Vårdnaden om barnen — en balanserad syn

DEN verkliga utmaningen kommer ofta efter skilsmässan — i en kamp om barnets tillgivenhet och dess tillsyn. Det gamla talesättet ”Det är inte ens fel när två träter” är inte alltid sant. Det kan räcka med att den ena föräldern är påstridig och absolut vill ha sin vilja igenom. En advokat i Toronto i Canada förklarar: ”I familjerättsmål är allting så ömtåligt och känslomässigt laddat.”

I stället för att tänka på barnets bästa försöker somliga föräldrar förlänga processen genom att komma med anmälningar om ovidkommande tvistefrågor. Somliga har till exempel försökt bevisa att vårdnaden bör tillfalla dem därför att den andra föräldern är ett Jehovas vittne och skulle beröva barnet möjligheten till ”ett normalt liv”.

En del föräldrar som inte är Jehovas vittnen gör en stridsfråga av firandet av födelsedagar, jul och andra helger. Somliga hävdar att barnets umgänge och sociala anpassningsförmåga skulle begränsas, om barnet beslöt sig för att inte hälsa flaggan. Åter andra hävdar att barnet skulle ta psykisk skada av att följa med den andra föräldern när denne talar med andra om Bibeln. Somliga har till och med påstått att barnets liv skulle vara i fara därför att den förälder som är ett Jehovas vittne inte skulle gå med på att barnet fick en blodtransfusion.

Hur skall en kristen bemöta sådana känsloladdade argument? En emotionell reaktion — att ”ge tillbaka med samma mynt” — kommer inte att ha avsedd verkan. Om ärendet dras inför domstol, kommer båda föräldrarna att få möjlighet att yttra sig. Vid sådana tillfällen är det oerhört viktigt att tänka på Bibelns råd: ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig. Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Psalm 55:22) Genom att tänka på detta och tillämpa Bibelns principer kan en förälder, med Jehovas hjälp, klara av alla situationer som kan uppstå i samband med en vårdnadstvist. — Ordspråken 15:28.

Resonlighet

Det föräldrarna först och främst bör tänka på är barnets bästa. Om en förälder är överdrivet krävande, kan han eller hon förlora vårdnaden om barnen och till och med få umgängesrätten kringskuren. En förståndig förälder uppträder fridsamt och tänker på Bibelns råd: ”Återgälda ingen med ont för ont. ... Lämna rum för vreden. ... Låt dig inte övervinnas av det onda, utan fortsätt att övervinna det onda med det goda.” (Romarna 12:17–21) Kristna föräldrar bör i stället låta sin ”resonlighet bli känd för alla människor”, vare sig de står inför en domstol, en advokat eller en vårdnadsutredare. — Filipperna 4:5.

Ibland försöker en av makarna i en vårdnadstvist föra andra bakom ljuset genom att ta upp vilseledande och spekulativa frågor. Den andra föräldern gör emellertid klokt i att bekämpa den mänskliga benägenheten att överreagera för sådana verbala angrepp. Hälsa, religion och utbildning är ämnen som tvistande makar ofta tar upp för att ställa till förtret under en vårdnadsprocess. — Ordspråken 14:22.

Resonlighet inbegriper förmågan att begrunda fakta och komma fram till en rättvis överenskommelse. En förälder bör aldrig glömma att barnet faktiskt har två föräldrar även efter skilsmässan. Föräldrarna har skilt sig från varandra, men inte från barnet. Såvida inte extrema förhållanden föreligger, bör därför båda föräldrarna ha rätt att utöva sitt föräldraskap när de har hand om barnet. Båda bör också ha frihet att uttrycka sina känslor och åsikter och låta barnet ta del i alla icke lagstridiga aktiviteter som de själva ägnar sig åt, vare sig dessa är av religiös natur eller inte.

Låt oss nu se lite närmare på tre möjliga domstolsbeslut: 1) gemensam vårdnad, 2) ensam vårdnad och 3) begränsad umgängesrätt. Vad är skillnaden mellan gemensam vårdnad och ensam vårdnad? Vad skall du göra, om du förlorar vårdnaden om barnen? Hur skall man handla, om den ena föräldern är utesluten?

