Medel som hjälper oss att uppföra oss som en av de mindre
1. Vilka bibliska upplysningar som vi tidigare begrundat kan hjälpa oss att uppföra oss som en av de mindre?
VAD kommer att hjälpa oss att uppföra oss som en av de mindre? Med all säkerhet kommer allt det som nämnts i föregående artikel — om vilka dåliga frukter underlåtenheten att uppföra sig som en av de mindre medför — att tjäna som varnande exempel för oss. Vi vill sannerligen inte förlora kampen i vår strävan att uppnå liv, eller hur? I stället bör alla de goda bibliska föredömen som uppförde sig som sådana som är mindre och som blev belönade för detta sporra oss till att vilja efterlikna dem.
2, 3. a) Hur kan ett gott förhållande till Jehova hjälpa oss att uppföra oss som en av de mindre? b) Varför kan ödmjukhet vara till hjälp för oss?
2 Ett gott förhållande till Jehova Gud, att fullständigt förtrösta på honom, är ett av de främsta hjälpmedlen i detta avseende, något som kanske somliga av oss inte tidigare tänkt på. Om vi står i ett sådant gott förhållande till Jehova och helt förtröstar på honom, kommer vi inte att behöva vara onödigt oroliga för att vi skall komma till korta, bli nedvärderade eller åsidosatta. Ja, vi vill förtrösta på Jehova av allt vårt hjärta och inte förlita oss på vårt eget förstånd. Om vi aktar på honom på alla våra vägar, skall han leda oss in på den väg som leder till vårt allra bästa. (Ords. 3:5, 6) Då kan vi också vara förvissade om att han skall låta alla sina gärningar samverka till nytta för oss. — Rom. 8:28.
3 Det fordras också ödmjukhet att uppföra sig som en av de mindre. Och varför borde vi inte vara villiga att vara ödmjuka? Vi har ju fått följande råd: ”Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.” Stolthetens kurs leder med nödvändighet till nederlag för en själv: ”Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.” Och mer än så — stolthet medför att Gud står emot oss, alldeles som vi läser: ”Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” Aposteln Petrus framhåller samma sak som lärjungen Jakob, i det att han säger: ”Bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra.” Ja, vi bör uppföra oss som en av de mindre — ”eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka”. — Ords. 16:18, 19; Jak. 4:6; 1 Petr. 5:5; jämför Romarna 12:16.
PRINCIPEN OM LEDARSKAP
4, 5. a) Hur kan vår uppskattning av principen om ledarskap vara till hjälp för oss i denna sak? b) Hur kan detta illustreras?
4 En annan sak som är till hjälp för oss är att vi värdesätter och uppskattar principen om ledarskap. Så fort ett arbete som kräver mer än en persons medverkan skall utföras, måste det finnas någon som tar ledningen och fattar de slutliga avgörandena, annars blir det fullständig oordning och stridiga viljor. Med andra ord behövs det organisation. En organisation som består av många personer kan liknas vid en människokropp. Så många olika slags lemmar det finns i kroppen, och ändå styrs de alla av ett enda huvud! Vissa lemmar är kanske mera framträdande, mera betydelsefulla, än andra, men som aposteln så klart visar kan ingen av lemmarna säga till någon annan: ”Jag behöver dig icke.” Alla är nödvändiga. Borde vi inte följa detta mönster och nöja oss med att ha del i att fullgöra organisationens syfte och målsättning? — 1 Kor. 12:21, 1917.
5 Vikten av att erkänna principen om ledarskap kan också illustreras genom en orkester. I en stor symfoniorkester kan det finnas 100 duktiga musiker, men var och en av dem måste uppföra sig som en av de mindre. Även dirigenten måste uppföra sig som en av de mindre, för han är tvungen att återge musiken på det sätt som kompositören avsett. Och alla musikerna i orkestern måste lyda dirigenten, vara ”mindre” i förhållande till honom. Och inte nog med detta, för i varje sektion, där det finns mer än en musiker som spelar ett visst instrument, finns det en ”stämledare”, och de övriga musikerna i den sektionen måste följa hans sätt att spela så nära som möjligt. Därför finns det en konsertmästare som leder förstaviolinisterna. Endast genom en sådan anordning kan man frambringa vacker, harmonisk musik. Ja, om vi uppskattar principen om ledarskap, kommer vi att få hjälp till att uppföra oss som en av de mindre.
