Vulkaner — Bor du i en riskzon?
ETT av jordens mest imponerande prov på naturkrafter i verksamhet är vulkaner som spyr ut het aska och glödande lavaströmmar. Antagligen har du inte själv bevittnat någon sådan händelse, men du har kanske njutit av ett dopp i vulkaniska varma källor eller låtit dig väl smaka av mat som har odlats i bördig jord bestående av vulkanisk aska. Somliga utnyttjar till och med geotermisk energi i sina bostäder.
Många som bor i närheten av aktiva vulkaner har dock på senare tid bevittnat hur vulkaniska katastrofer har orsakat död och förintelse. Alltsedan Mount Saint Helens i sydvästra delen av staten Washington i USA hade ett våldsamt utbrott den 18 maj 1980, har flera världsdelar utsatts för en till synes obarmhärtig spärreld av dödsbringande vulkaniska eruptioner. Förlusterna i människoliv har under den här tidsperioden överskridit det sammanlagda antalet döda som dokumenterats under de sjuttio åren dessförinnan, och de materiella skadorna har uppgått till flera miljarder kronor. Det har varit nära katastrof då luftburen vulkanaska har orsakat att flygplan har förlorat kraft och varit tvungna att nödlanda.
Synnerligen förödande eruptioner med efterföljande slamflöden inträffade då vulkanen Pinatubo i Filippinerna fick ett utbrott och tiotusentals hem förstördes och då Nevado del Ruiz i Colombia fick ett utbrott och mer än 22.000 människor dog. Risken finns att fler katastrofer inträffar. Vulkanexperterna Robert Tilling och Peter Lipman, vid U.S. Geological Survey, uppger att ”år 2000 kommer befolkningen som är i riskzonen för ett vulkanutbrott antagligen att ha ökat till åtminstone 500 miljoner”.
Du gör därför väl i att fråga dig själv: ”Bor jag i närheten av en aktiv vulkan — eller kanske en som är slumrande? Vilka slags eruptioner är de farligaste, och kan de leda till ännu mer dödsbringande hot av andra slag? Vad kan jag göra för att minimera faran om jag bor i en vulkanisk riskzon?”
Aktiva vulkaner — Var finns de?
Du blir kanske förvånad om du får veta att du bor i närheten av en slumrande vulkan och att du oundvikligen skulle påverkas om den vaknade. Forskare som studerar vulkaner (vulkanologer) har de senaste decennierna inte bara framgångsrikt identifierat aktiva och slumrande vulkaner, utan de har också kommit att förstå varför det verkar som om vulkaner förekommer enbart på vissa platser.
Titta på kartan (på sidan 17) som visar var några av de mer än 500 vulkaner som har klassats som aktiva finns. Bor du i närheten av någon av dem? På andra platser avslöjar gejsrar, fumaroler och varma källor att det finns ytterligare slumrande vulkaner — vulkaner som i framtiden kan bli aktiva. Mer än hälften av de aktiva vulkanerna ligger i ett bälte runt Stilla havet som är känt under namnet Eldringen. En del av de här vulkanerna finns på kontinenterna, till exempel i Kaskadbergen i Nordamerika och i Anderna i Sydamerika, medan andra bildar öbågar i havet, till exempel Aleuterna, Japan, Filippinerna och södra Indonesien. Det finns också många vulkaner i och i närheten av Medelhavet.
Vetenskapsmän har kommit fram till att de här vulkanerna ligger längs gränserna till stora, rörliga segment, eller plattor, av jordskorpan, framför allt där en oceanplatta dyker ner under en kontinentalplatta. Den här processen kallas subduktion. Den värme som alstras genom den här processen leder till att magma (smält bergartsmaterial) tränger upp till ytan. Dessutom orsakar plötsliga rörelser mellan plattorna kraftiga jordbävningar i många av de områden som drabbas av vulkanutbrott.
