Fröjd och glädje dagen lång

”Se, mina tjänare skola glädjas. Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd.” — Jes. 65:13,14.

 1. Vilka olyckliga förhållanden i våra dagar väcker frågor beträffande det berättigade i uppmaningen till fröjd och glädje?

VEM vågar tala om att vara glad och fröjdas dagen lång, när förhållandena är sådana de är? Alla vet vi att den situation, som vi befinner oss i, inte inbjuder oss att leva i lycklig okunnighet, att verkligheten inte är någon sagoboks förtrollade lyckoland. I stället för att vara sysslolösa drömmare i en fantasivärld, en sådan som skildras i en del Hollywoodfilmer, måste vi dristigt möta den nuvarande bedrövliga världens verkligheter. Grymheterna i den tid vi lever i fyller oupphörligen människors sinne och hjärta med tvivel, fruktan, misstro och hat, och detta ger i sin tur upphov till glädjedödande kamp och strid, mental ohälsa och självmord i en sådan omfattning som aldrig förekommit tidigare. Den nuvarande tingens ordning befinner sig sannerligen i ett synnerligen olyckligt tillstånd, och de inflytelserika politikerna, religiösa ledarna och vetenskapsmännen förenar sig med folkets stora massa i dess anskri, i det att de beskärmar sig över de deprimerande förhållandena.

 2. Vad anser de politiska och religiösa ledarna om världssituationen?

² För inte så värst länge sedan lär sir Anthony Eden till exempel ha sagt följande, enligt ett meddelande i Londontidningen The Observer (11 september 1960): ”Den fria världen är förvirrad och befinner sig i stor fara, i större fara enligt min mening än vid någon annan tid sedan 1939.” John Sutherland Bonnell, en välkänd prästman knuten till den presbyterianska kyrkan vid Femte avenyn i New York, hade följande att säga i ett tal inför mer än 3.500 deltagare i ett kanadensiskt kyrkomöte: ”Den nutida världen har kommit i drift och befinner sig i en hopplös situation; den har tappat bort sig och har inte några bestämt fastställda mål, inte något syfte i livet, inte något enhetligt uppsåt och inte någon andlig medelpunkt i Gud. Själen är tom och desillusionerad i denna atomålder.” — Regina Leader-Post för 19 september 1960.

 3. Och hur ter sig förhållandena för en del vetenskapsmän?

³ Man hör också vetenskapsmännen jämra sig med de övriga. Under den skräckinjagande rubriken ”Människan nära att utrotas, säger professor” meddelade Londontidningen Daily Telegraph and Morning Post (31 augusti 1961) följande: ”En allvarlig varning för att mänskligheten står i fara att utrotas gavs i kväll av professorn sir Wilfrid Le Gros Clark, som i egenskap av ordförande framträdde inför den brittiska föreningen för vetenskapens främjande, då denna i Norwich öppnade sitt 123:e årsmöte.” Därpå citerade tidningen sir Wilfrid ordagrant: ”Den skrämmande fråga, som nu tvingar sig på oss, är om den civilisation, som mänskligheten så sakteliga och med stor möda har frambragt under en period av många tusen år, skall kunna undgå en ödesdiger upplösning till följd av en okontrollerbar eller i varje fall okontrollerad kamp om den politiska makten eller den ekonomiska överlägsenheten. ... Detta får inte uppfattas som ett melodramatiskt påstående. Det ger uttryck åt en sanning, en verklighet, som är mycket uppenbar för alla som bryr sig om att tyda tidens” tecken... . De faror, som nu hotar mänsklighetens enhet, är i sanning fruktansvärda. Och tiden håller på att bli mycket kort.” Ja, den dag i dag är har tiden till och med blivit ännu kortare än den var då de här citerade herrarna gav uttryck åt sin fruktan och oro.

