Varför man måste låta döpa sig

 1. Vilken instinktiv åstundan har människorna, och hur kan den bli verkligt tillfredsställd?

ÅSTUNDAN att tillbedja sin Skapare och Gud är en av de många sinnets egenskaper som ställer människorna på ett plan högt över djuren. Denna åstundan är instinktiv och medfödd, och alla människor äger den. De primitivaste folkraserna såväl som de högst utvecklade och längst avancerade folken på jorden — ja, till och med de så kallade gudlösa i det mänskliga samhället —, alla äger ett visst mått av denna medfödda åstundan att dyrka en högre makt eller något föremål, som dyrkaren i själ och hjärta betraktar som varande högre eller mera värt att äras än han själv. Det var Jehova Gud som inplantade denna åstundan att tillbedja i det första människoparet, och han gjorde detta för att de skulle tillbedja sin Skapare och välgörare, vilket var till deras eget bästa och avsåg att ge dem en rätt ledning. Det dröjde emellertid inte länge, förrän rebellen Satan lyckades vända det första människoparets tillbedjan bort ifrån deras Skapare, och alltsedan dess har större delen av mänskligheten hängivit sig åt många falska religioner för att tillfredsställa sin åstundan att dyrka och tillbedja: När en ärlig människa lär känna sanningen, överger hon därför villigt och med glädje sin religion och vänder sig till den rena, sanna tillbedjan av den högste Guden, ”som allena bär namnet JEHOVA”. — Ps. 83:19, AV.

 2. Vilka är de tre första steg som tages av dem som blir frigjorda genom sanningen?

² Som ett resultat av det stora arbete med att befria fångarna, som nu sker under ledning av Kristus Jesus, blir tiotusentals människor varje år, ja, mer än ett tusen i veckan i medeltal, befriade ur de falska religionernas fängelser. Hur kan man bryta sig lös från falsk religion? Var och en måste först vända sig till Jehova, ty ”där Jehovas ande är, där är frihet”. Ni måste sedan sätta tro till Gud och hans dyrbara löften, ty ”utan tro” ”är det ... omöjligt att vinna Guds välbehag”. Samtidigt måste var och en av er som nyligen börjat lära känna Jehova och hans vägar fortsätta med att studera bibeln, ty ni måste inse, att den innehåller Jehovas uppenbarade syften med människan och ger besked om vad Jehova fordrar av henne som ett villkor för att hon skall vinna livet. — Gal. 5:1; 2 Kor. 3:16, 17; Hebr. 3:12; 11:6; NW.

 3. Vilka ytterligare framsteg gör man i kunskap och insikt, som slutligen leder till att man överlämnar sig?

³ Efter hand som du, käre läsare, fortsätter med ditt studium av bibeln, lär du dig inte bara grundlärorna om Jehovas rättfärdiga tingens ordning, utan du växer också till i förståelse av de djupare ting som Guds ord innehåller. Du börjar få klart för dig vad den stora stridsfrågan gäller, som väcktes för länge sedan av Jehovas störste fiende, Satan, djävulen, och du börjar inse behovet av att Jehova fullständigt rättfärdigar och hävdar sitt ord och namn i sin strid vid Harmageddon, som nu är nära förestående. Genom studium får du reda på var vi befinner oss på tidens ström, att vi nu lever i de ”yttersta dagarna” av denna döende gamla sataniska tingens ordning, men att innan dess fullständiga slut kommer, blir dessa goda nyheter om Jehovas triumferande rike först predikade till ett vittnesbörd för alla nationer. Allt detta tar tid, ty först sedan du hållit på en tid med att noggrant och systematiskt studera bibelns läror och lagar och bibelns historia och profetior, kan du börja förstå och uppskatta dessa stora sanningar. I själva verket håller den som studerar Guds ord på med en viss utbildning, i det han genom denna studiekurs görs skickad till att tjäna andra. I sinom tid känner du i ditt hjärta en brinnande åstundan att få ta del i detta predikoarbete. Men detta arbete utförs inte av anställda och avlönade världsliga män och kvinnor. Nej, endast förkunnare som är uttagna och ordinerade av Gud tar del i det — endast sådana människor över vilka Jehovas ande vilar. Du lär dig att Jehova ger sin ande endast åt dem som helt och fullt och oreserverat överlämnar sig åt honom genom Kristus Jesus. Du har fördenskull nyligen högtidligt överlämnat dig åt Jehova, eller också kommer du med tiden att göra det, ty det är ett gudomligt krav att man skall överlämna sig åt Jehova Gud.

