Hur andra kan vara till hjälp

”OM DET är något jag kan göra, så säg bara till”, kanske vi säger till någon som nyligen förlorat en vän eller släkting. Jo då, visst menar vi det. Vi skulle göra vad som helst för att hjälpa.

Men händer det någonsin att den som blivit ensam ringer upp oss och säger: ”Jag kom att tänka på något som du kan göra för att hjälpa mig”? Mycket sällan. Det är tydligt att vi behöver ta initiativet, om vi verkligen skall kunna hjälpa och trösta den som sörjer en kär anförvants död.

Ett ordspråk i bibeln lyder: ”Gyllene äpplen i silverskålar är ord som talas i rättan tid.” (Ordspråksboken 25:11; 15:23) Det krävs vishet för att veta vad man bör säga och vad man inte bör säga, vad man bör göra och vad man inte bör göra. Här följer några praktiska förslag som bygger på vad några personer som drabbats av sorg berättat för Vakna!

Vad man bör göra ...

Lyssna: Något av det bästa du kan göra är att dela den efterlevandes sorg genom att lyssna. Fråga därför: ”Skulle du vilja tala om det?” Låt personen själv bestämma. En ung man berättar hur det var när hans far hade dött: ”Det var en stor hjälp för mig när andra frågade vad som hade hänt och sedan verkligen lyssnade.” Lyssna därför med tålamod och medkänsla. Bibeln ger rådet: ”Gråt med dem som gråter.” — Romarna 12:15; Jakob 1:19.

Ge tröst och uppmuntran: Försäkra dem att de gjorde allt som stod i deras makt (eller vadhelst annat du vet är sant och positivt). Försäkra dem att det inte alls är ovanligt att känna som de gör. Berätta för dem om andra i bekantskapskretsen som lyckats komma över en liknande förlust. — Ordspråksboken 16:24; 1 Tessalonikerna 5:11, 14.

Var tillgänglig: Försök att finnas till hands, inte bara under de första dagarna när många vänner och släktingar är närvarande, utan i många månader efteråt när andra har återgått till sina normala rutiner. ”Våra vänner såg till att vi var upptagna på kvällarna så att vi inte behövde tillbringa för mycket tid ensamma där hemma”, förklarar Teresea, vars barn dött i en bilolycka. ”Detta hjälpte oss att klara av den tomhet vi kände.” — Jämför Apostlagärningarna 28:15.

Ta initiativet: ”Många människor satte helt enkelt i gång och gjorde saker och ting åt mig”, berättar Cindy. ”De frågade inte bara: ’Vad kan jag göra?’” Ta därför initiativet. Säg inte: ”Du är välkommen hem till oss när du vill”, utan bestäm en viss dag och tidpunkt. Ge inte upp alltför lätt, om den sörjande först säger nej. Efterlikna den gästfria kvinnan Lydia, som nämns i bibeln. Efter att ha blivit inbjuden till hennes hem säger Lukas: ”Hon nödgade oss helt enkelt att komma.” — Apostlagärningarna 16:15.

Var beredd på negativa känslor: Bli inte alltför förvånad över vad de som drabbats av sorg kan säga i början. Tänk på att de kan känna sig förbittrade och skuldmedvetna. Om känslomässiga utbrott riktas mot dig, kommer det att krävas förståelse och medömkan från din sida för att inte ge ett irriterat svar. — Kolosserna 3:12, 13.

Skriv ett brev: Något som ofta förbises är värdet av ett tröstande brev. Vad är fördelen med ett sådant? Cindy svarar: ”En av mina vänner skrev ett vänligt brev till mig. Det var till stor hjälp, eftersom jag kunde läsa det om och om igen.” Ett sådant brev behöver inte vara långt, men det bör komma från hjärtat.

Bed tillsammans med dem: Underskatta inte värdet av böner med och för sådana som sörjer. Bibeln förklarar: ”En rättfärdig mans ödmjuka bön har mycken kraft.” (Jakob 5:16) När de hör dig be för dem, kan det till exempel hjälpa dem att komma till rätta med sådana negativa känslor som skuldmedvetenhet. — Jämför Jakob 5:13—15.

Vad man inte bör göra ...

Försök inte förmå dem att sluta sörja: ”Så, nu är det bra, gråt inte mer”, kanske vi vill säga. Men det kan vara bättre att låta tårarna komma. ”Jag tror det är viktigt att låta de sörjande visa sina känslor och verkligen komma ut med dem”, säger Katherine, när hon tänker tillbaka på sin mans död. — Romarna 12:15.

Säg inte: ”Du kan få ett nytt barn”: ”Jag avskydde när folk sade att jag kunde få ett nytt barn”, berättar Teresea. De kanske menar väl, men en sörjande förälder kan tycka att ord som går ut på att ett barn som dött kan ersättas ”stinger liksom svärd”. (Ordspråksboken 12:18) Ett barn kan aldrig helt ersätta ett annat.

Undvik inte nödvändigtvis att tala om den döde: ”Många människor ville inte ens nämna min son Jimmys namn eller tala om honom”, erinrar sig Geneal. ”Jag måste erkänna att jag kände mig en smula sårad, när andra gjorde så.” Du behöver därför inte nödvändigtvis byta samtalsämne. Fråga personen själv om han eller hon känner behov av att tala om den han älskat. Somliga personer som drabbats av sorg tycker om att höra vänner tala om de speciella egenskaper som gjorde den döde så omtyckt av dem.

Var inte alltför snar att säga: ”Det var bäst som hände”: Att försöka finna något positivt att säga om dödsfallet är inte alltid en tröst. Cindy berättar: ”Andra kunde säga: ’Nu lider hon inte längre’ eller: ’Nu har hon i alla fall ro.’ Men jag ville inte höra det.”

Det kan vara bättre att inte säga: ”Jag vet hur du känner det”: Vet du verkligen det? Har du till exempel någon möjlighet att veta hur en förälder känner det när ett barn dör, om du inte har gått igenom samma sak själv? Och även om du har drabbats av en liknande förlust, är det inte säkert att andra känner precis som du kände det. — Jämför Klagovisorna 1:12.

Det krävs medömkan, urskillning och mycket kärlek från din sida, om du skall kunna hjälpa en person som drabbats av sorg. Vänta inte tills den sörjande kommer till dig. Säg inte bara: ”Om det är något jag kan göra ...” Ta själv initiativet och gör något som kan vara till hjälp.

En fråga återstår: Vad kan de sörjande göra för att bemästra sina känslor och klara av sin smärtsamma förlust på ett bättre sätt?