Bibelbok nr 41 — Markus

Skribent: Markus

Platsen där den skrevs: Rom

Boken fullbordad: omkr. 60—65 v.t.

Omfattar tiden: 29—33 v.t.

1. Vad vet man om Markus och hans familj?

NÄR Jesus blev gripen i Getsemane och apostlarna flydde, följde ”en viss ung man, som hade svept ett fint linneplagg om sin nakna kropp”, efter Jesus. Folkhopen försökte gripa också honom, ”men han lämnade kvar linneplagget och kom undan naken”. Man tror allmänt att denne unge man var Markus. Han omtalas i Apostlagärningarna som ”Johannes med tillnamnet Markus”, och han kan ha kommit från en välbärgad familj i Jerusalem, för de hade eget hus och egna tjänare. Hans mor, Maria, var också kristen, och den första församlingen använde hennes hem som mötesplats. När Petrus vid ett tillfälle blev befriad ur fängelset av en ängel, gick han till detta hus och fann bröderna församlade där. — Mark. 14:51, 52; Apg. 12:12, 13.

2, 3. a) Vad var det utan tvivel som väckte Markus’ önskan att träda in i missionärstjänsten? b) Vilken anknytning hade han till andra missionärer, i synnerhet till Petrus och Paulus?

² Missionären Barnabas, en levit från Cypern, var kusin till Markus. (Apg. 4:36; Kol. 4:10) När Barnabas i sällskap med Paulus kom till Jerusalem med en hjälpsändning åt bröderna under en hungersnöd, lärde Markus också känna Paulus. Det var utan tvivel samvaron med bröderna i församlingen och med nitiska resande förkunnare som väckte en önskan hos Markus att träda in i missionärstjänsten. Han var Paulus’ och Barnabas’ reskamrat och medhjälpare på deras första missionsresa. Av någon orsak lämnade Markus dem emellertid i Perge i Pamfylien och återvände till Jerusalem. (Apg. 11:29, 30; 12:25; 13:5, 13) Därför vägrade Paulus att ta Markus med på den andra missionsresan, och detta vållade en brytning mellan Paulus och Barnabas. Paulus tog med sig Silas, medan Barnabas tog med sig sin kusin Markus och seglade tillsammans med honom till Cypern. — Apg. 15:36—41.

³ Markus visade sig duglig i tjänsten och blev en värdefull hjälp, inte bara för Barnabas, utan senare också för apostlarna Petrus och Paulus. Markus var hos Paulus (omkr. år 60—61 v.t.) under hans första fångenskap i Rom. (Filem. v. 1, 24) Mellan åren 62 och 64 v.t. var Markus tillsammans med Petrus i Babylon. (1 Petr. 5:13) År 65 v.t. är Paulus förmodligen återigen fånge i Rom, och i ett brev ber han Timoteus ta Markus med sig med motiveringen: ”Ty han är mig till nytta för att göra tjänst.” (2 Tim. 1:8; 4:11) Detta är sista gången Markus omnämns i den bibliska berättelsen.

4—6. a) Hur fick Markus de detaljerade upplysningar som finns med i hans evangelium? b) Vad är det som vittnar om att han var nära förbunden med Petrus? c) Ge exempel på hur Petrus’ egenskaper återspeglas i evangeliet.

⁴ Man menar att det är denne Markus som har skrivit Markusevangeliet, som är det kortaste av evangelierna. Han samarbetade med Jesu apostlar och ställde sitt eget liv i de goda nyheternas tjänst. Men Markus var inte en av de 12 apostlarna, och han var inte heller en av dem som ständigt var tillsammans med Jesus. Varifrån fick han då de detaljerade upplysningar som gör hans skildring av Jesu tjänst så levande från början till slut? Den äldsta traditionen (enligt Papias, Origenes och Tertullianus) säger att Markus’ källa var Petrus, som han var nära förbunden med.a Kallade inte Petrus honom ”min son”? (1 Petr. 5:13) Petrus var ögonvittne till nästan allt som Markus skrev om, så han kan ha berättat för Markus många av de beskrivande detaljer som inte finns med i de andra evangelierna. Markus talar till exempel om ”de lejda männen” som arbetade åt Sebedeus, om den spetälske som bönföll Jesus ”på sina knän”, om den demonbesatte mannen som ”höll ... på med ... att skära sig själv med stenar” och om att Jesus satt på Olivberget ”med templet inom synhåll”, när han uttalade sin profetia om att ”Människosonen [skulle] komma ... med stor kraft och härlighet”. — Mark. 1:20, 40; 5:5; 13:3, 26.