 4, 5. Varför bör vi ägna uppmärksamhet åt en sådan sak

⁴ Varför bör man då i denna mörka natt av världsomfattande sorg och trångmål ägna uppmärksamhet åt en sådan sak som glädjen, ett ämne som kan förefalla fullständigt otidsenligt och opraktiskt? Man bör göra detta, därför att den store Jehova, den ende sanne och levande Guden, himmelens och jordens Skapare, har förutsagt att mitt under dessa olyckliga förhållanden skulle det höras ett kraftigt glädje- och fröjderop. Ja, denne Gud, som exakt har förutsagt framtiden, har låtit oss få veta att det skulle finnas två klasser av människor vid liv under just denna period i mänsklighetens historia. En klass skulle befinna sig i nöd och stor sorg; den andra skulle jubla storligen. Läs Jehovas egna profetiska ord, som har återgivits av hans tjänare Jesaja i kapitel 65, verserna 13 och 14:

⁵ ”Se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas. Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan.”

 6. Förklara skillnaden mellan uppsluppenhet och tillfällig upprymdhet å ena sidan och verklig fröjd och glädje å den andra.

⁶ Det är visst och sant att det i den nuvarande gamla tingens ordning finns gott om folk som är sysselsatta med att underhålla andra; det finns rolighetsministrar och pajaser av alla slag, för att inte tala om dem som handlar med så kallade lyckopiller, vilka allesammans ställer till mycken munterhet bland dem som ”älska vällust mer än Gud”. (2 Tim. 3:4) Men vi måste göra klart för oss skillnaden mellan uppsluppenhet och sann fröjd och glädje. En människa kan känna sig lycklig och glad, uppsluppen, lätt om hjärtat och kan skratta gott, när hon är tillsammans med vissa kamrater eller på grund av de just föreliggande omständigheterna. Druckna människor är ofta benägna för mycket och bullersamt skratt. Men känner de sann glädje och fröjd? Nej, visst inte. Ty den sanna fröjden eller glädjen bottnar i något mycket djupare än en uppsluppen sinnesstämning eller en tillfällig upprymdhet, som yttrar sig i bullrande skratt. Verklig glädje och fröjd har sagts härröra från djupt rotad hänryckning. I Webster’s New International Dictionary, andra upplagan, sidan 1888, heter det: ”Fröjden är djupare rotad än välbehaget, den har kraftigare strålglans och är mera övertygande än glättigheten.” Den har inte sin grund i omedelbara och skiftande omständigheter utan bygger på grundläggande sanningsprinciper, på sunda, orubbliga förnuftsskäl. Sann glädje ger en människa inre lugn, frid och tillfredsställelse, en känsla av tillförsikt och kraft som är stark nog att bära henne också genom en svår storm av motiga förhållanden.

 7. Äger människorna i världen och världens ledande män fröjd och glädje?

⁷ Det är uppenbart att politikerna, prästerna och vetenskapsmännen i denna onda, sataniska tingens ordning och alla människor som stöder och följer dem inte äger denna sanna fröjd och glädje, utan såsom vi har sett av det föregående tillhör de dem som får ”blygas”, dem som ropar i sitt ”hjärtas plåga” och som jämrar sig ”i förtvivlan”. Jesus beskrev också exakt denna klass, som inte känner någon glädje och fröjd, i sin stora profetia om vår tid, då han sade att människorna skulle ”bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden”. — Luk. 21:26, NW.

 8. Vilka är då de enda som ådagalägger fröjd och glädje dagen lång?

⁸ Vilka är det då som i denna bedrövelsens värld framträder i bjärt kontrast till andra människor genom att ådagalägga fröjd och glädje dagen lång? Jehova själv identifierar dem, då han kallar dem ”mina tjänare”; dvs. de är Jehovas tillbedjare och vittnen, vilka har överlämnat sig åt honom till att tjäna honom. Också du, vem du än är och var du än bor, kan lätt känna igen dessa av fröjd och glädje uppfyllda människor, Jehovas smorda vittnen och deras följeslagare, ty de finns spridda utöver den bebodda jorden i mer än 194 länder, däribland på många öar i havet, och de talar minst 162 olika språk. Dessa Jehovas tjänare är de enda som kan uppvisa ett sådant igenkänningstecken, ty denna sanna fröjd och glädje är en del av deras arv från Jehova.

