De kristna skrifternas text — hur exakt är den?
EFTERSOM du kan läsa den här tidskriften, har du förmodligen också ett exemplar av de kristna skrifterna, som vanligen kallas ”Nya testamentet”. De tjugosju böcker som tillsammans utgör denna del av bibeln fullbordades för omkring 1.879 år sedan. Kan du lita på att ditt exemplar av bibeln rätt och riktigt återger vad de ursprungliga bibelskribenterna sade?
Somliga människor kan tvivla på den saken. Deras resonemang kan gå ut på att när nu dessa skrifter vidarebefordrats under en tid av närmare två tusen år, då har detta fått till följd att den ursprungliga bibeltexten gått förlorad.
De verkliga förhållandena är emellertid rakt motsatta. En välkänd auktoritet, när det gäller den bibliska texten, Frederic G. Kenyon, har framhållit: ”Man kan inte för starkt betona att bibelns text i allt väsentligt är exakt: Detta gäller särskilt om Nya testamentet.”
Hur kan forskarna vara så säkra på att de kristna skrifterna, som vi har tillgång till i dag, i huvudsak förblivit såsom de var skrivna från början? Därför att de granskat många tusen handskrivna exemplar av dessa bibelböcker. Dessa handskrifter eller ”manuskript” (av lat. manu scriptum, ”skrivet med handen”) vittnar om att de kristna skrifternas text är förbluffande exakt.
EN BEAKTANSVÄRD KONTRAST
Det är ovanligt att ett forntida dokument bestyrks av ett stort antal handskrifter. Av de litterära verk som härstammar från den romerske skribenten Plinius d. y. (som föddes år 61 eller 62 och dog omkr. år 113 v.t.) finns det till exempel bara sju exemplar kvar. Det tidigaste av dessa är från år 850 v.t., mer än sju hundra år efter tiden för utarbetandet. På liknande sätt är det med greken Herodotos’ historiska verk, det finns bara åtta handskriftsexemplar, och det tidigaste av dem är skrivet 1.300 år efter det att texten ursprungligen skrevs.
Men hur förhåller det sig med de kristna skrifterna? De utgör en beaktansvärd kontrast. Nyligen offentliggjorda siffror för antalet handskrifter av denna del av bibeln utvisar att det nu finns 5.269 handskrifter på grundspråket, grekiska. Därtill kommer handskriftsfynd av tidiga översättningar av dessa skrifter: till syriska, latin, koptiska, gotiska och andra språk; dessa ökar bevismaterialet med ytterligare 10.000 handskrifter eller mera. Ett så omfattande arbete med avskrivning och översättning har inte förekommit i fråga om något annat dokument i hela den mänskliga historien. Men det är också att förvänta enbart när det gäller skrift som verkligen är ”inspirerad av Gud”. — 2 Tim. 3:16.
Ett viktigt drag, när det gäller dessa handskrifter på grundspråket, är att de går tillbaka så långt inpå tiden för nerskrivandet av bibeln. Papyrusfragment av delar av de kristna skrifterna på grekiska har daterats till för så länge sedan som början av 100-talet enligt den vanliga tideräkningen, ja, de kan möjligen härstamma från slutet av första århundradet (fram till år 100).
VARFÖR OLIKA LÄSARTER?
Man bör förvänta att när många tusen avskrifter blev gjorda under århundradenas lopp, då skulle detta få till resultat att det uppstod skiljaktigheter dem emellan i vissa avseenden. Skälen till detta är många.
De äldre grekiska bibelhandskrifterna framställdes till exempel i en handskriftsstil kallad uncialskrift. Ordet ”uncial” kommer från ett latinskt ord med betydelsen ”en tolftedel” och kan ha syftat på stora bokstäver som ursprungligen upptog en tolftedel av en rad. Uncialerna är skrivna med alltigenom stora bokstäver och har knappast något avstånd mellan orden.
Bibelkännare har belyst ett problem som kan uppstå till följd av detta skrivsätt med följande rad bokstäver: ”GODISNOWHERE”. Denna engelska text skulle kunna betyda: ”GUD ÄR INGENSTANS [GOD IS NOWHERE]” eller: ”GUD ÄR NU HÄR [GOD IS NOW HERE]”. När detta slags problem uppstår i samband med handskrifter av de kristna skrifterna, är emellertid aldrig betydelseskillnaden så allvarlig.