Gemensam vårdnad

Många domare anser att det är viktigt att barnet får behålla kontakten med båda föräldrarna. Nya forskningsrön visar att barnen blir mindre stressade och tar mindre skada av skilsmässan, om föräldrarna kan dela på vårdnadsansvaret. I stället för att känna sig övergivet av den ena föräldern kan barnet känna att det är älskat av båda föräldrarna och är en del av bådas hushåll. ”Gemensam vårdnad är ett sätt att få båda föräldrarna att engagera sig”, säger en expert på familjerättsfrågor.

Doktor Judith Wallerstein, som är chef för en familjerådgivningsbyrå i Corte Madera i Kalifornien, säger emellertid varnande att om den gemensamma vårdnaden skall fungera, måste föräldrarna vara samarbetsvilliga och ha barn som kan anpassa sig och har lätt att komma överens med andra. Vid gemensam vårdnad har nämligen båda föräldrarna laglig rätt att fatta beslut i viktiga frågor angående barnens hälsa, utbildning, religiösa fostran och umgänge. För att kunna göra detta med framgång måste båda föräldrarna vara resonliga och tänka på barnets bästa i stället för att bevaka sina egna intressen.

Ensam vårdnadshavare

Domstolen kan också besluta att låta den förälder som enligt dess uppfattning är bäst lämpad att sörja för barnens behov vara ensam vårdnadshavare. Den föräldern har då rätt att själv fatta beslut i viktiga frågor som rör barnens välfärd. Innan domstolen fattar sitt beslut, görs i regel en vårdnadsutredning, varvid man ofta rådgör med sakkunniga personer, till exempel psykologer, psykiatrer och socialarbetare.

Förespråkare för ensam vårdnad menar att en sådan anordning ger barnet mer stabilitet i tillvaron. När föräldrarna har svårt att kommunicera med varandra på ett konstruktivt sätt, föredrar många domstolar denna vårdnadsform. Den förälder som inte är vårdnadshavare blir naturligtvis inte utestängd från barnets liv, utan får i regel umgängesrätt med barnet. På så sätt kan båda föräldrarna fortsätta att ge barnet den kärlek, vägledning och tillgivenhet som det behöver.

Umgängesrätt

Föräldrar bör inte betrakta ett vårdnadsmål som en strid, där man är antingen vinnare eller förlorare. Båda föräldrarna är vinnare, om de får se sina barn växa upp till mogna, kompetenta och hederliga vuxna. En framgångsrik fostran av barnen har inte något direkt samband med den juridiska vårdnaden. Genom att respektera domstolens beslut i vårdnadsfrågor, även när beslutet kan tyckas vara orättvist, visar en kristen att han är villig att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”. (Romarna 13:1) Det är också viktigt att tänka på att man aldrig bör utnyttja den uppkomna situationen till att tävla om barnens kärlek och lojalitet genom att tala nedsättande om den andra föräldern för att försöka förstöra hans eller hennes förhållande till barnen.

Det finns bibliska exempel på gudfruktiga föräldrar som av olika skäl kom att skiljas från sina barn. Amram och Jokebed, Moses föräldrar, handlade med barnets bästa för ögonen, när de lade honom i en liten flytande låda och satte den ”i vassen vid Nilens strand”. När Faraos dotter sedan hittade det lilla barnet, fortsatte de att förtrösta på Jehova. Dessa kloka och trogna föräldrar blev belönade med generös ”umgängesrätt” och utnyttjade effektivt denna tid till att uppfostra pojken på Jehovas sätt. Mose växte upp till en person som på ett framträdande sätt tjänade den sanne Guden. — 2 Moseboken 2:1–10; 6:20.

Men hur är det om en av föräldrarna är utesluten? Bör en kristen förälder då låta barnen umgås med honom eller henne? En uteslutning ändrar bara det andliga förhållandet mellan individen och den kristna församlingen. Den skär av de andliga banden. Men föräldraskapet upphör inte. En kristen förälder som är vårdnadshavare måste respektera den uteslutna förälderns umgängesrätt. Om den uteslutna föräldern utgör ett omedelbart och påtagligt hot mot barnets fysiska eller känslomässiga välbefinnande, kan domstolen (inte vårdnadshavaren) ordna så att en opartisk person är med när umgängesrätten utövas.