 9. Har Jehovas tjänare valfrihet, när det gäller att ådagalägga fröjd och glädje?

⁹ Det beror inte på dessa personers eget gottfinnande att de ådagalägger fröjd och glädje dagen lång. Det är tvärtom ett krav på alla Jehovas tjänare i offentligt värv, ett krav som de inte kan undandra sig. Aposteln Paulus, som skrev under inspiration, påbjöd följande: ”Fröjda eder i Herren alltid. Ännu en gång säger jag: Fröjda eder!” ”Fröjda eder alltid.” (Fil. 4:4; 1 Tess. 5:16; NW) Vi måste komma ihåg att glädje eller ”fröjd” (1878) är en av Guds andes frukter, som det fordras av de kristna att de skall frambringa likaväl som tro, kärlek, vänlighet, frid, tålamod, godhet, mildhet och återhållsamhet eller självbehärskning. ”Du skall glädja dig inför Jehova, din Gud, i varje ditt förehavande.” — 5 Mos. 12:18, NW; Gal. 5:22, 23.

Orsaker till fröjd och glädje

10. Nämn en av orsakerna till att Jehovas folk alltid gläder och fröjdar sig.

¹⁰ Förutom att Jehovas tjänare har blivit befallda att ”alltid” vara glada och fröjda sig ”i varje ... förehavande” kan man räkna upp åtminstone åtta direkta orsaker till att de ständigt bör känna glädje och fröjd. Den första av dessa är deras kunskap om sanningen, sådan den står att finna i bibeln. De har kunskap om Jehovas heliga namn, kunskap om hans egenskaper, hans uppsåt, hans principer, hans lagar och hans vilja med avseende på sina skapelser. Denna kunskap om sanningen gör människor fria från allt vad farhågor och tvivel heter. Den befriar dem från de många grova lögner och vanföreställningar och all den skräck som vållar mänskligheten i allmänhet stor plåga. Och det är sannerligen en mycket betydelsefull orsak till glädje och fröjd! — Joh. 8:32; 17:3, 17.

11. Nämn ännu en orsak till att Jehovas vittnen ständigt känner fröjd och glädje.

¹¹ Den andra tungt vägande orsaken till att Jehovas folk ständigt känner fröjd och glädje är att de kan få sina synder förlåtna. Denna syndaförlåtelse får de på grundval av och förmedelst Jesu dyra lösenoffers förtjänst, och den står dem till buds på grund av deras tro, deras överlämnande och deras ihärdiga böner. Hur skulle de kunna känna glädje och fröjd och samtidigt föra en fruktlös kamp mot synden och ha ett skuldtyngt samvete, som ideligen anklagade dem? Nu kan de i stället med fröjd och jubel instämma med aposteln Paulus och säga: ”Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, ty ... förmedelst honom hava vi frigörelsen i kraft av lösen genom dennes [Jesu Kristi] blod, ja, förlåtelsen för våra försyndelser i enlighet med hans oförtjänta godhets rikedom.” — Ef. 1:3, 7, NW.

12. Vilken tredje orsak har de till fröjd och glädje?

¹² En tredje orsak till att Jehovas vittnen och deras följeslagare i motsats till alla andra människor är glada och fulla av fröjd, trots de nuvarande förhållandena, är den att de godtar de sistförflutna femtio årens händelser såsom överväldigande vittnesbörd om och bindande bevis för att Guds rike, som man länge bett om, blev upprättat i himmelen år 1914. Med ännu större skäl gäller om våra dagars kristna de ord som Jesus yttrade om de kristna i det första århundradet, nämligen: ”Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.” Själva den förunderliga tid, i vilken vi lever, är alltså ännu en orsak till fröjd och glädje. — Matt. 13:17.

13. Vad är ”den trogne och omdömesgille slaven”, och hur har den fått Herrens folk att fröjdas?

¹³ Jehova har givit sina tjänare i dessa svåra tider en fjärde orsak till fröjd och glädje, ty hans Son, Herren Jesus Kristus, har upprest ”den trogne och omdömesgille slaven” och har satt honom över alla sina tillhörigheter. (Matt. 24:45—47, NW) Denna ”slav”-klass tjänar såsom en jordisk kanal eller förbindelseled för Guds folk, i det att den ger dem insikt beträffande Jehovas uppsåt och ger dem vägledning i att göra hans vilja. Tack vare denna vägledning blir de upplysta, styrkta och fast förenade i sin tillbedjan av den ende sanne och levande Guden. Utan denna förbindelseled skulle de bli förskingrade och skulle gå förlorade.

