Del 37 — ”Må din vilja ske på jorden”

I det tolfte och avslutande kapitlet i sin profetiska skildring berättar Daniel, som närmade sig slutet på den tid, varunder han ägt privilegiet att tjäna såsom profet, att han hörde en ängel profetera om olika tidsperioder, en som omfattade en tid, tider och en halv tid (eller 1.260 dagar) och en annan som omfattade 1.290 dagar. Denna senare period nådde en strålande kulmen i Jehovas vittnens internationella sammankomst år 1922 i Cedar Point i Ohio, där den inspirerade maningen till predikoverksamhet blev given i dessa ord, som gått till historien: ”Därför annonsera [förkunna om], annonsera, annonsera Konungen och hans rike.” Dessutom antog de närvarande, som uppgick till mellan 18.000 och 20.000 personer, vid slutet av sammankomstens offentliga föredrag över ämnet ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!” den frimodigt formulerade resolutionen ”Ett upprop till världens styresmän”, som framhöll det slutliga misslyckande, som skulle drabba de anordningar denna världens nationer gjort för att skapa trygghet, och bebådade den ofrånkomliga triumfen för Guds rike i Kristi händer, för det rike, under vars styrelse alla lydiga människor skall ”fortsätta att leva och aldrig dö” bort från jorden utan få njuta av paradisiska förhållanden.

1.335 dagar

21, 22. a) Vilken ytterligare tidsperiod har Gud angivit i sitt ord? b) När började den tidsperioden, och vad hände dem som förbidade, uthärdade under hela perioden?

²¹ Utan tvekan var detta konvent i Cedar Point (5—13 september 1922) en verklig milstolpe, ty då uppnåddes höjdpunkten på de 1.290 dagarna för helgedomsklassen. Men hur upplivande det än var, förutsåg Jehova Gud ytterligare något som förtjänade att tidsbestämmas i hans profetia, på grund av vad det skulle innebära för hans helgade folk. För att väcka ytterligare förväntan hos dem inspirerade han sin ängel att säga till Daniel: ”Säll är den som förbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar.” (Dan. 12:12) Denna period skulle läggas till de 1.290 dagarna och skulle vara fyrtiofem dagar eller en och en halv månad längre, räknat i profetisk tid. Den skulle svara mot tre år, åtta månader och femton dagar. Denna tidsperiod skulle börja räknas från slutet av de föregående 1.290 dagarna, som hade nått sin höjdpunkt och sitt slut i det andra konventet i Cedar Point i september år 1922. Den därpå följande perioden om 1.335 dagar skulle därför nå sitt slut i maj månad 1926.

²² Under denna period hjälpte Jehova Gud sitt folk att förbida eller uthärda och att utföra verket att predika om Riket, såsom han befallt, i allt större omfattning. Detta fick till resultat att många fler fördes in i helgedomen till att bli medlemmar av dess kvarleva, som Jehova hade invigt. Detta kom till synes i det ökande antalet närvarande vid det årliga firandet av Herrens aftonmåltid: 32.661 år 1922; 42.000 år 1923; 62.696 år 1924 och 90.434 år 1925.a Men det var tydligen några som inte bidade till slutet av den tillkännagivna tiden, ty år 1926 rapporterades det en nedgång i närvarosiffran den 27 mars vid Herrens aftonmåltid. Antalet var då 89.278. Särskilt år 1925 visade sig vara ett stort provsättningsår för många bland Jehovas folk. Några upphörde att ”förbida” och slog följe med världen.

23. Vilka framträdande händelser inträffade under maj månad år 1926, och var nåddes denna månads storslagna höjdpunkt?

²³ Så kom maj månad 1926. Den 1—3 maj hölls en allmän sammankomst i Basel i Schweiz. Den 13—16 maj hölls en annan allmän sammankomst i Magdeburg i Tyskland, vid vilken president Rutherford framförde det offentliga föredraget, som hette ”Tröst för folket” och som besöktes av 25.000 personer. Men höjdpunkten på de sammankomster, som hölls denna framträdande månad, nåddes i London i England, huvudstaden i historiens största imperium, det brittiska. Konventet hölls således i den stad, som utgjorde sätet för den förnämste understödjaren av Nationernas förbund, det avskyvärda ”vilddjurets bild”, det politisk-religiösa surrogatet för Guds sanna rike. Under tiden 25—31 maj kom konventdeltagarna tillsammans till glädjerika möten; och det bedrägliga i det skenheliga, traditionsbundna religiösa betraktelsesätt, som lagt bojor på Guds folk, avslöjades, och till deras stora lättnad uppmanades de att skaffa bort allt sådant. Den 28 maj förelade Rutherford konventet den femte i en serie av årliga resolutioner — denna kallades ”Ett vittnesbörd till världens styresmän!” –, och konventet antog den med entusiasm. Den uppmuntrande nya boken Deliverance (Befrielse) kom också ut samma dag.