⁵ Petrus var en man med starka känslor, och han kunde därför förstå Jesu känslor och sinnesrörelser och beskriva dem för Markus. Detta förklarar varför Markus ofta talar om hur Jesus kände det och reagerade, till exempel att ”han ... [såg] sig omkring på dem med harm, eftersom han var i grund bedrövad”, att han ”suckade ... djupt” och att han ”suckade ... tungt med sin ande”. (3:5; 7:34; 8:12) Det är Markus som berättar för oss om Jesu varma känslor för den rike unge styresmannen, då han säger att Jesus ”greps av kärlek till honom”. (10:21) Och vilken värme utstrålar inte berättelsen om hur Jesus inte bara ställde ett litet barn mitt ibland sina lärjungar, utan också ”lade armarna om det”, och om hur han vid ett annat tillfälle ”tog barnen i sin famn”! — 9:36; 10:13—16.

⁶ Några av Petrus’ karakteristiska drag återspeglas i Markus’ stil, som är impulsiv, levande, kraftfull, vital och beskrivande. Det verkar som om Markus inte kan relatera händelserna fort nog. Orden ”genast” och ”omedelbart” förekommer till exempel upprepade gånger, vilket bidrar till att ge berättelsen en dramatisk prägel.

7. Vad skiljer Markus’ evangelium från Matteus’ evangelium?

⁷ Fastän Markus hade tillgång till Matteus’ evangelium och det endast är 7 procent av hans skildring som inte förekommer i de andra evangelierna, skulle det likväl vara ett misstag att tro att Markus helt enkelt gjorde ett sammandrag av Matteus’ evangelium och lade till några få särskilda detaljer. Matteus hade framställt Jesus som den utlovade Messias och Kungen, men Markus betraktar nu hans liv och gärningar ur en annan synvinkel. Han framställer Jesus som Guds Son som gör underverk, den segrande Räddaren. Markus lägger större vikt vid Kristi handlingar än vid hans predikningar och läror. Han återger bara en liten del av Jesu liknelser och bara ett av hans längre tal. Bergspredikan tar han inte alls med. Detta är orsaken till att Markus’ evangelium är kortare, fastän det innehåller lika mycket handling som de andra evangelierna. Åtminstone 19 underverk är särskilt omnämnda.

8. Vilka drag anger att Markus’ evangelium uppenbarligen skrevs för romarna?

⁸ Matteus skrev sitt evangelium för judarna, men Markus skrev uppenbarligen i första hand för romarna. Hur vet vi det? Markus nämner Moses lag bara när han återger samtal där det direkt hänvisades till den, och han utelämnar Jesu släktregister. Evangeliet om Kristus framläggs som en sak av universell vikt och betydelse. Markus tillfogar förklarande upplysningar när det talas om judiska sedvänjor och läror som icke-judiska läsare kunde vara obekanta med. (2:18; 7:3, 4; 14:12; 15:42) Arameiska uttryck översätts. (3:17; 5:41; 7:11, 34; 14:36; 15:22, 34) Han tillfogar olika upplysningar om växter och geografiska namn i Palestina. (1:5, 13; 11:13; 13:3) Värdet av judiska mynt anger han i romerska pengar. (12:42, fotnot i NW, studieutgåvan) Markus gör bruk av fler latinska uttryck än de andra evangelieskribenterna. Han använder till exempel (i grekisk omskrivning) de latinska orden speculạtor (livvakt), praetọrium (ståthållarens palats) och centụrio (centurion, officer). — 6:27; 15:16, 39.