14. Vad är det ytterligare som utgör en anledning till fröjd och glädje för Guds folk?

¹⁴ En femte anledning till fröjd och glädje är den ljuvliga samvaro och gemenskap med varandra som Jehovas folk åtnjuter, inte bara i den egna församlingen, utan också vid sina större sammankomster inom kretsen, området eller landet såväl som vid de internationella sammankomsterna. De utgör ett äkta kristet samhälle, ty de ådagalägger verklig kärlek till varandra, i det att de tänker på sina bröders bästa, på deras välfärd. Så här står det skrivet om dem: ”Se, huru gott och ljuvligt det är, att bröder bo endräktigt tillsammans.” — Ps. 133:1; 1 Kor. 10:24.

15. Förklara hur Jehovas folks arbete med att vittna är ännu en källa till fröjd och glädje.

¹⁵ Jehovas vittnens dynamiska verksamhet ger dem en sjätte källa till fröjd och glädje, i det att de får delge andra de goda nyheterna om Guds rike och de välsignelser, som detta rike erbjuder hela mänskligheten. När vittnena delar med sig av dessa goda nyheter åt andra, medför detta stor glädje både för dem själva och för de människor som lyssnar till dem. Till och med den världsligt inställde Mark Twain hade denna princip klar för sig, då han skrev: ”Sorgen kan ta vara på sig själv, men om man skall få fullt utbyte av glädjen, måste man ha någon att dela den med.”

16. Vilken trefaldig välgång åtnjuter Jehovas vittnen?

¹⁶ Den stora välgång, som kännetecknar den samlade skaran av Jehovas kristna vittnen, utgör en sjunde orsak till beständig fröjdefull lovsång å deras sida, och den kan därtill sägas vara trefaldig. Det stannar inte vid att vittnena njuter av solskenet i ett andligt paradis tack vare att sanningens ljus lyser så oändligt klart eller vid att de fröjdar sig över den siffermässiga välgången, då nu mer än en million Ordets förkunnare tar del i tjänsten på fältet, utan de känner dessutom synnerligen stor fröjd och glädje över den materiella välgång, som Jehova har givit sitt folk i form av nya avdelningsexpeditioner, ny utrustning för tryckeriverksamheten och vackra nya Rikets salar, som skjuter upp utöver hela världen!

17. a) Nämn en åttonde orsak till att vittnena kan fröjdas dagen lång. b) Behöver någon vara förhindrad från att åtnjuta detta privilegium och denna fröjd och glädje?

¹⁷ Den åttonde orsaken, som i några avseenden är den viktigaste men som likväl härrör från de andra sju orsakerna till fröjd och glädje, är Jehovas vittnens och deras följeslagares privilegium att ha del i att hävda och förhärliga det största och heligaste namnet i hela universum, namnet Jehova! Deras privilegium i detta sammanhang innebär att de skall bevara sin ostrafflighet både i vad det gäller det personliga uppförandet och förkunnartjänsten, då de predikar och undervisar. Vilket privilegium är inte detta! Tänk bara — att få äga privilegiet att glädja den store Jehovas hjärta genom att följa en vis och förståndig lydnadskurs och därmed bevisa djävulen vara en lögnare. Om några av Jehovas hängivna tjänare på grund av hög ålder, krämpor eller grym inspärrning inte kan göra något annat, så finner de dock sin största fröjd och glädje i det storslagna privilegiet att bevara troheten ända in i döden! — Ords. 27:11.

18. a) Förklara varför den brutala behandling, som vittnena utsatts för, inte har utsläckt deras glädje och fröjd, b) Vad sade Jesus, Paulus och Jakob härom?

