Ungdomar frågar:
Vad är det för fel i att svära någon gång ibland?
”Svära. Det gör alla. ... Det kan börja så smått med att man snappar upp några ord från de ’tuffa’ ungdomarna i skolan, och snart utvecklas ett helt språk, som hela tiden blir svårare och svårare att tygla.” — Laura, 14 år.
SVORDOMAR. Kraftuttryck. Vulgärt språk. Ungdomar formligen översköljs av sådant. I tidskriften U.S.News & World Report kunde man läsa: ”Både ögonen och öronen bombarderas med vulgära uttryck som står tryckta på dekaler, knappar och T-tröjor.” Oanständigheter basuneras ut via radio och används rutinmässigt i tidskriftsartiklar, TV-program och filmer. Politiker och kändisar slänger ogenerat ur sig svordomar — och likadant är det med en del föräldrar och jämnåriga kamrater.
Författaren Alfred Lubrano skriver: ”Svordomar har blivit vardagsspråk för många människor på kontor, restauranger och idrottsarenor.” Ja, vulgärt språk har blivit så vanligt att somliga inte längre anser det vara stötande. Du kanske därför undrar om det är så farligt om ett och annat ”mustigt” uttryck någon gång slinker ur dig, i synnerhet när du blir besviken eller arg över något.
Varför ungdomar svär
Psykologen Chaytor Mason påstår: ”Att svära hör till människans natur. Det lättar på spänningar, precis som när man kliar sig.” Och när reportrar från tidskriften Children’s Express ställde frågan ”Varför svär du?” till ett antal ungdomar, fick de bland annat till svar: ”Jag svär för att jag är arg.” ”Jag gör det bara när jag blir uppretad.” ”Man känner sig mycket bättre då. Det är befriande.”
Eftersom vi lever i en ovanligt stressig tid, kan lusten att få lätta på spänningar uppstå ganska ofta. Thomas Cottle, föreläsare i psykiatri vid Harvarduniversitetet, betraktar den nuvarande ”normaliseringen” av vulgärt språk som ett tecken på att ”en mycket stor förändring i den amerikanska kulturen” håller på att ske. Han säger: ”Folk tycker att deras liv är falskt, otillfredsställande, och de är arga. Vi är rädda för saker som är verkliga och arga över saker som är mycket, mycket verkliga. Bakom denna ilska lurar aggressivitet.”
Ja, de förändringar Cottle omnämner sker över hela världen. Aposteln Paulus förutsade att människor i våra dagar skulle vara ”ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda”. (2 Timoteus 3:1, 3) Inte undra på då att många ungdomar reagerar på den ökade pressen med att vara aggressiva i sitt tal. Som psalmisten uttrycker det: ”De vässar sina tungor liksom svärd, med bittra ord lägger de an som med pilar.” — Psalm 64:4.
En effektiv säkerhetsventil?
Men hur effektivt är svärandet för att lätta på spänningar? Språkforskaren Reinhold Ahman säger att man får ”utlopp för sin ilska” när man svär. Han påstår till och med att folk som inte utnyttjar svärandet som en möjlighet till känslomässig lindring har lättare att få ”magsår, huvudvärk och tarmblödningar”. Hans slutsats är: ”En svordom om dagen är hälsolagen.”
Ja, det kan ligga nära till hands att tycka att en svordom i stunder då man känner sig hårt pressad fungerar som en ”säkerhetsventil” och hjälper en att ”lätta på trycket”. Men bibeln fördömer uttryckligen att man gör så. I Efesierna 4:29 läser vi: ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun.” David Hedegårds översättning återger versen så här: ”Låt aldrig något smutsigt tal komma över edra läppar, utan bara det som är gott och som blir till hjälp i den situation som är för handen.” Det finns goda skäl till att detta råd ges.
En sak är att vredgat tal sannerligen inte är ”gott och ... till hjälp i den situation som är för handen”, utan i regel bara gör att man blir argare. Ett ordspråk uttrycker det så här: ”Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är.” (Ordspråksboken 14:17; 15:18) Detta gör en svår situation värre, eftersom människor sällan reagerar välvilligt på ilskna, sårande ord. I Ordspråksboken 15:1 sägs det: ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord åstadkommer harm.” Och har man gjort det till en vana att muttra svordomar vid minsta provokation är det lätt hänt att fel ord slinker ur en vid fel tillfälle — eller till fel person, till exempel en lärare eller någon av föräldrarna.
