Markusevangeliet

12 Sedan började han undervisa dem med hjälp av liknelser: ”En man planterade en vingård.+ Han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar och byggde ett torn.+ Sedan arrenderade han ut den åt vinodlare och reste utomlands.+ 2 När tiden var inne skickade han en tjänare till vinodlarna för att hämta lite av skörden från vingården. 3 Men de tog fast tjänaren, slog honom och skickade bort honom tomhänt. 4 Så han skickade en annan tjänare till dem, men honom slog de i huvudet och förödmjukade.*+ 5 Och han skickade ytterligare en tjänare, och honom dödade de. Han skickade många andra, och några av dem blev misshandlade och några blev dödade. 6 Till slut hade han bara en kvar att skicka, sin älskade son.+ Han skickade honom sist av alla och tänkte: ’Min egen son kommer de att respektera.’ 7 Men vinodlarna sa till varandra: ’Det här är arvingen.+ Vi dödar honom och tar hans arv!’ 8 Och de tog honom och dödade honom och släpade ut honom ur vingården.+ 9 Vad ska vingårdens ägare göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården åt andra.+ 10 Ni har väl läst detta skriftställe: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit huvudhörnstenen.+ 11 Den har kommit från Jehova, och den är underbar i våra ögon.’”+

12 Då ville de gripa honom, för de förstod att liknelsen handlade om dem. Men de var rädda för folket, så de lät honom vara och gick därifrån.+

13 Sedan skickade de några fariséer och anhängare av Herodes parti för att försöka sätta dit honom för något han sa.+ 14 De kom och sa till honom: ”Lärare, vi vet att du alltid talar sanning och inte försöker ställa dig in hos andra, för du gör inte skillnad på människor,* utan du lär ut Guds väg på rätt sätt. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren? 15 Ska vi betala eller inte?” Men han genomskådade dem och sa: ”Varför sätter ni mig på prov? Ge mig en denar och låt mig titta på den.” 16 De gav honom en, och han frågade: ”Vems bild och inskrift är detta?” ”Kejsarens”,+ svarade de. 17 Då sa Jesus: ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren,+ men ge Gud det som tillhör honom.”+ Och de blev imponerade av hans svar.

18 Några av sadducéerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse,+ kom och frågade honom:+ 19 ”Lärare, Mose skrev till oss att om någon har en bror som dör barnlös och efterlämnar en änka, ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.+ 20 Det fanns sju bröder. Den förste gifte sig men dog barnlös. 21 Då gifte sig den andre med änkan, men han dog också barnlös. Det gick likadant med den tredje. 22 Ingen av de sju bröderna fick några barn. Sist av alla dog kvinnan. 23 Vilken av de sju bröderna ska hon vara gift med i uppståndelsen? Alla hade ju varit gifta med henne.” 24 Jesus sa till dem: ”Varför tänker ni så fel? Är det inte för att ni varken förstår Skrifterna eller hur Guds kraft verkar?+ 25 När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.+ 26 Men när det gäller detta att de döda uppstår så har ni väl läst i Moses bok, i berättelsen om törnbusken, att Gud sa till honom: ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’?+ 27 Han är inte de dödas Gud utan de levandes. Ni tänker helt fel.”+

28 En av de skriftlärda som hade kommit fram och hört diskussionen förstod att han hade gett ett bra svar och frågade: ”Vilket bud är det viktigaste* av alla?”+ 29 Jesus svarade: ”Det viktigaste är: ’Hör, Israel, Jehova, vår Gud, är en enda Jehova, 30 och du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och med hela ditt sinne och med hela din styrka.’+ 31 Det andra är det här: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’+ Det finns inga bud som är viktigare än de här.” 32 Den skriftlärde sa till honom: ”Du har rätt, lärare, det är sant: ’Han är en, och det finns ingen annan än han.’+ 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta och med hela sitt förstånd och med hela sin styrka och att älska sin medmänniska som sig själv, det är värt mycket mer än alla brännoffer och slaktoffer.”+ 34 När Jesus hörde att mannen svarade klokt sa han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” Sedan vågade ingen fråga ut honom mer.+

35 När Jesus fortsatte att undervisa i templet sa han: ”Hur kommer det sig att de skriftlärda säger att Messias* är Davids son?+ 36 Genom den heliga anden+ har David själv sagt: ’Jehova sa till min herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender under dina fötter.”’+ 37 David själv kallar honom ’herre’, så hur kan han samtidigt vara hans son?”+

Den stora folkskaran uppskattade hans undervisning. 38 Han fortsatte att tala till dem och sa: ”Akta er för de skriftlärda. De går gärna i långa* dräkter och vill att människor ska visa dem vördnad* på torgen.+ 39 De vill ha de främsta sittplatserna i synagogorna och de bästa platserna när det är fest.+ 40 De äter änkorna ur husen* och ber långa böner för att verka märkvärdiga.* De ska få en hårdare dom.”

41 Han satte sig ner med bidragsbössorna+ inom synhåll och iakttog hur folket lade pengar i dem. Många av de rika lade i många mynt.+ 42 Sedan kom en fattig änka och lade i två små mynt som knappt var värda något alls.+ 43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Jag säger er att den här fattiga änkan gav mer än alla andra som lade pengar i bidragsbössorna.+ 44 De gav ju av sitt överflöd, men i sin fattigdom* gav hon allt hon ägde, allt hon hade att leva av.”+