¹⁸ På senare år har tusentals Jehovas vittnen brutalt torterats till döds i diktaturländer, därför att de vägrat att kompromissa i fråga om sin trohet emot Jehova. Genom att på detta sätt bevisa sig vara ostraffliga, då de utsatts för sataniska påtryckningar, har de kunnat glädja Jehovas hjärta. Och detta handlingssätt har i sin tur givit Guds folk en djup inre glädje och fröjd, som i själva verket utgör hemligheten med deras kraft och styrka. Deras fiender kan naturligtvis inte förstå hur ”fröjd i Jehová” (Åk) skulle kunna visa sig vara ett sådant styrkans torn och ett ointagligt fäste. (Neh. 8:10) De som älskar bibeln är emellertid synnerligen medvetna om denna stora sanning. De vet att det var just denna fröjd eller glädje som blev det trogna och sanna vittnet, Jesus, förelagd och som satte honom i stånd att uthärda den skam och det lidande som var förbundna med döden på en tortyrpåle. (Hebr. 12:2) I sin bergspredikan lovade denne store ostrafflighetens bevarare att hans trogna efterföljare också skulle få åtnjuta en sådan fröjd och glädje. ”Lyckliga äro de som hava blivit förföljda för rättfärdighetens skull, ty himmelriket tillhör dem. Lyckliga äro ni, när människor smäda eder och förfölja eder och lögnaktigt säga allt slags ont mot eder för min skull. Fröjda eder och hoppa av glädje, eftersom eder belöning är stor i himlarna; ty på det sättet förföljde de profeterna före eder.” Till detta fogar bibelskribenten Jakob: ”Betrakta det enbart som en glädje, mina bröder, när ni råka ut för olika prövningar. Lycklig är den som fortsätter att uthärda prövning, ty när han blivit godkänd skall han få livets krona, vilken Jehova har lovat dem som ständigt älska honom.” — Matt. 5:10—12, NW; Hebr. 10:34; Jak. 1:2, 12, NW.

Se upp för farorna, som kan beröva dig din fröjd och glädje

19. Beskriv hur några människor i gångna tider förlorade sin fröjd och glädje.

¹⁹ När Kain såg att hans bror Abel blev mera uppskattad än han, förlorade han sin glädje. Gud varnade honom, men Kain ignorerade varningen. Kora, Mirjam och andra israeliter ute i öknen lät avunden beröva dem fröjden och glädjen, och detta blev till skada för dem själva. För sitt onda hjärtas skull lät också Judas Iskariot sin fröjd och glädje gå ifrån sig, och han tog slutligen sitt liv.

20. a) Hur kan tron förhindra att vi förlorar vår fröjd och glädje? b) Vad är tron i stor utsträckning beroende av?

²⁰ Om vi skall kunna bevara vår fröjd och glädje, måste vi ha tro. Tron är inte i någon ringa grad beroende av vårt enskilda bibelstudium såväl som av vår regelbundna närvaro vid församlingens möten i kretsen av Jehovas folk. Tron kommer att hjälpa oss att övervinna ett av de största hindren för ett bevarande av fröjden och glädjen, nämligen oron. I stället för att oroa oss bör vi göra vad vi kan för att få saker och ting utredda, och om vi inte kan göra något mera åt en viss sak, så kan vi lägga fram den i bön och därpå lämna den i Jehovas kunniga händer.

21. Hur kan en människas uppskattning av det som Gud har gjort för henne bli henne till skydd, så att hon inte förlorar tron?

²¹ Vi måste också känna uppskattning, uppskattning av vad Gud har gjort för oss, om vi skall kunna bevara vår fröjd och glädje. Om vi hyser sådan uppskattning, kommer vi inte att låta någon som helst orättvisa, t. ex. diskriminering eller partiskhet, som vi kanske blir föremål för, beröva oss vår fröjd och glädje. I stället för att låta det onda göra oss hårda, kommer vi att låta det göra oss milda. Blir vi föremål för diskriminering på grund av vår nationalitet, kulturella standard, uppfostran eller hudfärg? Låt oss då tänka på att vi, trots allt detta som ligger oss emot, likväl har det mycket bättre ställt än de människor, som inte blir föremål för diskriminering men som inte har sanningen och inte äger någon kunskap om Jehovas uppsåt; alldeles som på Jesu tid en slav som var kristen var långt mera välsignad än en fri man, som inte var troende. Om du är inåtvänd och är benägen för att ömka dig själv, därför att du blir missförstådd, se då till att en sådan inställning inte stjäl glädjen ifrån dig. Försök i stället komma underfund med varför du inte blir förstådd, och om du inte lyckas härmed, så tänk på att Jehova förstår.