24. Vilka fick i sanning ett budskap framburet åt sig på söndagskvällen den 30 maj 1926, och vad begick dessa, som markerar början till vilken tidsperiod?

²⁴ På söndagskvällen, den 30 maj, nåddes kulmen vid ett offentligt möte i Londons dåvarande största hörsal, Royal Albert Hall. Ett budskap riktades då i sanning till världsmakterna, i det att Rutherford talade till de skaror, som till trängsel fyllde konsertsalen, över ämnet ”Varför världsmakterna vackla — Räddningen”, och hans tal gav kraft åt resolutionen, som hade riktat sig emot dessa makter. När nu det sjunde världsväldet alltså härigenom fått denna kraftiga underrättelse, begick det av tvenne makter bestående anglo-amerikanska världsväldet ”överträdelsen som kommer åstad förödelse”,b och de 2.300 profetiska dagarna började att räknas, varefter Jehovas helgedoms rätta tillstånd skulle bli återställt. — Dan. 8:13, 14.

25. Vilken period började i och med detta konvent i London för dem som hade förbidat, och vad var i synnerhet orsaken härtill?

²⁵ I och med denna internationella sammankomst i London började en period av lycka som inte har upphört och som aldrig kommer att upphöra. Hur lyckliga var inte de som tillhörde helgedomsklassen över att de hade förbidat till slutet på de 1.335 dagarna! De vann en ny lycka därigenom att de än mer uppskattade sitt privilegium att vara vittnen för Gud, den Högste, vars namn är Jehova. I början av året fick de i Vakttornet, moderupplagan, för den 1 januari 1926 (på svenska 1 april) läsa den ledande artikeln ”Vem vill ära Jehova?” På ”Tjänstedagen” (29 maj) i London drog konventdeltagarna ut på gatorna såsom vittnen för Honom och spred 110.000 exemplar av den nya småskriften Ett baner för folken. Denna lyckade framstöt i vittnandet beskrevs i Vakttornet (på svenska 15 september 1926), där skildringen av Londonkonventet slutade med dessa meningsfyllda ord: ”Någonting sådant har aldrig hänt på en tjänstedag vid ett konvent. Vännerna överflödade av entusiasm. De kände att de gjort sitt bästa för att lyda Jehovas befallning: ’I ären mina vittnen att jag är Gud.’” (Jes. 43:12) Med ännu större lyckokänsla antog helgedomsklassen just namnet ”Jehovas vittnen”, då den var samlad till internationell sammankomst i Columbus i Ohio, den 26 juli 1931.

26. a) Hur skall Daniel en dag i framtiden kunna få veta hur dessa tidsperioder, som ängeln förutsade, blev uppfyllda? b) Vilken ”del” eller lott uppstår Daniel till, och vad kan han komma att bli?

²⁶ En dag i den inte alltför avlägsna framtiden kommer det trogna förkristna vittnet för Jehova, profeten Daniel, att få veta hur de tidsperioder, som ängeln förutsade, blev uppfyllda på helgedomsklassen nu på 1900-talet. Jehovas ängel framhöll hur det kan bli möjligt för Daniel att få veta detta, då han sade: ”Men gå du åstad mot ändens tid; sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.” (Dan. 12:13) Då Daniel nått slutet på sin levnadsväg och dött, vilade han i scheol, mänsklighetens gemensamma grav, i dödens sömn. Han kom inte till himmelen. Jesus, som kom ned från himmelen, sade så. (Joh. 3:13) Såsom ett Jehovas vittne, som ”gjorde det goda”, väntar Daniel på uppfyllelsen av Jesu ord: ”Den stund kommer, då alla de som äro i minnesgravarna skola höra hans röst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrevo ondskefulla ting till en domens uppståndelse.” (Joh. 5:28, 29, NW) Daniel kommer att vinna en jordisk arvedel i Guds nya värld efter Harmageddon. Han skall få uppstå och vinna sin välsignade ”del” eller lott under Kristi tusenårsregering. Han skall få evigt liv att se fram emot. Genom att ta emot sin konungs, den rätte Herdens, lösenoffer skall Daniel bli son till honom som är ”Evig fader”. (Jes. 9:6) Eftersom han visade trohet såsom en jordisk furste över Jehovas folk för länge sedan, skall han otvivelaktigt vara bland dem som Kristus, konungen, skall ”sätta till furstar på hela jorden”. — Ps. 45:17, NW.