9. Var och när skrevs Markusevangeliet, och vad borgar för dess äkthet?

⁹ Eftersom Markus uppenbarligen skrev sitt evangelium i första hand för romarna, är det högst sannolikt att han skrev det i Rom. Både den äldsta traditionen och bokens innehåll ger stöd åt slutsatsen att boken skrevs i Rom antingen under aposteln Paulus’ första eller under hans andra fängelsevistelse där, alltså under åren 60—65 v.t. Under den perioden var Markus minst en gång, sannolikt två gånger, i Rom. Alla de främsta auktoriteterna från 100- och 200-talen bestyrker att Markus har skrivit det evangelium som bär hans namn. Evangeliet var i omlopp bland de kristna redan vid mitten av 100-talet. Att Markus’ evangelium förekommer i alla de tidiga förteckningarna över de kristna grekiska skrifterna borgar för dess äkthet.

10. Hur bör man betrakta den långa och den korta avslutningen på Markus’ evangelium, och varför?

¹⁰ Den långa och den korta avslutning som ibland följer efter kapitel 16, vers 8, bör emellertid inte betraktas som äkta. Dessa avslutningar saknas i de flesta gamla handskrifter, till exempel Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus 1209. Eusebios och Hieronymus, två lärda män som verkade på 300-talet, är överens om att den autentiska skildringen slutar med orden ”för de var rädda”. De andra avslutningarna fogades förmodligen till för att evangeliet inte skulle sluta så tvärt.

11. a) Vad bevisar att Markus’ evangelium är exakt, och vilken myndighet framhävs särskilt? b) Varför är detta ”goda nyheter”, och vilken tidsperiod omfattar Markusevangeliet?

¹¹ Att Markus’ redogörelse är exakt framgår av att den är i full harmoni inte bara med de andra evangelierna, utan också med resten av de inspirerade Skrifterna, från Första Moseboken till Uppenbarelseboken. Dessutom framställs Jesus gång på gång som en man som hade myndighet — han inte bara talade med myndighet, utan han utövade också myndighet över naturkrafterna, över Satan och demonerna, över sjukdom och lidande, ja, till och med över döden. Markus inleder därför sin berättelse med orden: ”Början av de goda nyheterna om Jesus Kristus.” Jesu ankomst och tjänst betydde ”goda nyheter”, och det kommer därför att vara till stor nytta för oss alla att läsa och studera Markus’ evangelium. De händelser som skildras av Markus inträffar under perioden från våren år 29 v.t. till våren år 33 v.t.

BOKENS INNEHÅLL

12. Vilka händelser är sammanträngda i evangeliets 13 första verser?

¹² Jesu dop och frestelse (1:1—13). Markus inleder sitt evangelium med att berätta om vem Johannes döparen är. Han är den budbärare som enligt profetian skulle sändas ut för att förkunna: ”Bered Jehovas väg, gör hans vägar raka.” Om den som snart skall komma säger Johannes döparen: Han ”är starkare än jag”. Ja, han skall döpa, inte med vatten, utan med helig ande. Jesus kommer nu från Nasaret i Galileen, och Johannes döper honom. Anden sänker sig ner över Jesus lik en duva, och en röst hörs från himlarna: ”Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.” (1:3, 7, 11) Jesus frestas av Satan i vildmarken, och änglar betjänar honom. Alla dessa dramatiska händelser är sammanträngda i de 13 första verserna i Markusevangeliet.

13. På vilka sätt visar Jesus tidigt sin myndighet som ”Guds Helige”?

¹³ Jesus börjar sin tjänst i Galileen (1:14—6:6). Sedan Johannes har blivit satt i fängelse, går Jesus i väg till Galileen för att predika Guds goda nyheter där. Vilket häpnadsväckande budskap han har att komma med! ”Guds kungarike har kommit nära. Ändra ert sinne, och ha tro på de goda nyheterna.” (1:15) Han uppmanar Simon, Andreas, Jakob och Johannes att överge sina fisknät och bli hans lärjungar. På sabbaten börjar han undervisa i synagogan i Kapernaum. Folket häpnar, eftersom han undervisar ”såsom en som ... [har] myndighet och inte såsom de skriftlärda”. Han visar sin myndighet som ”Guds Helige” genom att driva ut en oren ande ur en besatt man och genom att bota Simons svärmor, som ligger sjuk i feber. Nyheten sprider sig som en löpeld, och på kvällen har ”hela staden” samlats utanför Simons hus. Jesus botar många som är sjuka och driver ut många demoner. — 1:22, 24, 33.