22. Hur kan vi förhindra att fysisk eller mental ohälsa berövar oss vår fröjd och glädje?

²² Eller dras du kanske med någon sjukdom; kanske du är fysiskt eller mentalt handikappad? Låt inte sådana ting stjäla din fröjd och glädje ifrån dig. Den fysiskt blinde har det bättre ställt än den som är andligen blind! Är du fattig på materiella ägodelar? Tänk då på vad Jesus sade om änkans skärv. Paulus skrev också om att våra bidrag till Guds sak är välbehagliga efter vad vi har och inte efter vad vi inte har. Om vi ger hundraprocentigt, bidrar vi, oberoende av i hur ringa utsträckning det må vara, till Jehovas namns förhärligande totalt sett, och vi kommer att få röna Jehovas godkännande och vinna evigt liv i hans nya tingens ordning. Låt fördenskull inte ditt fysiska eller ekonomiska handikapp beröva dig din fröjd och glädje! ”Vi anbefalla oss på alla sätt såsom Guds tjänare, ... såsom sörjande men alltid fulla av fröjd, såsom fattiga men görande många rika, såsom utblottade och likväl ägande allt.” Fröjda dig då och prisa och lova Gud för att du inte är andligen handikappad! — 2 Kor. 6:4, 10, NW; Luk. 21:1, 2.

23. Vilken nyttig uppmuntran ger oss aposteln Paulus i detta avseende?

²³ Eller kanske vi har svagheter i köttet att kämpa med, som lätt stjäl vår fröjd och glädje. Låt i så fall inte dessa ting slå ned ditt mod. Tänk på vilken kamp aposteln Paulus förde mot köttets svagheter. ”Det goda, som jag önskar, gör jag icke, utan det dåliga, som jag icke önskar, det bedriver jag. När jag önskar göra vad som är rätt, så är det som är dåligt tillstädes hos mig. Vilken eländig människa jag är!” Men detta berövade inte Paulus hans fröjd och glädje! Ty han fortsätter: ”Vem skall rädda mig från den kropp som undergår denna död? Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” Det vi har att göra är att inte ge upp kampen utan i stället fortsätta med att kuva vår kropp och leda den som en slav i överensstämmelse med Guds vilja. — Rom. 7:19, 21, 24, 25, NW; 1 Kor. 9:27.

24. Vilka andra förslag till vår hjälp i dessa påfrestande tider får vi här, så att vi kan förhindra att vi förlorar vår fröjd och glädje?

²⁴ Förutom att vi följer de här ovan givna förslagen kan vi också bli hjälpta att bevara fröjden och glädjen dagen lång, om vi utövar gott omdöme, planerar förståndigt och ådagalägger självbehärskning i vad det gäller att sätta våra planer i verket. Tänk igenom vilka tillgångar du har i tid, kraft, pengar och personligt inflytande. Tänk så under bön efter vad du skulle kunna åstadkomma i fråga om enskilt studium såväl som i fråga om din förkunnartjänst ute på fältet. Gör sedan upp en budget och fatta ett beslut inom dig själv om att följa den. Tag dig samtidigt i akt för att bli fanatisk eller för att gå till ytterligheter. Människor som aldrig kan göra tillräckligt mycket och som är skrupulöst samvetsgranna får ofta till slut ett nervsammanbrott, och på det sättet kan man sannerligen inte åtnjuta fröjd och glädje dagen lång. Gör bruk av ett sunt sinnes ande. Var måttlig i dina vanor. — 1 Tim. 3:2, 11; 2 Tim. 1:7.

25. Förklara hur förnöjsamheten kan förhindra att vi förlorar vår fröjd och glädje.

²⁵ Om vår fröjd och glädje skall bestå, måste vi också vara förnöjsamma. Vi bör sätta värde på det vi har, men vi bör också kunna avstå från saker och ting. Paulus lärde sig detta, ty han sade: ”Jag har lärt mig att vara nöjd med de omständigheter, i vilka jag är.” ”Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.” Gudaktig hängivenhet jämte tillräcklighet i sig själv ger en människa förnöjsamhetens ljuva fröjd, som är fri från oro och bekymmer. ” ’Kasten alla edra bekymmer på honom’, ty han har omsorg om eder.” — Fil. 4:11; 1 Tim. 6:6, 8; 1 Petr. 5:7.