Låt oss ta ett faktiskt exempel: Enligt en bok om Nya testamentets handskrifter, Encountering New Testament Manuscripts, ger olika synpunkter på uppdelningen i ord och placeringen av skiljetecken i den ursprungliga grekiska texten de två följande egentliga möjligheterna att översätta Johannes 1:3, 4:
a. ”Allting blev till genom Honom; och utan Honom blev ingenting till som har blivit till. I Honom var liv; och livet var människornas ljus.”
b. ”Allting blev till genom Honom; och utan Honom blev ingenting till. Vad som har blivit till var liv i Honom; och livet var människornas ljus.”
Det är uppenbart att den allmänna betydelse som ligger i detta skriftställe är densamma hur det än återges.
En annan orsak till att forntida grekiska bibelhandskrifter är olika i enstaka detaljer har sin grund i att vissa grekiska stora bokstäver liknar varandra. Två handskrifter eller två grupper av handskrifter kan således ha liknande, men dock olika, ord på vissa ställen. Därtill kommer att avskrivningen ibland skedde efter diktamen. En del handskrifter tyder på att avskrivarna i några enstaka fall förväxlade ord som var likljudande (liksom de svenska orden ”själva” och ”skälva”).
Beträffande ytterligare orsaker till varierande läsarter i bibelhandskrifterna heter det i en biblisk uppslagsbok, The Zondervan Pictorial Encyclopedia of the Bible: ”En avskrivare kunde med blicken hoppa från den första förekomsten av ett ord till den andra och vålla att det mellanliggande stoffet förbigicks; han kunde läsa samma ord eller sats två gånger; eller också kunde han förväxla ett ord med ett annat, till utseendet snarlikt, ord. ...”
Därför började ganska tidigt efter den vanliga tideräkningens början handskrifter som skrivits av inom olika områden uppvisa varianter, olika läsarter, vid jämförelse med varandra. Då dessa dokument skrevs av och de så framställda avskrifterna i sin tur skrevs av, uppstod det familjer av handskrifter med gemensamma, grundläggande särdrag. Därför talar bibelkännare i vår tid om den alexandrinska texten, den västliga texten, den caesareanska texten och den bysantinska texten.
Flertalet handskrifter har, intressant nog, ”blandade” eller ”flytande” texter. Varför det? Ett skäl är att avskrivarna ofta kopierade en del (t. ex. evangelierna) från en handskrift, en annan del (t. ex. aposteln Paulus’ brev) från en annan. Efter att ha fullbordat en ny avskrift kunde avskrivarna också göra rättelser från en handskrift med annorlunda text än den som de skrivit av ifrån.
TRYCKTA UPPLAGOR AV DEN GREKISKA TEXTEN
Det var år 1514 som en fullständig utgåva av de kristna skrifterna på grekiska allra först kom ut av trycket. De ingick i femte bandet av det verk som blivit känt såsom ”Complutens-polyglotten”. Utgivningen av denna upplaga av de kristna skrifterna på grekiska blev emellertid fördröjd, och den kom inte ut i marknaden förrän år 1522. Man känner inte till vilka handskrifter som låg till grund för denna tryckta grekiska text.
År 1516 utgav holländaren Desiderius Erasmus en tryckt upplaga av de kristna skrifterna på grekiska. Fastän Erasmus’ text trycktes två år senare än polyglott-texten, som vi just omnämnt, var det den första som kom ut i handeln. På grund av att utgåvan var liten till formatet och var relativt billig, blev den mycket populär. Under 1700-talet blev Erasmus’ text känd såsom den ”antagna texten”. De viktigaste protestantiska översättningarna av de kristna skrifterna i Europa före år 1881, däribland Martin Luthers tyska bibelöversättning och den berömda Engelska auktoriserade översättningen, Konung Jakobs bibel, var alla grundade på denna grekiska text.