Du är aldrig ensam

En skilsmässa och en därpå följande vårdnadstvist är en känslomässigt tärande upplevelse. Ett äktenskap som började så lovande har gått i kras, tillsammans med parets drömmar, planer och förväntningar. Otrohet eller extrem misshandel kan till exempel tvinga en lojal hustru att med lagens hjälp försöka skydda sig själv och sina barn. Men ändå kan hon plågas av skuldkänslor och dåligt samvete och grubbla över varför det gick som det gick och vad hon kunde ha gjort annorlunda. Många par oroar sig över hur deras barn skall reagera för skilsmässan. Vårdnadstvisten kan bli en känslomässig berg-och-dalbana, som inte bara sätter ens oförvitlighet som förälder på prov, utan också prövar ens tro och förtröstan på Jehova. — Jämför Psalm 34:15, 18, 19, 22.

Om en trogen make eller maka väljer att vidta åtgärder för att skydda sig själv och barnen mot grov misshandel eller gör det på grund av risken för att ådra sig sexuellt överförda sjukdomar genom en otrogen äktenskapspartner, finns det ingen orsak att ha dåligt samvete eller känna sig övergiven av Jehova. (Psalm 37:28) Det är den otrogna eller våldsamma äktenskapspartnern som har kränkt det heliga förbund som ett äktenskap utgör och ”handlat förrädiskt” mot sin make eller maka. — Malaki 2:14.

En kristen förälder bör alltid sträva efter att ha ”ett gott samvete” inför Gud och människor genom att tillämpa Bibelns principer, behandla sin frånskilda make eller maka rättvist och ärligt och vara samarbetsvillig i frågor som rör vårdnaden om barnen. ”Det är ju bättre att lida därför att man gör gott, om det är vad Guds vilja vill, än därför att man gör ont.” — 1 Petrus 3:16, 17.

Vad barnen beträffar, behöver de få veta att skilsmässan inte var deras fel. Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig. Verkningarna av skilsmässan kan emellertid mildras genom att man tillämpar Bibelns principer och uppmuntrar till en öppen och konstruktiv dialog mellan föräldrar och barn. Ett sätt varpå man kan göra detta är att låta barnen ta aktiv del i att planera sin tillvaro efter skilsmässan. Genom att vara vänlig och tålmodig och intressera sig för barnens känslor och uppfattningar kan en förälder hjälpa dem att anpassa sig till nya rutiner och förhållanden.

Andra kan hjälpa till

Föräldrarna är inte de enda som kan hjälpa barnen vid en skilsmässa. Familjemedlemmar, lärare och vänner kan göra mycket för att stötta och uppmuntra skilsmässobarn. I synnerhet far- och morföräldrar kan i hög grad bidra till barnens känslomässiga stabilitet och välbefinnande.

Kristna far- och morföräldrar kan erbjuda barnen andlig undervisning och sund avkoppling, men de måste respektera föräldrarnas beslut angående barnens religiösa fostran, för det är föräldrarna och inte far- och morföräldrarna som har den moraliska och lagliga rätten att fatta sådana beslut. — Efesierna 6:2–4.

Med sådan hjälp kan barnen klara av de påfrestningar som föräldrarnas skilsmässa för med sig. De kan också fortsätta att se fram emot välsignelserna i Guds nya värld, där alla familjer kommer att vara fria ”från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”. — Romarna 8:21; 2 Petrus 3:13.

[Ruta på sidan 11]

Missuppfattningar rättas till

”De visas tunga gör gott med kunskap”, och en kristen förälder har ofta tillfälle att rätta till missuppfattningar och halvsanningar. (Ordspråken 15:2) Ett exempel gäller läkarvård. ”Jehovas vittnen godtar medicinsk och kirurgisk behandling”, men en förälder som är ett Jehovas vittne och som tilldömts vårdnaden om barnen har också rätten till informerat samtycke när det gäller alla former av medicinsk behandling.a — The Journal of the American Medical Association.

Jehovas vittnen tar sin religion, som är grundad på Guds ord, Bibeln, på stort allvar. Detta gör dem till bättre fäder, mödrar, barn, vänner, grannar och samhällsmedborgare. Kristna föräldrar fostrar sina barn på ett kärleksfullt sätt, lär dem att visa respekt för myndighet och bibringar dem sunda värderingar.b — Ordspråken 13:18.

Utbildning är en viktig del av ett barns uppfostran, och Jehovas vittnen vill att deras barn skall få bästa möjliga skolundervisning.c — Ordspråken 13:20.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 10]

Den förälder som har vårdnaden bör tålmodigt lyssna på barnet när det berättar om sina besök hos den andra föräldern