Många religioner — vad innebär det för dig?
FÖRBRYLLADE över det stora uppbådet religioner med deras förvirrande dogmer, ritualer och sedvänjor, och deras fientliga inställning till varandra, har många människor en tendens att vända sig bort från all religion. Andra har förlorat sin tro på grund av vissa personliga tragedier som de anser att Gud kunde ha förhindrat. Åter andra, som ser lidandet och orättvisorna bland människorna i världen, kommer till den slutsatsen att det inte är någon idé att tro på någonting. Och många andra har blivit påverkade av evolutionen och vänt sig till ateism och agnosticism. Identifierar du dig med någon av dessa människor och deras inställning till religion?
Skänker tvivel tillfredsställelse?
Visserligen har många människor i våra dagar vänt sig bort från religion, men har deras tvivlande inställning skänkt dem tillfredsställelse och lycka? Att göra sig fri från inblandning i världens religioner kanske kan skänka en känsla av befrielse. Men förr eller senare inser man att människan har en andlig sida som måste tillfredsställas. Människor undrar ofta: ”Hur blev vi till? Varför är vi här? Vad är meningen med livet? Vad kommer framtiden att bära i sitt sköte?”
Så var det för den förutvarande agnostikern Masao Fujimaki, som sade: ”Ända från min ungdom hade jag ofta tänkt på livet och döden. Döden tycktes mig vara en sådan tragedi, ett slöseri. Den gjorde att alla mål i livet verkade meningslösa och tomma.”
För att fylla detta tomrum vänder sig ofta människor som förkastar organiserad religion eller tron på en skapare med religiös lidelse till något substitut. Vetenskap, politik, filosofi, ja, till och med agnosticism och ateism, blir deras ivrigt förespråkade religion.
Vetenskapsmannen Carl Sagan, som gjort mycket för att popularisera vetenskapen, sade till exempel en gång i en intervju: ”Om man blickar djupare in i vetenskapens värld, får man ett intryck av komplicerad beskaffenhet, djupsinnighet och utsökt skönhet, och jag tror att detta är mycket mäktigare än vad det vara må som någon byråkratisk religion kan erbjuda.” Sedan tillade han: ”Jag skulle inte ens tveka att säga att känslan av vördnad inför storheten i naturen i sig själv är en religiös upplevelse.”
Men kan en sådan ”upplevelse” verkligen tillfredsställa människans andliga behov? Fujimaki, som citerades här ovan, svarade: ”Jag gick helt upp i mina studier i elektricitetslära och tyckte att de lagar som styr elektriciteten var det enda jag kunde lita på. Men fortfarande var det något som saknades i mitt liv. Jag behövde lära känna Guds namn och hans uppsåt för mig.”
Den kände sovjetiske exilförfattaren Alexandr Solzjenitsyn, som i sina yngre år betraktade sig som marxist, visade på liknande sätt att han inte hyllar ateistiska uppfattningar, när han nyligen höll ett tal vid en prisbelöningsceremoni: ”Hela vårt tjugonde århundrade håller på att sugas in i en malström av ateism och självförstörelse. Vi kan endast med beslutsamhet fatta tag i Guds trygga hand, som vi så dumdristigt och självsäkert skjutit undan. ... Det finns ingenting annat att hålla fast vid i detta jordskred.” Detta låter sannerligen inte som om tvivel eller ateism är lösningen, eller hur?
Att finna den rätta vägen
Innebär då detta att alla religioner är goda så länge de fyller ett tomrum och tillfredsställer vissa längtansfulla begär hos själen? Så kan det naturligtvis inte förhålla sig, för som vi har sett frambringar inte alla religioner det rätta slaget av frukt, även om de har ett yttre sken av helighet. Hur skall man då gå till väga för att finna verklig tillfredsställelse bland så många religioner?
Abraham Lincoln sade som förklaring till att han aldrig hade anslutit sig till något religionssamfund: ”När en kyrka över sitt altare om den enda kvalifikationen för medlemskap skriver Frälsarens koncentrerade sammanfattning av innebörden i både lagen och evangeliet: ’Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv’ — den kyrkan vill jag ansluta mig till av hela mitt hjärta och hela min själ.” — 1917.