 4. Vilka frågor angående dop och överlämnande åt Gud framställs ibland?

⁴ När du tar detta steg att överlämna dig åt Gud, måste du besluta i ditt hjärta och sinne att du hädanefter skall tjäna Jehova Gud med allt det du har, med hela ditt hjärta och hela din själ och livskraft. Du inser att du kan få livet av Jehova genom Kristus Jesus endast om du på detta sätt överlämnar dig åt Gud. Du börjar få klart för dig hur allvarligt detta är. Jehova finner inte behag i den som ger löften och sedan bryter dem. Det betydelsefulla och allvarliga i allt detta måste du förstå och helt och fullt bli på det klara med. Men varför måste man låta döpa sig i vatten, sedan man för sig själv i sitt eget hjärta och sinne högtidligen har överlämnat sig åt den levande Guden? Är vattendopet nödvändigt? Är det ett gudomligt krav, och måste det vara ett offentligt dop genom fullständig nedsänkning i vatten?

 5. a) Vilken grundbetydelse har det grekiska ordet för ”dop”? b) Varför är det nödvändigt att dopet utförs inför vittnen?

⁵ Vårt svenska ord dop motsvarar det grekiska ordet baptisma, vilket kommer av ett verb som betyder ”doppa, sänka ned”. Det har inte det ringaste med bestänkning eller begjutning att göra. För att bli döpt i vatten måste man därför fullständigt nedsänkas i det från huvud till fot. Dopet är inte någon hemlig invigningsrit, som utförs på något gömställe eller i avskildhet, utan dopet är, enligt Skriften, en öppen, högtidlig ceremoni, i likhet med en giftermålsceremoni, som utförs offentligen såsom ett tillkännagivande eller en bekräftelse inför vittnen, för att det som en människa redan tidigare beslutat i sitt hjärta och sinne skall bli lagligen fastslaget. (2 Kor. 13:1; Matt. 18:16; 5 Mos. 19:15) När man oreserverat överlämnar sig åt Jehova, betyder det att man blir en främling gentemot denna gamla djävulska värld. Därför kommer överlämnandet att innebära att man liksom tar ut medborgarskap i den nya världen, och den formella dopceremonien är i själva verket en ed inför vittnen, vilken fastslår och bekräftar detta förhållande. — Hebr. 11:13; 1 Petr. 2:11.

 6. Till vilket folk kom Johannes döparen, vid vilken tid och i vilket syfte?

⁶ Dopet är av gudomligt ursprung. För nitton hundra år sedan ”trädde Johannes döparen [Kristi förelöpare] upp i öknen [på våren år 29 e. Kr.] och predikade döpelse för dem som ångrade sig och gjorde bättring till syndernas förlåtelse”. (Mark. 1:4; Apg. 13:24; NW) Israels nation stod under det lagförbund som ingicks vid Sinai berg, men israeliterna hade syndat mot detta förbund, som Gud hade ingått med dem för att leda dem till Messias. (Gal. 3: 24) Nu skulle Messias snart träda fram, och därför behövde judarna, som brutit mot förbundet, ångra sig och göra bättring och vända åter till Jehova. Detta var Johannes’ budskap, en uppmaning till judarna att göra bättring, att ”vända tillbaka till Jehova”; och Johannes döpte dem som följde denna uppmaning och gjorde bättring inför Jehova, för att detta skulle bli offentligen bekräftat inför vittnen. (Luk. 1:16, 17, NW) Alltså var Johannes’ dop avsett för ett särskilt folk, att gälla vid en särskild tidpunkt och i ett särskilt syfte.

7, 8. a) Varför protesterade Johannes mot att han skulle döpa Jesus? b) Hur var vattendopet en lämplig symbol av att Jesus hade överlämnat sig åt Gud?

