Är det nödvändigt med smärta?
DEN unga kvinnan var intelligent och till synes fullt normal. Men ändå var hon annorlunda än andra. När hon studerade vid universitetet, fick hon nervspecialister att häpna. Den här kvinnan kände ingen smärta ens när man stack henne med nålar eller gav henne elchocker.
Science Digest rapporterar: ”Den 28 augusti 1955 kom hon så in på sjukhus, eftersom hon led av en allvarlig infektion, och för första gången i sitt liv kände hon faktiskt smärta, och hon fick smärtstillande medel för att lindra den. Två dagar senare avled hon vid 29 års ålder, och vid obduktionen framkom det att det centrala nervsystemet var fullständigt normalt.” — Juli 1978, sid. 35.
DET KAN VARA BRA MED FYSISK SMÄRTA
Det kanske finns hundratals eller till och med tusentals människor utöver jorden, som inte känner fysisk smärta. När du tänker på hur ont det kan göra när du har ont i ryggen, har skadat dig eller liknande, så kanske du tycker att det skulle vara en välsignelse, om man inte kunde känna fysisk smärta. Du kanske i själva verket säger: ”Är det nödvändigt med smärta?”
Men hur vore det, om du vrickade foten? Antag att du ramlade och bröt armen. Eller hur vore det om du fick en allvarlig infektion? Det är givet att det är bra att känna fysisk smärta, så att man kan reagera och kan vidta omedelbara åtgärder för att bli bra. Förmågan att känna smärta (som när man ofrivilligt råkar vidröra ett hett föremål) kan förresten leda till en handling som förhindrar att man blir allvarligt skadad. Smärtfrihet kan faktiskt äventyra ditt liv. Smärta kan vara bra för dig.
SÅDAN SMÄRTA SOM INGEN ÖNSKAR
Ja, förmågan att känna fysisk smärta kan vara bra. Men hur förhåller det sig då med mental och känslomässig smärta? Sådan smärta är ofta mycket mer efterhängsen och mycket plågsammare. Medicin, terapi eller kirurgi kan lindra eller avlägsna fysisk smärta. Men känslomässig och mental smärta kan fullständigt suga musten ur en människa och kan i åratal göra henne djupt olycklig.
Elände är förvisso en orsak till känslomässig smärta. Känsliga och godhjärtade personer blir ofta mycket illa berörda av att se sina medmänniskor lida, kanske på grund av fattigdom, hunger och undernäring. Och det är naturligtvis ytterst plågsamt att själv få uppleva sådana svårigheter och umbäranden.
Förtryck medför också känslomässig och mental smärta. Förtryckare kan till exempel skapa en atmosfär av stor fruktan. Det i sig självt kan göra människor olyckliga; för att inte tala om den hårda verklighet som de förtryckta möter.
Sjukdom kan vara ännu en orsak till känslomässig smärta, också för den som inte själv är sjuk. Är det inte ohyggligt plågsamt att se en kär vän eller anförvant sakta tyna bort i någon dödlig sjukdom? Och framför allt då om den sjuke känner intensiv fysisk smärta.
En kär familjemedlems eller väns död kan också orsaka stor känslomässig smärta. Kung David i Israel gav uttryck åt en sådan inneboende smärta, när hans son dog, för den sörjande fadern utropade: ”Min son Absalom! Absalom, min son, min son!” — 2 Sam. 19:4.
Ingen normal människa längtar efter känslomässig eller mental smärta. Och det finns säkert ingen, som önskar sig intensiv fysisk smärta. Vem vill lida? Men vem kan då göra någonting åt den smärta, som har blivit så intimt förknippad med mänskligt liv?