14. Hur ger Jesus bevis på sin myndighet att förlåta synder?

¹⁴ Jesus förklarar vad hans uppdrag är, när han säger till lärjungarna: ”Låt oss gå någon annanstans, ... så att jag kan predika.” (1:38) Han predikar runt om i hela Galileen. Vart han än kommer driver han ut demoner och botar sjuka, bland dem en spetälsk och en lam man, till vilken han säger: ”Dina synder är förlåtna.” Några av de skriftlärda tänker: ”Han hädar. Vem kan förlåta synder utom en enda, Gud?” Jesus förstår hur de tänker, och genom att uppmana den lame att stiga upp och gå hem bevisar han att ”Människosonen har myndighet ... att förlåta synder”. Folket ger ära åt Gud. När uppbördsmannen Levi (Matteus) blir Jesu efterföljare, säger Jesus till de skriftlärda: ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.” Han framhåller att han är ”också sabbatens Herre”. — 2:5, 7, 10, 17, 28.

15. Vad förklarar Jesus om dem som förnekar hans underverk, och vad säger han om familjeband?

¹⁵ Jesus bildar nu en grupp på 12 apostlar. Hans anhöriga lägger i dagen ett visst motstånd, och några skriftlärda från Jerusalem anklagar honom för att driva ut demoner med hjälp av demonernas härskare. Jesus frågar dem: ”Hur kan Satan driva ut Satan?” och ger dem sedan denna varning: ”Vemhelst som hädar den heliga anden får inte någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” Under samtalet kommer hans mor och hans bröder och söker honom, och Jesus finner sig föranledd att förklara: ”Den som gör Guds vilja, denne är min bror och syster och mor.” — 3:23, 29, 35.

16. Vad lär Jesus oss om ”Guds kungarike” med hjälp av liknelser?

¹⁶ Jesus börjar undervisa om ”Guds kungarikes heliga hemlighet” med hjälp av liknelser. Han talar om såningsmannen, vars utsäde faller i olika slags jord (som illustrerar olika slags människor som hör ordet), och om lampan som lyser från lampstället. I en annan liknelse säger Jesus att Guds kungarike är som när en man kastar ut säden på marken: ”Av sig själv bär marken frukt steg för steg: först grässtrået, sedan sädesaxet, slutligen fullbildat korn i axet.” (4:11, 28) Han framställer också liknelsen om ett senapskorn, som fastän det är minst av alla frön likväl blir en hög växt med kraftiga grenar som ger skydd åt himlens fåglar.

17. På vilket sätt visar Jesu underverk hur omfattande hans myndighet är?

¹⁷ När de far över Galileens hav, får Jesus på mirakulöst sätt en våldsam vind att lägga sig, och det stormiga havet blir stilla på hans befallning: ”Tig! Var tyst!” (4:39) På andra sidan Galileens hav i gerasenernas land driver Jesus ut en ”legion” demoner ur en enda man och tillåter dem att tränga in i en hjord på omkring 2.000 svin, som i sin tur störtar sig utför en brant och drunknar i havet. (5:8—13) Därefter far Jesus tillbaka till motsatta stranden. En kvinna, som i 12 år har lidit av obotliga blödningar, blir botad bara genom att röra vid Jesu ytterklädnad, när han är på väg för att väcka Jairos’ 12-åriga dotter till liv igen. Människosonen har i sanning myndighet över både liv och död! Men folket i Jesu hembygd ifrågasätter hans myndighet. Han förundrar sig över deras brist på tro men fortsätter att gå ”omkring till byarna på en rundfärd” och undervisa. — 6:6.

18. a) Hur utvidgas Jesu tjänst? b) Vad driver Jesus till att undervisa och utföra underverk?