⁷ När den rätta tiden var inne, kom Jesus ned till Jordanfloden och bad Johannes om att bli döpt. Men Jesus var inte någon syndare mot lagförbundet. I stället var han ”sveklös, obesudlad, skild från syndarna”, en som uppfyllde lagen i stället för att bryta den. (Hebr. 7:26, NW; Matt. 5:17) Johannes kände till detta och försökte hindra denne helige från att undergå ett sådant dop. Men Jesus svarade honom och sade: ”Låt det ske denna gång, ty på det sättet är det lämpligt för oss att utföra allt som är rättfärdigt.” Jesus, som nu hade nått 30 års ålder, överlämnade sig utan förbehåll åt att göra Jehovas vilja allt framgent; och som en symbol av detta överlämnande ansåg Jesus det mycket ”lämpligt” och ”rättfärdigt” att låta döpa sig. — Matt. 3:13—15, NW.

En godkänd symbol

⁸ Och hur var vattendopet en lämplig symbol på att Jesus hade överlämnat sig åt Gud? Detta, att Jesus överlämnade sig helt och hållet i händerna på den som döpte honom, villigt och utan att göra motstånd, visade att Jesus överlämnade sig själv åt Gud utan förbehåll. Att Johannes sedan sänkte honom baklänges ned i vattnet, så att han kom fullständigt under vattenytan, var en god illustration av hur Jesus nu var död och begraven i förhållande till sin tidigare jordiska levnadskurs. Om han inte hade blivit upprest igen ur vattnet, kunde det ju ha blivit hans död. Att han således upprestes igen visade att han blev gjord levande för att hädanefter göra Jehovas vilja. I alla avseenden och i alla detaljer är därför vattendopet en ”lämplig” och ”rättfärdig” symbol av ett personligt överlämnande åt Gud.

 9. Vilket bud gav Jesus beträffande dopet, och i vilken utsträckning har det blivit fullgjort?

⁹ Jesus visade att han godkände vattendopet, inte bara genom att han själv lät döpa sig, utan också genom den särskilda befallning som han uttalade, strax innan han for upp till himmelen. Jesus sade till sina trogna efterföljare: ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill fullständigandet av tingens ordning.” (Matt. 28:18—20, NW) Några dagar senare, vid pingsten, berättas det, fick omkring tre tusen judar som lyssnat till Petrus’ väckande tal om överlämnande åt Gud därigenom ”ett styng i hjärtat” och blev döpta, eftersom de ”av hjärtat omfattade hans ord”. Cirka tre och ett halvt år senare blev den förste av de oomskuma icke-judarna (eller ”hedningarna”), den italiske hövitsmannen Kornelius, tillsammans med sina ”släktingar och nära vänner”, tillsammans ”många människor”, döpta i vatten som en symbol av deras fullständiga överlämnande åt Gud. Nu är vi framme vid ”fullständigandet av denna tingens ordning”, och Kristus Jesus håller på att — som han själv sade — leda arbetet med att göra lärjungar av och döpa folk ur alla nationer i stora skaror. — Apg. 10:22, 24, 27, 47, 48, NW.

10. Vad betyder vattendopet för sanna kristna?

¹⁰ Vad innebär då dopet för de sanna kristna i våra dagar? Precis detsamma som i Jesu fall. Kristus efterlämnade åt oss ett föredöme, som vi noga bör följa. (1 Petr. 2: 21, NW) ”Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv och taga upp sin tortyrpåle dag efter dag och följa mig beständigt.” Ja, ”den som icke ... följer mig kan icke vara min lärjunge”. (Luk. 9:23; 14:27; NW) Att förneka sig själv innebär att avsäga sig äganderätten till sig själv och i stället överlåta sig åt Gud som hans slav och börja göra Guds vilja. Detta var just vad Jesus gjorde alltintill slutet, såsom han ju också själv gav till känna gång på gång under den sista natten på Oljeberget. ”Icke såsom jag vill, utan såsom du vill.” ”Icke vad jag vill, utan vad du vill.” ”Låt... icke min vilja ske, utan din.” (Matt. 26:39, 42; Mark. 14:36; Luk. 22:42; NW) Dopet symboliserade i Jesu fall inte någon ånger och bättring från synder mot lagförbundet, och det är inte heller vad dopet symboliserar i vårt fall. Jesu dop tjänade inte till förlåtelse för de adamitiska synderna, och det gör inte vårt dop heller. Vad både Jesus och hans efterföljare (efter pingsten) beträffar, är dopet i vatten en symbol av överlämnande, ett bekräftande tecken som är synligt för andra och som för dem utgör ett vittnesbörd om att den som låter döpa sig har givit sig själv åt Jehova för att göra Hans vilja, kosta vad det kosta vill.