EN ANDE AV SUNT FÖRSTÅND OCH GUDS HELIGA ANDE
6, 7. På vilket sätt kan en ande av sunt förstånd vara till hjälp för oss när det gäller att uppföra sig som en av de mindre?
6 Om vi har en ande av sunt förstånd, kommer vi också att få hjälp i denna fråga. Aposteln Paulus ger oss följande råd: ”Genom den oförtjänta omtanke som är mig given säger jag nämligen till var och en där ibland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd, var och en såsom Gud har tilldelat honom ett mått av tro.” (Rom. 12:3) Om vi har en balanserad syn på oss själva och inte låter denna skymmas av stolthet eller egennytta, kan vi finna en mängd olika skäl till att vi skall uppföra oss som en av de mindre. Vilka då?
7 Var och en känner sig själv bättre än vad andra kan göra. Vi själva borde vara bättre i stånd till att se, ja, långt bättre än andra människor, hur mycket vi brister i vårt sätt att vara och handla. Det är som Paulus klagade: ”Jag gör ju icke, vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag.” (Rom. 7:15, 1917) Dessutom har vi som kristna inte rätt att döma andra alltför hårt, utan vi skall ta hänsyn till att de är ofullkomliga och hellre fria än fälla dem. Men vi är utan tvivel plågsamt medvetna om våra egna svagheter och i vilka fall orätta motiv kan ha påverkat oss. På grund av detta faktum borde vi därför uppföra oss som en av de mindre i förhållande till andra människor. Det råder inget tvivel om följande: Om vi har en ande av sunt förstånd, kommer vi att få hjälp i frågor som dessa. — 2 Tim. 1:7.
8. Vilken hjälp kan vi få, när det gäller att uppföra sig som en av de mindre, om vi känner uppskattning av den kraft Guds heliga ande ger?
8 Om vi känner uppskattning av den kraft Guds heliga ande ger, kommer vi också att få hjälp till att uppföra oss som en av de mindre. Det som har någon verklig betydelse i Jehovas organisation är Guds heliga ande, inte vilka talanger eller färdigheter vi har. (Sak. 4:6) Denna heliga ande förmådde de första kristna att vara så effektiva i sin förkunnartjänst att deras fiender klagade över att de hade ”omvälvt den bebodda jorden”. (Apg. 17:6) Det var på grund av Guds ande som de kunde tala med en sådan frimodighet, när de ställdes inför religiösa motståndare, trots att de mänskligt sett var olärda och helt vanliga människor. (Apg. 4:13, 29—31) Insikten om att alla våra bröder har Guds heliga ande kommer att hjälpa oss att uppföra oss som en av de mindre i förhållande till dem, även om vi kanske är specialister på något område, världsligt sett. Denna insikt borde göra det lättare för oss att lyda rådet: ”Ta ledningen i att bevisa varandra heder.” — Rom. 12:10.
9. Vilken verkan bör insikten om att Jehovas rike är det mest betydelsefulla få på oss?
9 Hur är det — inser vi hur betydelsefullt Jehova Guds rike är? Om vi gör det, kommer vi att vara redo att sätta dess intressen främst i vårt liv. Om vi handlar så, kommer vi också att få hjälp till att uppföra oss som en av de mindre. Varför kan man säga så? Jo, av den anledningen att om vi inser att det är Rikets verk, det som vi alla är engagerade i, som betyder någonting och inte vi själva, kommer vi inte att känna oss otillbörligt bekymrade, om vi skulle bli förbisedda när det gäller något tjänsteprivilegium vi kanske gärna hade önskat oss. Vi vill ta allvarligt på Guds verk — inte på oss själva. När allt kommer omkring finns det enbart ett begränsat antal programpunkter vid de olika församlingsmötena, på kretssammankomstprogrammet och på områdessammankomstprogrammet. Därför måste det bli så att inte alla av oss kan få medverka i programmet. Om detta skulle vara fallet för vår del, bör vi glädja oss med de bröder som fått privilegierna i stället för att vara avundsjuka på dem. Vi bör känna det på samma sätt som psalmisten gjorde, han som sade: ”Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.” Ja, det är långt bättre att vara en av de mindre i Jehovas organisation än att vara en av de större i Satans onda till tillintetgörelse dömda organisation. — Ps. 84:11.
