FILEMONBREVET
Ett brev som aposteln Paulus skrev med egen hand och som han först och främst riktade till Filemon. (Flm 1, 2, 19) Det måste ha skrivits någon gång under Paulus första fångenskap i Rom (sannolikt ca 60–61 v.t.), för aposteln hoppades på att han skulle ”försättas i frihet”. (V. 22; se FILEMON; ONESIMOS.)
Apostelns syfte med att skriva brevet var att uppmuntra Filemon att välvilligt ta emot sin förrymde slav, Onesimos. I stället för att använda sin myndighet som apostel till att befalla honom att göra det vädjade Paulus till honom på grundval av kärleken och deras personliga vänskap. (Flm 8, 9, 17) Eftersom Paulus visste att Filemon hade tro och kärlek, litade han på att han skulle ta emot sin slav, som förut hade varit till ingen nytta men som nu hade blivit kristen, på samma sätt som han skulle ha tagit emot aposteln själv. (V. 10, 11, 21) Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att Filemon hade laglig rätt att ge Onesimos ett strängt straff.
Förutom att brevet ger ett exempel ur verkligheten på den skönhet som ligger i kristen omtänksamhet, förlåtelse och barmhärtighet berättar det något om de första kristna. De samlades i privata hem, kallade varandra ”broder” och ”syster” (Flm 1, 2, 20), bad för varandra (v. 4, 22) och blev uppmuntrade av den tro och kärlek som deras medtroende visade (v. 4–7).
[Ruta på sidan 620]
HUVUDPUNKTER I FILEMONBREVET
Ett brev som uppmuntrar till att visa kärlek och barmhärtighet mot en förrymd slav som blivit kristen
Skrivet ca 60–61 v.t., medan Paulus var fängslad i Rom
Filemon får beröm för sin kärlek och tro (v. 1–7)
Paulus tilltalar Filemon som en älskad broder och medarbetare
Paulus har fått stor glädje och tröst av att höra om Filemons kärlek och tro, och det har fått honom att tacka Gud
Paulus sänder tillbaka Onesimos som ”mer än en slav” (v. 8–25)
På grundval av kärleken vädjar den fängslade Paulus till förmån för Onesimos, den förrymde slaven, som har blivit kristen tack vare umgänget med Paulus
Eftersom Onesimos är till nytta för Paulus och kan tjäna honom vill Paulus gärna behålla honom, men han sänder honom tillbaka; han vill nämligen inte göra något utan Filemons samtycke
Paulus vädjar om att Filemon skall ta emot Onesimos som en broder, som om han var aposteln själv, och Paulus säger att han litar på att Filemon kommer att göra ännu mer än vad han ber honom om