälpa andra förutom att det hjälper oss själva att vidta korrigerande åtgärder. När till exempel en kristen förlorar en kär anförvant i döden, håller hans starka tro på Guds löfte om en uppståndelse honom uppe. Han går inte till ytterlighet när det gäller att ge uttryck åt sin sorg, som är så vanligt bland människor som inte har något hopp. Även om han sörjer, visar han genom sin inställning och sitt uppförande att han är i överensstämmelse med det inspirerade rådet: ”Bröder, ... vi [vill] inte att ni skall vara okunniga om dem som sover i döden, för att ni inte skall sörja alldeles som de övriga, de som inte har något hopp. Ty om vi tror att Jesus dog och uppstod igen, så skall Gud också föra dem som genom Jesus har somnat in i döden fram tillsammans med honom.” (1 Tess. 4:13, 14) När andra lägger märke till den uppehållande kraften hos en kristens tro, kan de komma att inse att han äger något mycket värdefullt. Detta kan röra vid deras hjärta och uppväcka en önskan att få en liknande tro och kan driva dem att göra något för att lära känna Guds ord och slutligen bli lärjungar till Jesus Kristus.
Det finns sannerligen många fördelar med att vår tro blir prövad. Sådana prövningar gör det möjligt för oss att se om vår tro är en verkligt uppehållande kraft. Vi blir hjälpta att upptäcka brister i vår tro, och detta gör att det blir lättare för oss att rätta till det hela. Att vi med framgång genomgår prövningar kan slutligen hjälpa andra att också bli lärjungar till Jesus Kristus. Må vi därför göra vårt yttersta för att hålla vår tro stark, en tro som, sedan den utsatts för den ena prövningen efter den andra, ”må befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse”. — 1 Petr. 1:7.