11. Vad visas genom att man blir döpt ”i Faderns ... namn”?

¹¹ Men vad menade Jesus, när han sade att man skulle döpas ”i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn”? För det första: uttrycket ”Faderns ... namn” inbegriper långt mera än blott och bart det namn som han själv har givit sig, det hebreiska tetragrammaton som översatts med ”Jehova”. Uttrycket ”Faderns ... namn” syftar på det faderskap, den rättmätiga överhöghet och myndighet utan motstycke som Jehova besitter. Han är den universelle Suveränen, Skaparen av himlarna och jorden, den allsmäktiga, suveräna källan till liv. Den stora stridsfråga som hela universum står inför och som måste avgöras vid Harmageddon har sin brännpunkt i den ställning och myndighet som denne ljusets och sanningens evige Fader innehar. Genom att man alltså blir döpt i ”Faderns ... namn” visar man att man uppskattar och erkänner Jehovas, den store Teokratens, enastående ställning, makt och myndighet.

12. Vad innebär det att bli döpt ”i Sonens ... namn”?

¹² För det andra: att man blir döpt i Sonens namn betyder likaså att man till fullo inser och erkänner den höga myndighet och ämbetsställning som Jehovas älskade Son, Kristus Jesus, nu innehar, alltsedan han blev upprest ur döden av Jehova. Om denne trogne Son läser vi: ”Hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.” (Jes. 9:6) För er som nu tror på Jehova är därför denne helige Son inte bara er frälsare, återlösare och förlossare, utan han är också Guds smorde konung över den nya världen, den store översteprästen efter Melkisedeks sätt, den värdige försvararen av Jehovas universella suveränitet och namn.

13. Vilken funktion är det som Guds heliga ande fyller? Vad visar alltså det att man blir döpt i dess namn?

¹³ För det tredje: man erkänner också till fullo den uppgift och funktion som Guds heliga ande fyller. I stället för att den heliga anden skulle vara tredje personen i någon hednisk treenig gud, är den Jehova Guds verksamma kraft, vilken Jehova ger åt villiga människor, för att de skall bli i stånd att samfällt fullgöra hans vilja och syften. Den heliga anden var den kraft som inspirerade profeterna i gamla tider att skriva ned Guds heliga ord. Det var den kraft som ledde de första kristna, sedan deras återuppståndne, av anden vägledde Mästare, deras Huvud, hade lämnat dem och farit upp till himmelen. (Luk. 4:18—21; Apg. 2:16—18; 2 Petr. 1:21) Den heliga anden är samma gudomliga verksamma kraft som leder Guds teokratiska organisation på jorden i våra dagar och som uppehåller och oavbrutet tillskyndar alla åt Gud överlämnade tjänare till verksamhet. Att någon blir döpt i den heliga andens namn visar eller bekräftar alltså att den som låter döpa sig erkänner denna osynliga verksamma kraft från Gud och att han villigt låter sig drivas av den och önskar alltid bli ledd och behärskad av den, i överensstämmelse med den levande Gudens vilja.

Döpt för andra gången

14. Bör man, även om man tidigare har blivit döpt, låta döpa sig igen, sedan man har överlämnat sig åt Jehova?

¹⁴ Ofta framställs den här frågan: Är det nödvändigt att en människa, som tidigare blivit döpt genom en dopceremoni som förrättats av någon annan religiös sammanslutning, låter döpa sig en gång till, sedan hon kommit till exakt kunskap om sanningen och överlämnat sig åt Jehova? På grund av vad som redan har blivit sagt finns det tvingande orsaker att också svara: Ja, man måste låta döpa sig igen. Det är tydligt, att man i själva verket inte kan ha blivit döpt ”i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn” i något av dessa religiösa system, ty i så fall skulle man ha insett dessa sanna, högre makters myndighet och ämbetsställning. Och om individen i fråga förut hade överlämnat sig åt Jehova, skulle han ha avskilt sig från sådana Gud vanärande babyloniska system, t. o. m. innan han lät sig döpas av dem. Det är alltså inte själva handlingen att låta döpa sig som är det viktiga, utan i stället det som denna handling symboliserar.

