Handen — ”den biologiska skapelsens mest formfulländade organ”
SITUATIONEN var mycket kritisk. Den unga flickan som låg i sjukhusets entré hade fått pulsådern i högra benet avsliten i en motorcykelolycka. Inga kirurgiska instrument fanns till hands för att stoppa blodet som sprutade ut ur såret. Vad skulle läkaren göra?
”Jag använde handen som klämma”, berättar professor Napier i sin bok Hands, ”och nöp till artären med tummen och pekfingret så gott jag kunde. Till slut lyckades jag få tag i en bit snöre, det enda som fanns till hands, lindade det kring artären och knöt till. Blodet slutade att spruta. ... Ingenting annat än händerna skulle ha klarat av denna kritiska situation så snabbt och effektivt. De flesta patienter får ... aldrig reda på hur ofta det inträffar under en operation att ett välplacerat finger räddar deras liv.”
Åtgärder som dessa är möjliga endast tack vare tummens sadelled. (Se bilden.) Genom sin konstruktion är den nästan lika rörlig som kulleden i axeln, men i motsats till denna behöver sadelleden inte stöd av en omgivande muskelmassa. Tummen kan därför utföra mycket exakta rörelser när den ställs mot fingertopparna.
Försök att plocka upp ett litet föremål eller till och med utföra en så enkel sak som att bläddra i denna tidskrift utan att använda tummen. Så här sade en sydafrikansk läkare: ”Jag har spjälkat många skadade tummar, och när patienterna kommer tillbaka brukar de säga till mig att de aldrig tidigare insett hur mycket de behövde sin tumme.”
Människans hand med dess motställda tumme är ett synnerligen användbart verktyg. Om vi inte hade våra händer, hur skulle vi då kunna skriva ett brev, ta ett kort, slå i en spik, använda en telefon eller trä på en nål? Tack vare handen kan pianister spela utsökta stycken, konstnärer måla underbara tavlor och kirurger utföra komplicerade operationer. ”Aporna, med sina korta tummar och långa fingrar, är handikappade när det gäller att utföra handrörelser som kräver precision”, konstaterar The New Encyclopædia Britannica.
Det finns en annan viktig skillnad mellan människans hand och apans. Hos människan ägnas omkring en fjärdedel av de motoriska cellerna i hjärnbarken åt att styra handens muskler. Människohjärnans motoriska centrum, förklarar professor Guyton i sin bok Textbook of Medical Physiology, ”skiljer sig fullständigt från de lägre djurens” och möjliggör ”en exceptionell förmåga att använda handen, fingrarna och tummen till att utföra ytterst komplicerade manuella uppgifter”.
Neurokirurgerna har också i människans hjärna upptäckt ett annat centrum som de kallar ”centret för händighet”.
För att kunna utföra precisionsarbeten måste handen vara försedd med sinnesceller. Dessa små nervändar förekommer i stor mängd i människans hand, i synnerhet i tummen. En läkare som intervjuades av Vakna! förklarade: ”Om också bara en del av känseln i tumspetsen går förlorad, får människor svårt att hantera mindre föremål, till exempel skruvar.” I våra armar finns andra typer av receptorer som gör det möjligt för oss att föra händerna till rätt plats, även i totalt mörker. När vi ligger i sängen på natten kan vi därför klia oss på näsan utan att slå handen i ansiktet.
Till och med en så enkel sak som att sträcka ut handen efter ett glas vatten är något att förundra sig över. Om greppet är för svagt, kan du tappa glaset. Om greppet är för hårt, kan du krossa glaset och skära dig i fingrarna. Hur vet du hur du skall hålla det med precis rätt tryck? Tryckreceptorer i handen sänder signaler till hjärnan som i sin tur sänder tillbaka lämpliga instruktioner till musklerna i den utsträckta armen och handen.
Utan att du ens behöver titta vilar glaset snart mot dina läppar. Under tiden kan din uppmärksamhet vara koncentrerad på ett TV-program eller ett samtal med dina vänner. ”Att glaset kan föras till läpparna utan att törna emot ansiktet”, förklarar dr Miller i sin bok The Body in Question, ”beror på den fina avvägningsförmågan hos den utsträckta armen. Och att glaset stannar kvar vid munnen trots att det minskar i vikt vartefter det töms visar hur exakt informationerna uppdateras.”
Det är inte så konstigt att människans hand har fått tänkande människor att förundra sig! Den berömde vetenskapsmannen Isaac Newton skrev: ”Enbart tummen skulle, om det inte fanns några andra bevis, övertyga mig om Guds existens.” ”Vi kan sätta människor på månen”, säger professor Napier, ”men trots all vår mekaniska och elektroniska genialitet kan vi inte framställa ett konstgjort pekfinger som både kan känna och röra sig.” Enligt The New Encyclopædia Britannica är människans hand förmodligen ”den biologiska skapelsens mest formfulländade organ”, ett organ som ”skiljer henne från alla andra levande primater”.
[Bilder på sidan 5]
Tummens sadelled är unik i jämförelse med motsvarande leder i fingrarna
[Bilder på sidan 6]
Människans hand med dess motställda tumme är ett synnerligen användbart verktyg
[Bild på sidan 6]
Receptorer i handen och armen gör det möjligt för hjärnan att iscensätta komplicerade rörelsemönster