Där man finner kärlek till sanningen
DET är stor skillnad mellan att veta vad som är sanning och att älska sanningen. Någon kan veta vad som är sant men inte handla i överensstämmelse med det. Men den som älskar sanningen visar detta genom att troget hålla fast vid den.
Till mångas besvikelse råder det bland kyrkosamfundens medlemmar en sorglig brist på kärlek till sanningen. Men detta betyder inte att det inte i vår tid skulle finnas några som älskar sanningen. Tvärtom är det somliga av dem som var besvikna som nu gläder sig åt att ha funnit verklig kärlek till sanningen. Var någonstans? Läs deras erfarenheter och få reda på det.
De som tillämpar sanningen är annorlunda
En ung kvinna som arbetade vid det katolska högkvarteret i Essen i Tyskland berättar om sin besvikelse över de uppfattningar som framfördes där: ”Jag blev förvånad och besviken, när de sade till mig att bibeln var underkastad tolkning och att man inte skulle ta så allvarligt på allting i bibeln. Bibeln ’hade genomgått många förändringar och var tillämplig bara på vissa tider’, fick jag höra. Skapelseberättelsen förkastades helt och hållet. Beträffande celibat förklarade en präst: ’Jag har levat tillsammans med min hushållerska i det bästa tänkbara förhållande i trettiofem år, men vi har kommit överens om att inte gifta oss.’”
Men genom ett bibelstudium tillsammans med Jehovas vittnen kom denna kvinna till insikt om att det finns människor som tar bibeln på allvar och som inte är rädda att avslöja religiös villfarelse. Sedan hon varit med i Rikets sal vid ett tal med ljusbilder över temat ”En ingående granskning av kyrkorna”, lade hon märke till den tydliga skillnaden mellan sann tillbedjan och falsk tillbedjan.
Sedan hon berättat för sin mor vad hon under denna framställning hade sett och hört beträffande vissa katolska prästers gärningar, menade modern att katolska kyrkan hade framställts på ett oriktigt sätt. Därför krävde hon att talaren skulle ha ett samtal med prästen. Under det samtal som blev resultatet sade modern gång på gång till prästen: ”Säg att det inte är som vittnena säger!” Men prästen kunde inte bestrida det som sades, eftersom det var sanningen.
På grund av sin kärlek till sanningen bröt dottern sin kontakt med den katolska kyrkan, och nu delar hon med sig åt andra av det som hon lärt sig.
Det är inte alla som så villigt ger gensvar när religiös villfarelse avslöjas. Ibland har falska läror förblindat människor i sådan utsträckning att de menar att de inte vill ha något att göra med dem som inte instämmer i deras trosuppfattningar. Men när då någon kan hjälpa dem att inse att de inte har fått veta sanningen, är de villiga att göra mycket stora förändringar. Så här säger en ung kvinna från Kalifornien: ”Som barn blev jag undervisad i sjundedagsadventisternas kyrka, och jag gick i deras kyrkas skola. Vid den tiden blev vi lärda att inte ha något att göra med namnet Jehova och att alltid, innan vi köpte en bibel, kontrollera vissa skriftställen för att vara säkra på att namnet inte fanns i den.
Trots denna religiösa bakgrund gifte jag mig då jag var femton år gammal, och när jag var arton år gammal låg jag i skilsmässa. Under tiden hade jag kommit att ägna mig åt prostitution, nakenposering och uppträdande i pornografiska filmer och även åt ockulta förehavanden.
Så en dag kom en nioårig pojke och hans mormor till min dörr med Vakttornet och Vakna! Jag sade till dem att jag inte var intresserad och inte ville ha några tidskrifter. Den man som var i lägenheten med mig sade att han ville ha dem och gav pojken tio cent. När vi hade stängt dörren, tog jag tidskrifterna ur handen på honom, rev sönder dem och kastade dem bland soporna.
Mormodern kom tillbaka omkring två månader senare. På nytt talade jag om för henne att jag inte var intresserad av Jehovas vittnen eller av deras litteratur. Jag nämnde för henne om Jehovas namn och att det inte fanns i bibeln och att vi som kristna inte borde använda det. Sedan bad hon mig ta fram min bibel och slå upp Psalm 83:19. När jag läste versen, kändes det som om jag fått en chock. Jag stod ett ögonblick med öppen mun och började sedan skrika till henne. Jag sade sådant som: ’Varför har de inte talat om sanningen för mig? Varför måste de ljuga för mig?’ Hon kunde se att jag var uppskakad. Därför gick hon sin väg.