¹⁸ Tjänsten i Galileen utvidgas (6:7—9:50). De tolv sänds ut två och två och får befallning att predika och undervisa och myndighet att bota människor och driva ut demoner. Namnet Jesus blir välkänt, och somliga tror att det är Johannes döparen som har blivit uppväckt från de döda. Den möjligheten bekymrar Herodes, som lät halshugga Johannes under sin födelsedagsfest. Apostlarna återvänder från sin predikotur och berättar för Jesus om vad de har uträttat. En stor folkskara följer Jesus när han går omkring i Galileen, och han grips ”av medlidande med dem, eftersom de ... [är] lika får utan herde”. Därför börjar han lära dem många ting. (6:34) Han ser också kärleksfullt till att de får bokstavlig mat och mättar 5.000 män med fem bröd och två fiskar. Kort därefter, när lärjungarna får kämpa hårt mot vinden i sin båt på väg till Betsaida, kommer Jesus ut till dem gående på vattnet och får vinden att lägga sig. Inte att undra på att till och med hans lärjungar blir ”oerhört förundrade”! — 6:51.

19, 20. a) Hur tillrättavisar Jesus de skriftlärda och fariséerna? b) Vilka omständigheter leder till att också Petrus blir tillrättavisad?

¹⁹ I trakten kring Gennesaret kommer Jesus i diskussion med de skriftlärda och fariséerna från Jerusalem om att äta med otvättade händer, och Jesus förebrår dem för att de ”lämnar Guds befallning därhän och håller fast vid människors tradition”. Han säger att det inte är det som utifrån går in i en människa som befläckar henne, utan att det är vad som kommer ut inifrån, från hjärtat, nämligen ”skadliga överväganden”. (7:8, 21) Han beger sig norrut till Tyros’ och Sidons omgivningar och utför ett underverk för en hedning, en syrisk-fenicisk kvinna, genom att driva ut en demon ur hennes dotter.

²⁰ När Jesus är tillbaka i Galileen, känner han åter medlidande med folkskaran som följer honom, och han mättar 4.000 män med sju bröd och några få små fiskar. Han varnar sina lärjungar för fariséernas surdeg och Herodes’ surdeg, men vid det tillfället förstår de inte vad han menar. Därpå gör Jesus ännu ett underverk — han botar en blind man i Betsaida. I ett samtal på vägen till byarna vid Caesarea Filippi säger Petrus med övertygelse att Jesus är ”Kristus”, men han gör sedan kraftiga invändningar, när Jesus talar om Människosonens förestående lidanden och död. Jesus tillrättavisar honom därför och säger: ”Försvinn bakom mig, Satan, eftersom du inte tänker Guds tankar utan människors.” (8:29, 33) Jesus uppmanar sina lärjungar att följa honom oavbrutet för de goda nyheternas skull. Om de skäms för honom, skall han skämmas för dem när han kommer i sin Faders härlighet.

21. a) Vilka får se ”Guds kungarike redan vara kommet i kraft”, och hur går det till? b) Hur betonar Jesus att man bör sätta Guds kungarike främst?

²¹ Sex dagar senare, när Petrus, Jakob och Johannes är tillsammans med Jesus uppe på ett högt berg, får de privilegiet att se ”Guds kungarike redan vara kommet i kraft”, när de ser Jesus förvandlas och framträda i härlighet. (9:1) Jesus ger på nytt bevis på sin myndighet genom att driva ut en stum ande ur en pojke, och han talar en andra gång om det som förestår honom, hans lidande och död. Han råder sina lärjungar att inte låta någonting hindra dem från att gå in i livet. Får din hand dig att snava och falla? Hugg av den! Din fot? Hugg av den! Ditt öga? Kasta bort det! Det är mycket bättre att gå in i Guds kungarike lemlästad än att med alla lemmar i behåll slängas i Gehenna.