Vulkaner kan också bildas där oceanplattorna rör sig från varandra. Många av de här eruptionerna inträffar på havsbottnen och kan inte ses av människan. Men om du bor på Island, befinner du dig på Reykjanesryggen som är förenad med den Mittatlantiska ryggen, där plattorna med Nord- och Sydamerika rör sig från plattorna med Europa och Afrika. I vissa enstaka fall har enskilda hetfläckar under skorpplattorna bildat stora vulkaner, till exempel på Hawaii och den afrikanska kontinenten.
Vilka faror finns det?
Hur farlig en vulkan är beror på hur aktiv den har varit de senaste åren, inbegripet omfattningen av vulkanutbrotten och de därmed förbundna farorna. Hur stor faran är beror på hur många människor som bor i riskzonen och hur förberedda de är. Låt oss först se på farorna.
De farligare explosiva eruptionerna vållas vanligen av kiselsyrerik magma. Den här sortens magma har hög viskositet, och den kan tillfälligt täppa till en vulkan tills gaserna bygger upp ett tillräckligt högt tryck som får vulkanen att explodera. Vulkaner längs plattgränserna innehåller ofta kiselsyrerik magma som, när den stelnar till fast bergart, är ljus till färgen. Det kan också uppstå explosioner när uppstigande magma stöter på vatten och vattnet hettas upp till ånga. Glödande aska som bildats vid explosiva eruptioner kan vara dödsbringande — tre vulkaner i Karibien och Centralamerika dödade mer än 36.000 människor under en sexmånadersperiod år 1902.
Å andra sidan består hetfläcksvulkanerna i havet och de vulkaner där plattorna glider isär, liksom många andra vulkaner, till stor del av mörk basalt, vilken har låg kiselsyrehalt men är rik på järn och magnesium. Basaltmagma har låg viskositet och resulterar vanligen i föga eller inte alls explosiva eruptioner och även i trögflytande lavaströmmar som är förhållandevis lätta för människan att undgå. Men de här eruptionerna kan vara långlivade — vulkanen Kilauea på ön Hawaii har haft kontinuerliga utbrott sedan januari 1983. Även om sådana eruptioner har lett till stora skador på egendom, leder de sällan till att människor skadas eller dör.
En del eruptioner lämnar efter sig stora mängder lös aska längs flanken på vulkanen, vilket kan leda till jordskred eller, då askan blandas med stora mängder snö, is eller vatten, till att det bildas mycket slam som snabbt väller fram i dalgångar. Sådana slamflöden (även kallade laharer efter det indonesiska ordet för lava) kan nå flera kilometer bort från en vulkan, kanske långt efter det att eruptionerna har upphört.
Något som når särskilt långt bort, men som historiskt sett är sällsynt, är tsunamier — jättelika havsvågor som uppstår vid en eruption i havet eller vid ett undervattensjordskred längs flanken av en svällande vulkan. De här kraftfulla vågorna kan förflytta sig med en hastighet av hundratals kilometer i timmen. Även om tsunamier har mycket liten våghöjd på djupt vatten — i själva verket utgör de ingen fara för förbipasserande fartyg — ökar de snabbt i höjd alldeles intill land. Vågkammarna kan nå högre än taken på boningshus och många andra byggnader. År 1883, när Krakatoa exploderade, dog 36.000 människor när tsunamier vällde in över land längs Javas och Sumatras kuster.
Andra faror som kan skada och slå ut liv är nedfallande vulkanisk aska och fragmenterat vulkaniskt material, atmosfäriska tryckvågor som alstras vid explosioner, giftiga gaser, sura regn och jordbävningar. Med tanke på alla de högriskvulkaner som identifierats runt om på jorden och alla de potentiella faror som finns, är en meningsfull utvärdering av vulkaniska risker verkligen en komplicerad och utmanande uppgift.
Kan du minimera risken?
I takt med att befolkningen i världen ökar blir det allt fler som bor i potentiellt farliga vulkaniska områden. Av det skälet, men också på grund av den senaste tidens ökning av vulkanisk aktivitet i hela världen, har vulkanologer ansträngt sig mer och mer för att minska de vulkaniska riskerna. I somliga fall har man lyckats förutsäga en eruption, och liv har då räddats. Vad ligger till grund för sådana förutsägelser?
