NEBUSARADAN

[Nebusarạdan] Av babyloniskan; betyder ”Nebo har gett avkomma”.

Nebusaradan var chef för livvakten och nyckelperson i Nebukadnessars styrkor vid själva ödeläggelsen av Jerusalem 607 f.v.t. Han tycks inte ha varit på plats under den inledande belägringen eller då muren blev genombruten, för det var först omkring en månad senare som han ”kom ... till Jerusalem”, efter det att kung Sidkia hade förts till Nebukadnessar och gjorts blind. (2Ku 25:2–8; Jer 39:2, 3; 52:6–11)

Från sitt högkvarter utanför staden ledde Nebusaradan babylonierna i ödeläggelsen, som började ”på sjunde dagen i månaden” (den femte månaden, ab) och som bland annat innebar att tempelskatterna avlägsnades, murarna bröts ner och fångarna fördes bort, förutom några av de ringa som fick lov att stanna kvar. (2Ku 25:8–20; Jer 39:8–10; 43:5, 6; 52:12–26) Tre dagar senare, på tionde dagen i månaden, tycks det som om Nebusaradan ”kom ... in i Jerusalem” (”inträdde ... i Jerusalem”, JB, RS; ”ingick i Jerusalem”, Me, not), och sedan han hade gjort en inspektion satte han eld på Jehovas hus och lade staden i aska. (Jer 52:12, 13) Enligt Josephus var det på årsdagen av förstörelsen av Salomos tempel, dvs. på tionde dagen i femte månaden, som Herodes återuppbyggda tempel brändes ner år 70 v.t. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], VI, 250 [iv, 5]; VI, 268 [iv, 8]; se AB.)

Det var Nebusaradan som på Nebukadnessars befallning befriade Jeremia och vänligt talade om för honom att han själv fick välja vad han ville göra. Han erbjöd sig att ta hand om Jeremia och gav honom mat. Det var också han som i egenskap av talesman för Babylons kung insatte Gedalja som ståthållare över dem som var kvar i landet. (2Ku 25:22; Jer 39:11–14; 40:1–7; 41:10) Omkring fem år senare, 602 f.v.t., förde Nebusaradan fler judar i landsflykt, tydligen sådana som hade flytt till kringliggande områden. (Jer 52:30)