Ungdomar frågar:

Bryr Gud sig verkligen om mig?

”JAG tyckte inte att det var rättvist”, sade den 24-åriga Louise då hon tänkte på sin tidiga barndom, under vilken hennes mor plötsligt blev sjuk och dog. ”Jag tyckte synd om mig själv. Varför skulle det hända mig? Varför skulle andra ha mödrar som älskade dem och inte jag? Jag undrade: ’Bryr Gud sig inte om mig?’”

Många människor har lidit liknande mental ångest. Det finns emellertid många fler som har förlorat en förälder, inte på grund av döden, utan på grund av skilsmässa eller därför att föräldrarna flyttat isär eller den ena äktenskapspartnern blivit övergiven. Man beräknar att två av fem barn som lever i dag kommer att tillbringa en del av sin barndom utan den ena av sina föräldrar. Även om detta inte är fallet för dig, inser du säkerligen att vår värld är fylld av bedrövelse och lidande på grund av sjukdom, krig, brottslighet, barnmisshandel, orättvisa och fattigdom. Verkar det inte som om den sanna kärleken och tilliten har försvunnit? Även somliga som tror att det finns en Gud frågar: ”Bryr han sig verkligen om mig?”

Men eftersom ingen människa någonsin har sett Gud, kan man först och främst fråga sig: Hur kan man vara säker på att han existerar?

Beviset för att det finns en danare som bryr sig om oss

Att det finns en danare och att han bryr sig om oss kan vi se i det sätt på vilket våra kroppar är konstruerade eller formade. Undersök dina händer noga. Ser du hur lätt du kan hålla denna tidskrift och vända dess blad? Varje dag använder du dina händer till att utföra mer än 1.000 funktioner! Din hand kan vrida, böja, knuffa, dra eller gripa fast tag om saker och ting. En vuxen man kan utveckla en kraft på nästan 70 kilopond med sin högra hand. Men det finns något annat som gör våra händer unika.

Visste du att det bara är människohänderna — dina händer — som kan utföra precisionsarbete, sådant som att träda i en tråd i en nål eller skriva med en penna? Ja, bara människohanden är danad med en motställd tumme som kan röra vid de övriga fingertopparna. Denna förmåga gör det möjligt för dig att skickligt använda en konstnärs pensel, en träsnidares kniv eller en matematikers räknesticka. Är inte ett sådant mästerverk bevis för en danare som önskar att vi skall kunna utveckla idéer från vårt kreativa sinne? Hur modfällda skulle vi inte bli om vårt sinne kunde tänka ut vackra konstverk, men våra händer inte kunde använda en fin konstnärs pensel! Har du någonsin försökt använda en konstnärspensel eller en penna genom att hålla den utan att använda tummen?

På grund av människohandens mångsidiga användbarhet och dess häpnadsväckande förmåga har den beskrivits som ”det förnämsta av alla verktyg”. Låter det förnuftigt att säga att ett sådant storslaget danat verktyg kom till av en slump eller tillfällighet? Mycket skickliga ingenjörer har utformat en konstgjord elektrisk hand, som fungerar med hjälp av de mycket små impulserna från musklerna i armstumpen. Den imiterar några av en normal hands rörelser. Detta var inte något ringa eller obetydligt arbete! Mycket pengar och tid och sinnrik teknologi var nödvändig för att framskapa denna hand såväl som andra ersättningar för kroppsdelar. Ett antal kroppsdelar har imiterats genom en ganska ny vetenskap som kallas bionik, i vilken man använder mycket högt utvecklad datavetenskap. Men en reporter som skriver om biomedicin framhöll i Science Digest: ”I fråga om storlek, effektivitet, sinnrikhet och mångfalden funktioner finns det ingen jämförelse mellan den bästa konstgjorda anordningen och det naturliga organet.”

”Ingen jämförelse”! Tänk på att om det bästa av mänsklighetens moderna teknologi inte kan framställa en syntetisk kroppsdel som motsvarar det organs förmåga som vi är födda med, är det då inte ganska klart och tydligt att den ursprungliga kroppsdelen måste ha varit en produkt av en danare med större vishet än människans?