De ord som citerades av Lincoln uttalades av Jesus Kristus och står nedskrivna i bibeln i Lukas 10:27. De visar tydligt att kärlek — till Gud och nästan — är det som kännetecknar den sanna religionen. Det är inte så underligt att människor vänder sig bort, när de ser så kallade kristna och andra religiösa människor som strider och dödar varandra i blodiga krig eller följer och förespråkar ett omoraliskt levnadssätt som skadar dem själva och andra.
Å andra sidan har Jehovas vittnen under detta århundrade blivit kända över hela jorden som människor som bevarar sig absolut neutrala i förhållande till nationernas konflikter. Under andra världskriget blev hundratals av dem avrättade på grund av att de vägrade att kompromissa i fråga om kristna principer. I vissa länder vet de unga pojkarna bland Jehovas vittnen att de, sedan de har slutat skolan, måste uthärda många års fängelse på grund av sin vägran att utföra militärtjänst. I vissa länder där utbildning värderas mycket högt är skolungdomar villiga att avstå från sin avgångsexamen hellre än att gå med på att träna sig i österländska kampsporter. Varför? Inte på grund av att de är regeringsfientliga eller samhällsfientliga, utan på grund av att deras kärlek till Gud och till nästan ger dem motiv att inte ta del i världens våldspräglade levnadssätt.
Hur förhåller det sig då när det gäller god moral i ord och gärning? Somliga kanske säger: ”Finns det inte trevliga människor i alla religioner?” Ja, men att vara ”trevlig” kan ha mycket litet att göra med kärleken till Gud, och mycket ofta slår den över till dåligt uppförande i krissituationer. De ord av Jesus Kristus som citerades här ovan visar att kärleken till nästan är underordnad kärleken till Gud. Sann kärlek till nästan måste vara grundad på, eller motiverad av, kärlek till Gud.
Jehovas vittnen strävar därför inte bara efter att leva ett gott och moraliskt liv, utan de ådagalägger också detta slag av kärlek när de frivilligt ställer sin tid och sina krafter till förfogande för att från hus till hus dela med sig till andra av något enastående — ett på bibeln grundat hopp om evigt liv här på jorden i fred och harmoni med människor och med Gud. — Jesaja 45:18; Uppenbarelseboken 21:4.
Valet är ditt
I denna artikelserie har vi begrundat många olika aspekter på världens religioner. Å ena sidan har vi sett att fastän det finns så många religioner i våra dagar, har de alla utvecklats från samma källa av falsk babylonisk religion och att de därför frambringar en misslyckad frukt. Å andra sidan har vi undersökt alternativen, nämligen tvivel, agnosticism och ateism, och funnit att dessa och andra ”surrogatreligioner” inte i sann mening kan tillfredsställa människans behov.
När du nu konfronteras med denna situation när det gäller världens religioner, vad kommer du då att göra? Kommer du att vara som den person om vilken det sägs i Psalm 10:4 (NW): ”[Han] gör ... ingen efterforskning; alla hans idéer är: ’Det finns ingen Gud’” eller kommer du att vara villig att ta emot den inbjudan som Jehovas vittnen ger dig och söka den sanne Guden och den religion som han godkänner?
Masao Fujimaki, som slets mellan sin tro på vetenskapen och sitt behov att lära känna Gud och meningen med livet, gjorde ett sådant val. ”När en av Jehovas vittnens missionärer kom till min dörr, tackade jag villigt ja till ett bibelstudium”, sade han. Allteftersom studiet skred framåt, började han se hur tillförlitligt och exakt bibelns profetior går i uppfyllelse. ”Detta gjorde stort intryck på mig”, berättar han, och det gjorde honom övertygad om att Jehova Gud och hans löften är att lita på.
Genom sitt umgänge med Jehovas vittnen kom han senare att se hur samma egenskaper återspeglades bland dem, och han beslöt att han ville bli en av dem. Han blev döpt efter att ha studerat i omkring ett år, och så småningom blev han en äldste i församlingen på platsen.
Han insåg sin belägenhet och gjorde det rätta valet. Det är precis som Mose sade till israeliterna, när de hade slagit läger på Moabs hedar och stod i begrepp att gå in i det utlovade landet: ”Jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande må leva genom att du älskar Herren [Jehova], din Gud, och hör hans röst och håller dig till honom.” (5 Moseboken 30:19, 20) Ja, valet är ditt. Vad kommer du att göra?
[Bild på sidan 13]
En frukt av sann religion är frid mellan människor av alla nationaliteter och raser