22. Vilka råd ger Jesus under sin tjänst i Pereen?

²² Tjänsten i Pereen (10:1—52). Jesus kommer till Judeens gränsområden och ”andra sidan Jordan” (Pereen). Fariséerna ställer nu en fråga till honom angående skilsmässa, och han begagnar tillfället att framhålla Guds principer för äktenskapet. En rik ung man frågar honom vad han skall göra för att ärva evigt liv, men han blir bedrövad när han får höra att han, om han skall få en skatt i himlen, måste sälja vad han har och bli en Jesu efterföljare. Jesus säger till sina lärjungar: ”Det är lättare för en kamel att tränga igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i Guds kungarike.” Han uppmuntrar dem som har lämnat allt för de goda nyheternas skull och lovar dem att de skall få ”hundrafalt nu ... , tillsammans med förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv”. — 10:1, 25, 30.

23. Vilket samtal utspinner sig, och vilket underverk utför Jesus på vägen till Jerusalem?

²³ Jesus och de tolv beger sig nu i väg till Jerusalem. För tredje gången talar Jesus med dem om det lidande som förestår honom och även om sin uppståndelse. Han frågar dem om de förmår dricka samma bägare som han dricker och säger sedan till dem: ”Vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara allas slav.” När de går ut ur Jeriko, ropar en blind tiggare från vägkanten: ”Davids Son, Jesus, var barmhärtig mot mig!” Jesus ger den blinde hans syn igen, och detta är det sista av Jesu mirakulösa botanden som Markus omtalar. — 10:44, 47, 48.

24, 25. a) Genom vilka handlingar bestyrker Jesus sin myndighet? b) Med vilka argument bemöter han sina motståndare? c) För vad varnar Jesus folkskaran, och vem berömmer han inför sina lärjungar?

²⁴ Jesus i Jerusalem och dess omgivningar (11:1—15:47). Berättelsen skrider snabbt framåt! Jesus rider in i staden på ett föl, och folket hälsar honom som kung. Nästa dag renar han templet. De främsta prästerna och de skriftlärda blir rädda för honom och söker vålla hans död. ”Med vilken myndighet gör du dessa ting?” frågar de. (11:28) Jesus riktar skickligt en motfråga till dem och framställer sedan liknelsen om vinodlarna, som dödade arvingen till vingården. De förstår vad han menar och lämnar honom.

²⁵ Därnäst skickar de några av fariséerna till honom för att få honom fast i en fråga som har med skatt att göra. Han ber om en denar och frågar: ”Vems bild och inskrift är detta?” De svarar: ”Kejsarens.” Jesus säger då: ”Betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds.” Det är inte alls märkligt att de förundrar sig över honom! (12:16, 17) Nu försöker sadducéerna, som inte tror på uppståndelsen, få honom fast med frågan: Om en kvinna har haft sju äkta män i följd, vems hustru skall hon då vara i uppståndelsen? Jesus svarar genast att de som uppstår från de döda skall vara ”som änglar i himlarna”, för de kommer inte att gifta sig. (12:19—23, 25) ”Vilket bud är först av alla?” frågar en av de skriftlärda. Jesus svarar: ”Det första är: ’Hör, o Israel, Jehova, vår Gud, är en Jehova, och du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt sinne och av all din styrka.’ Det andra är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’” (12:28—31) Efter detta vågar ingen ställa någon mer fråga till honom. Jesu auktoritet som den fullkomlige läraren upprätthålls. Den stora folkskaran lyssnar med glädje, och Jesus varnar dem för de uppblåsta skriftlärda. Inför sina lärjungar berömmer han sedan den fattiga änka som lade mer i templets bidragsbössa än alla de andra, för med sina två små mynt gav hon ”allt vad hon hade, hela sin försörjning”. — 12:44.

26. Vilket är det enda längre tal som Markus återger, och med vilken förmaning slutar det?

²⁶ När Jesus sitter på Olivberget med templet inom synhåll, berättar han enskilt för fyra av sina lärjungar om ”tecknet” på avslutningen på ”dessa ting”. (Detta är det enda längre tal som Markus återger, och det utgör en parallell till kapitlen 24 och 25 i Matteusevangeliet.) Talet slutar med Jesu förmaning: ”Om denna dag eller den timmen har ingen vetskap, varken änglarna i himlen eller Sonen, ingen utom Fadern. Men vad jag säger er, det säger jag till alla: Var ständigt vaksamma.” — 13:4, 32, 37.