PRAKTISK VISHET
10. Vilken genant situation kan vi slippa uppleva, om vi uppför oss som en av de mindre?
10 Guds ord, bibeln, har mycket att säga om praktisk vishet. Bibeln framhåller till exempel att det är vist att använda järnverktyg som har skarp egg, så att man inte behöver anstränga sig mer än nödvändigt. (Pred. 10:10) Den ger också praktiska råd när det gäller hur vi skall uppföra oss som en av de mindre. Jesus tog upp denna sak, vilket vi kan läsa om i Lukas 14:8—11: ”När du är bjuden på bröllop av någon, skall du inte lägga dig på främsta platsen. Kanske någon förnämare än du har inbjudits av honom vid det tillfället, och han som inbjöd dig och honom kan komma och säga till dig: ’Låt den här mannen få platsen.’ Och då får du resa dig med skam för att inta den nedersta platsen. Gå i stället, när du blir bjuden, och lägg dig på den nedersta platsen, för att den som har inbjudit dig, när han kommer, skall säga till dig: ’Vän, stig du upp högre.’ Då skall du få ära inför alla dina medgäster. Därför att envar som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.”
11. a) Varför är det bra att vi uppför oss som en av de mindre, om vi vill ha goda relationer till andra människor? b) I vilka andra avseenden är denna inställning till hjälp?
11 Det kan också vara bra att framhålla att det är praktisk vishet att försöka ha goda relationer till andra människor. Att uppföra sig som en av de mindre är ett sätt att förverkliga detta önskvärda mål. Det är mänskligt att sätta sina egna intressen främst, och om vi är alltför ivriga och angelägna om att vara främst eller bäst, kommer andra att känna sig illa till mods. Men om vi uppför oss som en av de mindre, känner de inte sin ställning hotad, vi får dem inte att känna sig osäkra eller mindervärdiga. Vi kommer inte att få dem att hålla sig på defensiven. De kommer troligen, som en följd härav, att visa allt större vänlighet och tillgivenhet mot oss. Och mer än så: Om vi uppför oss som en av de mindre, kommer vi att låta bli att anstränga oss till det yttersta för att i rivalitet visa att vi är bäst. Detta kommer att hindra oss från att göra saker som går utöver vår förmåga eller möjlighet; det kommer att hindra oss från att så att säga ”ta oss vatten över huvudet”. Eller som Jesus ännu bättre uttryckte det: Det är vist att först räkna ut kostnaden. Dessutom kommer praktisk vishet att hindra oss från att lova mer än vi kan hålla. — Luk. 14:28.
12. På vilket sätt kan det vara till hjälp i familjekretsen att man uppför sig som en av de mindre?
12 Praktisk vishet som får oss att uppföra oss som en av de mindre fungerar också inom familjen. Den visa hustrun kommer till exempel att vara nöjd med att spela en kompletterande, underordnad roll i förhållande till sin äkta man, i det att hon vet att detta medför frid i familjen och att det befrämjar lyckan. Genom att hon är villig att spela en sådan roll, vinner hon sin mans tillgivenhet och kärlek och får honom att vilja göra något för henne. Och vad kan göra en hustru lyckligare än att hennes man visar i ord och handling att han känner att han måste få visa hur mycket han uppskattar och älskar henne? Det är också praktisk vishet att en äkta man erkänner att hans hustru är bättre än han är på vissa områden och att han själv därför nöjer sig med att spela en underordnad roll på dessa områden, i det att han som huvudet i familjen ger henne sitt erkännande. Detta kommer att ha en lika god verkan på henne.
OSJÄLVISK KÄRLEK DEN STÖRSTA HJÄLPEN
13, 14. Hur var osjälvisk kärlek till hjälp i detta avseende för a) Jonatan? b) Jesus Kristus?
13 Kommer tillgivenhet och osjälvisk kärlek att bidra till att vi uppför oss som en av de mindre? Ja, framför allt dessa egenskaper kommer att hjälpa oss! Ett bra exempel på detta är Jonatan, kung Sauls son. Direkt efter det att David slagit ihjäl jätten Goljat ”fäste sig Jonatans hjärta så vid Davids hjärta, att Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv”. (1 Sam. 18:1) Allteftersom tiden gick, började Jonatan inse att inte han utan David var den som Jehova utvalt till att efterträda Saul som kung i Israel. Men på grund av sin kärlek till David sade Jonatan, som långt ifrån avundades David: ”Frukta icke, ty min fader Sauls hand skall icke träffa dig, utan du skall bliva konung över Israel, och jag skall då hava andra platsen, näst efter dig.” — 1 Sam. 23:17.