Eruptioner föregås vanligen av jordbävningar i vulkanen eller i dess underliggande system av gångar, vilket signalerar att magman rör sig uppåt. När magman samlas högt upp i vulkanen, byggs trycket upp. Gaser frigörs, och grundvattnets temperatur och surhetsgrad ökar. Mindre eruptioner kan också föregå en större eruption. Alla de här aktiviteterna kan övervakas.
Långt före en eruption kan geologer genom att undersöka bergets historia få en uppfattning om tänkbara risker. Många gånger upprepar sig arten av vulkaniska strömmar och andra faror, eller också går eruptionerna till på samma sätt som eruptionerna från andra vulkaner som man har studerat. Med sådana uppgifter som grund har man gjort kartor som visar vilka områden runt många vulkaner som är mest riskfyllda.
Avgörande för att rädda liv vid vulkanutbrott är därför att vulkanologer bedömer farorna och bevakar vulkanerna och att myndigheterna tidigt varnar för en överhängande katastrof. I kontrast till jordbävningar, som fortfarande är mycket svåra att förutsäga, kan många erupterande vulkaner övervakas med sådan noggrannhet att människor som är i riskzonen kan evakueras innan det förödande utbrottet kommer. Det är nödvändigt att lämna det farliga området, för människogjorda byggnader ger i allmänhet föga eller inget skydd alls mot de våldsamma och heta vulkaniska strömmarna och lavablocken och de förödande krafterna i jordskred, slamflöden och tsunamier.
Även om berömvärda ansträngningar görs för att minska den skada, död och förödelse som vulkanutbrott och liknande faror orsakar, förblir människan ur stånd att med fullständig säkerhet förutsäga eruptioner och därmed förbundna katastrofala händelser, så att man kan känna sig säker och skyddad mot vulkaniska faror. Till och med några av dem som övervakar vulkaner har dött därför att de överrumplats av en oväntad eruption. Men om du bor i närheten av en potentiellt aktiv vulkan, bör du uppmärksamma alla varningar som myndigheterna ger. Om du gör det, kommer du att öka dina möjligheter att överleva ett vulkanutbrott. — Från en astrogeolog.
[Ruta på sidan 18]
Kan vulkanutbrott förutsägas från rymden?
Föreställ dig att man kan mäta rörelser med en noggrannhet på en centimeter från satelliter som befinner sig 20.000 kilometer ovanför jorden och färdas med en hastighet av inte mindre än fem kilometer i sekunden! Detta har blivit möjligt genom ett satellitsystem för positionsbestämning kallat Global Positioning System (GPS), vilket består av ett antal satelliter jämte strategiskt utplacerade radiomottagare på jorden. För varje mätning bestäms åtminstone fyra satelliters exakta position. Tiden mäts med mycket exakta atomur. De här mätningarna kan man göra under de flesta väderleksförhållanden, och mätmetoden har flera fördelar jämfört med markbaserade mätmetoder. Mätningar med GPS kan avsevärt förbättra förutsägelserna av vulkanutbrott, eftersom utbrotten kan föregås av att vulkanen sväller i flera år. Den här tekniken har redan använts på vulkaner på Island samt i Italien, Japan och USA.
[Karta på sidan 17]
(För formaterad text, se publikationen)
Aktiva vulkaner och skorpplattor i världen
Aktiva vulkaner
Plattgränser
Ovan har några av de mer än 500 aktiva vulkanerna markerats
[Bildkälla]
Mountain High Maps™ copyright © 1993 Digital Wisdom, Inc.
[Bild på sidan 16]
Aska från vulkanen Unzen i Japan faller ner över ett område med bostadshus
[Bildkälla]
Orion Press-Sipa Press
[Bild på sidan 16]
Mount Saint Helens’ utbrott
[Bildkälla]
USGS, David A. Johnston, Cascades Volcano Observatory
[Bild på sidan 16]
Vulkanen Etna på Sicilien spydde nyligen ut lava i 15 månader
[Bildkälla]
Jacques Durieux/Sipa Press
[Bild på sidan 17]
Vulkanen Kilauea på Hawaii har fogat omkring 200 hektar till ön
[Bildkälla]
©Soames Summerhays/Photo Researchers