15. Varför behövde de omtalade männen i Efesus låta döpa sig för andra gången?

¹⁵ Det finns ett fall omnämnt i Skriften som rör just en sådan situation. I Efesus fanns en jude som gjorde omkring tolv män så intresserade för det budskap han framförde, att de till och med ville låta döpa sig, men han kände bara till Johannes’ dop, och det var vad han predikade för dem. Någon tid senare besökte aposteln Paulus denna stad och fann dem; och när Paulus frågade dem, om de hade fått den heliga anden, erkände de för Paulus att de inte visste vad han talade om. Då frågade Paulus dem: ”Med vad blevo ni då döpta?” De sade: ”Med Johannes’ döpelse.” När Paulus redde ut saken noggrant för dem, förklarade han tydligtvis hur Johannes’ dop var till för judar som hade syndat mot lagförbundet, och alldenstund detta förbund nu var uppfyllt och fastnaglat av Jehova vid Kristi tortyrpåle, hade det inte längre någon funktion att fylla. ”När de hade hört detta”, fortsätter berättelsen, ”blevo de döpta [om igen, men denna gång] i Herren Jesu namn.” Det var först då som de fick ett rikt mått av Guds heliga verksamma ande. — Apg. 18:24, 25; 19:1—7; NW; Matt. 5:17; Rom. 10:4; Kol. 2:13, 14.

16. Varför är dopet en sådan allvarlig sak för sanna kristna?

¹⁶ Av allt det vi här har tagit i betraktande framgår tydligt och klart att vattendopet för de sanna kristna inte är någon blott och bar ceremoni, varigenom man kan vinna inträde i en viss mänsklig organisation. I stället är dopet en synnerligen allvarlig handling som har med livet att göra, ty det innebär att man avger ett löfte inför den allsmäktige Guden. Predikaren 5:3—5 säger: ”När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det; ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skall du infria. ... Säg icke ... att det var ett förhastande.” Människor som inte håller ord och avtal, säger Paulus oss, ”äro förtjänta av döden”. (Rom. 1:31, 32, NW; 4 Mos. 30:3—5) Det är därför lämpligt att den förkunnare, som talar till dem som önskar bli döpta, ber dessa att resa sig upp och svara på några särskilda frågor. Innan talaren fortsätter, bör han låta dem som önskar bli döpta få tid att resa sig, och därpå kan han rikta några ord till dem av ungefär följande innehåll:

Till dem som ämnar låta döpa sig

17. Med vilket bemyndigande gör Jehovas vittnen lärjungar av människor av alla nationer och döper dem?

¹⁷ När den återuppståndne Jesus Kristus ännu var på jorden, förklarade han: ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden.” Detta var innan han for upp till himmelen. Han var mycket avgjord och bestämd då, när han talade till sina lärjungar, ty han sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill fullständigandet av tingens ordning.” (Matt. 28:18—20, NW) I överensstämmelse med denna befallning går Jehovas vittnen nu ut i hela världen för att göra lärjungar av alla slags människor.

18. Varför är de som blir döpta angelägna om att döpas ”i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn”?

¹⁸ Ni, som nu ämnar låta döpa er, har blivit Kristi elever eller lärjungar, och därför har ni lärt känna Fadern. Ni har själva antagit Faderns namn, därigenom att var och en av er kallar sig ett Jehovas vittne. Därför vill ni låta döpa er i Faderns namn. Jesus sade att hans lärjungar också skulle döpas i Sonens namn, och ni har också antagit hans namn, eftersom ni alla är kristna. Som sådana måste ni följa de höga principer som han följde och vara mycket noga med att vandra i hans fotspår, ty han gjorde alltid sin Faders vilja och vittnade för honom. Att ni blir döpta i den heliga andens namn kan ske endast under den förutsättningen att ni inser att den är Jehovas verksamma kraft och verkar på dem som älskar Jehova och är villiga att lyda hans befallningar. I Johannes 14:15—17 (NW) sade Jesus till sina apostlar: ”Om ni älska mig, komma ni att hålla mina bud, och jag skall begära av Fadern, och han skall giva eder en annan hjälpare till att vara med eder för alltid, sanningens ande.” Jesus har också lärt oss att Jehovas ord är sanning, och genom att ständigt studera hans sanningsord kommer ni att förstå Jehovas vilja. (Joh. 17:17) Ni kommer att förstå vilket enastående verk som Kristus Jesus utförde och håller på att utföra, och ni kommer att inse vilken kraft Jehovas ande utövar.

