”Kasta din börda på Jehova”
NÅGOT som Jehova Guds sanna tjänare har blivit uppmärksammade för är att de är så lyckliga. Det är verkligen sant att ”lyckligt är det folk, vars Gud Jehova är”! Men deras lycka kommer inte till dem automatiskt. För att uppnå sann lycka krävs det bland annat att man följer det inspirerade rådet: ”Kasta din börda på Jehova själv, så skall han själv uppehålla dig.” Du kan inte vara lycklig, om du är nedtyngd. — Ps. 144:15; 55:23; NW.
Hur kan du kasta dina bördor på Jehova? Genom tro och bön, som vi läser: ”Bekymra er inte över något, utan låt i allting, genom bön och åkallan jämte tacksägelse, det som ni begär bli kunnigt inför Gud; och Guds frid, som överträffar all tanke, kommer att bevara edra hjärtan och edra tankeförmågor förmedelst Kristus Jesus.” Jesus Kristus framhöll samma sak i sin bergspredikan, när han sade ungefär så här: Sluta upp med att bekymra er. Er himmelske Fader föder fåglarna. Är ni inte mera värda än de är? Och om Gud kläder liljorna på marken med en härlighet större än Salomos, skall han då inte så mycket mera kläda er, ni som har så ringa tro? Var därför aldrig bekymrade för vad ni skall äta, dricka eller sätta på er. Ty er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. — Fil. 4:6, 7, NW; Matt. 6:25—32.
Ja, genom att utöva tro och genom bön till Jehova Gud kan du kasta alla dina bördor på honom: bekymmer, oro, fruktan, missräkningar och alla andra negativa känslor. Och detta måste du göra för att kunna ha frid i sinnet, vilket är nödvändigt för lycka. Ja, detta handlingssätt är faktiskt till och med nödvändigt för ditt fysiska välbefinnande, på grund av den psykosomatiska principen.
Bördan av att bli orätt behandlad
Vilka är några av dessa bördor som du kan kasta på Jehova? För det första är det de känslomässiga bördor som livet för med sig. Speciellt dessa har en tendens att inkräkta på din lycka. Du kan till exempel vara känslomässigt nedtryckt på grund av att du blivit orätt behandlad. Du kan harmas över detta och vilja hämnas eller ge igen på något sätt. Eller också kanske du inte kan göra någonting åt det hela, utan låter i stället din missräkning gå ut över andra eller låter den göra dig bitter. Men så dåraktigt! Till ingen nytta bär du på en mycket tung börda.
Det visa handlingssättet är att följa den inspirerade aposteln Paulus’ råd: ”Vedergäll ingen med ont för ont. ... Hämnas inte er själva, mina älskade, utan lämna rum för vreden; ty det är skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” Detta är det rätta och även det förståndiga handlingssättet, ty det hindrar dig från att bli förmäten och tillvälla dig själv domarens och straffverkställarens ställning. Genom att tala med Jehova om saken och låta honom ta hand om den befriar du dig sannerligen från en stor börda. — Rom. 12:17, 19, NW.
Att detta är både det förståndiga och det rätta handlingssättet att följa visade David för länge sedan i sitt förhållande till konung Saul, som jagade honom och upprepade gånger försökte döda honom. David kunde ha tagit lagen i egna händer, så att säga. Vid två tillfällen hade han möjlighet att dräpa konung Saul, men han gjorde inte det. Det är inget tvivel om att Sauls förföljelse av David var en börda för denne. Men David kastade denna börda på Jehova, i det att han sade: ”Så sant HERREN lever, HERREN må själv slå honom, eller ock må hans dödsdag komma i vanlig ordning, eller må han draga ut i strid och så få sin bane; men HERREN låte det vara fjärran ifrån mig, att jag skulle uträcka min hand mot HERRENS smorde.” Och det gick också just på det sättet. Konung Saul blev sårad i strid och tog sitt eget liv, och David blev hans efterträdare på Jehovas tron i Jerusalem utan att David behövde lyfta ett finger mot sin förföljare, konung Saul. — 1 Sam. 26:10, 11; 1 Kon. 2:11.
Jesus Kristus, Guds Son, som David var en förebild till, följde samma förståndiga och kärleksfulla handlingssätt, vilket framgår av skildringen av hans liv, som vi finner i de fyra evangelierna. Han kunde ha låtit folket göra honom till konung och sedan ha tagit revansch på sina förföljare, men han gjorde inte det. I stället handlade han så som aposteln Petrus berättar för oss: ”Han [Jesus] begick ingen synd, inte heller fanns svek i hans mun. När han blev skymfad, gav han sig inte till att skymfa i gengäld. När han led, grep han inte till hotelser, utan fortfor att anförtro sig åt den som dömer rättfärdigt.” Liksom David för länge sedan kastade Jesus Kristus denna börda på Jehova. Han underkastade sig ödmjukt vadhelst hans himmelske Fader tillät komma över honom och lämnade åt sin himmelske Fader att hämnas honom, vilket Jehova också gjorde vid sin fastställda tid. — 1 Petr. 2:22, 23, NW; Matt. 23:35, 36.