26. Vad behöver vi dessutom, om vi skall kunna förbli fulla av fröjd?

²⁶ En annan viktig faktor, som bidrar till att man kan bevara fröjden och glädjen, är en ödmjuk inställning och villighet att lyda teokratisk myndighet. Om vi menar att vi har blivit förbigångna eller åsidosatta i fråga om ett visst tjänsteprivilegium, bör vi inte låta missräkningen beröva oss vår fröjd och glädje. Glöm aldrig att det är Jehova som styr sin organisation, och det är han som sätter de olika medlemmarna på deras poster såsom det behagar Skaparen, inte den skapade varelsen. Befordran kommer inte från något annat håll än från Jehova. (1 Kor. 12:15—30; Ps. 75:7, 8) Se fördenskull till att du inte har någon upprorisk ande, ty upprorsmakare är aldrig glada. Det är bättre att lova Gud och att fröjdas åt de tjänsteprivilegier man har, även om de förefaller vara aldrig så ringa. Ödmjuka söner till leviten Kora betygade: ”Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.” — Ps. 84:11.

27. Mot vilka andra faror måste vi vara på vår vakt, om vi skall kunna bevara vår fröjd och glädje?

²⁷ Vi måste också vara på vår vakt, så att inte illvilja eller harm får insteg i hjärtat, ty vi kan helt enkelt inte gå och bära på agg och ovilja och samtidigt känna fröjd och glädje. Odla i stället den broderliga tillgivenheten. Se till att ingen stjäl din glädje ifrån dig, vad han än säger eller gör. Såsom det är skrivet: ”Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig [harmas, Åk], ty grämelse [harmen] bor i dårars bröst.” — Pred. 7:10.

28. Vilken välsignad lott har Jehovas vittnen i motsats till människovärlden, och hur kommer detta sig?

²⁸ Människovärlden i våra dagar äger sannerligen inte någon fröjd och glädje, eftersom den har övergivit Jehova och hans rättfärdiga lagar. Jehovas tjänares fröjd och glädje är å andra sidan utomordentligt stor, och detta beror på att de har stark tro, visar livlig uppskattning, använder gott omdöme då de planlägger sin verksamhet, har förmåga att finna sig till rätta och är nöjda med sin lott i livet, är ödmjuka och villiga att lyda och visar broderlig kärlek och öm tillgivenhet för varandra.

29. Nämn helt kort några av de viktiga ting, som Guds tjänare gläder och fröjdar sig åt.

²⁹ Jehova ger i sin tur sina tjänare många ting, som de kan glädjas och fröjdas åt dagen lång. De äger sanningen, sanningen om Jehova och hans uppsåt och vilja beträffande dem. De ser hur bibelns profetior går i uppfyllelse och har ett strålande hopp om Guds rike. De åtnjuter gagnet av Kristi lösenoffer. De har den trogne och omdömesgille slaven såsom en styrande krets. De åtnjuter stor välgång och har många tjänsteprivilegier i förbindelse med den nya världens samhälle. Framför allt har de del i det sällsynta privilegiet att få bidra till Jehovas dyra namns helgande och förhärligande.

30. Av vilken orsak, framför alla andra, fröjdar sig Jehovas vittnen enligt vad som förutsagts för länge sedan?

³⁰ Kort sagt: Jehovas tjänare känner glädje och jublande fröjd dagen lång, därför att Jehova är med dem, är mitt ibland dem, för att välsigna dem och uppehålla dem i deras trohet och ostrafflighet. Detta är helt i överensstämmelse med det förhållande som profeten Sefanja sade skulle råda bland Jehovas tjänare nu i ändens tid. ”Gläds och fröjda dig av hela ditt hjärta”, ty ”Jehová, din Gud, i din mitt ... skall glädja sig över dig med fröjd; ... han gläds över dig med jubel.” — Sef. 3:14, 17, Åk.