Erasmus sammanställde emellertid sin grekiska text från endast sex handskrifter, på sin höjd, och ingen av dem hade tillkommit tidigare än på 900-talet v.t. Tryckaren gjorde i huvudsak bruk av två handskrifter från 1100-talet eller där omkring. Handskriftskällan till den ”antagna texten” är således otillräcklig och med många hundra år skild från den tid då dessa inspirerade bibelböcker ursprungligen skrevs ner.
I och med att man började finna ett stort antal handskrifter som är mycket äldre, började forskare trycka den antagna texten med ett system av fotnoter, där man angav var och hur dessa mycket äldre, handskrivna textupplagor skilde sig från den antagna texten. På senare tid har det kommit ut många upplagor av de kristna skrifterna på grekiska som påtagligt skiljer sig från den tryckta text som från början utgetts av Erasmus.
Hur detta kommer sig är lätt att förstå. Under det att Erasmus bara hade några få handskrifter att arbeta med, har forskare i våra dagar många tusen sådana. Textexperter kan ofta spåra de olika läsarternas historia och fastslå vad den inspirerade författaren till en bibelbok med största sannolikhet skrev. Resultatet av textforskares oförtrutna arbete har blivit upplagor av den tryckta grekiska texten som mera exakt än den antagna texten motsvarar vad de kristna bibelskribenterna verkligen skrev ner.
”KNAPPAST ... MER ÄN EN TUSENDEL”
I hur hög grad skiljer sig då handskrifter med de kristna skrifternas text från varandra? Man har uppskattat antalet olikheter, ”olika läsarter”, ”varianter”, i de grekiska handskrifterna och tidigt gjorda översättningarna till över 200.000. Antyder detta att de kristna skrifternas text har blivit hopplöst fördunklad? Siffran är i själva verket fullständigt missvisande. Hur så?
I en presentation av bibeln, A General Introduction to the Bible, framhåller Norman L. Geisler och William E. Nix: ”Det är rena tvetydigheten att påstå att det finns omkring 200.000 varianter i nu tillgängliga handskrifter av Nya testamentet, eftersom dessa gäller endast 10.000 ställen i Nya testamentet. Om ett enda ord är felstavat i 3.000 olika handskrifter, då räknas detta som 3.000 varianter eller läsarter.”
Därtill kommer att flertalet av de olika läsarterna bara är ”tekniska”; de har att göra med stavning (i stil med skillnaden mellan ”femtio” och ”femti”) och med ordföljden. En forskare har sagt att av 150.000 olika läsarter är det bara 400 som skulle kunna väcka undran beträffande textens innebörd. Av dessa kan bara 50 anses verkligt betydelsefulla. På liknande sätt har Fenton John Anthony Hort, som är världsbekant kännare av de kristna skrifternas grekiska text, uttalat sig:
”Den proportion ord [i de kristna skrifternas fullständiga grekiska text] som på alla håll praktiskt taget erkänns såsom höjda över varje tvivel är mycket stor, ja, inte mindre än, grovt räknat, sju åttondelar av hela massan av ord. Den återstående åttondelen, som i stor utsträckning består av olikheter i ordföljden och andra liknande bagateller, utgör därför [text]kritikens hela område. ... den mängd ord som i något enda avseende kan betecknas som en väsentligt olika läsart ... kan knappast utgöra mer än en tusendel av hela texten.”
Oberoende av vilken version av de kristna skrifterna du har i din ägo, har du ingen orsak att tvivla på att den grekiska text, som den är grundad på, med avsevärd trohet återger det som de inspirerade författarna till dessa bibelböcker ursprungligen skrev. Trots att det nu har gått nästan 2.000 år sedan den tid då de kristna skrifternas grekiska text ursprungligen blev till, vittnar bibelböckerna på ett häpnadsväckande sätt om noggrann och exakt vidarebefordran fram till våra dagar.
[Bild på sidan 375]
Del av Vatikanhandskriften nr 1209 (300-talet v.t.). Alltigenom stora bokstäver och knappast några avstånd mellan orden
[Bild på sidan 376]
Erasmus’ tryckta grekiska text med hans latinska översättning. Den här grekiska texten (med smärre avvikelser) blev den ”antagna texten”
[Bild på sidan 377]
En nyare upplaga av de kristna skrifterna på grekiska, utgiven av Eberhard Nestle. I fotnoterna ges varianter, olika läsarter