Bli inte upphetsad
I våra dagar är ondskan utbredd i alla länder. Den sexuella omoraliskheten griper omkring sig. Oärlighet i affärer har genompyrt samhället, från de största företag till den oansenligaste arbetstagare. Medborgare lurar myndigheterna på skatter och nonchalerar trafikreglerna. Allt detta gör det svårare för dem som älskar rättfärdighet att leva efter sina höga principer. Vad skall de göra? Låta all denna ondska uppröra dem överdrivet och beröva dem deras sinnesfrid? Det skulle inte vara förståndigt.
Att göra så skulle vara att bära på en onödig börda. Följ i stället det råd som den gudomliga visheten ger oss, att inte bära på denna börda utan kasta den på Jehova. Lägg märke till konung Davids ord. Han hade många tillfällen att följa detta råd under sitt eget liv: ”Visa dig inte upphetsad för ogärningsmännens skull. ... Förtrösta på Jehova och gör vad gott är ... Ty ogärningsmännen själva skall bli utrotade, men de som hoppas på Jehova är de som skall besitta jorden.” Genom att utöva tro på att Jehova Gud vid sin bestämda tid kommer att rätta till förhållandena kan du kasta din börda på honom i stället för att försöka bära den själv. På det sättet kommer du att bereda plats för lycka i ditt liv. — Ps. 37:1, 3, 9, NW.
Fysiska och andra handikapp
Det är inget tvivel om att fysiska handikapp är en börda för den kristne. Polio kan ha gjort att han blivit lam, så att han har svårt att gå och särskilt att gå i trappor, när han är ute från hus till hus och predikar de goda nyheterna om Guds rike. Eller han kanske plågas av dålig syn eller blindhet. Någon annan kan ha drabbats av partiell dövhet. Åter en annan kanske är klen på grund av hög ålder. Detta kan vara omständigheter som man inte har någon kontroll över. Men hur skall man betrakta dem? Som gäckande handikapp, vilka berövar en glädjen att tjäna Gud? Inte alls!
Aposteln Paulus hade vad han kallade en ”törntagg i köttet”, som han upprepade gånger bad Jehova att avlägsna. Fastän Jehova inte avlägsnade den, befriade han Paulus från dess betungande besvikelse genom att i själva verket säga: Låt det inte bekymra dig, Paulus. Jag förstår. Jag begär inte mer av dig än du kan göra med hänsyn till omständigheterna. — Eller som Paulus själv uttryckte det: ”Men Herren har sagt till mig: ’Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.’ Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.” Att man tillägnar sig Guds syn på dessa handikapp eller svagheter befriar en från den försmädliga bördan och ger möjlighet till sinnesfrid och lycka. — 2 Kor. 12:9.
Det finns emellertid vissa andra bördor, förutom bekymmer, oro, fruktan, missräkningar och andra negativa känslor. Dessa andra bördor är den kristnes lott. Han måste själv bära dem. Den styrande kretsen i den kristna församlingen i Jerusalem skrev till exempel till de första kristna, som var kringspridda vitt och brett: ”Den heliga anden och vi själva har funnit det gott att inte lägga någon ytterligare börda på er, med undantag av dessa nödvändiga ting: att ni avhåller er från sådant som offrats åt avgudar och från blod och från sådant som blivit kvävt och från otukt.” De kristna har ett visst ansvar som de måste axla. — Apg. 15:28, 29, NW.
Det finns också vissa bördor eller ting som är svåra att bära, som vi kan hjälpa andra med, vilket Paulus också uppmuntrade de kristna att göra: ”Fortsätt att bära varandras bördor och uppfyll så Kristi lag.” Ja, ”vi som är starka bör bära deras svagheter, som inte är starka”. Hur kan de kristna göra det? Genom att vara tålmodiga mot dem, genom att ha fördrag med dem, genom att hjälpa dem att kompensera sina brister och tillkortakommanden, genom att inte vänta sig för mycket av dem. Jesus gav oss ett utmärkt exempel på detta genom det tålamod han visade i sitt handlingssätt med sina apostlar. — Gal. 6:2; Rom. 15:1; NW.
Det finns bördor som vi själva måste bära — med Jehovas hjälp. Och andra har bördor som vi kan hjälpa dem att bära. Men sådana bördor som oro, bekymmer, fruktan och missräkningar behöver vi inte och skall vi inte bära på. Dessa är några av de bördor som psalmisten uppmanar oss att kasta på Jehova. Det är naturligtvis underförstått att vi först bör göra allt vi kan själva, men när vi har gjort det, kan vi lägga resultaten och framtiden i Guds händer.
Låt därför inte orättvisor eller förföljelse göra dig bitter eller missmodig; bli inte upphetsad på grund av missdådares medgång; bli inte irriterad på grund av fysiska eller andra brister eller förhållanden som du inte kan påverka. Gör ditt bästa och lägg alla dessa oroande ting i Jehova Guds händer genom tro och bön. Att du gör det kommer att hjälpa dig att få erfara den lycka som tillhör det folk, vars Gud Jehova är. — Ps. 144:15.