Frågor från läsekretsen

● Vem är den ”Herre”, som omnämns i Romarna 10:12, Herren Jesus Kristus eller Herren Jehova?

Romarna 10:12 lyder: ”Det är nämligen ingen åtskillnad mellan jude och grek, ty över alla är samme Herre, som är rik för alla som anropar honom.” Man kan inte av sammanhanget med bestämdhet fastställa vem som här avses med ordet ”Herre”.

Det har i århundraden rått delade meningar bland bibelkännare om huruvida Paulus avsåg Herren Jesus Kristus eller Herren Jehova. Romarna 10:9 talar otvetydigt om Jesus Kristus såsom Herre, och citatet från Jesaja 28:16, som återfinns i Romarna 10:11: ”Ingen som låter sin tro vila på honom skall bli besviken”, gäller också Jesus. Om orden i Romarna 10:11 skall direkt förbindas med ordet ”Herre” i Romarna 10:12, då är den Herre som åsyftas Jesus Kristus.

Å andra sidan säger Paulus i Romarna 10:9: ”Om du ... i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli frälst.” Av detta framgår det att tro på Jehova Gud också är något grundväsentligt för frälsning. I Romarna 10:13, där Joel 2:32 citeras, heter det vidare: ”Ty ’var och en som anropar Jehovas namn skall bli frälst’.” Om anropandet av den Herre som omtalas i Romarna 10:12 avser densamme som i Romarna 10:13, bör Jehova Gud vara den Herre som Paulus syftar på. Tanken skulle då vara densamma som den som är uttryckt i Romarna 3:29: ”Är han Gud bara för judarna? Är han det inte också för folk av nationerna? Jo, också för folk av nationerna.”

● Vad menade Jesus, då han sade till sina apostlar att några av dem skulle se honom komma i sitt rike innan de dog?

I den nordligaste delen av Golanhöjderna ligger i vår tid byn Baniyas. Detta är platsen för det forntida Caesarea Filippi, där Jesus befann sig när han gjorde ett uttalande som uppenbarligen hänsyftade på synen på förklaringsberget, som tilldrog sig några dagar längre fram.

Jesus sade: ”Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Människosonen komma i sitt rike.” — Matt. 16:28, 1917.

Uppfyllelsen av bibelns profetior i vår tid visar att Jesu närvaro i Rikets makt började år 1914. (Matt. 24:3—14; 25:31—33) Det är uppenbart att Matteus 16:28 inte kan syfta på denna händelse, eftersom Jesus där talade om någonting som skulle ske innan alla apostlarna hade dött. Vad kunde då detta ha varit?

De hebreiska skrifterna hade förutsagt att Messias skulle vara en evig konung. (1 Mos. 49:10; 2 Sam. 7:12—16; Jes. 9:6, 7) Daniels syn i synnerhet gav judarna skäl att förvänta att Messias’ regering skulle vara härlig, mäktig, överväldigande. (Dan. 2:44; 7:13, 14) Men vem skulle egentligen vara denne messianske konung, och skulle han härska från en jordisk tron? Också Jesu lärjungar, som godtog honom som Messias, kunde ha nytta av förvissningen att han skulle härska från himmelen med makt och härlighet. — Matt. 16:16—22; Apg. 1:6.

Följaktligen förklarade Jesus, mindre än ett år innan han dog, att några av apostlarna skulle ”få se Människosonen komma i sitt rike”, eller, som Markus uttryckte det, ”få se Guds rike vara kommet i sin kraft”. (Matt. 16:28; Mark. 9:1; 1917) När Jesus inte längre var bland lärjungarna, skulle de kunna hämta kraft av att de hade varit ögonvittnen till hans framtida himmelska närvaro i Rikets makt.

Men hur uppfylldes Jesu ord i Matteus 16:28? Sammanhanget ger ofta en ledtråd i fråga om betydelsen av en vers. I detta fall leder alla tre evangelieskildringarna av Jesu löfte om att de skulle få se honom i hans rike omedelbart in på skildringen av synen på förklaringsberget.

Omkring en vecka efter det att Jesus sagt det som vi läser i Matteus 16:28 tog han ”några” av apostlarna (Petrus, Jakob och Johannes) med sig upp på ett högt berg, troligen berget Hermon. Där blev han förvandlad och framträdde i en syn med Mose och Elia. Och Gud sade: ”Denne är min Son, den som har blivit utvald. Lyssna till honom.” — Luk. 9:28—35; Matt. 17:1—5; Mark. 9:2—6.

Denna förvandling var en syn av Jesus i Rikets makt och himmelska härlighet, alldeles som Petrus längre fram bekräftade. Petrus hänsyftade på hur Jesus hade blivit förvandlad och förklarade att de på så sätt hade ”kommit att vara ögonvittnen till hans storhet”. Han tillfogade att Jesus, när han blev förvandlad, hade fått ”från Gud, Fadern, ära och härlighet”. (2 Petr. 1:16—18) Det förefaller alltså vara så att Jesus, då han sade att några av apostlarna innan de dog skulle se honom i hans rike, syftade på denna förvandling i synen, vilken några av dem kort efteråt blev vittnen till.