27. Redogör för de händelser som leder fram till att Jesus blir förrådd i Getsemane.

²⁷ I det närbelägna Betania smörjer en kvinna Jesus med dyrbar välluktande olja. Några protesterar och säger att detta är slöseri, men Jesus säger att det är en fin handling, en förberedelse för hans begravning. Vid den fastställda tiden samlas Jesus och de tolv i staden för att fira påsken. Han ger till känna vem som skall förråda honom och instiftar åminnelsemåltiden med sina trogna lärjungar, och de beger sig ut till Olivberget. På vägen säger Jesus till dem att de alla skall förmås att snava och falla. Då protesterar Petrus: Inte jag. Men Jesus säger till honom: ”Nu i natt, innan en tupp gal två gånger, skall du själv förneka mig tre gånger.” När de kommer fram till det ställe som kallas Getsemane, drar Jesus sig tillbaka för att be och uppmanar sina lärjungar att hålla sig vakna. Hans bön når sin höjdpunkt med orden: ”Abba, Fader, alla ting är möjliga för dig; ta den här bägaren ifrån mig. Men ändå inte vad jag vill, utan vad du vill.” Tre gånger kommer Jesus tillbaka till sina lärjungar, och tre gånger finner han dem sovande, till och med ”vid en sådan tidpunkt som denna”! (14:29, 30, 36, 41) Men stunden har kommit! Se — förrädaren!

28. Under vilka omständigheter blir Jesus gripen och förd inför översteprästen?

²⁸ Judas närmar sig Jesus och kysser honom. Detta är tecknet för de främsta prästernas beväpnade män att gripa honom. De för honom till översteprästens gård, där många vittnar falskt mot honom, men deras vittnesmål stämmer inte överens. Jesus själv tiger. Slutligen frågar översteprästen honom: ”Är du Kristus, den Välsignades Son?” Jesus svarar: ”Det är jag.” Översteprästen ropar att detta är hädelse, och alla dömer Jesus skyldig till döden. (14:61—64) Nere på gården har Petrus förnekat Jesus tre gånger. En tupp gal för andra gången, och Petrus, som påminner sig Jesu ord, bryter samman och gråter.

29. Vad berättar Markus om Jesu slutliga rannsakning och hans avrättning, och hur framgår det att tvistefrågan gäller Guds kungarike?

²⁹ Genast i gryningen rådslår Sanhedrin och sänder Jesus bunden till Pilatus. Denne kommer snabbt underfund med att Jesus inte är någon brottsling och försöker frige honom. Men på grund av det envisa kravet från folkhopen, som har hetsats upp av de främsta prästerna, överlämnar Pilatus till slut Jesus till att hängas på pålen. Jesus förs till Golgota (som betyder ”huvudskalleplats”) och hängs på en påle med anklagelsen mot honom skriven över hans huvud: ”Judarnas Kung.” Folk som går förbi skymfar honom och säger: ”Andra har han räddat; sig själv kan han inte rädda!” Vid middagstiden (sjätte timmen) blir det mörker över hela landet ända till klockan tre. Då ropar Jesus med hög röst: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” och utandas. En officer som ser detta säger: ”Helt visst var den människan Guds Son.” Josef från Arimatea, som är medlem av Sanhedrin men som tror på Guds kungarike, ber Pilatus om Jesu kropp och lägger den i en grav som är uthuggen i en klippa. — 15:22, 26, 31, 34, 39.

30. Vad händer vid graven på första dagen i veckan?

³⁰ Händelser efter Jesu död (16:1—8). Mycket tidigt på första dagen i veckan går tre kvinnor ut till graven. Till sin överraskning finner de att den stora stenen vid ingången har vältrats bort. ”En ung man” som sitter inne i graven talar om för dem att Jesus har blivit uppväckt. (16:5) Han är inte längre där, men han går före dem till Galileen. De flyr från graven, bävande av fruktan.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

31. a) Hur vittnar Markus om att Jesus är Messias? b) Vad är det som bevisar att Jesus har den myndighet som skulle känneteckna Guds Son, och vad betonade han särskilt?