KAPITEL 14

JORDISKA VÄLSIGNELSER DÅ HANS VILJA SKER

 1. a) Varför kunde lärjungarna, som Jesus lärde mönsterbönen, förstå värdet av att bedja om att Guds rike måtte komma? b) Varför måste detta rike komma?

JESUS Kristus var här på jorden då han lärde sina lärjungar att bedja till hans himmelske Fader, Jehova: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9, 10) Vid den tiden var alla hans lärjungar judar efter köttet. Deras jordiska förfäder hade erfarit Jehovas styrelse såsom konung under de dagar, då han uppreste domare till att styra i Israel, sådana som Josua, Gideon, Barak, Simson och Samuel, och likaså under den tid, då kung David och hans efterträdare härskade, i det att de satt på ”Jehovas tron”. År 607 f. Kr. omstörtades detta Jehova Guds förebildliga rike i överensstämmelse med Guds eget påbud; och på Jesu tid styrde en ”föraktlig man”, kejsar Tiberius, judarnas land genom den romerske ståthållaren Pontius Pilatus. Jesu judiska lärjungar kunde tydligt och klart inse värdet av att bedja om att Jehova Guds rike skulle komma tillbaka och utöva sitt välde över jorden, på det att den himmelske Faderns vilja måtte ske här på jorden just såsom den sker uppe i himmelen. Detta rike måste komma, men inte för att fördärva människans hem, jorden, utan för att åstadkomma att Guds vilja sker på jorden såväl som i himmelen.

 2. a) Vad gavs år 1914 åt Människosonen, i uppfyllelse av Daniel 7:13, 14, och vad utförde det gentemot himmelen och jorden? b) Varför skred det inte till angrepp mot ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen”?

² År 1914 stod Mikael upp, beklädd med Rikets makt och myndighet. Med andra ord, enligt synen i Daniel 7:13, 14, fördes den förhärligade Människosonen i himmelen fram inför ”den gamle av dagar” (Åk), och åt honom gavs ett evigt rike, vartill han var den rättmätige, med ed insatte arvingen. Eftersom Jesus Kristus var den som hade ”rätt därtill”, gav Jehova, ”den gamle av dagar”, det åt honom. (Hes. 21:27) Omedelbart började detta rike strid mot Satan och hans demoner och kastade dem ned till jorden, där de måste förbida det universella ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Riket riktade också sin makt mot jorden till särskilt gagn för helgedomsklassen och den stora skaran av ”andra får”, vilka skulle församlas. (Joh. 10:16) Men detta rike började inte angripa ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen” i ett Harmageddonkrig för att tillintetgöra alla denna världens riken. Detta rike, som himmelens Gud upprättat och som var likt den symboliska stenen, som blev lösriven från berget, ”dock icke genom människohänder”, krossade inte vid den tiden den bildstod av metall, som Nebukadnessar såg i sin syn, genom att ”falla på” dess fötter av järn och lera och tillintetgöra alla de jordiska regeringar som framställs i bild genom denna bildstod. Andra detaljer av Guds vilja behövde först gå i fullbordan på jorden, innan denna tingens ordning skulle tillintetgöras i Harmageddon.

 3. Vad är det Jehovas uppsåt att inte göra genom sitt stundande universella krig, tvärtemot Satans önskan, och vad måste fördenskull ske till gagn för jordens folk?

³ Det är inte Jehova Guds uppsåt att avfolka jorden genom sitt krig mellan Guds rike och Satans värld, även om Satan, djävulen, skulle önska åstadkomma något sådant i sitt dåraktiga uppsåt att ”härska eller förgöra”. Satans fyra tusen år gamla värld måste bort, för att ge plats åt Jehovas rättfärdiga, nya värld med Guds ”kvinnas” säd, Jesus Kristus, som styresman. Eftersom det är en hel värld som skall tillintetgöras i detta universella krig, skall jordens folk inte lyckas undfly detta krig genom att bege sig ut i rymden eller genom att ta sin tillflykt till ubåtar, som drivs med atomkraft och kan hålla sig lång tid under vattenytan, nej, tillintetgörelse stundar. Alltifrån 1914 har jordens folk behövt få underrättelse om det som stundar och har behövt få upplysning om den möjlighet till undflykt, som Gud berett. Detta fordrade att ett världsomfattande vittnande skulle utföras på hela den bebodda jorden, för alla raser och nationaliteter, innan änden skulle vara inne för Satans värld, för dess synliga såväl som osynliga del.

