Bibelns syn
Kommer jorden att brinna upp?
FÖRKOLNAD efter en kärnvapenkatastrof, förbränd av en svällande sol eller upphettad av en vredgad gud — sätten kan vara olika, men många människor är övertygade om att planeten jorden, människornas hem, kommer att få sitt slut i ett inferno där allt blir förtärt, en tillintetgörelse i stor skala.
En del citerar bibeltexter som förebådar en av Gud beordrad eld som vedergällning för att människorna förstört jorden. Andra har samma uppfattning som Paul Davies, professor vid University of Adelaide i Australien, som anser det vara oundvikligt att jorden ödeläggs av eld. I sin bok De sista tre minuterna för han fram sin teori: ”Efterhand som solen växer sig allt större kommer den att sluka ... jorden. Vår planet kommer att reduceras till en slaggklump.” Vad är sanningen om jordens bestämmelse? Hur skall vi förstå bibeltexter som tycks förutsäga en förintelse genom eld?
Bryr Gud sig om vad som händer?
I Jeremia 10:10–12 får vi veta: ”Jehova är i sanning Gud. ... Han är den som har gjort jorden genom sin kraft, den som fast har grundat det fruktbara landet genom sin vishet och den som genom sitt förstånd har utspänt himlarna.” Gud skapade jorden och har fast grundat den. Med vishet, kärlek och förstånd beredde han omsorgsfullt jorden, så att den för evigt skulle vara ett vackert hem för människorna.
Bibeln berättar så här om skapandet av människorna: ”Till mankön och kvinnkön skapade han dem. Dessutom välsignade Gud dem, och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er.’” (1 Moseboken 1:27, 28) När han avslutade sitt skaparverk, kunde han med visshet säga att ”det var mycket gott”. (1 Moseboken 1:31) Han ville att det skulle fortsätta att vara det. Precis som ett par blivande föräldrar gör i ordning en barnkammare till sitt väntade barn, planterade Gud en vacker trädgård och placerade mannen Adam där till att utvidga och ta vård om den. — 1 Moseboken 2:15.
Adam avstod från sin fullkomlighet och övergav sin uppgift att ta vård om jorden. Men övergav Skaparen sitt uppsåt? Jesaja 45:18 vittnar om att han inte gjorde det: ”Detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, ... jordens Formare ... , den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos.” (Se också Jesaja 55:10, 11.) Även om människan försummade det uppdrag hon fått, fortsatte Gud att fullgöra det som han bestämt, när det gäller jorden och livet på den. Lagen som gavs till den forntida nationen Israel föreskrev att det vart sjunde år skulle vara ”en sabbat med fullständig vila för landet”. Den innehöll barmhärtiga lagar som gav ett mått av skydd för djuren. (3 Moseboken 25:4; 2 Moseboken 23:4, 5; 5 Moseboken 22:1, 2, 6, 7, 10; 25:4; Lukas 14:5) Det här är bara några exempel i Bibeln som tydligt visar att Gud bryr sig väldigt mycket om människorna och allt som han gett dem i uppdrag att ta hand om.
”Den förra jorden”
Hur kan vi då få bibeltexter som verkar motsäga varandra att stämma överens? En sådan text är 2 Petrus 3:7, som enligt 1917 års svenska översättning lyder: ”De himlar och den jord, som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.” En annan text är Uppenbarelseboken 21:1, som förklarar: ”Jag såg en ny himmel och en ny jord; den förra himlen och den förra jorden hade nämligen försvunnit.”
Om Petrus’ ord skall tas bokstavligt och planeten jorden skall förintas av verklig eld, då skall den bokstavliga himlen — stjärnorna och de andra himlakropparna — också tillintetgöras av eld. Men den förklaringen är oförenlig med den försäkran som ges i sådana skriftställen som Matteus 6:10: ”Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden”, och Psalm 37:29: ”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” Dessutom, vilken verkan skulle eld ha på sol och stjärnor, som redan är intensivt heta och där det oavbrutet sker kärnreaktioner?
Å andra sidan använder Bibeln ofta ordet ”jorden” i symbolisk betydelse. I Första Moseboken 11:1 sägs det till exempel: ”Nu fortsatte hela jorden att ha ett enda språk.” Här avser ordet ”jorden” mänskligheten i allmänhet eller det mänskliga samhället. (Se också 1 Kungaboken 2:1, 2; 1 Krönikeboken 16:31.) Det framgår av sammanhanget i 2 Petrus 3:5, 6 att ”jorden” också här används i symbolisk betydelse. Verserna syftar på Noas dagar, då ett ont mänskligt samhälle förintades i den stora översvämningen, medan Noa och hans familj och jordklotet självt bevarades. (1 Moseboken 9:11) I 2 Petrus 3:7 sägs det också att det är de ”ogudaktiga människorna” som skall tillintetgöras. Den här uppfattningen stämmer överens med Bibeln i övrigt. I Uppenbarelseboken 21:1, som tidigare citerats, avser uttrycket ”den förra jorden” också det onda samhället som är bestämt att förintas.
Alldeles som en omtänksam jordisk far kommer att göra allt han kan för att skydda sitt hem mot skada, är Jehova Gud verkligen intensivt intresserad av sin skapelse. Han fördrev en gång ett omoraliskt och ont folk från den bördiga Jordandalen och gav landets nya förvaltare, som befann sig i ett förbund med honom, en försäkran som skulle gälla om de höll hans lagar: ”Landet [kommer] inte att spy ut er därför att ni orenar det, på samma sätt som det sannerligen kommer att spy ut nationerna som var före er.” — 3 Moseboken 18:24–28.
”En ny jord”
I dag är jorden förorenad av ett samhälle som är sexuellt depraverat, hänsynslöst brutalt och politiskt korrupt. Det är bara Gud som kan rädda jorden. Det är precis vad han kommer att göra. I Uppenbarelseboken 11:18 lovar han ”att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. Den återställda och förnyade jorden kommer att befolkas av människor som fruktar Gud och som verkligen älskar sina medmänniskor. (Hebréerna 2:5; jämför Lukas 10:25–28.) De förändringar som kommer att ske under Guds himmelska kungarike kommer att bli så genomgripande att Bibeln talar om ”en ny jord” — ett nytt mänskligt samhälle.
När vi läser ett sådant skriftställe som Psalm 37:29 och förstår Kristi uttalande i Matteus 6:10, blir vi övertygade om att varken blinda naturkrafter eller människan med all sin förstörelseförmåga kommer att göra slut på vår planet. De kommer inte att omintetgöra Guds uppsåt. (Psalm 119:90; Jesaja 40:15, 26) Trogna människor kommer att leva på en jord som är oerhört vacker och känna glädje för evigt. Det är sanningen om jordens bestämmelse, för det är och har alltid varit mänsklighetens kärleksfulle Skapares uppsåt. — 1 Moseboken 2:7–9, 15; Uppenbarelseboken 21:1–5.