Andra drag i vår kropp ger också bevis för en danare som bryr sig om oss. Kommer du ihåg då du senast betraktade en regnbåge, en solnedgång eller en blomma? Skulle du ha njutit lika mycket om du bara hade sett det i skiftningar i svart och vitt, som fallet är för somliga djur? Tänk också på hur ditt smaksinne ökar glädjen. Föreställ dig att du inte skulle kunna känna skillnaden i smak mellan din favoritefterrätt och grönsaker! Och ändå skulle du mycket väl kunna leva utan att se färger, och du skulle kunna bli välnärd utan att känna matens olika smaknyanser. Men visar inte detta att vår skapare bryr sig om oss? Han önskar att vi skall njuta av livet och inte bara finnas till.

Vi kan också förstå att Gud har ömma känslor, när vi ser några av de egenskaper som han har lagt ner i olika djur.

En Gud med ömma känslor

Har du någon gång betraktat kattungar som lekfullt rufsar om varandra och jagar allting — från ett garnnystan till sin egen svans? Du kanske har sett eller läst om uttrar — hur de åker nerför rutschbanor som de gör i leran och sedan plaskar ner i en damm. Eller kanske du har varit på zoo och skrattat dig halvt fördärvad åt apornas komiska uppträdande. Men vem lärde dessa små ”komiker” sådan humor? Det gjorde inte någon. Det är en instinkt som de är födda med.

Detsamma är sant när det gäller en mors kärlek till ett barn. Skaparen av dessa varelser måste sannerligen själv ha ömma känslor och även sinne för humor. Han måste vara alldeles som bibeln beskriver honom — ”den lycklige Guden”. Han måste ha ett uppriktigt intresse för var och en av oss. — 1 Timoteus 1:11.

”Men om allt detta är sant”, utropade den unga Louise, som citerades i inledningen, ”varför lät han min mor dö?” Men varför sluta där? Varför måste över huvud taget någon mor dö? Tänk på alla de oräkneliga offren för våld och sjukdom! Tänk på deras hjälplösa barn. Ja, varför är världen så full av lidande?

Den som har så stor makt att han kan skapa vårt ofantliga universum har sannerligen också makt att göra slut på lidandet på jorden. Eftersom det finns så många bevis för att Gud bryr sig om människorna, måste han ha några mycket viktiga skäl till att tillåta dessa svåra förhållanden. Louise såg i sitt eget liv, åtskilliga år efter sin mors död, bevis för att Gud bryr sig om henne. Hon fann tillfredsställande svar på de frågor som sargade hennes hjärta. I nästa nummer av Vakna! kommer dessa svar att behandlas. Men hon fann även något mer — och just vid den tid då hon som bäst behövde det.

”Det hade gått så långt att jag ville ta mitt liv på grund av sorg, tomhet och brist på kärlek”, erkände denna unga kvinna. Efter sin mors död hade hon skickats från det ena fosterhemmet till det andra och hade fått mycket lite ömhet och kärlek. ”Men med tiden insåg jag att Gud brydde sig om mig och kände för mig i min sorg. Jag är övertygad om att han styrde omständigheterna i mitt liv så att jag kom i kontakt med några Jehovas vittnen. I deras församlingar fann jag verklig kärlek. Dessa människor tyckte uppriktigt om mig. Jag fick verkligen många mödrar, fäder, systrar och bröder — ja, till och med hus, alldeles som Jesus hade lovat i bibeln. Jag såg hur Gud besvarade mina böner om hjälp för att kunna ta itu med mitt problem. Jag visste då att Gud verkligen bryr sig om mig.” — Markus 10:29, 30.

[Infälld text på sidan 18]

Den berömde vetenskapsmannen Isaac Newton skrev, sedan han studerat den mänskliga tummens utformning: ”Enbart tummen skulle, om det inte fanns några andra bevis, övertyga mig om Guds existens.” Varför sade han detta?

[Bild på sidan 17]

Våra kroppar blev danade så att vi inte bara skulle kunna leva, utan också njuta av livet. Våra ögon kan se färger, inte bara svart och vitt. Smaksinnet ökar glädjen av att äta. Våra händer kan utföra precisionsarbete. Allt detta är bevis för en danare som bryr sig om oss

Skaparen, som gav lekfulla egenskaper åt djuren och som i modern lade ner kärlek till sin unge, måste själv hysa ömma känslor

Om dessa konstgjorda imitationer krävde hög teknologi och skicklig utformning är det då inte rimligt att tänka sig att de ursprungliga kroppsdelarna skulle ha en mycket skicklig danare?