 4. Var det ett oeftergivligt krav att Gud skulle handla så, och vilka skulle han resa upp till att utföra det livsfrälsande verket, och vilka skulle skonas vid Harmageddon?

⁴ Det fanns ingenting som oeftergivligt krävde att Gud, den Allsmäktige, skulle låta detta ske, men det har varit hans barmhärtiga, kärleksrika tillvägagångssätt att i förväg låta avge en varning innan han utför sitt ovanliga förintelseverk, som drabbar hans fiender. Det behövdes kungörare och sådana som ville visa vägen till trygghet, för att denna varning skulle bli framburen och folk skulle få vägen till en trygg plats utpekad för sig. Vilka skulle Jehova uppresa till att utföra detta livsfrälsande verk? Änglar från himmelen? Nej, utan sin helgedomsklass, av vilken det återstod en kvarleva här på jorden. Guds symboliska sten, hans Sons rike, träffade alltså inte den symboliska bildstoden, Satans synliga jordiska organisation, och krossade den år 1918, då ”hans helgedoms boning slogs ned” och fienden ”trampade på” helgedomsklassen. Men den himmelske Mikael hade stått upp i Rikets makt, och han befriade dessa trogna, ty de befanns vara ”skrivna i boken”. Dessa väckte han upp till att vara verksamma och frambära det förutsagda vittnesbördet om Riket överallt. (Matt. 24:14) Det stod vem som ville fritt att förkasta ”dessa goda nyheter om riket”, men de som lade vittnesbördet på hjärtat och lät Riket bli deras enda hopp om frälsning skulle bli skonade i Harmageddonstriden.

 5, 6. a) Vid vilken tid, som går att fastställa, framföddes Guds rike med hans Son som styresman, och vid vilken tid, som det i förväg gavs kunskap om, kom syndafloden i Noas dagar? b) Vad sade Jesus om vetskapen om. tiden för hans rikes angrepp på Satans värld i Harmageddonstriden?

⁵ Vid en viss tidpunkt, som går att fastställa, vid slutet av ”nationernas fastställda tider”, föddes Guds rike år 1914, och Mikael och hans änglar tog upp striden mot den osynliga delen av Satans värld uppe i himmelen. Den del av Satans värld, som utgörs av demoner, slungades ned till vår jords osynliga grannskap i den yttre rymden, i vilken ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen” med tillhjälp av raketer låter sina jordmånar eller satelliter eller rymdskepp kretsa. Men den dag och den stund, då Mikael, Guds Son beklädd med Rikets makt, åter tar upp striden, och detta vid Harmageddon, är inte kända, varför vi inte heller i förväg vet vilket år det skall inträffa. Samma år som Jehova utplånade den ”forntida världen”, ”de ogudaktigas värld”, fick Noa, som hade fullbordat byggandet av den tre våningar höga arken, i vilken hans familj och representanter för olika djursläkten skulle få överleva, veta vilken dag vattenfloden skulle komma ned över jorden. (2 Petr. 2:5; 1 Mos. 7:1—11) ”De ogudaktiga” fick inte veta dagen, men de hade fått tillräckliga hörbara och synbara vittnesbörd genom Noas predikande, genom den ark han fullbordade och genom hans insamlande av fyrfotadjur, kräldjur och fåglar i den för att de skulle veta att den flod, som skulle dränka hela jorden, var för handen. Kan vi i denna tid få veta när Guds Son beklädd med sitt rikes makt skall angripa Satans värld i Harmageddonstriden? Jesu profetia om världens ände lyder:

⁶ ”Om den dagen och stunden vet ingen något, varken änglarna i himlarna eller Sonen, utan endast Fadern. Ty alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara. Ty såsom folk levde i de dagarna, före floden: de åto och drucko, gifte sig och bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken; och de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans — så skall Människosonens närvaro vara... . Visa eder fördenskull, också ni, redo, ty i en stund, som ni icke mena det vara, kommer Människosonen.” — Matt. 24:36—44, NW; Luk. 21:26, 27; 2 Petr. 2:5.