Veckan därpå kom hon tillbaka, och vi hade ett långt samtal om bibeln. Därefter hade vi flera andra samtal men aldrig något organiserat bibelstudium. Jag började förstå att detta betydde att jag måste göra förändringar i mitt liv, förändringar som jag inte var helt redo att göra. Därför brukade jag hålla mig borta från mitt hem och vara hemma bara när jag hade någon fråga eller när jag ville ha samtal. Jag brukade vara hos min granne och iaktta hur kvinnan kom till min dörr och sedan vänta på att hon skulle ge sig av. Vid andra tillfällen kunde jag helt enkelt låta bli att öppna när hon ringde på. Men på något sätt träffades vi alltid. Jag flyttade tre gånger, men hon spårade ändå upp mig!”
Med tiden gjorde denna unga kvinna de nödvändiga förändringarna. Hon fortsätter: ”Inom sex månader predikade jag de goda nyheterna. Inte så lång tid därefter blev jag döpt.”
På liknande sätt upphörde en man i Colombia att följa det som var allmänt godtaget i hans samhälle, när han väl förstod att det var orätt. Den här mannen stod i begrepp att följa med Jehovas vittnen i deras predikoverksamhet. Han hade redan gjort mycket stora förändringar för att bringa sitt liv i samklang med bibelns läror. Men när han blev tillfrågad: ”Varifrån får du din elektriska ström?” svarade han: ”Precis som de andra i den här stadsdelen.” Och hur gick det till? Han hade helt enkelt anknutit två ledningstrådar till en stolpe för gatubelysningen. När det förklarades för honom att det var en form av stöld, förstod han det genast och ville rätta till situationen. Han rapporterade saken till de behöriga myndigheterna och förklarade:
”Ni förstår, jag var en odugling, jag var en drinkare, och jag var otrogen mot min hustru. Men nu är allt detta helt och hållet annorlunda. Jag studerar med Jehovas vittnen, och jag vill bli döpt för att bli en av dem. Jag vill också att mitt hem skall användas till bibelstudium, och jag behöver en elektricitetsmätare, eftersom Jehovas vittnen inte stjäl elektricitet och inte heller någonting annat.”
Kärlek till sanningen leder till troget uthärdande
Förutom att kärleken till sanningen har fått människor att ändra sitt levnadssätt för att komma i överensstämmelse med Guds ord, har den också gjort det möjligt för många att uthärda fruktansvärd förföljelse.
Ett gott exempel på detta är ett av Jehovas vittnen i Liberia. Hon var mor till fem barn och bodde med sin man, som inte var ett vittne, i en mycket avlägsen by med mindre än tio hus. Hon fick gå genom tropiska skogar och sumpmarker för att komma till Rikets sal, men hon var alltid bland de första. Detta kunde hon göra trots att hennes man motstod henne under åtta år och till och med utsatte henne för svår fysisk misshandel.
Man kan tänka på den gång då han skadade henne svårt med en käpp. Han slog henne så att hon fick sår på ena benet, och så sade han till henne: ”Låt mig se nu hur du kan komma till Rikets sal utan ben.” Hon låg till sängs några dagar, men så snart som hon kände sig bättre och kunde gå litet grand, var det första hon gjorde att gå till Rikets sal, till stor besvikelse för mannen.
Efter många liknande händelser kom så höjdpunkten. Det blev tid att skörda riset på deras stora jordbruk. Mannen valde detta tillfälle för att överge familjen, och han hade inte någon avsikt att återvända till sin hustru. Han gav sig i väg till huvudstaden Monrovia. Under tiden skördade medvittnen riset och räddade därigenom modern och hennes barn från svält.
I Monrovia fick mannen av en slump husrum hos en man som var ett Jehovas vittne. Men mannen som hade gett sig av hemifrån visste inte detta. Det här vittnet inbjöd mannen till ett möte, och fastän han inte visste vad slags möte det var, kunde han helt enkelt inte vägra att följa med, eftersom han bodde där i hemmet. I Rikets sal blev han hjärtligt välkomnad och fick veta att de som var närvarande där var Jehovas vittnen, alldeles som hans hustru. Deras vänlighet gjorde intryck på honom, eftersom han aldrig hade tänkt sig att en sådan ”galen religion” (som han hade kallat den) kunde utövas av människor i en sådan stad som Monrovia. När de sedan kom hem, sade han till vittnet som han bodde hos att han skulle bege sig tillbaka till sin familj och tillbedja Jehova.
När han kom tillbaka hem, föll han på knä inför sin hustru, berättade vad han varit med om och bad henne om förlåtelse. Sedan dess har han aldrig försummat ett möte i Rikets sal, och nu talar han nitiskt med andra om den sanning som han en gång bittert motstod.
Om du vill vara tillsammans med människor som lever enligt bibeln på grund av att de älskar sanningen, ja, gör det så långt att de uthärdar förföljelse för det, varför då inte besöka Jehovas vittnens Rikets sal så snart du får tillfälle till det? Ta själv reda på om kärlek till sanningen finns där.
”Om ni står fast vid mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Då skall ni förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” — Joh. 8:31, 32, Hd.