19—22. a) Vilka två frågor bör framställas till dem som önskar bli döpta? b) Om någon kan svara ”ja” på dessa frågor, bör han då tveka eller dröja att låta döpa sig?

¹⁹ Gör därför nu med er mun ett offentligt tillkännagivande av er tro genom att svara på dessa två frågor, som jag kommer att ställa till er, och svara högt och tydligt, så att alla omkring er kan vara vittnen till ert högtidliga tillkännagivande. Jag frågar alltså nu var och en av er:

²⁰ 1) Har du insett att du, inför Jehova Gud, är en syndare, som är i behov av frälsning, och har du erkänt inför honom att denna frälsning utgår från honom, Fadern, genom hans Son, Jesus Kristus?

²¹ 2) Har du på grund av denna tro på Gud och på hans anordning för frälsning överlämnat dig utan förbehåll åt Gud för att allt framgent göra hans vilja, så som han uppenbarar den för dig genom Jesus Kristus och genom bibeln, varvid du får hjälp genom den upplysning som den heliga anden ger?

²² Alla ni som svarade ”ja” på dessa frågor bör utan tvekan eller dröjsmål låta döpa er. Ni har tillräcklig kunskap och insikt om vad ni gör, och Gud begär av er att ni skall göra hans vilja genom att låta döpa er i vatten. Ni har ansvar för att göra det.

23. Vad bör en människa alltid komma ihåg, sedan hon har blivit döpt?

²³ Kom alltid ihåg Jehovas triumferande rike och dess ärorike konung, Kristus Jesus, som visade oss vägen såsom vår furste och hövding. Ha samma sinnesinställning som han hade gentemot Jehova, såsom Psalm 40:9 beskriver: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” Ja, just det! Kom ihåg Jehovas lag, hans ofelbara skrivna ord, bibeln! Studera den omsorgsfullt, vandra efter dess ledning och anvisningar, ty den är ett ljus på er stig. Kom ihåg Jehovas ande! Låt den leda er i alla edra förehavanden, ty den är långt starkare än djävulens ande. Kom ihåg Jehovas organisation! Håll er tätt intill den vid alla tider, ty den är som en moder för er, en moder som livnär, uppföder, fostrar och beskyddar er.

24, 25. Genom vilket handlingssätt kommer kristna, som har överlämnat sig åt Gud och blivit döpta, att vinna sin största lycka tillika med sinnesfrid och förnöjsamhet?

²⁴ Ni kommer alltid att vilja minnas denna dag, då ni blev döpta i vatten. Anteckna den dagen, så att ni kan komma ihåg den i framtiden. Denna dag, som hänger samman med er ordination och ert bemyndigande från Gud, är verkligen en stor dag och markerar en lycklig händelse i ert liv, ty ni förklarar i dag inför många vittnen att ni har vikit av från den falska religionens vägar, som ni tidigare vandrat, och har valt att för evigt tillbedja Jehova tillsammans med hans sanna vittnen. Och genom att ni övergått till den sanna tillbedjan av er Skapare och tjänsten för honom, har ni mottagit många underbara ting ur hans frikostiga händer. Allt detta har gjort er mycket lyckliga, men eftersom det ligger ännu mera lycka i att ge än i att ta emot, kommer ni inte att nöja er med att bara få dessa goda ting och själva glädja er åt dem. Ni kommer därför att vara mycket nitiska i att uppmana andra i denna de många falska religionernas värld att också ställa sig på Jehovas sida och förena sig med er i att sjunga hans lov. Om ni följer en sådan gudaktig kurs, kommer ni förvisso att känna stor glädje i hjärtat och sinnesfrid och förnöjsamhet redan nu, före striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag, striden vid Harmageddon, och i kommande tider överflödande glädje och omätlig lycka, allt till den levande Gudens, Jehovas, ära, lov och pris och till rättfärdigande av hans ord och namn! Därpå säger talaren: ”Låt oss nu alla böja våra huvuden i bön till Jehova.”

²⁵ Med dessa tankar i sinnet och sina hjärtan vända mot Gud bör nu de som skall döpas bege sig till dopstället och bli nedsänkta i vatten. Var och en som så har överlämnat sig åt Jehova och blivit döpt bör alltid därefter predika Jehovas rike och leva i överensstämmelse med Guds skrivna ord, ty han måste fortsätta att bevisa sig vara ett av Jehovas vittnen.