 7. a) Vad hade först inträffat, innan denna vattenflod bröt fram, och av vilken liknande orsak utlöstes inte tillintetgörelsen från Jehova över jordens folk år 1918? b) Vad sade Jesus om ”Lots dagar”, som utgör en illustration härtill?

⁷ Låt oss här påpeka att den världsförintande vattenfloden inte bröt fram över de ohörsamma människorna förrän Noa hade fört sin familj och de undergivna fåglarna och de andra djuren in i den ”sjövärdiga” arken. Det lyckliga resultatet härav blev att åtta människor, förutom fåglar, kräldjur och fyrfotadjur, överlevde den forntida världens tillintetgörelse och började leva på en renad jord i den värld, som har ägt bestånd fram till denna ”ändens fastställda tid”. Hur lyckliga var inte medlemmarna av Noas familj därför att de hade hörsammat Noas predikan och hade tagit del i att predika och i att bygga arken och i att samla in djuren! Det har varit på liknande sätt nu. Tillintetgörel sen från Jehova kom inte över de onda, ohörsamma människorna år 1918. De som han vill visa barmhärtighet mot måste föras bort från farozonen. ”Likaså”, sade Jesus, då han profeterade om denna världens ände, ”alldeles såsom det skedde i Lots [den trogne Abrahams brorsons] dagar: de åto, de drucko, de köpte, de sålde, de planterade, de byggde. Men på den dag då Lot [med sin familj ] gick ut från Sodom regnade eld och svavel från himmelen och förgjorde dem alla. På samma sätt skall det vara på den dag då Människosonen skall uppenbaras.” — Luk. 17:28—30, NW; 1 Mos. 19:1—26; 2 Petr. 2:6—9.

 8. a) Vad sade en av änglarna till Lot om att han inte kunde handla? b) Med vilka ord angav Jesus att det skulle bli ett avbrott i vedermödan av ett liknande skäl?

⁸ En av de båda änglar som hjälpte Lot och hans döttrar att fly bort från den till undergång dömda staden och den omgivande farozonen sade till Lot: ”Skynda att fly undan dit; ty jag kan intet göra, förrän du har kommit dit [till Soar].” (1 Mos. 19:22) I överensstämmelse med denna upplysande förebild skall Mikael, den store fursten, och hans änglar ”intet göra” för att förinta Satans sodomlika värld förrän de som Lot och hans döttrar var en bild av, dvs. de ”andra fåren”, har förts bort från denna till undergång dömda tingens ordning genom det verk som utförs av Jehovas helgedomsklass, hans utvalda, som ännu befinner sig i köttet. Jesus förutsade att Jehova skulle föranstalta om ett avbrott i den vedermöda, som skulle komma över Satans organisation, för att ge tillfälle åt Jehovas utvalda, som alltjämt befinner sig i köttet, att utföra detta livsfrälsande verk till gagn för de ”andra fåren”. Jesus sade: ”De dagarna skola vara dagar av en sådan vedermöda, som icke har förekommit från begynnelsen av skapelsen, som Gud har skapat, intill den tiden och icke skall förekomma mera. Ja, om icke Jehova hade förkortat dagarna, så skulle intet kött bliva frälst. Men för de utvaldas skull, deras som han har utvalt [och som alltjämt befinner sig i köttet], har han förkortat dagarna.”

 9. Vad gjorde Mikael på bestämd tid, i överensstämmelse med dessa ord, och vilka skall fördenskull inte tillintetgöras då det nutida Sodom drabbas av förintelsens eld?

⁹ I överensstämmelse med dessa ord i Markus 13:19, 20 (NW) befriade Mikael medlemmarna av helgedomsklassen år 1919. Varför det? För att de skulle återuppta frambärandet av det ”ständiga offret” av lovprisning till Gud till sin egen frälsning såväl som till hjälp åt många ”andra får”, så att de skulle kunna söka tillflykt under Guds rike. Där, under Guds beskydd, tillsammans med kvarlevan, som tillhör den andliga helgedomen, skall dessa ”andra får” inte bli tillintetgjorda tillsammans med det nutida Sodom, när tillintetgörelsen kommer över det likt en förintelsens eld i en sådan vedermöda, som aldrig har förekommit sedan människornas skapelse.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]