³¹ Alltifrån den första kristna tiden och fram till nu har alla som läst Markusevangeliets livfulla berättelse om Jesus Kristus kunnat se hur många av de hebreiska skrifternas profetior om Messias har uppfyllts. Från det inledande citatet: ”Se! Framför ditt ansikte sänder jag ut min budbärare” och till Jesu kvalfulla ord på pålen: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” är hela skildringen av Jesu nitiska tjänst, sådan den återges av Markus, i överensstämmelse med vad de hebreiska skrifterna har förutsagt. (Mark. 1:2; 15:34; Mal. 3:1; Ps. 22:1) Därtill kommer Jesu underverk och förunderliga gärningar, hans sunda lära och mästerliga sätt att vederlägga motståndarna, hans absoluta förtröstan på Jehovas ord och ande och hans ömma herdeomvårdnad om fåren — allt detta visar att han har den myndighet som skulle känneteckna Guds Son. Han undervisade ”såsom en som hade myndighet”, en myndighet som han hade fått av Jehova, och han betonade särskilt predikandet av ”Guds goda nyheter”, nämligen att ”Guds kungarike har kommit nära”, som sitt förnämsta arbete här på jorden. Hans undervisning har visat sig vara till ovärderlig nytta för alla som har ägnat uppmärksamhet åt den. — Mark. 1:22, 14, 15.

32. Hur många gånger använder Markus uttrycket ”Guds kungarike”, och vilka vägledande principer framhåller han för den som önskar vinna liv genom detta rike?

³² Jesus sade till sina lärjungar: ”Er har Guds kungarikes heliga hemlighet blivit given.” Markus använder uttrycket ”Guds kungarike” 14 gånger och framhåller många vägledande principer för dem som önskar vinna liv genom detta rike. Jesus sade: ”Vemhelst som mister sin själ för min och de goda nyheternas skull skall rädda den.” Allt som hindrar en att vinna liv måste avlägsnas: ”Det är bättre för dig att gå in i Guds kungarike enögd än att med två ögon i behåll slängas i Gehenna.” Jesus förklarade ytterligare: ”Vemhelst som inte tar emot Guds kungarike likt ett litet barn skall alls inte komma in i det” och: ”Hur svårt kommer det inte att vara för dem som har pengar att komma in i Guds kungarike!” Han sade att den som inser att lydnad för de två stora buden är långt mera värt än alla helbrännoffer och slaktoffer, han ”är inte långt från Guds kungarike”. Dessa principer och andra lärofrågor i förbindelse med Guds rike som vi finner i Markus’ evangelium innehåller många goda råd som vi kan följa i vårt dagliga liv. — 4:11; 8:35; 9:43—48; 10:13—15, 23—25; 12:28—34.

33. a) Hur kan vi få nytta av Markus’ evangelium? b) Hur bör det få oss att handla, och varför?

³³ De goda nyheterna ”enligt Markus” kan man kanske läsa igenom på en eller två timmar, och man får då en spännande, snabb och dynamisk överblick över Jesu tjänst. Det kommer alltid att vara till nytta både att sträckläsa denna inspirerade berättelse och att mera grundligt studera den och meditera över den. Markus’ evangelium är till nytta för förföljda kristna i våra dagar på samma sätt som det var det i det första århundradet, för de sanna kristna står nu inför ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, och de behöver sådan inspirerad vägledning som den vi finner i denna berättelse om vårt Föredöme, Jesus Kristus. Läs det, låt dig hänföras av dess dramatiska handling och hämta uppmuntran till att följa vår tros Främste förmedlare och Fullkomnare, Jesus, med samma oövervinnliga glädje som han hade. (2 Tim. 3:1; Hebr. 12:2) Ja, se honom som en handlingens man, låt dig uppfyllas av samma iver och nit som han visade och efterlikna hans orubbliga ostrafflighet och mod under prövning och motstånd. Hämta tröst från denna berikande del av de inspirerade Skrifterna. Låt den bli till nytta för dig i din strävan efter att uppnå evigt liv!

[Fotnoter]