Så i stället för att fungera som en säkerhetsventil för att lätta på spänningar ger grovt språk självt upphov åt spänningar. I stället för att lösa ens problem gör det bara att man undviker att ärligt ta itu med dem.
Uttrycksfullt eller vanvördigt?
Det är inte alltid som ilska ligger bakom svordomar och vulgärt språk. Boken Exploring Language (Utforskning av språket) förklarar: ”Runda ord används ofta av tonåringar när de berättar fräckisar. ... Både pojkar och flickor fylls av funderingar och oro, när deras kroppar utvecklas och förändras. För att inte överväldigas av dessa farhågor förvandlar de dem till skämt och fräcka historier.” En del ungdomar tror till och med att vulgära ord gör deras språk uttrycksfullt och får dem att verka mer vuxna.
Men så kallade runda ord framställer normala kroppsfunktioner och sexuella handlingar på ett vanvördigt, förödmjukande sätt. Barbara Lawrence, docent i klassiska språk, säger angående några av de uttryck som används för att beskriva sexuellt umgänge: ”I fråga om härkomst och association finns det onekligen en undermening av smärta, för att inte säga sadism, i dessa ord.”
Vilken kontrast mot det upphöjda, värdiga sätt varpå sexuella angelägenheter behandlas i bibeln! (Ordspråksboken 5:15—23) Oanständiga ord ger en förvrängd, pervers syn på sex och äktenskap. Smutsigt språk är för munnen detsamma som pornografi för ögat. Precis som med pornografi kan det att man på ett vanvördigt sätt talar om sex ge upphov åt orätta tankar i hjärtat. När sedan dessa orätta begär väl har slagit rot, behövs bara att ett tillfälle yppar sig för att dessa begär skall omsättas i handling. — Jakob 1:14, 15.
Språket blir sannerligen inte uttrycksfullt med hjälp av oanständiga ord och svordomar, utan snarare motbjudande och stötande. En 13-årig flicka som intervjuades av Children’s Express sade: ”Jag är allergisk mot smutsigt språk. ... Det finns saker som man inte kan vänja sig vid.” Den vise mannen Salomo ”sökte efter att finna välbehagliga ord” för att ge uttryck åt sina tankar. (Predikaren 12:10) Även du kan klä dina tankar med ett gott ordval. Man behöver inte tillgripa ett chockerande språk.
En del kraftuttryck drar också smälek över Gud själv. Helt visst måste det medföra hans misshag. (2 Moseboken 20:7) Med tanke på allt detta uppmanas vi i bibeln: ”Otukt och orenhet av varje slag eller girighet må inte ens nämnas bland er, alldeles som det anstår heliga människor; inte heller skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som inte är passande.” — Efesierna 5:3, 4.
Kamrattryck
En annan orsak till att en del ungdomar lägger sig till med ett smutsigt språk är kamrattryck. En ung kristen uttryckte det så här: ”De flesta ungdomar vill inte bli betraktade som mesiga eller töntiga. De vill tillhöra gänget. Så om de andra förväntar att man skall svära, då gör man det.”
Kamrattrycket kan vara särskilt påtagligt i samband med sådana aktiviteter som idrott. Vissa lagledare uppmuntrar ibland avsiktligt till att använda vulgärt språk. En ungdom som heter Kinney förklarar att det svärs så mycket i omklädningsrummet före en basketbollmatch därför att ”man peppar upp sig och laddar sig till bristningsgränsen”.
Men vad händer ofta när känslorna trissas upp till kokpunkten på det här sättet? Då blir idrotten ingen lek längre, utan en övning i fientlighet och bitter konkurrens. Slagsmål och skador förekommer ofta. En ungdom som heter Tyrone erkänner: ”När alla är helt uppe i spelet och någon som utsätts för ruff blir arg och svär mot motspelaren eller domaren, då är det lätt att ryckas med i det.”
Men det är helt uppenbart att vulgärt språk är en dålig vana att ”ryckas med i”. I bibeln sägs det: ”Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.” (Ordspråksboken 29:11) Hur kan man då ”tygla” sin mun, när man känner sig frestad att svära? (Psalm 39:2) En kommande artikel kommer att ta upp den frågan.
[Bild på sidan 23]
Den som har för vana att använda oanständiga uttryck kanske kommer på sig själv med att säga sådant i offentliga sammanhang