SPINNING

Framställning av garn eller tråd genom sträckning och hoptvinning av växt- eller djurfibrer, till exempel lin, bomull, ull eller gethår. Spunnet garn användes vid vävning, sömnad, broderi och tillverkning av rep.

Hebréerna och andra spann garn med hjälp av spinnkäpp och slända. Det sägs om den dugliga hustrun: ”Hon sträcker ut sina händer mot spinnkäppen, och hennes händer griper tag i sländan.” (Ord 31:19) Spinnkäppen var en stav på vilken rensade och kardade eller häcklade (Jes 19:9) fibrer löst lindades upp. Det fanns olika spinnmetoder, men en metod var att hålla spinnkäppen med vänster hand, dra ut en fibersträng ett stycke och fästa den vid sländan. Sländan var en kortare pinne med en krok i ena änden, där fibersträngen fästes, och en trissa (en liten skiva av tungt material, t.ex. sten) i andra änden. Med höger hand fick man den hängande sländan att snurra, varvid fibersträngen snoddes till tråd. Den spunna tråden lindades sedan upp på sländans skaft och fästes. Så upprepades proceduren tills alla fibrerna på spinnkäppen hade spunnits till en lång tråd.

I det forntida Egypten spann både män och kvinnor garn, men bland hebréerna verkar det huvudsakligen ha varit kvinnorna som spann. Israelitiska kvinnor hade privilegiet att spinna och bidra med material till arbetet med tältboningen. (2Mo 35:25, 26)

Jesus Kristus nämnde spinning när han uppmanade sina lärjungar att inte bekymra sig i onödan om kläder utan lita på att Gud skulle sörja för deras behov. Han sade: ”Lägg märke till hur liljorna växer; de varken arbetar hårt eller spinner; men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.” (Lu 12:27, 28; Mt 6:28–30)