14 Och vilket gott föredöme Jesus Kristus var för oss! Jesus sade: ”Jag älskar Fadern.” På grund av denna kärlek hade Jesus aldrig, inte för ett ögonblick, en tanke på att bli jämlik sin Fader, utan visade alltid uppskattning av att Jehova var hans huvud. (Joh. 14:31; 1 Kor. 11:3; Fil. 2:6) Dessutom var Jesus villig att dö för sina smorda efterföljare på grund av sin stora kärlek till dem. (Ef. 5:25) Jesu goda föredöme i att visa ödmjukhet och kärlek borde sannerligen bidra till att vi uppför oss som en av de mindre.
15. På vilket sätt var aposteln Paulus ett gott föredöme när det gäller att uppföra sig som en av de mindre?
15 Vi har tidigare sett att aposteln Paulus uppförde sig som en av de mindre i förhållande till sina medkristna. Varför gjorde han det? Det var därför att han hade så stor kärlek till dem. När han av denna anledning skrev till sina medkristna i Rom, såg han fram emot att inte enbart få styrka deras tro, utan även att få sin tro styrkt genom dem genom ett utbyte av uppmuntran. (Rom. 1:8—12) Hans ord till bröderna i Korint intygar också detta: ”Vår mun har öppnat sig för er, korintier, vårt hjärta har vidgat sig. Ni har inte trångt rum hos oss, men ni har trångt rum i er egen ömma tillgivenhet. Därför, som en gottgörelse i gengäld — jag talar såsom till barn — vidga er, också ni.” (2 Kor. 6:11—13) Vi kan också lägga märke till att han uttrycker sig på ett liknande sätt till de kristna i Filippi och i Tessalonika. — Fil. 1:8; 4:1; 1 Tess. 2:7, 8.
16, 17. a) Vilka nutida exempel kan nämnas på hur människor uppför sig som sådana som är mindre? b) På vilket sätt kan egenskapen kärlek vara till hjälp i detta avseende?
16 Har vi inte många fina exempel på detta i vår egen tid? Många av dem som har ansvarsfyllda ställningar utgör goda föredömen när det gäller att uppföra sig som en av de mindre. Ödmjukt ställer de upp när deras bröder behöver hjälp. Detta kommer i synnerhet till synes vid våra större sammankomster. Då ”kavlar de upp ärmarna och hugger in”, så att säga, så att det som skall göras blir gjort, detta oberoende av vilka naturliga förutsättningar de har eller vilken ställning de har i organisationen.
17 Osjälvisk kärlek kommer otvivelaktigt att bidra till att vi uppför oss som en av de mindre. Ja, kärleken skrävlar inte, blir inte uppblåst och söker inte heller sina egna intressen. Den är inte överdrivet angelägen om att få vad den har rätt till. (1 Kor. 13:4, 5) Kärleken kan sannerligen vara till hjälp för oss för den kommer att driva oss till att fortsätta att söka de andras fördel i stället för vår egen. (1 Kor. 10:24) Som Paulus sade till de kristna i Galatien: ”Var genom kärleken slavar åt varandra.” För att vi skall kunna vara slavar åt varandra, krävs det sannerligen att var och en av oss uppför sig som en av de mindre! — Gal. 5:13.
18. Hur kan man på ett bra sätt sammanfatta denna fråga om att uppföra sig som en av de mindre?
18 Bibelns skildring, såväl som forntida och nutida världshistoria, visar klart att det är en vis kurs att uppföra sig som en av de mindre. Det leder till att vi får ett gott förhållande till Jehova Gud, till våra medkristna och till våra egna familjemedlemmar. Dessutom är det en väg som leder till lycka, eftersom det innebär att man ger andra människor det bästa och förmånligaste, och ”det är lyckligare att ge än att få”. (Apg. 20:35) Ja, vi har mycket som kan hjälpa oss och som kan driva oss till att uppföra oss som en av de mindre: att noga iaktta och följa bibliska föredömen, att erkänna principen om ledarskap, att utöva en ande av sunt förstånd, att följa Guds heliga andes ledning och att visa praktisk vishet och osjälvisk kärlek. Må vi alltid betrakta det som ett privilegium, en välsignelse, att vi får uppföra oss som en av de mindre till nytta för andra och oss själva, men främst av allt till Jehovas lov och pris.
”Den vise ... den starke ... den rike berömme sig icke. ... Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig därav att han har förstånd till att känna mig: att jag är HERREN [Jehova], som gör nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty till sådana har jag behag, säger HERREN.” — Jer. 9:23, 24.
[Bild på sidan 21]
Om alla skulle vara dirigent, vilka skulle då utgöra orkestern?